_________________________
Abu Nimr
Faderskapets välsignelser: här och här

Jag går längs den uråldriga kanalens spegelblanka vatten, ett mörkt ärr i den livlösa havsbottnen. Medan den torra vinden ruskar facklor som aldrig slocknar lyssnar jag till bardernas brustna harpospel. Smidiga kortvuxna män och kvinnor passerar i de skuggfyllda gränderna, tysta som katter bortsett från klirret från de pyttesmå mässingsklockor som smyckar kvinnornas kläder, ett ljud lika milt som regnsus, ett destillat av denna vittrande världs ljuva syndfullhet. Jag har kommit hem.