Namn: Hsiang
Plats: Lastkajen

Hsiang har just satt sig ner med hagelgeväret i knät när Gus med understöd uppenbarar sig. Han lyfter bössan till händerna, men inte på ett hotfullt vis, bara för att visa att han är beredd att använda den.

Hsiang lyssnar på Kapten Laura och Gus och ser hur Kaptenens ansikte hårdnar när Gus säger att jobbet just blivit större.

- Det här har växt sedan vi talades vid Gus. Vad är det vi transporterar? frågar Laura bistert, och hur hårt kommer Magistrate jaga oss om han märker att vi levererar flera paket?
- Det man inte vet... Nå, jag förstår om det här låter avancerat, men jag vet att du aldrig backar ur Laura. Nu kommer jag dessutom höja din betalning med 20%.
- 30% Gus, och då ska du dessutom lova mig att bli mer informativ till nästa gång.
- Du får 25, och du vet vad som händer med dina jobbchanser på Persephone om du misslyckas här.

Gus kastar en liten påse som skramlar av mynt åt Kapten Laura och vänder sig sedan för att gå.
"Xiānshēng Gus!" Ropar Hsiang medan han ställer sig upp. "Jag menar inte vara oförskämd Xiānshēng, men det verkar som mycket bra deal för dig, men ganska dålig deal för oss, shì?"
Gus och hans män har vänt sig om, och en av dem har lagt sin hand på en av pistolerna i bältet.
"Vi gör tredubbel jobb, men för bara fjärdedel mer krediter. Tredubbel risk att åka fast, tredubbel mängd män som kan lura oss och ta leveransen utan att vi får pengar. Förstår hur jag menar?

Hsiang går framåt ett par steg, och står nu jämsides med Kapten Laura.

"Jag tror att eftersom du får tredubbelt jobb gjort får du tredubbelt pengar, shí? Kanske vore tecken på er goda vilja om Xiānshēng ville dela med sig av sina krediter till de som utför jobbet, nǐ shuō ne? Inte sant? "

Lastkajen är knäpptyst.
Gus män har nu alla händerna på sina vapen och tittar på sin chef.

Namn: Billy
Plats: Bryggan

-McKinley, har du flugit en sån här tidigare? frågade Billy Sarah med en betydligt mjukare och vänligare röst.

-Njae, på akademin hade vi nästan bara Alliansens standardskepp som patrullskeppen, Armitage och de tyngre Kwai-modellerna i simulatorerna. Jag provade en Hornet en gång och de är ganska lika den här tror jag. svarade Sarah.

Billy nickade bara och var tyst en stund.
-Var har du reglagen för hyperventilatorerna?, frågade han sedan som att han ville testa henne lite.

Andrepiloten lutade sig fram i sin stol och tittade på instrumentpanelen framför sig.
-Ehhh... hyperventilatorerna? Hennes ögon for fram och tillbaka över knapparna, spakarna och reglagen en god stund innan hon fastnade på två spakar med av/på-läge till vänster på panelen.
-Det måste vara de här.

Billy ryckte till och reste sig upp för att titta där Sarah pekade. Han tittade sedan snabbt på sin egen panel och fann samma par spakar där.
-Bra! Kanon! Det här kommer gå fint ska du se.

Bara två hyperventilatorer tänkte han för sig själv när han satt sig ner igen. Inte undra på att han inte hittat dem själv först. Han hade aldrig flugit någon kärra med färre än fyra sådana förut. Det här blir bara värre och värre och då har vi inte fått uppdraget ännu...

------------------

Efter att Frank och Laura varit uppe och vänt på bryggan och Laura meddelat besättningen om Gus och avfärden vänder sig Billy åter till sin andrepilot och ber henne knappa in färddata i skeppsdatorn medan han kontaktar flygkontrollen för tillstånd att lyfta.

Han rattar in radiofrekvensen för kontrolltornet på Eavesdown Docks vilken redan råkar vara inställd naturligtvis.
-FTS Rigel i docka 47 anropar kontrollen Eavesdown Docks. Kom.
Efter en kort stunds tystnad kommer det något raspiga svaret med en kvinnlig röst.
-Kontrollen Eavesdown Docks här. Kom.
-FTS Rigel anhåller om tillstånd att avresa så snart vi är klara med lastning. Inom en timme ungefär. Skeppslogg översändes per kabel. Kom.
-Ni har avresetillstånd så snart fullständig skeppslogg inkommit. Konfirmera per radio innan avresa. Klart slut.

