Illustrationer i rollspelsböcker, vad syftar de till?

Att skapa atmosfär kan jag förstå, men utöver det?

De blir referenspunkter i boken. "Hmm, hur var det nu den där regeln funkade? Den var i närheten av bilden på en apa som flyger en dubbeldäckare..." *blädder blädder*

De förklarar spelvärlden, både för de som redan köpt spelet, och för de som snabbläddrar i affären. "Ahh, coolt, det här är ett spel om hur man poserar med vapen. Det skall jag köpa!"

Good point... man skulle kanske också kunna tänka sig att de används till att visualisera saker och ting från världen som kanske inte finns här (okända livsformer, magi, teknologi)?

Illustrationer för förstärkare och komplement; de förstärker och vidgar intrycket och avtrycket som texten vill leverera. ... Så ser jag på det.

Okey,
orsaken till att jag frågar är att jag håller på och fixar med illustrationer till Masque och jag har en ide om att dels använda illustrationer för att se var man är (som Wilper antyder, fast lite mer fokuserat, typ att ha en sorts illustrationer i ett kapitel (ockulta symboler i det ockulta kapitlet och personer i rollpersonkapitlet exempelvis)) men samtidigt så blev jag lite fundersam om det fanns andra faktorer som spelar in i vilka illustrationer som är bra/passande.

De kommunicerar också saker som kan vara svårt att beskriva i ord. Klädstil, attityd m.m.

Sen så är de trevliga att titta på också. En bok med bilder är trevligare än bara en textmassa.

Okidok. Well, jag gillar idén, tycker den är bra. =)

Det enda du bör vara försiktig med är att olika typer av illusar kan framstå som olika illustrativa...

Om du har ett kapitel om ockultism som illustreras av ockulta symboler och ett kapitel om världen som illustreras av folk som slåss mot drakar i spektakulära landskap kan det förra kapitlet lätt upplevas som fattigt på illustrationer.

Det var en god poäng... frågan är ju då förstås hur man kommer förbi just det problemet, några tips?

Jag tänker mig att man kan placera in ockulta symboler i miljöer kanske?

Eller arbeta åt andra hållet, så att man gör världsbilderna väldigt stiliserade.
Det enda som spelar någon roll i det fallet är att bilderna är konsistenta beroende på vilken nivå.

Om det är stiliserade bilder i ett kapitel, så är det stiliserade bilder i de andra.
Men när det gäller ockulta symboler så är det ganska lätt att brodera ut.
T.ex:
En symbol, en bok/bokrulle och lite rituella föremål som skräpar lite slarvigt på ett bord. Efterlämnat av en utmattad ockultist innan han lagt sig för att vila.

P.S: Du behöver dock inte ha en ökande detaljnivå på omslag/Kapitelinledningar bara för att du har detaljerade illustrationer inne i boken. T.ex. VtM är ett ganska känt exempel på grittiga illustrationer inne i boken medans omslag och kapitelinledningar är ofta ganska stiliserade och enkla.

Det här är väl en av huvudanledningarna. För att kunna underlätta både läsning och bläddring.

Den andra är att exemplifiera de ord eller principer som finns i texten. I Edo, som är i en fantasyasiatisk värld, så finns klädesplaggen kimono och hakama och utan bilderna hade jag inte haft en aning om hur de sett ut.

Enligt mig så ska bilder ha bildtext i ett rollspel, även om bilden visar upp en textrad eller två. Ta den textraden och sätt den som bildtext för att förtydliga vad bilden visar. En bild på ett rasande monster med bildtexten "Käftar och klor i en massa av kött" säger en hel del om hur man ska beskriva monster i ett spel.

Det här tycker jag rollspel är väldigt dåliga på. I exempelvis Coriolis finns det apläckra bilder men inget stöd för hur man ska få fram den stämningen. Bilderna är därför, ur ett rent hjälpmedelsperspektiv, värdelösa.

/Han som sällan gillar landskapsbilder just av denna anledning

Medan de i Mutant var bra på det. Jag bygde ett äventyr baserat på en bildtext ex. Säkert fler. Men jag har aldrig reflekterat över det. Bra tråd det här!

Ibland mer direkt. Luke Crane använder ofta bilder som hjälpmedel till hur texten ska nvändas. I Mouse Guard exempelvis, som i mitt tycke har den snyggaste illustrationerna som visar både på stämning, hur saker ser ut och som pedagogiskt hjälpmedel.

De kan knyta samman spelarna i en gemensam spelvärld. Alla har ju en egen fantasi från en jämn dos verklighetsgrundad erfarenhet, fetish, humör och ren sjuklig hjärntwist. Även om du och jag skulle ha olika uppfattningar av även den enklaste bilden, så kanske illustrationer hjälper till att sätta en grundpelare för vad för slags värld folk spelar i, varpå man bygger den egna fantasin som gör det hela så mysig och spännande och vad som känns så logiskt även fast det är fantasy.

Förutom stämning, med mera, så gillar jag bilder som kan visas upp för spelarna under faktiskt spel: "Så här ser templet ut", "Mannen i hörnet är den här filuren", "Så här stor är draken, nu blev ni skraja va", "Den här skylten hänger vid stadsporten".

Har du något exempel där det här görs bra? alternativt dåligt?

Tja... rent allmänt illustrationer som är... typ illustrativa . Sådant som kan tänkas vara det spelare eller karaktärer ser.

Men jag tänkte faktsikt lite på det här när jag nyligen läste Mörkret vid vägens slut. Exempel: bilder på de viktiga SLP, en liten bild på värdshusskylten, kartan över byn är mer en "bild" än en vanlig översiktskarta.

När det gäller monstersamlingar brukar bilderna vara ganska bra att visa upp, men även byggnader och liknande. Egentligen antar jag att vissa s k stämningsbilder kan vara bra att plocka fram under pågående spel, men det gör jag nog egentligen sällan. Lättare med mer konkreta, rättframma bilder kanske, typ "det här är Gwendolyn". Intressant fråga i tråden!

Ahh, intressant, jag brukar i princip aldrig vissa upp bilder från rollspelsböcker, men det kanske bara är jag

Handouts däremot älskar jag.

Icke att förglömma så syftar illustrationerna rent layoutmässigt till att göra texten mer lättläst.

Gör den? Coolers! Förklara eller länka gärna till någon som förklarar

Bildtexterna har alltid varit bra, däremot upplevde jag illustrationerna i de första böckerna som direkt kontraproduktiva.
Gråa luddiga historier, det kittlade inte direkt fantasin.

Sedan tror jag att illustrationer fungerar olika i olika rollspel. De fyller olika funktioner i att beskriva världen.

Tex
Mutant behöver ganska många och bra illustrationer, det är en väldigt egen och unik spelvärld som ska beskriva: Steampunk, post-apoc, STALKER, sherlock holmes, repmånad möter sällskapsresan.

Vampire å andra sidan kan fokusera på mer artsy/dekorativa bilder då det inte direkt behövs så många bilder på den faktiska världen som på personer, situationer och stämning.

Sen kan ju bilderna göra ett spel unikt.
Tex Trudvang, vad vore trudvang utan sina bilder? En fantasyvärld med fornnordiska namn?