Ligger och pluggar in World of Darkness och undrar var fummel tog vägen?
Är det så enkelt att man bara kan fumla om man chansar?
Dvs att vid vanliga slag finns inte ens möjligheten att fumla längre?

Ja, och jag älskar det. oWoD hade så larvigt mycket botches åt höger och vänster och fummel öht tycker jag passar bra som en "du tog dig vatten över huvudet"-mekanism. Det finns dock undantag där tärningspölen kan reduceras till <1 och därmed skapa chans för fummel utan möjlighet att "ångra" handlingen, vet att spells i Mage har den risken iaf.

Tackar för det.

Jo nu är det ju ett gäng år sen jag spelade Vampire men mycket botchar var det...fast lite konstigt känns det att inte kunna fumla alls vid "normala" slag.
Nu ska jag väl inte klaga på systemet innan jag ens läst klart grundboken och än mindre testspelat det.

En annan fråga som jag säkert kan googla men ställer ändå är:
Kan man rent speltekniskt ha en grupp spelare där en är vampyr,en varulv, en mage och en promethean eller är det inte kompatibelt på den nivån?

Edit: stavfel

Ja, verkligen. Så som grundreglerna i Vampire (2ns ed iaf) är skrivna så är det verkligen så att man löper större risk att botcha ju bättre man blir (har jag för mig). Eller som en kamrat till mig uttryckte saken: Övning ger fummel.

(3rd ed är bättre; om du inte slår några successes alls och minst en etta botchar du)

EDIT: Har för mig att det fixades i revised iaf. Men jag kan ha fel. har inga av böckerna framför mig...

Jag tror att det stämmer ja. Avdragen från "ettorna" är ju dock så sjukt otillfredsställande som regelmekanik och håller verkligen med i beslutet att ta bort dem, blir bara förbannad varje gång jag slår tärningen och plockar meriten Charmed Existence (ignorera en etta per roll) på varje karaktär bara för att slippa lite av misären.

Mjo.

Vi körde med husregeln att ettor inte plockade bort ett skit; då blev det plötsligt en helt OK regel...

Om man nu tycker botches är nödvändiga, alltså. jag tycker inte det; brukar husregla bort dem när jag kan. Tycker nog att fummeltabeller och sånt gott kan få dö med 90-talet, liksom. Osynliga sköldpaddor i DoD och så vidare.

Det ska inte vara några problem, det finns cross-over regler. Jag tycker det är kul att blanda in olika övernaturliga varelser men som NPC's för att behålla fokus på de teman som varje "ras" för med sig.

Tackar igen.

Kan man köra crossover så kan det ju bli en hel del kul att hitta på i det här spelet.
Iofs vet jag väl inte om jag orkar läsa alla böckerna, jag är tydligen väldigt mycket bättre på att samla rollspel än att läsa dem har jag insett.

Rollspel utan fummel känns snudd på otänkbart, men vi har ju kört DoD-91 sen det kom ut.
Vid det här laget är det väl mer husregler än orginalregler men fummeltabellerna hänger med än, hehe.

Att läsa alla böcker är väldigt ambitiöst. Jag vet att jag plöjde drygt 2000 sidor när jag förberedde mig på att leda Mage the Awakening för att kunna förstå grunderna i metaploten, spöken, spirits, astralplan och annat som kändes som givna element.

Hmm, 2k sidor låter mycket...

Har grundböcker och ett par supplement till varje av Werewolf,Vampire,Mage,Promethean,Exalted och Scion så i nuläget känns det lite oöverskådligt men det löser sig väl.
Konstigt nog så var det Changeling jag var mest intresserad av men det har jag inte en enda bok till än.

Enklast kanske är att börja spela i WoD och se vilket håll det går åt.

Man kanske borde blockera Tradera på något sätt...

