Om jag får lekmannaanalysera rollspelens nedgång i populäritet sedan 90-talet så skyller jag klockrent på datorspelen snarare än rollspelens utformning. Den kategori ungdomar som var målgruppen för DoD då spelar WoW nu eftersom det fyller ungefär samma funktion men inte kräver läskunnighet och en massa andra saker som pappersrollspel kräver.

Tjocka rollspelsböcker ska nog också skiljas från komplexa; Svavelvinter som jag regelpluggat sista två veckorna, t.ex. är ett utmärkt exempel: Nästan 400 sidor var väldigt avskräckande för mig som jobbar och har barn, och med en spelgrupp i samma situation. Men reglerna visade sig i grunden mycket enkla. En väldigt stor del av boken var setting, och en fröjd att läsa f.ö.

När jag började spela rollspel -88 upplevde inte jag och ingen av de jag spelade med tjocka regelböcker, eller ens komplexa regler, som ett problem, snarare tvärtom. Vi tyckte att Rolemaster verkar skitchique efter som det var så realistiskt (!). Komplexiteten och de ändlösa tabellerna hade rakt motsatt effekt på oss.

I min nuvarande livssituation, däremot, ter sig tjocka regelböcker aningen avtändande, Pahtfinder t.ex. orkade jag till slut inte spela mer, just för massan (600 sidor regler).

Om jag ska haka på startinlägget så är mitt intryck att många ungdomar som skulle kunna vara nya rollspelareav idag generellt är vana vid mindre branta inlärningskurvor än många rollspel idag erbjuder. Det finns visserligen rollspel som inte kräver särskilt mycket mer inlärning än WoW, men det finns också motsatsen, och eftersom det finns sån många av allt på den postmoderna marknaden, så vet man ju aldrig vilket ungdomarna stöter på först, och får dem att dissa eller haka på hobbyn. På 90-talet fanns bara DoD och den första boken var ju rätt simpel.

Då beklagar jag, för jag tyckte nämligen det var för flummigt för att jag skulle kunna uppfatta en utveckling av din åsikt. Det som stack ut var att du återigen inte höll med, men se det från den positiva sidan: vi vet iallafall vilka åsikterna är nu iallfall.

Angående ditt rotmos undrar jag vad det skulle tillföra. Jag skrev för övrigt en perfekt villkorad kommentar till det du skrev. ;-p


Japp Fantasy var det.


Jag tror att det då borde gå mer i riktningen att ha med endast de regler och settings som är aktuella för ett äventyr. Men rollpersonerna kan då inte göra sånt som inte finns med i äventyret att de ska kunna göra. Storyn blir då mer scriptad, men det blir också mer action då.

Allt är egentligen bara en del av en (större) lösning. ^^

Är det någon som har testat white wolfs Scion? Jag har bläddrat lite i det och fått för mig att det gavs ut som äventyr, där varje äventyr innehöll precis de regler som behövdes för det. Var runt 20 sidor, tror jag...

Någon som sett det, spelat det och har en åsikt om det får gärna kommentera på det upplägget. Funkar det? Vad är bra/dåligt med det?

White wolfs Scion verkar spännande. Skulle kunna testa det, men hittar inte något ställe att köpa det på. Har iofs inte letat länge.

Coolt, det visste jag inte om. Någon som vet och testat?

/Han som är nyfiken på svar

Hans E.M. vet, tror jag, men han säger inget =)

Jag vill inte sträcka som så långt som att säga att rollspel är för stora, så jag nöjer mig med att säga att jag tycker att det vore trevligt om det fanns fler rollspel som var riktigt små.

Jag förstår tjusningen med tjocka rollspel, fulla med regler och världsbeskrivning. Ibland tjusas jag själv av dem och blir sugen på att läsa ett. Däremot tjusas jag idag mer och oftare av spel som ligger på andra änden av textmasseskalan. Framför allt saknar jag rollspel som är möjliga att spela med mindre tidsengagemang. Ett normalt rollspel kräver att minst en, men helst flera, i spelgruppen först lägger ner åtskilliga timmar på att sätta sig in i reglerna och världen; sedan bör en hel kväll ägnas åt att skapa rollpersonerna; först därefter får man möjlighet att faktiskt spela spelet.

Jämför med ett brädspel: Jag kan dyka upp med spelet nyinköpt och inplastat till spelmötet, och om det inte är ett extremt komplext spel kan vi börja spela det inom en halvtimme.

Jag är helt övertygad om att det skulle gå att designa ett rollspel som har en lika kort startsträcka, och ett sådant spel skulle jag bli betydligt mer sugen på att spela än ett som kräver åtskilliga timmar med planering och förberedelser.

/tobias

Regelsammanfattningar i den här stilen är ett bra steg på vägen. Många rollspel är överdrivet pedagogiska, vilket gör att det tar lång tid att läsa deras regler, och lång tid att hitta den regel man letar efter. Därför är en sammanfattning en underutnyttjad möjlighet.

