Ok, efter Jonatans tråd så tänkte jag att jag skulle skriva en ny tråd om vad improrollspel är, så att han kan jämföra själv.

Termen improrollspel är myntat av mig, men det är något liknande eller det samma som Rickards begrepp "Den dolda rörelsen". Jag gör inte anspråk på att vara ensam uttolkare av begreppet.

Termen "improrollspel" kommer av att jag är intresserad av att använda samma eller liknande Filosofi, Målsättning, Principer och Tekniker i rollspel som man använder i improteatern. Improrollspel är alltså samtliga dessa tre saker.
Självklart finns det olika preferenser, stilar och skolor bland olika improteaterspelare, och utbytet rollspel-improteater har gått åt bägge håll för mig. Se "improrollspel" som en fusion av min tolkning av rollspel och min tolkning av improteatern.


Filosofi
Rollspel är först och främst en social aktivitet, ett utbyte mellan en grupp människor. Rollspel sker i just det här utbytet, när spelarna (när jag säger "spelare" så menar jag även spelledare) säger intressanta saker till varandra och plockar upp och bygger vidare på andras intressanta saker.
"Systemet" finns med i detta utbyte som ytterligare en deltagare, eller som en medlare mellan spelarna.
Spelarnas sinnestillstånd och relationer är viktiga. Systemet är både själva spelprodukten (regler, anvisningar, material, kanske rent av stil?) och de relationer och antaganden som deltagarna tar med sig till spelbordet. Systemet är hur vi spelar med varandra, hur vi förhandlar denna fantasivärld mellan oss, och i
Att se till spelarna är trygga, glada, taggade, inspirerade, schyssta och i samförstånd med varandra är med andra ord en del av systemet, och en förutsättning för att spelet ska rulla på.
Den som har läst lumpleys blogg känner nog igen det här.

Mål
Vår målsättning är känslobaserad: Att känna flow, samhörighet och investering i vårt gemensamma skapande.

• Med flow menar jag den psykologiska termen, att vara aktiv, stimulerad och uppslukad i något utmanande, meningsfullt och roligt.
• Med samhörighet menar jag att vi bygger någonting tillsammans, att vi ger och tar, att vi bejakar och utmanar varandra. Detta har förstås en massa effekter på ett socialt djur som människan, som känns riktigt gött.
• Med investering menar jag att det finns en känslomässig relation till vår rollpersonen - Att det känns gött och stimulerande att väcka känslor i rollspel, att riskera, älska, skapa, vårda, förlora, hämnas och så vidare genom rollspel. Men också till vår spelvärld och vår berättelse, för det är också något som vi alla är med och skapar och vårdar. Att vårda, vara nyfiken på, överraskas av och hitta closure i berättelsen finns det också en känslomässig payback i.

Principer
Exempel på principer som nästan alltid behöver vara närvarande för att nå detta mål:

• Acceptera, blocka inte
• Plocka upp det som andra gör och bygg vidare på det
• Lyft upp det som andra investerat i (deras rollpersoner) och digga dem
• Var nyfiken, planera inte en berättelse i förväg
• Känn efter
• Aktivera dig själv
• Aktivera andra
• Spela med passion
• Var schysst och ärlig
• Skapa trygghet
• Lita på de andra
• Låt din rollperson göra misstag

För att uppnå de här principerna kan man använda mer specifika Tekniker i systemet, så som att man ställer frågor till de andra spelarna och bygg vidare på svaren, regler som inte låter rollpersonen dö om det inte är det spelaren vill, regler som hjälper spelarna att sätta upp relationer de är investerade i, osv.

Principer uppnås i regel genom tekniker, inte genom att man läser principerna och tänker "detta ska jag göra"

Under rubriken "mål" har jag mer eller mindre skrivit vad jag känner när jag spelar rollspel så som jag vill spela rollspel. Andra kanske kan spela på exakt samma sätt, men upplever annat inombords?

Många saker kan nog te sig allmängiltiga för allt rollspel, men det finns en anledning till att jag valt just de punkter jag valt, detta är vad jag verkligen pushar på.

Inspirerande och vacker beskrivning!