-Alltid lika stela, muttrade han medan han lade tillbaka radion på sin plats.
-Skickar du över loggen när den är klar?, frågade han Sarah.
-Ska du inte kolla den först? Det är första gången jag gör det här skarpt.
-Jag litar på dig. Billy log brett mot henne och lutade sig tillbaka i den slitna lädersitsen.

Skeppslogg, skeppslogg. Ja, då ska vi se. Är allt med? Skeppets namn, skrovnummer, deplacement osv. Jo, det borde stämma.
Avresetid typ strax, destination Higgins måne, beräknad ankomst. Inget konstigt där.
(Har den där Billy K verkligen förtroende för att jag vet vad jag gör eller är han för lat för att göra det själv? Han känns inte helt proffsig.)
Skeppets personal, passagerare och last. En två tre åtta nio, jo vi är med allihop. Och lasten... "konserverade livsmedel"? Tre lådor konserverer som levererades till skeppet av biffiga kurirer? Är det normalt? Äsch, det är det säkert. Resten av lasten skickades säkert med någon annan, och de här lådorna blev över, så nu får vi ta dem.
"Sådär, skeppsloggen verkar stämma. Du vill inte kolla den? Då skickar jag den."
Alltså sjutton vad nervöst allt blev med Billy Ks ögon på sig. Så här har jag inte känt sen jag skrev min första tenta.
"Ska jag anropa kontrollen då? Okej. Hr-hrm. FTS Rigel anropar kontrollen. Vår skeppslogg är överförd. Inväntar klartecken för start. Kom."
"Se där, du kan ju." säger Billy.
(Det är väl klart jag kan, gubbe!)
Sarah fnissar generat. "Vad då, det här är ju bara att följa vissa procedurer."
"Just det. Men det gjorde du bra. Sätt dig och ta på bältena nu!"

Namn: Frank
Plats: Lastkajen

Det tog inte särskilt långt tid innan Gus äntligen anlände till lastrummet. Men det var tillräckligt långt tid för att skulle hinna ställa upp några lådor som han lutar sig mot och som han kan ta skydd bakom vid en eldstrid. Han ser också att Hsiang har tagit med sig en bössa vilket får honom att känna sig lite tryggare. Hans blick fästs genast vid Gus vakter när Gus går upp för rampen och Frank börjar genast att utvärdera vilket slags hot vakterna utgör och vem han ska oskadligöra först vid en eventuell strid. Han riktar snabbt in sig på den korta och snärta mannen med svart hår. Han ser snabbast ut. Den muskulösa vakten med tatueringen på axeln ser farligare i närstrid, men han kommer inte att hinna så långt om han försöker sig på det.

"Xiānshēng Gus!" Plötsligt så fångar han upp en rörelse i ögonvrån som får honom att snegla åt sidan. Det är Hsiang som pratar och som sedan ställer sig upp. "Jag menar inte vara oförskämd Xiānshēng, men det verkar som mycket bra deal för dig, men ganska dålig deal för oss, shì?" Vad håller han på med!? Buhn dahn! tänker Frank samtidigt som hans hjärna försöker göra en ny analys av situationen. Frank ser att den svarthåriga vakten lägger sin hand på sin pistol och Franks egen hand börjar närma sig hans egen pistol. "Vi gör tredubbel jobb, men för bara fjärdedel mer krediter. Tredubbel risk att åka fast, tredubbel mängd män som kan lura oss och ta leveransen utan att vi får pengar. Förstår hur jag menar?" Fortsätter kinesen. Hsiang har förvisso en poäng, men han misstänker samtidigt att Gus är en person som lätt kan få för sig att skada och döda folk. Någon man måste vara försiktig med. Dessutom så är det Lauras skepp och det är hon som borde ha det slutgiltliga ordet i sådana här diskussioner tänker han. "Jag tror att eftersom du får tredubbelt jobb gjort får du tredubbelt pengar, shí? Kanske vore tecken på er goda vilja om Xiānshēng ville dela med sig av sina krediter till de som utför jobbet, nǐ shuō ne? Inte sant? " Nu står han bredvid Laura och alla Gus män är beredda att dra sina vapen. Frank står på helspänn och sekunderna känns som minuter. Han sväljer lite saliv och slänger en snabb blick mot Laura i ett försök att läsa av hennes ansiktsuttryck. Skjuta eller inte skjuta? Frågar Frank ljudlöst med sin blick.

