Vitulv har rätt - alla andra fel. End of discussion.

Är det önskvärt att premiera ett visst sätt att debatera?
Människor uttrycker sig olika och även om diversiteten gör att vissa kommer att uppfatta vissa andras sätt att uttrycka sig som upprörande/kränkande vill jag personligen inte införa några funktioner för att premiera/begränsa. Även de som inte kan uttrycka sig korrekt kan ha relevanta åsikter, vill jag i alla fall tro.

Mitt svar på min egen fråga blir således nej, vad tycker du/ni?

EDIT: Jag påstår inte att någon skulle tycka att "de som inte kan uttrycka sig korrekt" inte "kan ha relevanta åsikter". Trubbigt uttryckt av mig i vinyran, men det är ett problem jag skulle se med att belöna vissa beteenden (alltså att de som inte uppfyller kriterier för hur inlägg ska konstrueras kan komma att nonchaleras då de inte uppnår rätt "poängsumma").

Jag är vilse... Vad är min sida?

Jag konstaterade vad jag tycker är ett faktum för att alla skulle vara medvetna om det, men det är inte alls så att jag driver ett korståg mot förändring.


Om jag skall lägga fram någon form av önskan eller poäng så vore det nog mest att se över varför man skriver inlägg i trådar av känslig natur. Skrivet man något vettigt eller är det bara en plus-ett eller ett litet verbalt väl dolt nasty poke?

Jag syndar själv. Om och om igen. Men jag försöker bli bättre...

Ett tillägg:

Jag vet inte om jag tycker att det skulle ge ett "bättre debattklimat" om vi hade större acceptans för att folk uttryckte sig elakt, större acceptans för personliga påhopp, etc.

För mig är ett bra debattklimat ett klimat där folk uttrycker sig hyfsat, inte ett där vad som helst är OK.

Absolut inte. Här håller jag helt med dig. Det är bra att moderatorer inte tolererar personangrepp. Det jag vänder mig emot är att moderatorer ska agera olika beroende på vilken åsikt som uttrycks. Att de reagerar olika beroende på hur den uttrycks är bra och rätt.

Vissa åsikter är helt enkelt lika förolämpande/upprörande/skadliga för stämningen som direkta förolämpningar etc.

Tycker jag.

Exempel: Jag skulle gärna se att könsfördelningen inom hobbyn såg annorlunda ut. Det tror jag har lägre chans att hända om sexistiska åsikter uttrycks öppet inom hobbyn.

Nu har jag inte storhetsvansinne nog att tro att WRNU i sig kommer att ändra sagda könsfördelning, men det finns åsikter som, när de uttrycks, upplevs som förolämpningar eller åtminstone som direkt utestängande mot grupper jag hellre har här än rasister och sexister.


Eller med andra ord: Det är svårt att äta kakan och ha den kvar, tror jag. Tillåter man inte rasistiska kommentarer så kommer rasisterna kanske lessna på "åsiktsförtrycket" på siten och sticka. Tillåter man rasistiska kommentarer så tror jag att mörkhyadade eller andra med ickenordeuropeiskt ursprung, samt de som sympatiserar med dessa riskerar att lessna på rasismen på siten och sticka.


De enda som blir kvar blir bråkmakarna. De enstaka rasister som orkar ta diskussionen om och om och om igen, respektive de antirasister som orkar ta diskussionen om och om och om igen.

Och då är WRNU aftonbladets kommentarfält, plötsligt.



//Krank, målar svart

Tja, oavsett om det är sant eller ej kan jag tycka det är skönt att det finns en enda plats på nätet där aggressiva, antiintellektuella kverulanter -inte- är den dominerande gruppen. Att debattnivån liksom är högre än så på wrnu är en av sakerna som gör att jag trivs här. (Sen tycker jag personligen att debattklimatet här är trevligt rent generellt också, men det hör inte till saken just nu).

I den här tråden finns nu minst tre exempel på sådan debatteknik som är allt annat än produktiv och som väl visar på precis sådan ballansgång som jag talar om.

Ett är lite roande då det är ett klockrent exempel på det som posten själv fördömer.

