Åsikten att kort, pluppar etc. gjorde FFGs Warhammer ospelbart upprepas rätt ofta, men jag har inte sett någon längre utläggning om varför det inte fungerar från någon som spelat mycket.
Jag spelade det fem gånger på kanske två månader och det lät fortfarande såhär i slutet:
"Vem ska agera? Vi har en plupp som är först. Ska jag ta det?"
"Ok, var är jag?"
*tittar på bordet med zoner*
"Hur långt kunde jag flytta mig nu igen? Var det en move för att byta zon och sedan en till för att engagea?"
*betalar en extra fatigue för den extra moven*
"Åh, ja just det. Jag ökar min stance till reckless ännu ett steg."
"Jag attackerar en beastman och använder power X"
"Hur många tärningar har jag?"
*samla ihop*
"Ok, nu ska jag se vad jag slog och sitta och dra av två tärningstyper från två andra tärningstyper."
*gör det*
"Jag fick två hammare och en bane. Vad innebär det?"
*titta på powern*
"Ok, jag fick +2 i skada men får en fatigue."
*räkna skada*
"Så totalt fick jag X+Y+Z = 8 i skada."
"Nu ska jag beskriva det också. Det var en svart tärning som gav otur (en bane) och ... äh. Jag skiter i det. Jag gör 8 i skada helt enkelt men tar själv en fatigue*
Inte direkt ett optimalt spel. Det värsta var nog att sitta och sortera ut tärningar (ibland uppåt 10 stycken med sex olika symboler) och att varje power var helt olika i sina strukturer. Det gick helt enkelt inte att få något flyt på det.
Värst var det nog för spelledaren som både hade resurser som kunde ta slut, olika värden och olika powers för varje grupp av individer.
/
Han som knappast tror att man kunde improvisera i spelet utan att ta bort stora mängder av systemet