"Xiānshēng Gus!" ropar Hsiang. "Jag menar inte vara oförskämd Xiānshēng, men det verkar som mycket bra deal för dig, men ganska dålig deal för oss, shì?"

"Vi gör tredubbel jobb, men för bara fjärdedel mer krediter. Tredubbel risk att åka fast, tredubbel mängd män som kan lura oss och ta leveransen utan att vi får pengar. Förstår hur jag menar?"

"Jag tror att eftersom du får tredubbelt jobb gjort får du tredubbelt pengar, shí? Kanske vore tecken på er goda vilja om Xiānshēng ville dela med sig av sina krediter till de som utför jobbet, nǐ shuō ne? Inte sant? "

Namn: Lyle Boddewyn
Plats: Lastkajen

Lyle spärrar upp ögonen av överraskning över Hsiangs utspel. Skulle det inte varit för hans andningsskydd så skulle hans anlete varit en perfekt reflektion av många andra närvarande. Vad tänker grabben på! Blott sekunder från friheten och han börjar köpslå med dessa råskinn. Får hoppas att Steele har en god relation med denna Gus. Har definitivt varit med om eldstrid som utbrustit av lindrigare orsaker i undre världen. Lyle lägger undermedvetet högerhanden över sin ena pistol. Borde stannat på skeppet...

Lyle tittar på Hsiang igen. Han har inte haft tillfälle att snacka med den unge mannen ännu. Men verkar han inte väldigt bekant? Har de träffats, och i sådana fall var då? Lyle tvingar undan tankarna och återgår till nuet. Han fokuserar på Gus och Steele, de två som troligast kommer säga något härnäst.

Namn: Rhin Ferret
Plats: Lastkajen

Det där filtret kunde vänta ett tag, kunde det inte? I vilket fall är projektet övergivet av den enögda för tillfället där denna stod, ett par nivåer över de övriga att se ner på eländet.
Hatten skuggade den smala näsryggen en smula, ögonlapp stirrar som bara ögonlappar kan göra medan de smala och könsneutrala läpparna säras till ett småleende. Nästan ett flin faktiskt.

"Hsiang har rätt!"

En enda ekande mening från ett par meters högre nivå där det enda ljusbruna ögat bara väntade på hur det hela skulle...arta sig. Och han hade en poäng, utan tvekan där hennes egen revolver vilade invid höften.

-Får jag se starten här från cockpit? Minerva måste ha kommit in medan de var fokuserade på startsekvensen. Jag skulle vilja se en sista soluppgång över Persephone.
Billy är för nervös och fokuserad på starten för att protestera och viftar snabbt i riktning mot en av stolarna utan att släppa kontrollerna med blicken.
-Tack. Hon sätter sig och gör några försök att fästa säkerhetsselen innan hon inser att spännet, som så mycket annat ombord, är trasigt.

Under tystnad betraktar Minerva Billys och Sarahs ryggar medan de fortsätter startsekvensen, lyssnar på deras fokuserade uppräknande och bekräftande av funktionen på viktiga maskiner och sensorer. Allt medan hennes långsmala fingrar spelar över kryckan på käppen. Hennes ansikte är lugnt och behärskat, men händerna förråder att hon är stressad av det som skall ske.

Det är ett ordentligt dödläge en period som känns som ett år, men egentligen är några sekunder. Hsiang, Rhin, Lyle och Frank finns alla hos Laura och Barnabas vilket gör att båda sidorna har sex personer och gud vet hur många pistoler.

Till sist skrattar både Gus och Laura som på en given signal. De har förstås listat ut att det enbart finns förlorare om ett skott skulle avlossas.