/tobias

Exakt.

/Han som spanat en del på brädspelslösningar och som snodde Arkham Horrors karaktärsdragarkoncept till This Is Pulp

Jag får försöka använda enklare ord...




O ja. Att fara ut och kalla någon lögnare är alltid rimligt utifrån en inledande bisats... Bra där.





Jag är lite tveksam... Hur gör den spelledare som vill skapa sina egna scenarion då? Måste man köpa Kapten Hults mast för att få sig sjöstridsregler och Solens riddare för att få sig regler för etikett och heraldik om denne vill skapa sig en örlogskampanj?

Och hur kommer du till slutsatsen att det skulle bli mer action?

Anchorclowns BRP+ är på en sida.

kommer ge mig in i den här diskussionen på måndag.

Låter bra det


Ok du menade inget med rotmos ;-p
Det gör mig ledsen att du tycker att jag har kallat dig lögnare. När du gör det verkar det som att du inte läst den andra delen i min villkorade kommentar. Om du då tar åt dig endast av det första får det stå för dig. Men att påstå att jag kallat dig för lögnare, helt utan förbehåll, är riktigt lågt samt humorbefriat. Att du skriver "bra där", är det försök till sarkasm? I så fall saknas det helt substans i uttrycket. Om "bra där" är uppriktigt menat, då uppskattar jag det, för jag tycker som sagt att det var en perfekt villkorad kommentar, som jag dessutom hade en blink-smiley till i förra inlägget.


Så tror jag det blir ja. Ungefär som jag har förstått att Whitewolfs Scion fungerar. Där första regelboken tillåter hjältar, andra boken halvgudar och tredje boken fullfjädrade gudar (bara för att nämna de tre första av de tio böckerna). Regelmassan för de olika karaktärerna och också spelmekaniken utökas alltså för varje bok, vilket medger learning-as-you-go-along.

Det blir mer action om du kommer igång snabbare, det var så jag tänkte. Om du inte måste läsa alla tio böckerna för att spela första, då kan du spela mer och alltså få mer action än om du läser alla böckerna innan du börjar spela.

Nej, jag menade inget med rotmos, det var ungefär samma grad av vettigt som ditt påhopp ansåg jag. Jo, jag var ironisk när jag skrev "bra där" då jag tycker ditt påhopp om att jag endera ljuger eller inte vågar stå för vad jag säger är dålig ton. Och vad gäller humorbefriat... Om det är din syn på humor så skulle jag nog inte sluta på dagjobbet för en standup-karriär riktigt ännu. Det var liksom inte roligt. Nu tar jag inte direkt illa vid mig av nättjatare och jag drog väl av att litet flin när jag läste dina taffliga utfall, så för all del.




Inte dumt alls. Inte min tekopp tror jag, man en rätt bra tanke.

Aha så du sänkte din nivå för att du trodde att jag hade sänkt min. Nu skrev jag inte riktigt så generellt som du ger sken av men jag kan se om du har en annan åsikt än jag. Min fras var varken ett utfall eller något med dålig ton, då det var en åsikt om hur du uttryckte dig, att du la till ärligt talat. Det kan eventuellt finnas andra anledningar än de två jag skrev, men att förstärka något med ärligt talat har för mig oftast ingen annan innebörd än vad jag skrev. Jag är nämligen ärlig allra största delen av tiden, om inte hela tiden

Tack för att du tyckte att jag hade en bra tanke i övrigt. Dina inlägg har också varit givande.

Håller fullständigt med detta. Kanske inte för att vi skulle ha samma livssituation, men 600 sidor regler är helt enkelt för mycket.


Tror du att rollspelshobbyn kan bli mer attraktiv med insatser för att öka toleransnivån för brantare inlärningskurvor eller insatser för att sänka rollspelens inlärningskurvor, primärt sett?

Störst rollspel är bäst rollspel.
Alla vet att storleken har betydelse.

Haha, hittade någonting som kanske kan vara för diskutionens intresse.

Svavelvinter - Snabbstartsregler

Ja, Gurgeh länkade till den tidigare i tråden. Jag vet att Saga har samma sak. Nu känns det dumt att kommentera den utifrån mina tankar eftersom snabbstartsreglerna till Svavelvinter inte är tänkta på det sättet.

Jag skulle nog vilja ta bort karaktärsgenereringsreglerna i den filen. Ersätt de med färdiga arketyper, måhända med plats för att kunna kasta om olika värden.

Jag saknar spelstruktur. Ingenstans står det hur man ska spela. Jag saknar uppslag som skapar äventyrstankar.

Jag skulle lägga till några taglines som beskriver världen och formar tankesätt. Taglines som spelledaren enkelt kan förmedla till spelarna. Fiktionslek skriver i sin recension: "En riktigt bra rollspelssetting behöver ett rent anslag, t.ex. »Skandinavien efter katastrofen« eller »Den ultimata noir-staden«. Kanske kan man säga att Trakorien är »Renässansen i fantasytappning«, men jag tycker dels inte att det träffar settingen på pricken,"

Ta bort allt vad förmågor heter och istället kortfattat skriva vad de handlar om på arketypen.

