+1000, tolka det jag sa i slutet som något som makes sense

Dwarf Fortress hör definitivt till sandlådespelen. (Jag skulle grötat ned mig i det totalt om det inte hade en nästan vertikal inlärningskurva. Jag har försökt i ett par omgångar men det är bara för otillgängligt.)

Jag skulle definitivt inte klassa WoW som ett sandlådespel. Där ska man göra quests och levla och alla spelets belöningar är uppbyggda runt detta. Jag tror nog att man kan sandlådespela lite i WoW - bara crafta och prata med folk och slåss mot monster man råkar träffa på eller måste jaga för sitt craftande eller liknande - men spelet är inte gjort för att man ska leka runt och göra lite hursom utan för att man ska questa och levla.

Man kan jämföra med spel som Minecraft och Mount & Blade, där det finns en värld att utforska med små eller inga begränsningar vad gäller geografi eller level-motsvarigheter, och man inom de möjligheter som finns att interagera med världen kan göra vad man vill utan att knuffas åt något särskilt håll. Visst, i Minecraft kan man fokusera på att gruva fram de resurser som krävs för att man ska ta sig fram till The End (något jag själv inte satsat på än), men man kan lika gärna strunta i det och bara odla vete, fälla träd och bränna tegel till sitt torn som ska nå upp till molnen dagen lång utan att spelet försöker pusha en till något annat. I Mount & Blade kan man försöka bli kung, bygga upp ett handelsimperium eller gifta sig med någon adelsdonna/-snubbe, bygga upp en armé och plundra allt i sin väg eller bli tjenis med någon kung och sitta och jäsa i en liten by man blivit tilldelad, men det finns inget som gör att man behöver intressera sig för något av detta och spelet försöker inte säga "borde du inte..." om något av det heller.

I WoW däremot så finns det massor av små färdigskrivna historiesnuttar som man förväntas intressera sig för och uppleva i en viss ordning, och de enda sätt man kan interagera med världen är strid, resursinsamling och att prata med NPC:ar, och inget av detta har någon permanent påverkan på världen. (Det sistnämnda kanske också är viktigt? Är det ett sandlådespel om man inte kan göra oåterkallerliga förändringar?)

Populous skulle jag säga är mer av ett gränsfall. Jag vill minnas att det fanns någon form av fritt spelläge där, och det skulle jag kunna tänka mig att kalla för ett sandlådespel. De "vanliga" delarna av spelet där det gällde att besegra en annan gud eller civilisation eller hur det nu var skulle jag däremot säga definitivt inte är det.

Paradox Interactives stora titlar; Hearts of Iron, Europa Universalis, Crusader Kings, är väldigt mycket av sandlådespel.

Ta Hearts of Iron III: Välj en stat, vilken som helst i världen, och gör va fan du vill med den under perioden 1936-1948. Ta USA in i Axelmakterna, eller låt Argentina förena Sydamerika etc. Det finns inga vinstkriterier ens (okejdå, valbara sådana las till i en expansion).

Total War-serien blir väl då något av gränsfall-sandlådor. Det är rätt fritt, det är ju knappast någon snitslad bana, men kampanjerna har vinstkriterier etc.

1) Vad kännetecknar ett sandlådedataspel?
FREEDOOOOOOOM! Att kunna ta sig runt fritt i en värld, en karaktär som antingen inte specialiseras alls (Minecraft) eller som har mycket specialisering. Att det inte finns någon historia eller, alternativt, att historian är meningslös och att det är minst lika givande att bara leka runt.
2) Vilka titlar är i ropet nu?
Bah, inget jag kan tänka på.
3) Vilka titlar har varit historiska milstolpar för genren?
Ultima Online. Visserligen ett MMORPG, men spelet hade extrem styrka på grund av sandlådeelementen. Egentligen kan man säga att Minecraft är ganska historiskt, dess roll i att popularisera den typen av bygg-sandlådespel går inte att ignorera.
4) Vilka titlar är på väg ut och efterlängtade?
Efterlängtat: Infinity Universe, 0x10c, Starbound. Alla rymdspel, alla med supermycket utforskning och totalt fri värld.

Ska man prata om viktiga sandlådetitlar går det inte att bortse från Sims. Friheten är mycket stor: Jag vet åtminstone en spelare som aldrig kör själva spelet utan bara bygger hus; det finns folk som satsar på att jävlas så mycket som möjligt med sina simmar; man kan detaljstyra varje handling ("Toaletten! Nu!") eller låta simmarna lalla runt lite som de vill osv. Med tanke på hur populär den är är det förvånande att den fått så få efterföljare. (Det fanns något som hette Couples eller liknande vars främsta tillägg var mer fokus på att man skulle få ihop det med simmarna och få dem att ligga med varandra eller nåt, men annars är dockskåpsgenren förvånansvärt underutnyttjad.)

Vad tror ni om den här texten jag skrivit angående sandlådespel, känns den rättvisande?

(Texten är en läsförståelsetext för högstadiet under temat frihet)