- Det är en fin samling råskinn du samlat på dig Laura. Jag hoppas du har koll på dem.
- Till viss del Gus, till viss del.
- Jag ska visa mig storsinnig här. Du ska få dina 30% och din besättning ska bära in de här lådorna på skeppet utan att säga ett ord till.
Laura nickar i samförstånd, Barnabas drar en djup suck och Gus tittar på de för honom nya ansiktena utan att verka känna igen någon, eller åtminstone utan att visa det. Han plockar upp ytterliggare mynt och räcker över till Laura.
- Gör mig stolt nu, och kom ihåg vem som är störste uppdragsgivaren på Persephone om man som frilansare behöver något att göra...

---

Gus
+4: Intriger (Det finns en anledning att Gus är upcoming star som hälare. Ingen annan är så bra på att få konkurrenterna att slåss med varandra.)
+2: Förhandling (Och eftersom Gus vet att ingen har råd att bli ovän med honom just nu så blir han en grym förhandlare.)
-2: Överdrivet självförtroende (Gus har redan hunnit bli lite väl nöjd med sig själv. Om något går honom emot så har han svårt att hantera det och blir nästan handlingsförlamad).

Övriga förmågor är i nuläget okända.

Namn: Lyle Boddewyn
Plats: Lastkajen ---> Sjukstugan ---> Lyles rum i passagerardelen.

Lyle drar ner andningsskyddet och drar en lättnadens suck när Gus och hans följe lagt ett par meter bakom sig. Det gick vägen. Den här gången.

Han överlåter bärandet till de övriga och ger Hsiang en vänskaplig klapp på axeln innan han försvinner in i skeppet. Väl där plockar han upp sin säck i sjukstugan och planerar att bege sig till sin slaf för att vila. Med lite tur är sjukstugan städad då han vaknar upp.

Namn: Hsiang
Plats: Lastkajen

När Laura och Gus börjar skratta tillåter Hsiang sig att andas ut. Puh, en himla tur att det där fungerade, det hade varit pinsamt att orsaka eldstrid det första jag gjorde. Han nickar med ett litet flin åt Gus hantlangare, varav iallafall den stora tatuerade mannen verkar vara besviken över att det hela slutade fredligt.

- Det är en fin samling råskinn du samlat på dig Laura. Jag hoppas du har koll på dem.
- Till viss del Gus, till viss del.
- Jag ska visa mig storsinnig här. Du ska få dina 30% och din besättning ska bära in de här lådorna på skeppet utan att säga ett ord till.
- Gör mig stolt nu, och kom ihåg vem som är störste uppdragsgivaren på Persephone om man som frilansare behöver något att göra...

Hsiang nickar åt Lyle när han passerar och viskar "Ni andra blir skyldig mig en öl när vi får våra betalt." leende.
Han gör en informell honnör åt Kapten Laura, och går sedan fram till en av lådorna och lyfter den till rätt plats.

Namn: Frank
Plats: Lastkajen

Frank slappnar av lite granna när situationen lugnat ner sig. Men han håller fortfarande ett öga på Gus män medan Laura och Gus avslutar förhandlingen. När Gus och hans vakter vänder sig om för att gå så sneglar Frank lite mot Hsiang som ser väldigt nöjd och lite lättad ut. Hsiang viskar något till Lyle som av någon anledning har haft på sig ett munskydd och en riktigt ful hatt under hela förhandlingen. Frank följer Lyle en kort bit med blicken medans Lyle går in i skeppet. Lyle ser till skillnad från Hsiang mest lättad ut. Jag undrar vart han ska? Vi behöver ju hjälp här. Ja, ja han ska säkert börja städa i sjukstugan tänker Frank.

Franks uppmärksamhet skiftar tillbaka till Hsiang som har börjat bära in en av lådorna. Frank plockar också upp en låda och följer efter Hsiang. "Livet är lite som ett lotteri där man kan dra hur många lotter man vill och ibland så dras lotter åt en. Det är ett lotteri där det finns ett oändligt antal nitlotter men bara ett begränsat antal vinstlotter" Börjar Frank lite kryptiskt när de båda har ställt ned sin låda. Frank väntar för att se om Hsiang lyssnar och fortsätter sedan "Desto fler lotter man drar desto större är chansen att man drar vinstlotter. Men det gör det också mer eller mindre oundvikligt att man förr eller senare drar en rejäl nitlott... Så mitt råd är att inte dra för många lotter. Dohn-ma?" Frank försöker att inte låta allt för kritisk då han egentligen inte är arg på Hsiang, bara orolig över vad som ska hända om han fortsätter att vara så vårdslös och oförsiktig.