Changeling känns i mina ögon som ett typiskt "Fan vad coolt, men hur tusan spelar jag det här?"-spel. Jag skulle så gärna få det att funka men det känns väldigt ogreppbart. Samma gäller geist (som jag nog tycker är coolaste linjen) även om det bjuder in till linjärt utforskande av underjorden. Bah, full, natt.

Så är många, om inte alla Gifts i Werewolf också. Dramatic Failure som det kallas.
Jag gillar nya WoDs reglerförändringar, men tyvärr är Vampire The Requiem inte alls lika bra som Masqurade. Det förstördes av att det inte finns en metaplott tyckte jag. Men det är OT så slut.

Det är spännande hur olika man är, VtM's metaplot var precis vad som dödade spelet för mig

Mjo, det är väl det där tramset om "välj din egen sanning" som ytterst gjort att jag väjt undan för nWoD. Jag ogillar sånt starkt. Att det finns stora coola sanningar och sånt är ju SL-godiset.

Där är jag mer för alternativet "välj ingen sanning" samt att låta eventuell metaplot växa fram genom spel.

Får säga att jag håller med krank. Det finns inget som är så avtändande som att inte veta att det finns en färdig handling med metaplott (som sen givetvis får växa och utökas genom handlingar - saker låsta i sten är inget bra). Det är också ett av skälet jag inte fastnat för nWoD.

Däremot gillar jag toolbox-approachen som finns i nya, så om man kombinera den med en riktig metaplott så är det helt klart nog för mig. Typ, en grund för metaplotten som kräver vissa saker och sedan lägga till övrigt som fluff.

Det finns lite regler i Mirrors (bra bok, köp den) om Dramatic Failure (nWoDs namn på Botch).

Jag tycker att oWoD hade för frekventa Botches (särskilt blev det knäppt när diffen gick upp till 10 och 1:or tog bort lyckade vilket var fallet i någon av versionerna) men att nWoD har alldeles för få.

Den regel jag fastnade för var att om du misslyckas med alla dina tärningar så slår du en 'Chance Die' och om den kommer upp en etta ('1') så är det en Dramatic Failure. Det ökar chansen för fummel en del men gör det fortfarande mycket ovanligt, särskilt vid större pooler och ger inget extrajobb med uträkningar och skit. Ta bara en tärning i en annan färg, säg att det är din 'chance die' och rulla den med varje pool du rullar i spelet.

Ang. cross-over som jag också såg något om så är det inbyggt i systemet i nWoD att lättare kunna köra olika splats i samma setting. Din övernaturliga tuffhet (Blood Potency, Primal Urge etc.) är utbytbara i respektive spel. Så om en vampyr försöker använda Dominate på en varulv så får varulven lägga till Primal Urge till ev. motståndsslag där en vampyr annars fått lägga till Blood Potency (och det samma för alla andra splats). DOCK är de flesta ganska överrens om att nivåerna mellan de olika splatsen är olika och OFTAST följer det den här skalan:
Mage
.
.
.
.
.
Changeling / Geist
.
Promethean
.
.
.
.
.
.
Vampire/Werewolf

Dvs. Mages är mycket tuffare än alla andra och ofta får man som SL arbeta runt detta. Vampire och Werewolf var de två första spelen ut genom dörren och har fått lida lite för detta gällande hur tuffa de är (sen finns alltid undantag och olika byggen och konstruktioner som kan utnyttjas inom respektive spel samt att vissa böcker som kommit på senare tid utjämnar spelfältet något, typ Danse Macabre). Vampyrer har ju också den enorma nackdelen att vara ute ur spelet så fort det är ljust ute vilket kanske är den enskilt största nackdelen och vad jag har läst på nätet så är det många som är förtjusta i cross-over som ändrar den vampyriska svagheten för att göra det enklare i spelet.

Cog.

Spännande, jag tyckte nämligen att Mirrors var mitt lätt sämsta köp bland WW-böcker (och det säger inte lite!), ska kolla lite djupare på det du nämner och se om jag kanske kan få ut åtminstone något intressant ur den.