Fick en lite halvbisarr idé om hur man skulle kunna göra en kampanj lite mer intressant.... Eller lite mer kaotisk...

Har alltid stört mig lite på det här med att det lltid är En karaktär En spelare. Det dyker ju upp varianter, med ledarlöst spel som tillåter att man utvecklar och jobbar friare, men i ett vanligt, traditionellt, spelledaren sitter bakom sin skärm och slår hemliga slag, det tar fyra timmar att bygga en karaktär, och målet är att ta sig till änden av en grotta för att döda draken-rollspel känner jag mig ibland instängd.

Det är bara ett i-lands problem, igentligen, men om man är tre pers som tycker om att rollspela blir det liksom lite tomt på spelarkaraktärer. Det jag skulle vela pröva är att man låter spelarna bygga, dela ut, och spela karaktärer som de vill. Dela på karaktärer, spela flera karaktärer, eller spela traditionellt, bara för att man ska få plats med lite fler spelbara karaktärer.

Har någon prövat det här, eller någonting liknande? Hur gick det? Om det går dåligt, skulle man kunna sätta upp regler för att det ska bli bättre?

Ars Magica bygger ju på en liknande tanke. Eller, det är är tänkt att varje spelare ska ha en magus (trollkarl) och en companion (typ hjältenivå, men utan magi), men sen dela på en pool av grogs (lowlife tjänare). I äventyret jag leder spelar just nu en pc sin magus, en sin companion och två var sin grog.

Tror inte mina spelare är helt främmande för att spela varandras pc:s också lite hipp som happ. Blir säkert intressant

Jag spelleder nu en berättelse i Bortom som handlar om ett ockultistiskt sällskap. Den har pågått sen 2007 och vid det här laget har medlemsantalet nått ett tjugotal personer. De två spelare som varit med längst har tre olika karaktär, en annan spelare som kom in efter dem har två och den nyaste spelaren har bara en (Übereil på det här forumet hade också bara en karaktär innan han försvann till Stockholm).

De använder sina tre olika karaktärer fritt då diskussioner sker och de kan låta dem utforska helt olika saker. Vid tillfällen där inte någon av deras karaktärer är närvarande plockar de någon av sina andra medlemmar och gestaltar dem. I Visioner och fantasier, expansionsboken till Bortom, kallar jag dessa för statister. Alltså, roller som spelarna kan ta och använda när inte folk är närvarande med sina karaktärer, så de slipper bli passiva. Det har fungerat jättebra och det är någonting som jag verkligen kan rekommendera!

Hur I hela Höstanvinden lyckas du spelleda ett spel med 20 spelare och 25 karaktärer!?

Spelleder ett kul med fucked up kampanjhellvete till D6 Star(t) wars vid namn Darkstryder.

Alla spelare har en officer-character på skeppet (dessa är förgjorda, men vissa nya uppkommer under resans gång).
Alla har en "mellanofficer"-character som kommer förgjorda, men jag fyller på (tar emot förslag av spelare som jag moddar in med) ety de dör ibland annat otrevligare.
Alla har 2 spelarkaraktärer som spelarna själva skapar.

Vid "uppdrag" så kan karaktärer ur alla dessa 3 nivåer vara aktiva (oftast på olika nivåer & håll) men det relevanta för dig är att spelare kan byta ut karaktärer från de 2 övre nivåerna om de känner för't.

Funkar förvånansvärt bra faktiskt, man liksom får upprepade rollspelarboosten där en person anstränger sig att gestalta en "ny" karaktär för "första gången", varje gång spelaren hoppar till nästa karaktär eller plockar en ny ur poolen..

För det första: Ars Magica, men det har redan folk pratat om. :-)

I Montsegur 1244 har alla 2-3 rollpersoner, och växlar mellan dem som det passar. I The Daughters of Verona har gruppen tio rollpersoner gemensamt, de växlar sedan spelare löpande medan man spelar. I Polaris och MVGU spelar alla en huvudrollperson, men sedan finns det lite bifigurer som vandrar runt mellan spelarna efter hur det passar.