Fast som skrivet: det är ju orättvist att säga att snabbstartreglerna till Svavelvinter är felaktiga. De tjänar ju det syfte som de är skrivna för - introduktion för spelarna - och det syftet är inte direkt vad jag snackar om.

/Han som egentligen sällan vill skriva längre saker på formulären för han har upptäckt att spelare sällan läser där

Jag håller med i grunden! Jag orkar inte heller med 600+ eller ens 200. Jag vet att jag skrivit en hel del själv men nuvarande version är kortare än nånsin. Och jag vill gärna ha korta regler.

Men vi har ett problem. Då man introducerar system som inte är gjorda innan så måste man förklara grundligt. Även system som är lätta att spela kan kräva en del förklaring. Sen har vi problemet med exempel och listor som kan ta upp plats. DEssutom kan man behöva förklara saker. "Vad är en Motivation?". Har man inte en aning om begreppet krävs det lite text för sådant och blir det fler sådana varianter så stackar det upp. Och har du ett nytt system så blir det effekten.

Världsfluffet har vi olika åsikt om. Jag separerar det från diskussionen.

Min spelmotor är 60 sidor. Fordonsstrider är 20 sidor. Karaktärsgenerering kring 20 men det är mycket av förklarande vad saker är så att även nybörjare är med.

Spelmotorn har jag försökt förklara sjukt pedagogiskt, därför det finns en del nya moment som inte gjorts förr så vitt jag känner till.

Jag VILL stryka. Så mycket det går. Jag har inget behov alls av en massa visa upp mig text. Och ju mindre text desto mindre korr och bugg.

Nota bene: Systemet är än så länge otvättat och jag ger mig in på en korr snart. Jag hoppas verkligen kunna trimma då.

Men system, även relativt lättspelade, kräver sin förklaring och jag vill vara tydlig med många exempel och med pedagogsik text. Vi får däremot se vad tvätten ger. Men spel på 20 sidor, gärna men då hade jag varit tvungen att skriva ett lättare system eller vedertaget av typen slå 1T10+egenskap över sv. Och så är det inte. Och så vill jag inte ha det. Men längden är inget jag eftersträvar.

Eftersom jag förespråkar att skriva spelstrukturer och inte regler så skulle man kunna säga att spelstrukturen i sig är ett exempel. Listor kan jag hålla med om tar plats, men jag tycker personligen att om man dessutom behöver förklara varje detalj i listan så har man gjort ett för komplext system.

Någonting jag har upptäckt när jag har spelat med fluency play (bygga på med regler allt eftersom vi spelar) är att om jag ger exempel så blockerar jag den andres förmåga att tänka själv. Det jag ska göra är att istället ställa frågor och få spelaren att tänka i rätt banor. Så, behöver man då listor eller behöver man bara få läsaren att tänka i rätt banor?

I Polaris som jag spelade i helgen så fanns det kategorier på förmågor, spelet hade uppmanat oss till att tänka poetiskt och vi hade gått igenom spelvärlden och fått en hum om vilken sorts poesi det talades om. Utöver detta hade alla några förmågor från början exempelvis "Svärd av stjärnglans", vilket också satte tonen. Det skapade förmågor som "Vingar av stjärnor" och "Född ur isen". Detta utan att vi behövde listor.


Återigen, kombinera att förklara en spelstruktur med att skapa tankebanor som ovan och du kan antagligen få ned regelmängden en hel del. Sättet att förklara regler i dagens rollspel är väldigt omständligt, mycket baserat på just traditionen i "hur rollspel ska vara" och "hur man ska förklara rollspel i text".


Notera dock att lätt system behöver inte innebära system utan substans. Spel som Go och Intrigue har rejält lätta regler men tack vare begränsningar i bräde eller resurser samt en snillrik spelstruktur (snackar nu mest Intrigue) så blir spelet väldigt avancerat. För Go - väldigt strategiskt - och för Intrigue - rejäl kohandel.

/Han som kan säga att bara för att han inte gillar A så måste han inte gilla O, utan föredrar andra lösningar istället

Han: Jag vill så gärna förstå precis vad du menar, men jag tror att jag behöver någon form av konkret exempel på hur man kan uppnå det här. Finns det något sånt? Eller något som skulle kunna likna det?

Nu är jag inte Han och jag äger inte spelet i fråga så kan inte svara för hur reglerna ser ut när man får en färdig produkt i handen (får mitt ex i veckan) men om jag inte är helt ute och cyclar har Zombie Cinema följande regler

Zombie Cinema

Kan det vara ett bra exempel?

Minns nu att Han nog har sagt något negativt om att spelstrukturen inte förklarades bra i ZC så det var no ett dåligt exempel på det, men gott och väl ett exempel på ett kortfattat spel som ändå har djup.