Tack

För övrigt (inte som svar till Stövelkatten) så tycker jag att det byggs en hel del halmdockor här. En del skribenter i tråden verkar mena att motsatsen till intellektualism är rasism och sexism. Det tycker jag säger mer om intellektualismens svart/vita omvärldsuppfattning än något annat.

Rasismen pratar jag om pga att:



Bara så du inte tror att jag griper den ur luften. Den var ett bekvämt exempel, just för att den redan tagits upp.

Du får gärna utveckla vad "intellektualism" är för något.
Jag blir nämligen väldigt nyfiken på om den är så lätt att beskriva?

Menar du franska filosofer från 1900-talet? Menar du ingenjörerna på KTH som håller på med väg- och vattenbyggnad? Menar du den medicinska vetenskapen som forskar om genetik?

Eller menar du de där svart-polo-tröja kulturwannabe-marxisterna som måste peta in ordet "diskurs" till och med när de ska beställa lunch på Kvarnen?



Hoppas du kan se det här som det oförargliga lilla dammkorn av samtalsämne det är!

Det verkar högst rimligt att förmoda att bildade människor i väldigt många sammanhang (vilket inte betyder -alla-) är bättre utrustade att tolka fenomen än mindre bildade personer är. Det är liksom akademikers -jobb- att tolka saker, hela universitetsvärlden finns till för det syftet, så det är knappast konstigt att utgå ifrån att akademiker -generellt- gör sitt jobb bättre än amatörer hade gjort det.

Asså, vafaan...

Jag håller med om att debatteknikerna som änvänds här strävar efter att säta upp kriterier och sedan säga "om du inte hållet med så är du EMOT" och jag ogillar det också.

Men det där är liksom bara fel. Det är ett sluttande plan. Några som du tycker beter sig som intelektuella uttalar sig på ett eventuellt svartvitt sätt och plötsligt är intelektualismen svartvit?

Jag håller inte med dig i det.

Visst!

Eftersom jag är feminist och vi just snackat sexism här på forumet så ser jag mig själv i den här beskrivningen:

Om man trampar på dessa heliga kor så kommer en armada av lingvistiskt skickliga proffstyckare och slår en i huvudet med en verbal tvåtumfyra och tonläget tillåts skärpas ganska högt.

Och då känner jag mig ledsen, för jag är inte en lingvistisk skicklig proffstyckare som gängar ihop mig i en armada med likasinnade och slår andra i huvudet med verbal tvåtumfyra. Jag är en man med en åsikt som jag vill få diskutera och debattera utifrån på hyfsat lika villkor.

Jag känner mig arg, för att den bilden känns orättvis och jag vill inte bära på den.

Jag förstår samtidigt att den bilden är hur en del upplever det, och varför, och jag känner mig frustrerad för att det ska vara så svårt.

Ja. Det blir verkligen ett slags kunskapsförakt - och sånt har jag svårt för. När man säger att den med utbildning och den utan utbildning har samma möjligheter, så säger man att överblick, forskning och statistik är likvärdigt med personliga upplevelser och anekdoter, vilket jag helt enkelt tycker är nonsens. Det skulle innebära att forskning var värdelöst, och att vetenskapen som helhet lika gärna skulle kunna lägga ner.

Och jag vet inte, men empirin tycks inte stödja den tanken.

Och det är alldeles utmärkt i professionella situationer och sammanhang. Klart att en snickare ska ha tolkningsföreträde när man slår i en spik, liksom. Grejen är den att rollspel.nu inte är ett professionellt sammanhang. Rollspel.nu är en social konstruktion där folk (i huvudsak) diskuterar hur vi leker lekar och spelar spel.

Jag brukar jämföra rollspel.nu med krogen, och jag tycker inte att det är en helt haltande jämförelse. Om jag satt i ett sällskap på krogen och diskuterade [random ämne] så skulle jag tycka att situationen blev outhärdlig om det satt en akademiker vid bordet som ansåg sig ha tolkningsföreträde i alla tänkbara sammanhang och ämnen.

Snickaren kommer säkert anse sig ha tolkningsföreträde vad det gäller spikande, även i icke-professionella sammanhang, fair enough. Intellektualisten anser sig ha företräde vid all typ av mental verksamhet (då han har läst lite böcker och gått på vuxendagis i några år), vilket gör att han blir ett minst sagt påfrestande sällskap.