Hsiang har just ställt ner sin låda när Frank går upp jämsides med honom.
"Livet är lite som ett lotteri där man kan dra hur många lotter man vill och ibland så dras lotter åt en. Det är ett lotteri där det finns ett oändligt antal nitlotter men bara ett begränsat antal vinstlotter."
Frank ställer ner sin låda och väntar tills Hsiang möter hans blick.
"Desto fler lotter man drar desto större är chansen att man drar vinstlotter. Men det gör det också mer eller mindre oundvikligt att man förr eller senare drar en rejäl nitlott... Så mitt råd är att inte dra för många lotter. Dohn-ma?"
Hsiang ställer sig upp och sträcker på ryggen med ett knak.
"Jag förstår hur du menar Frank, men jag ser inte som lotteri. Alla har samma chans till vinst i lotteri. Det jag gjorde nu? Han tar av sig overallen till hälften och knyter ärmarna runt midjan, och blottar därmed vad som visar sig vara en otroligt välskulpterad överkropp, nu bara dold av ett vitt linne. "Det jag gjorde nu var mer som poker. Läsa motståndare, gissa hur de skulle svara. Också chansning, men inte lotteri. Han ler vänligt.
"Men tack för omtanken Frank, jag ska försöka inte oroa i framtiden."
Hsiang sträcker fram handen åt Frank.
"Jag tror att det ska bli trevligt att tjänstgöra med dig Frank."
Frank tar den i ett fast handslag.
"Detsamma Hsiang."

Barnabas bar den sista lådan och tittade uppskattande på Hsiang och Frank. Han var mer skeptiskt till Lyle som verkade lat och till Rhin som han inte visste var han hade över huvud taget. Bara dom inte ställde till problem för kapten Laura så var dom helt okej ändå bestämde han sig för. Barnabas tittade mot sin kapten. Hon såg lite sammanbiten ut, men han visste av erfarenhet att det gick över så fort skeppet var uppe i luften.

Medan Barnabas själv hade kunnat spendera resten av livet på en bondgård i lugn och ro så kundwe Laura inte leva utan det här gamla skeppet. Så var det bara, och så länge hon var här så skulle han också vara det.

- Billy K! Ta oss mot himlen, skrek Laura upp mot bryggan och tryckte till knappen för att stänga lastluckan.

Billy hade suttit tyst en stund i sin stol. Ett mynt vandrade flinkt mellan fingrarna på hans högra knoge, något han ofta gjorde i väntan på att saker skulle ske. När Laura skrek upp till bryggan att var dags att lyfta satte han sig snabbt till rätta och lyfte på radion för att kontakta luftkontrollen.

"FTS Rigel här. Vi är redo för avfärd. Anhåller om omedelbart tillstånd att lyfta. Kom."
Svaret kom efter några sekunders väntan. "FTS Rigel ni har tillstånd att lyfta om två minuter. Kom"
"Uppfattat. Klart slut."

Med det började han genast slå på en mängd olika reglage på panelen. Lampor och skärmar som varit släckta tändes och det började susa och brumma lite här och var i hela farkosten.
Han lyfte intercomen "Är ni redo i maskineriet? Nu kör vi." frågade han utan att vänta på svar.

Medan motorerna varvade upp vände han sig mot Sarah med ett leende. "Är du redo?"

Han sköt bak styrspaken mot sig och kollade panelen en gång snabbt innan han drog spaken emot sig och tryckte på knapparna som gav motorerna extra kraft för att skjuta iväg skeppet från marken. De lyfte och strax låg Eavesdown Docks ett hundratal meter under dem.

Rhin klev ned ett halvt våningsplan från lastkajen och tog åter tag i pappret de var ämnade att skriva på. Utan att läsa igenom det veks pappret ihop och placerades i en av ytterfickorna på läderrocken och när det gavs order om att starta höjdes blick och haka mot taket.

