Ok. Om kärleken inte är central kan du ju bara tona ner det lite grann. Bara skriva hans namn och inte att det är "hennes älskade" till exempel.

Tycker texten på det stora hela känns realistisk som typiskt tonårsvis. Jag upplever den inte som krystad.

/Ulfgeir

Vimes har joinat cirkeln!

Sådär. Då har jag fått undan en del saker som #spelmaraton och ansökningar och liknande. Jag kommer börja kommentera nu i helgen på era bidrag och sen posta mitt eget. Jag kommentera bidragen utan att kolla på de andras kommentarer, så jag inte ska färgas av dem då jag skriver feedbacken.

Har just tagit bort regeln om att nya medlemmar får vänta till nästa tema, eftersom vi har en väldigt lång deadline tid – en månad + 5 dagar räknat från temainlägget.

Kort sagt får nya medlemmar köra direkt, och kan man inte – gäller ju alla, så är det bara att göra passinlägg.

Det låter smart tycker jag.

Okej, nu har jag börjat gå igenom novellerna. Först ut är min feedback på Sölvebrings. Jag skriver vad jag tycker och bör understryka att det är mina åsikter, inte en ultimat sanning. Tanken är att de ska ses som konstruktiva, inte elaka. Så jag hoppas de tas som sådana.

Rytmen

Ta de tre första meningarna: de känns mekaniska och upprepande. X var y. 1 var 2. C var 3. Blanda upp det! T.ex. "Fasaden var jord (sic! Gjord?) av stora nitade plåtstycken" skulle kunna bli "De stora plåtstycken hade nitats samman över fasaden och sedan målats med en skön, blå färg". Då får du inte hela tiden det upprepande "var".

Lite rappare språk också "verkligen gick fram" - vad tillför verkligen? Döda sådana här ord! Samma med nämligen som följer efteråt.

Den här formuleringen "för att göra kött, mat, av dem" låter inte bra. Välj kött eller mat.

"Det var kanske grymt, men det var nödvändigt." Upprepning. Föreslår "Det var kanske grymt, men nödvändigt."

De här meningarna "Folk hade jagat i alla tider, det var bara så det var. Det var hennes jobb, hon var ju personalchef för helvete." känns inte som de har någon bra rytm. De är ungefär lika långa. Variera! Förslag "Folk hade jagat i alla tidr - så var det bara. Det här var hennes jobb. Hon var personalchef för helvete!"

"Skulle folk sparkas så var det hennes sak att trycka upp foten i arslet på dem." Den här meningen känns inte bra. Jag får bilden att hon tar foten i händerna och fysiskt trycker in den i arslet. Byt "trycka upp foten" till något mer direkt som "sparka ut dem genom dörren".

Du använder uttrycket "Visst, visst" för både Annika såväl som Johansson. Det gör att du ger de två samma sorts språk och tankar, vilket gör att de blir mer lika varandra när du med övrig text försöker skapa skillnader i beskrivningarna. Föreslår att Annika får ett annat sätt att tänka på, eftersom det känns mer Johanssonigt.

"Han slängde papprena" - det är inte fel att byta något "han" mot Johansson och variera lite. Kolla gärna över texten och se om det kanske går att göra på något mer ställe.

"så här efter lunchrasten" => Talspråkligt. Stryk "så här".

"En rejäl snuspris" => Huh? Förstår inte, men det kanske är för jag inte snusar?

"”Ja, hej, det var Annika Fläder, från kontoret.” => Ska du bygga upp skillnader mellan de två avdelningarna så tjänar du nog på att du gör hennes språk finare, så det blir en större kontrast mellan dem.

"störde någon med vilja" => med flit

"så var han helt jävla knäpp" => stryk "så". Meningen blir nog starkare då.

"gjorde inte ett piss" => gärna förbannade mellan ett och piss. Smaksak dock.

”Var god och stig in.” => Här har du ett höre språk för Annika. Gillar det!

"som ett barn som kryper till korset och bekänner fastän det vet att det ska pryglas." => Allts, här känns det konstigt. Det är väl när man vet att man ska bestraffas som man erkänner? Liknelsen haltar lite.

"Du vet att de har klagat, vi har ju pratat om det förut." => Föredrar punkt istället för komma. Blir mer variation.

"Trettiofem år hade slutat med för abrupt" => "allt för abrupt"

"det skämda avskräde" => Vad är ett skrämt avskräde? Stryk skrämt.

"ritade skära mönster" => skapade eller bildade känns mer logiskt

Språkligt

Jag har blivit slagen på fingrarna ett par gånger för att jag skrivit "Tråkigt…". Det korrekta ska tydligen vara "Tråkigt ..." - alltså mellanslag mellanordet och punkterna. Ja, det ser skitfult ut. Jag vet.