Det kan vara så att jag tolkar in en massa av vad jag vill att det ska stå i din text men jag känner spontant att jag skulle kunna saxa den här beskrivningen och klistra på som etikett på mitt spelande (förutom impro-biten där jag har noll koll och aldrig ens testat, förutom fantasylajv).
Jag har ingen riktig kritik och heller inte så mycket att tillägga annat än att jag helt håller med. Om någon satte upp en "story before - story now - story after"-terminologi på allvar så tycker jag att detta kan sammanfatta de bra delarna med att skapa en historia genom spel.

Fan vad kul!

Man behöver ju inte ha spelat improteater för att fatta grejen... men man behöver på något sätt pröva improrollspel i spel och inte bara läsa om det för att fatta grejen.

Så här i efterhand tycker jag att rubriken "filosofi" är ganska luddig, den kan nog förtydligas.

Jag gillar ditt engagemang och din entusiasm. Och självklart även allt som handlar om improrollspel och har gjort så sedan jag stötte på sånt efter att en kompis kommit på teorin att man blir en bättre spelledare om man tränar på impriovisation (som var grundtanken för Rollspelsbaren). Men jag funderar lite, är inte det här grunderna för bra rollspel/spelledande:

I vilken form av rollspel passar det inte in? Eller är det jag som kört för mycket improrollspel/friform?

-Gunnar (som brukar ange trebegreppsimpro som ett av sina favoritsystem)

Du tar upp en spännande grej här!

Först av allt så vill jag bara notera att min beskrivning av improrollspel består av tre generella delar - filosofi, mål och principer - och spelets specifika tekniker. Jag tror att många kan känna igen sig i en eller två av delarna, utan att för den delen identifiera sig som improrollspelare. Speciellt "mål" är ju väldigt allmängiltigt, även om det är inramat just i samspel/upplevelse-snacket som jag brukar köra på, marinerat i improfilosofi så att säga.

Nå, hursom så minns jag en tråd som någon lade upp här, där hen frågade hur man blir en bra spelledare. Jag slogs av hur de flesta av svaren tycktes handla om att vara lyhörd och bejakande på spelarnas initiativ, medans en dålig spelledare var en som körde över spelarna.

Jag vet inte om detta är helt representativt, men det var intressant ändå. Jag tror absolut att det kan finnas något att hämta i principerna att för alla, om inte annat för att en större verktygslåda borde göra en till en bättre snickare, så att säga.

Det som utmärker improrollspelare är väl "commitment" till principerna - Min erfarenhet är att spelare/spelledare i allmänhet inte vill (eller kan?) följa principerna fullt ut.

Jag drar, som jag ofta gör, en parallell till psykoterapin: Psykoterapeuten Carl Rogers formulerade under 40 och 50-talet klient-centrerad terapi. (ta en titt, det kan nog väcka tankar för den som är intresserad av improrollspel) Klient-centrerad terapi är både sin egen skola av terapi, men principerna (så som aktivt lyssnande) har också letat sig in i andra skolor och blivit en del av hur man utför psykoterapi-

Nu går det en debatt i psykoterapivärlden om det är "common factors" (terapeutegenskaper, patientegenskaper och relationen patient-terapeut) eller "specific factors" (specifika skolors metoder) som är det sant verksamma i psykoterapi, där common factors kan ses som Carl Rogers och de andra humanistiska psykoterapeuternas arv. (Kanske kan man se en parallell till våra egna skolor inom rollspel?)

Så, med andra ord: Jag tänker att en filosofi kan vara både generell för alla och specifik för den som väljer att gå hela vägen med den. Det är en skillnad i att ha tillgång till ett verktyg och att identifiera sig som spelare med detta verktyg, använda det för att definera ens spel.

Förresten, vad är trebegreppsimpro?

Det rollspelsbaren gjorde, typ ge oss tre begrepp och fem minuter och vi ger er en rollspelsupplevelse nyimproviserad. Tanken var/är att rollspelandet skapar större delen av historien och det som man tänkt ut innan ska nästa kunna upplevas som spelarnas idéer ;-)
Allt grundat i en tro att improvisationteknik/vana och lyhördhet var nyckeln till bättre rollspel :-)

-Gunnar (som gillar det fortfarande även om tiden på konvent inte finns för det just nu)

Vackert! Jag har inget vettigt att tillägga, jag ville bara applådera en smula!

/P