"It´s about time.."

Mumlades det fram mellan smala könsneutrala läppar och den långsmala ursäkten till vinthund drar sig undan för tillfället.

"Ses i kabyssen. Hoppas det serveras något ätligt sedan."

Med andra ord är Ferret inte först till kvarn på den punkten heller. Under starten sitter Ferret i sitt rum. Man behövde vänja sig långsamt?

Laura klev upp på bryggan där Billy och Sarah verkade ha koll på läget. Minerva satt visst här inne också men såg rätt spänd ut, hon var säkert nervös över att flyga. Många kompanjoner höll sig på centralplaneterna och reste sällan med rymdskepp, och då knappast med sådana här gamla vra... skepp!

- Okej piloter, jag gissar att ni har hittat autopiloten, säger Laura och pekar ifall det inte skulle vara fallet. När den är på plats så kör vi ett enkelt schema för vem som tar ansvaret om något larm går under natten. Barnabas tar första tredjedelen, sen Billy och du tar sista tredjedelen Sarah. Så, koordinaterna hittar ni på den där panelen. När det är uppsatt så kan ni komma över till matsalen för nåt litet i magen innan natten.
Laura lägger en försiktig hand på Minervas axel.
- Är du okej? Du får gärna följa med mig till matsalen nu. Om vi hinner före Barnabas så kan vi laga till nåt innan brödrosten exploderar och allt börjar lukta brännt.
Sedan vänder Laura på klacken och börjar gå därifrån.
- Imorgon vid frukost ska vi ta ett ordentligt snack om vårt uppdrag.

De tre tittar på varandra. Hon verkar lite jäktad vår kapten...

Namn: Hsiang
Plats: Lastrummet -> Hsiangs sovrum -> Matrummet

Hsiang hämtar sitt hagelgevär där det står lutat mot ett av skotten, ser till att bössan är säkrad, och hänger den sedan över axeln.

"Det är nog dags att röra ihop något att äta tror jag." Säger han på kinesiska till ingen särskild, och tar sig raskt upp för trappan och till sitt rum, där han hänger ifrån sig hagelgeväret, och hoppar in i de enda rena kläder han äger. Iklädd en vinröd skjorta med kinesisk krage och upprullade ärmar och ett par ganska tajt sittande bruna byxor klättrar han ut ur sin hytt igen.

När han kommer upp i korridoren hör han Kaptenen från bryggan nämna något om att laga mat. Han vänder sig om just som Kapten Laura kommer ut från bryggan. "Jag tar hand om mat Kapten. Har jobbat i kök länge, vet nog mer än många hur ska laga god mat." Säger han och ler brett.

"Ni andra kan göra annat i en halvtimme så ropar jag när det står på bordet." Han nickar åt Kapten Laura och är på väg in i köket innan hon hinner yttra mer än ett något förvånat "Eh, Javäl?".

Namn: Frank
Plats: Lastrummet --> Sjukstugan

Frank lyssnar och nickar. "Du har nog en poäng där. Poker är nog en bättre liknelse än ett lotteri. Det hjälper att ha rätt 'kort' på handen... Min poäng var väl att även om man tror sig ha rätt kort så kommer det förr eller senare att komma ett tillfälle då man har fel och inte har rätt kort på handen"

Hsiang sträcker fram handen åt Frank.
"Jag tror att det ska bli trevligt att tjänstgöra med dig Frank."
Frank tar den i ett fast handslag.
"Detsamma Hsiang."


Frank tar en snabb titt omkring sig för att se om allt verkar se iordningställt ordentligt. När han känner sig nöjd så lämnar han lastrummet och börjar gå mot sjukstugan som han finner tom och ostädad. Hans lättnad över att äntligen komma iväg byts snabbt ut mot irritation. Var är Lyle och Barnabas vägen!? Juh shi suh mo go dohng shee! tänker han och suckar. Ingen verkar ens ha rört städutrustningen. Frank går med raska steg mot närmaste intercom och trycker in högtalarknappen. "Hallå, det är Frank här, skulle vår kära doktor eller någon annan kunna komma till sjukstugan? Jag behöver hjälp med att städa den. Klart slut"

Lyle hade knappt hunnit lägga sig ner för att vila då skeppet lyfte från Eavesdown Docks. Det var en mjuk start, så den märktes knappast av. Ljudet från motorn är lågmält här i passagerardelen, nästan lugnande om det inte vore för ett skarpare ljud då och då. Ska det låta så?

