Jag tror att "problemet" handlar om att vi nu är flera feminister som inte håller med om det du säger om feminismen. Vilket är intressant. Appropå det här med att tillskriva folk saker, liksom. Jag kan förstå att om du lever i villfarelsen att feminister inte kämpar för mäns rättigheter så ser feminismen bara ut som en delmängd.

Men så är det inte.

Ok, jag kanske var lite hård i tonen, ursäkta, men jag bemötte ju det jag citerar här ovan, och tycker själv att det var mitt inläggs andemening. Det är ju vad genus handlar om. Vad anses vara manligt/kvinnligt? Varför? Det går ju inte att anlägga ett genusperspektiv utan att även se till mannen.

Sedan får jag erkänna att jag är lite allergiskt mot det argument du förde fram (som du och Godwins lag kanske?), att det faktiskt är synd om mannen med.

Nemas problemas.

Vad gäller synd om mannen med; Det är jämlikhet för mig, att se till alla orättvisor.

Det är dock inte alls en ursäkt för de orättvisor som kvinnor utsätts för.

Wikipedia:
Feminism is a collection of movements aimed at defining, establishing, and defending equal political, economic, and social rights for women. In addition, feminism seeks to establish equal opportunities for women in education and employment. A feminist is "an advocate or supporter of the rights and equality of women"

Merriam-Webster (om rörelsen, inte forskningen):
organized activity on behalf of women's rights and interests

Jag tycker att det första intresset verkar vara att se till att kvinnors rättigheter skyddas/genomförs/...

Inget fel i det alls! Det är asbra. Kvinnor är negativt särbehandlade. Men feminism handlar i sin essens om stärka/säkerställa kvinnors rättigheter, inte mannens. Om man skall få jämlikhet så måste både feminism och maskulism genomföras. Däremot så är det till 98% mest akut på kvinnornas sida.

Du skrev:
Total jämlikhet handlar om att alla strävar efter att alla skall ha samma rättigheter och värde. Om feminismen vore ute efter total jämlikhet så borde väl de frågor där män särbehandlas negativt stå lika högt upp på deras listor?
Jag skrev:
Tycker det blir lite konstigt om man menar att feminismen bör ha som syfte och lägga lika mycket resurser på att uppvärdera en priviligerad samhällsgrupp som att försöka uppvärdera den underpriviligerade. Men i en jämlikhetsvision, måste man se till både män och kvinnor [observera att jag håller med dig]. Vi måste tala om helhetsbilder [håller med igen], och den traditionellt maskulina könsrollen får tyvärr inte gråta, ha prinsesskläder på sig och får sällan behålla vårdnaden vid barntvister [skriver det du skrivit]. Om feminismen syftar att rätta till balansen mellan områden där män är priviligerade jämfört med kvinnor så tror jag att det är tvunget (förutom att det är önskvärt alltså) att rätta till de områden där män är underpriviligerade jämfört med kvinnor, för att det ska gå att uppnå/närma sig jämlikhet på alla områden [observera alltså igen att jag tycker likadant som dig]. Men det har jag inte grundat på nån direkt vetenskap utan det är mer min övertygelse (jag kan dock argumentera för det!).

Hur menar du att jag medvetet missförstått dig?


Okay. Må så vara. Däremot finns det absolut en diskussion om och en vilja att diskutera manlig negativ och positiv särbehandling i samhället, inom feminismen. Det finns ett intresse, om än inte lika stort som för att diskutera åt det andra hållet... Största fokus för feminismen måste fortsätta ligga på att försöka uppvärdera för den underpriviligerade skaran, i min åsikt. Men visst ska det finnas plats att diskutera alla sidor av spektrat... Men det görs. Också. Du tycker att det är för lite, åkaj. Då får du väl aktivera dig inom feminismen och ta upp frågan mer aktivt.


Och du anser inte att feminismen ger tillräckligt med plats åt de manliga könsrollernas negativa särbehandling? Du skrev det en bit ovan i det inlägget som jag citerar, tyckte jag. Läs meningen jag understrukit. Så, vart missförstår jag dig?


Edit: Eller nu ser jag ju... Jag skrev: "Tycker det blir lite konstigt om man menar att feminismen bör ha som syfte och lägga lika mycket resurser på att uppvärdera en priviligerad samhällsgrupp som att försöka uppvärdera den underpriviligerade." Och du hängde upp dig på det lilla ordet "lika" och tyckte att jag missförstod dig. Men vi diskuterar ju fortfarande samma sak. Du vill att det ska läggas "lagom" resurser på män från feminismens sida och jag förklarar varför det inte läggs "lika" mycket resurser på män från feminismens sida. Då invänder du med att jag missförstod dig.... Alright, då hänger jag med....