Där har du några spel som gör det till en ide i själva spelet. Ytterligare ett exempel är Aegis Prime, där man spelar soldater, mecha piloter och annat exotiskt i framtiden. Där kan man spela en hel grupp vanliga soldater istället för en enda extracool snubbe. Soldaterna samsas på ett rollformulär.

När vi spelar old school så har rollpersonerna en massa medhjälpare, ibland händer det att spelarna spelar dem istället för sina huvudrollpersoner. Det funkar bra, och gör att alla får vara med och spela även om en "riktig" rollperson skulle vara satt ur spel för ögonblicket.

När vi kör såpoperarollspel har vi fem karaktärer per skalle, om det behövs någon med slp så turas vi om att köra den. Har skrivit någon tråd om det när jag grunnade på min första sån kampanj här.

I Pendragon så är vi några som ibland kör vår yngre generation paralellt med de äldre, men där är det inte allas

Båda sakerna funkar utmärkt. I såpan så skriver vi karaktärerna under samspråk också. Plus att vi har nog hälften av allt jag skrivit för konvent med flera karaktärer per spelare

-Gunnar (gillar att ha flera karaktärer)

Polaris tänkte jag också på. Där finns det utskrivet att personen till vänster spelar alla personer med familje- eller kärleksanknytning och personen till höger spelar alla med ... affärsmässiga relationer(?). Zombie Cinema, Svart av kval och Utpost borde kvala in här också.

Här i veckan så speltestade jag Coyotes in Chicago, där alla förutom en person är spelledare. Riktigt roligt lir och finns också en i sword and sorcery-variant.

/Han som mest namndroppade lite spel

I Red Dwarf-rollspelet var tanken att alla skulle ha en huvudrollperson och en birollperson, där birollpersonen var en enklare, ofta enkelspårig rollperson med färre poäng. Förslag på sådana birollpersoner var till exempel en talande brödrost med artificiell intelligens och en fixering vid rostat bröd (hämtad rakt från serien). Den kunde ge upphov till ganska humoristiska uttalanden när sådana bifigurer la sig i annars ganska viktiga och dramatiska disskutioner.

Vad som var både en för- och nackdel var att sådanna rollpersoner ofta var bundna vid en specifik plats (nämligen skeppet, och kanske även ett specifikt rum på skeppet). Det gjorde att när man väl gav sig iväg för att göra något så försvan de ur handlingen. Ibland var de saknade men det gav en istället chansen att fokusera på sin huvudrollperson och det föreliggande problemet.

Ruskigt intressant diskussion, vi spelar en långsam stil i vår grupp vilket innebär att vi i kampanjen Enemy Within kommit typ - väldigt kort - på väldigt lång tid.

Vi har plöjt trettio-ish spelmöten à 8 timmar och precis passerat Kemperbad, för er som vet vad jag pratar om. (spoilerfritt inlägg)

Men, det som uppstår - vi började 2009, är att tiden går IRL och det kan vara kul att byta karaktär utan att denne avlivas. Så jag ska nog fundera lite kring det här med Ars Magica (som vi pratat om inom gruppen) och Polaris gillar jag själv skarpt.

Finns det svårigheter eller andra roliga effekter som dykt upp vid sådant spel?

I spelet jag är mest aktiv i nu, ett Svavelvinter äventyr vi improviserar fram själva och kallar "Den enes bröd", har vi modifierat reglerna lite. Vi har slopat begränsningen på antalet ÖT som finns i spel, och vi spelar med flera karaktärer var.

Det som har hänt in game är att vi på vägen stött på ett antal karaktärer som vi allierat oss med. Ibland när Berättaren är trött och har idétorka uppmanar han spelarna att komma på någonting. Vilket resulterat i att vi har med oss bland andra en odöd shamashi-präst, en Golem, och en själ av en trollkarl bunden i en bok om nybörjar demonologi.

Vi spelar dom här karaktärerna själva, men inte med fulvärdiga stats. En at intrigerna som existerar är att en av karaktärerna, en ung vargman, vill bilda en egen flock, och har nivå i Ligaledare, har en växande lista på NPC's som har gått med i hans gäng.