Mindre kommentar: Det kan väl visst beskrivas som grymt, även om man är tvungen att göra det? Det ena utesluter väl inte det andra?

telefon luren => telefonluren

precis som han => precis som honom

Sammanfattning

Överlag tycker jag det är lite för mycket användning av komma-tecken och lite för variation i meningarnas längd för att få en riktigt bra flyt i texten. Jag gillar dock strukturen på hur vi får se från högsta perspektivet och vandra ned till den lägsta nivån. Tyvärr kommer inte slutet som någon överraskning tycker jag eftersom de flesta sådana här kortnoveller ofta, tycker jag, slutar just i självmord. Eller är det kanske jag som är skadad? Nåja, bra struktur och med lite putsande på rytmen blir det nog bra.

Suverän genomgång, Robert. Stort tack. Du har sagt mycket och det mesta du sagt tycker jag stämmer bra, så jag tar till mig detta. Med stor glädje, faktiskt. =)

Vad gäller "snuspris" så är det alltså en prilla. En pris snus är en snusprilla. Jag gillar dock inte ordet prilla något vidare värst.


Fast att han tar livet av sig är det du som säger, inte jag. I den berättelse jag har i huvudet, där den fortsätter, försöker han hänga sig men har sönder taket istället. Han lyckas inte ens med det ... Därefter har jag tänkt mig att han tar alla sina sparpengar och drar, på en resa utan mål. Längre än så har jag inte kommit, men det är en idé jag har. Men jo, den slutar ju som den gör nu, och det antyder att han tar livet av sig.

Du skriver förresten att jag har taskigt rytm, och det stämmer. Jag har svårt att få till det där. Jag skriver oftast ungefär lika långa meningar texten igenom för att jag är rädd för att blanda korta och långa meningar utan balans. Är det så, att man ska blanda för att få en bättre rytm? På något sätt har jag fått för mig att man bör försöka hålla det ganska jämnt?

Roligt att du gillade det.

Tack för att du förklarade att det var en prilla. Jag hade inte en blekaste vad det var. Hade aldrig hört det uttrycket förut.



Absolut. Jag hade ingen aning om hur den fortsatte - eller ens den skulle göra det. Jag trodde helt enkelt att du var klar här. Givetvis kan mer hända, men det var så jag uppfattade slutet då jag läste det. Det är något charmigt att misslyckas med att ta livet av sig.



Jag har fått det påpekat för mig flera gånger att jag bör variera meningarnas längd för att få en bättre rytm och jag tycker det också blir bättre så. Jag hade dock ett tidigare problem med långa meningar, så tipsen kom snarare i det perspektivet så du ska inte lita på mig 100%. Nuförtiden tycker jag dock att sådana meningar flyter bäst dock, men det kan handla om indoktrination.

Det var överlag en bra och välskriven text med tilltalande minnesbilder som för mig kändes bra uppmålade. Jag fick en känsla för killens känslor och kunde ana allt det som fanns bakom hans grubblerier. Dock tyckte jag att dialogen stundom, speciellt vad gäller mamman, var lite stel och ibland onaturlig vad gäller ordval och flyt. Jag skulle också vilja se en lite mer naken text. Ibland känns det som att du överförklarar, och det tar bort lite av magin.

Men totalt sett var det en bra, målande text som jag tyckte om att läsa. Keep it up!

Har förövrigt korrat lite och kommenterat en del meningar i det bifogade Word-dokumentet.

"precis som han" är rätt, kan utläsas som en förkortning av "precis som han var". Jämför med "han är äldre än (vad) jag (är)"

Strängt taget har jag för mig att även "precis som honom" och "än mig" numer är rätt också (alltså "rätt" enligt Svenska Akademien), eftersom det är så de flesta skriver och säger. Men det finns ingen anledning att ändra från "precis som han".

Krig skrämmer mig oerhört. Och fascinerar mig. Hur kan ondska bli så närvarande och starkt? Hur kan man ens förstå lidandet? Hur stark är maktbegäret? Vilka tankar finns hos en soldat i skyttegraven vs den som plundrar ett getto vs den som hissar upp en naken människa i en tortyrkammare för att ge henne första slaget med piskan? Hur känns hatet hos civilbefolkningen mot den främmande makten? Rädslan? Hur känns sammanhållningen i en anfallande makt, i plutonen så väl som brigaden? Och tänker en kvinnlig militär på något sätt annorlunda än en manlig i fråga om diciplin, order, makt, grymhet? Kan kärlek existera mellan fienden? Kan kärlek existera bland fångvaktare och fångar? Hur uppstår den? Hur hanterar de konflikterna? Kan man skjuta sin älskade?
Hur kan krafter bli så starka att barn anger sina föräldrar?

