Inte bara du, det är hela indievärldens stora problem. Det är därför (tror jag) som Apocalypse World har blivit så poppis, för där funkar den här typen av konflikter som färdigheter. Fast kikar vi lite djupare under ytan så fuskar AW lite, för alla moves följer principen "när något står på spel, slå X."

Det handlar alltså om att identifiera det här. I The Fog of War har jag också fuskat. Jag säger där att det mesta kan vara en konflikt och att SL får avgöra inkl. lite riktlinjer, men sedan har jag en konsekvenssystem som gör att så fort någon slår ett slag så står något på spel.

Det är alltså väldigt svårt att svara på din fråga, och de spel som försöker (som Trollbabe, som f.ö är ett skitbra spel) tvingas förklara det ganska ingående och då visar det sig att logiken brister här och var, eller åtminstone inte är så lätt att förmedla.

Folk tänker för mycket och spelar för lite. Det här är ett sådant problem är jag övertygad om.

Konfliktresolution:
Vi slår tärning därför att det uppstått en intressekonflikt i fiktionen, flera krafter i fiktionen vill olika saker(och tar aktivt ställning för att se till att de får det de vill). Tärningsslaget ämnar lösa denna konflikt på ett eller annat sätt.

Det är allt. Att dyrka upp en dörr kan vara en konflikt. Att springa snabbt genom öknen kan vara en konflikt. Att besvara en kyss kan vara en konflikt. Om det är det eller ej kommer vara självklart utifrån spelets fiktion.

Problemet tror jag är att det ofta talas om detta i direkt koppling till handlingsresolution, detta gör att fokuset ofta hamnar väldigt missvisande saker, som skala, antal slag, vad som kan stå på spel, osv. Konfliktresolution kan se ut på väldigt olika sätt och fokuset på dessa detaljer tar bort uppmärksamhet från det som är den avgörande skillnaden.

;P Ironi blir så svår att förmedla över internet. Inget illa taget.



Jo det är egentligen bara olika sätt att handska samma situation. Jag har lite svårt att bara ge spelarna information om de är sega/lata/dåliga. Det är därför de får slå. Att hoppa över göra jag också flitigt om inte iformationen eller scenen behövs. Behövs den så är det svårt att skippa den. Aja. Det slutar som så många diskunioner att man upptäcker att man har samma åsikt i kärnan men enbart kommer mot den i olika vinklar.


Kyss, intressekonflikt? Vill inte båda ha en så trevlig stund som möjligt?