För ordningens skull: akademiker =/= intellektualist.

Håller i stort med, fast det förutsätter att det faktisk bildning att luta sig emot, att det finns fakta att luta sig emot i det specifika fallet.

Att man bara har läst mycket ger inget generellt tolkningsföreträde.

Det slog mig just att "halmdockor" alltid är det vi diskuterar mot. Det finns inget möte mellan två subjekt som inte innebär objektifiering och reducering - halmdockefiering - av den andre.

Så, vilka här har poäng i Rollspel?

Haha, snygg diss av hela systemet för högre utbildning. Hur var det nu med att diskutera på ett konstruktivt vis?

Jag har läst en trettiotimmars kurs i "gaming" Ger det mig tolkningsföreträde framför de som inte gjort det?

Om man går på den premissen så ja. (Försöker mig på lite intellektuellare ord) Dina poäng i Astronomi hjälper dig dock bara när vi pratar om det, inte när vi pratar glass.

Jag menade inte att akademiker bör springa runt och -anse- sig ha tolkningsföreträde; tvärtom kan det nog vara på sin plats om man som akademiker försöker vara lite ödmjuk och lägger professionalismen på hyllan i vissa sammanhang; en god akademiker torde älska "sitt" ämne så mycket att han kan diskutera det även på ett mer vardagligt, lekmannamässigt plan, och låta andra sätta nivån på diskussionen*. Men samtidigt tycks föraktet mot särskilt humanistisk bildning utbrett i Sverige (ta ditt inlägg nyss tex), och jag tycker gott att den andra parten också bör bjuda till, och faktiskt visa lite respekt för akademikerns eventuella kunskaper. Det här är liksom något där enkel ömsesidig respekt och förståelse hade räckt väldigt långt, och jag personligen tycker vi brukar lyckas ganska väl med det på wrnu.

*(Med detta intet sagt om vilken nivå diskussioner på wrnu borde ha, det är en annan diskussion, och problematisk även med din krogliknelse - fatta vilken slags diskussioner jag och mina kompisar har på krogen liksom, om inte "intersektionalitet" nämnts inom en timme är något fel...).

Jag är med dig på vad du menar, och håller med. För mig så känns det helt okej att andra tar med sig sådana sidor av sig själva och de ibland brusar upp. Det är okej att bli arg eller ledsen om det går att gå vidare därifrån. Det jag reagerar på i ditt första inlägg i tråden var att revirpinkande och översittande verkar vara normen och inte en norm.

Tänker glida iväg lite här:

Jag kan själv se driften att positionera sig i mina inlägg. Jag går in snabbt och väljer sida i vissa debatter, jag går åt hårdare på vissa forumiter, och vissa heta potatisar hugger jag snabbt på att ta upp igen.

Men det finns så många andra mänskliga drifter och intressen för mig att delta i en tråd om sexism, t. ex.
- Jag skriver för att bearbeta tankar som inte är färdiga, göra dem mer konkreta, vilket ger en belönande känsla av lugn, avslut och förståelse.
- Jag skriver för att bli utmanad, vässa mina argument och ta del av andras tankar vilket jag inte hade hört annat, få en mer komplex och nyanserad bild av saker, vilket känns belönande.
- Jag skriver för att utmana andra och få dem att nyansera sin egen bild.
- Jag skriver för att ta upp latenta konflikter till ytan. Latenta konflikter gör mig spänd. Att sätta ord på saker känns väldigt belönande för mig.
- Jag skriver för att jag gillar att skriva.
- Jag skriver här för att jag gillar gemenskapen.

Sen är det en sak jag inte fattar i ett av dina inlägg:



Vilket inlägg menar du? Jag har inte sätt något där du slänger in 10 stycken överdrivet plumpa och onödiga kängor mot w176. Är det detta inlägg, som jag svarar på, som du menar? Är det du eller jag som använt ett fult retoriskt knep?

"Forumets psykolog" är också något som jag medvetet positionerat mig som i svaga ögonblick, men jag skulle helst slippa ha den positionen, faktiskt.
Kanske omöjligt när jag referar till flow-forskning och uttalar mig om andra forumiters känslor emellanåt.

Du förklarade det på ett mycket bättre sätt än vad jag, haltande, har försökt göra.