Du menar helt enkelt att det inte läggs tillräckligt mycket resurser inom feminismen på mäns negativa särbehandling. Jag menar att det är möjligt att det är så men samtidigt är det ju viktigare att mer resurser läggs för den underpriviligerade gruppen. Där håller vi säkert med varandra...

Ja, men inte på bekostnad av mäns. Eftersom vi i enlighet med eu- och svensk lag har samma rättigheter, oavsett kön så handlar det om att skydda de rättigheterna för båda könen. Men så råkar det vara så att de rättigheterna utsätts för mer påfrestningar för kvinnors räkning.

Med mig själv som källa vill jag gärna svara på detta.

Jag var medlem i ett politiskt ungdomsförbund, och jag satt i distriktsstyrelsen för älvsborgs distiskt. Jag satt där som feministiskt ombud.

Innan större konferenser, utbildningsträffar etcetera, så hade vi tjej/killträffar. Och vad gjorde vi där, och varför delade vi upp dem?

Det är nog lätt att gissa vad tjejerna fick lära sig. Hur man inte skall vara rädd för att ta plats, uppmuntra dem till att tala, stärka rösten etc. Men killarna kan väl redan det, så vad sade man på deras träff då?

Ja, inte sade vi åt killar att vara tysta iallafall. Killar har just en press på sig att alltid vara först, låta mest etc. Det är inte bara att de är tillåtna att göra det, det förväntas också av dem. Ifall man ställer en öppen fråga så är det jättevanligt att tjejerna kollar på sina killkompisar och väntar på att de skall svara, att det tisslas och tasslas lite och så räcker en kille upp handen, för tjejen vågar inte.

Säg att bägge var nya i klubben, de var båda nervösa tonåringar som knappt vågade ge ifrån sig ett pip. Då fick killen fortfarande föra talan.

Ett annat exempel är detta om feministiskt självförsvar. Ja, det är ett laddat ord, men ni tål nog det.

Feministiskt självförsvar handlar om att lära tjejer att ta plats, stå på sig och inte vara rädda. Det handlar till 90% om detta, träningspasset är knappt en tiondel av det. För i majoriteten av fallen så sker inte våld mot kvinnor i någon park eller i någon mörk gränd i alla fall, den sker i hemmet eller på jobbet, och det feministiska självförsvaret finns för att förebygga att man hamnar i en sådan situation. Alltså är den fysiska delen den minsta.

Killarna hade samtidigt feminism för killar. Killar har inte samma problem som tjejer ifall man ser till det jag beskrev ovan. Killar har prestationskrav, killar får inte visa känslor, killar skall vara tuffa och ta plats.

Killar påtvingas ett machoideal. Även om det är en "positiv" fördom mot killar så är den inte mindre jobbig, speciellt i tonåren när alla är osäkra och håller på att utveckla en egen identitet.

Och en fördom jag fått motbevisad gång på gång, är den att alla killar "gillar" att ta plats, i alla fall när det gäller ungdomar. Ifall man säger att pressen på dem är borta och att de måste lämna ifrån sig av det sociala utrymmet, (för det finns ju bara 100% socialt utrymme), så går det som en suck av lättnad genom rummet. Då slipper de hela tiden hävda sig, bara för att visa sig kaxiga.

Det man märker när man ber folk att tänka så, är att det i snitt finns lika många "pratiga" tjejer som killar, och det är de som tar störst plats. Samtidigt så blir de som tar mindre plats socialt tryggare. Tjejerna som aldrig pratar vågar prata, och killarna som tidigare hade press på sig om att ta plats pratar när de känner för.

Detta är ett högs personligt exempel, men jag tycker att det är bra. Feminism i praktik och allt det där.

För oss var alltså feminism=jämställdhet. För det går inte att prata om att kvinnor skall ta mer plats och sedan säga till män att ta mindre plats, om man inte problematiserar och belyser vad alla tjänar på det. Och då innefattar det ju automatiskt alla. Skall också sägas att det är på det viset förbundet fungerade i stort, inte bara hos oss. Tjej/killträffar och hur de fungerar är standard, och feministiska självförsvaret har jag inte hittat på själv.

Nu gällde ju just detta att alla skulle ta lika mycket plats i diskussioner och utbildningar. Men förstår du hur jag ser på jämställdhetsfrågan då? Att det behöver uppmärksammas från bägge hållen, när det gäller allt.

För övrigt, feminism enligt NE:



Det handlar alltså inte alls bara om kvinnor, och det är inte alls bara en "kvinnorättighetsrörelse".

Detta var ett sent svar, men hoppas att det kunde vara till någon nytta.