Temat är krig...

Egentligen skulle temat ha skickats in först den 31:a, eftersom deadline är fram till och med den 30:e.

Men det gör absolut ingenting nu eftersom vi inte lär få in fler bidrag på första temat som det ser ut nu. Deadline kommer dock att räknas från den 31:a – bara så ni vet.

/solvebring som funderar på om man borde ändra så att temat alltid sätts den 1:a i varje månad, och att man då har deadline för inlämning + kommentarer den sista.

P. S. Bra tema, Niklas! =) D. S.

Den förändringen känns rätt vettig. Och synd att vi inte fick fler bidrag i första omgången.

Hmm, har ju en gammal text, men den är på engelska, så jag får väl se till att skriva nytt.

/Ulfgeir

Oj, förlåt mig. Rörigt nu men ville verkligen inte missa det här iom att jag missar så mycket annat. Är dock väldigt osäker på vad jag bidra med. Min egen krigsbok ligger ju på en dator som är wackad.

Får säga pass till att lämna in ett eget bidrag den här månaden och kommentera de andras bidrag. Har varit borta för mycket (varulvsspelet stal tid, sen semester bl.a.). Just nu är inte kroppen helt med mitt sinne, så det blev tyvärr inte så mycket bidtag som jag ville.

Hoppas att kunna delta i nästa omgång för temat var awesome denna gång med.

Okidok. Gör absolut ingenting. Bra att du passar så att det blir tydligt.

Ändrade förresten rubriken åt dig.

Mitt bidrag till månadens tema!

Länk (Lande Mokri Superb)

Återigen är jag intresserad av kommentarer kring språket och rytmen.

Edit: En länk till dem som undrar vad Lande Mokri Superb är.

Fast nu ser det ju ut som jag passade på krigstemat - och det är ju inte det jag gjorde. Det var ju det förra!

Starkaste del: Den punkterade lungan och cigaretten. Den bilden sitter som en yxa nu. Och den är äcklig solve. Riktigt äcklig. Bra!

Inramning och rubriken är bra. Jag gillar de råa beskrivningarna av att skära halsen av pissande ryska soldater och sedan direkt på: varför! Det blir inget frosseri i grymhet utan grymhet med replik.

Sen tycker jag texten är lite för pretantiös. Långa meningar kan förvisso höra hemma i den här typen av berättelse men jag är mer för korta meningar nu för tiden. Dock har jag inget förslag på förändring för tillfället. Jag skriver själv alldels för långa meningar och inför mitt kommande romanprojekt så är det något jag måste hålla efter. Bara den föregående meningen är ju lång!

Meningen "De kom dragandes
med ord som plikt, fosterlandskänsla, ära och frihet. Fyfan." är underbar förutom "Fyfan", Det banaliserar tyngden i den föregående meningen tycker jag.

Jag tycker novellen är bra. Den skulle den vinna på att byggas in i ett sammanhang. Den känns för kort för mannens upplevelse och konfrontationen med kistan vinner på mer text. Flashbacks till olika moment medan han går igenom kistan? Jag vet inte.

Jag är intresserad av den här tiden. Jag ger tummen upp men med mina förbehåll.

Aha! Trodde du menade krigstemat. Well, ska fixa till det. =)

Stort tack, Niklas! Tyckte du att cigaretten och lungan var så äckligt? Coolt. Tänkte nog inte så mycket på det mer än som en tragikomisk detalj.

Berömmet värmer och det övriga tar jag hungrigt till mig med förhoppningar om förbättring.

Det tycks som det här med meningslängderna är ett återkommande problem. Robert tog upp det på förra temat då jag försökte att hålla meningarna ungefär lika långa. Då skrev jag dem förövrigt lite kortare. Nu försökte jag att variera längden lite mer och skriva lite friare, vilket bidrog till de här lite längre meningarna. Får fundera över det. Inväntar fler kommentarer så får vi se vad de säger om saken. ... Har svårt att hitta balans där, helt klart.

Ja jag la märke till att du försökte balansera men jag är emot långt överhuvudtaget. Eller... Strindberg kan göra det.I vissa sammanhang funkar långa meningar. Röda rummets inledning ska ju va så där mastodontisk. Den sitter ju i maggropen. Det finns vissa sammanhang där de funkar som sagt. Men det är genrestyrt tycker jag- Eller tror jag.

Keep it up. Jag har ett embryo till en idé här som jag bara behöver få tid att skriva... Du kan förmodligen gissa vart mitt sista krut bränns just nu.

Jag gillar den skarpt. Det är skitigt, grymt och ger bra flashbacks.Språket funkar riktigt bra här tycker jag. Det är jordnära, men ändå målande.

/Ulfgeir