"Hallå, det är Frank här, skulle vår kära doktor eller någon annan kunna komma till sjukstugan? Jag behöver hjälp med att städa den. Klart slut" hörs det plötsligt från intercommen.

Lyle svär för sig själv över att han inte fick vara ifred. Sedan reser han sig upp, sträcker på sig och börjar gå mot sjukstugen. Åtminstone slipper jag göra allt själv tänker han. Tanken är inte vidare uppmuntrande. Väl i sjukstugan så väntar Frank där med en kritisk blick.

"Ja, ja...jag kände mig lite krasslig så jag hade tänkt vila. Men det är väl lika bra att få skiten gjord. Ska vi börja?"

Billy tog upp Rigel några tusen fot från Persephones yta men innan han lämnade atmosfären ville han testa lite vad kärran gick för. Inga stora manövrer, de fick vänta till skarpare lägen men eftersom han aldrig flugit den här typen av skepp förut visste han inte riktigt vad de gick för.

Han planade ut skeppet i vertikalled och flög rakt fram i ett tiotal sekunder innan han girade hastigt åt babord och tog en sidledes 360 innan han återkom i samma färdbana som ursprungligen. Inte illa för ett skepp i den här klassen tänkte han och vände sig mot sin co-pilot och passageraren snett bakom honom med ett leende och en nick. Det fanns ett visst manöverutrymme och om han förstod rätt hur några av knapparna och reglagen på panelen fungerade så trodde han sig veta några små knep som kanske kunde bli nyttiga i krislägen. Bara motorerna pallade för påfrestningarna.
Loopen sparade han till ett senare tillfälle.

När de väl var ute i rymden kom Laura upp till bryggan och påtalade saker som Billy tyckte var självklara.
"Naturligtvis kapten!", svarade han kort till svar med ett flin på läpparna.

"Förresten, vem är det som sköter motorerna där bak?" frågade han henne innan hon lämnade bryggan.
"Hör med Hsiang eller Cake-Mouse. Det är främst de som har ansvaret där nu. Vad du än gör fråga inte Barnabas om maskineriet." svarade hon.
"Hahaha", skrattade Billy högljutt "Ingen risk. Vad gör han här ombord egentligen? Det måste ju finnas tusentals landjobb för honom"
"Han är bra att ha omkring sig." sade Laura med en allvarlig och bister min på piloten innan hon vände sig och gick ner för trappan.
Billy fnös högt och ryckte på axlarna åt Minerva och Sarah.

Han kopplade in autopiloten och släppte spakarna. "Då är vi väl klara här uppe för idag verkar det som. Eller vad säger du McKinley?"

Han vände sig sedan mot Minerva och var på väg att resa sig upp för att förflytta sig ner till matsalen.
"Vad fick dig att ge dig in i den här gamla risskorven? Det måste väl ha funnits massor med skepp på Eavesdown som varit mer bekvämliga för en kvinna av din skönhet."

"Vad fick dig att ge dig in i den här gamla risskorven? Det måste väl ha funnits massor med skepp på Eavesdown som varit mer bekvämliga för en kvinna av din skönhet."

Knappt hinner Billy K ställa frågan innan en dyngsur, nudeltäckt och till synes topp tunnor rasande Hsiang fullkomligen exploderar in i rummet.

"Nǐ liú kǒushuǐ húndàn báichī hóuzi jìnǚ hé jīn jiǎchóng de érzi!" Vrålar han när han går fram mot Billy K, med en obehagligt stor kökskniv i ena handen.

Han stegar fram mot Billy och med rak arm riktar han kniven mot Billy och placerar knivens spets bara några centimeter från Billys näsa samtidigt som han fortsätter gorma.

"Din zǔzhòu fèifèi IDIOT! Hålla på med pìgu de hóuzi jävla stridspittmanöver! Du kan iallafall varna innan du slänger iväg skeppet i en mǔqīn tā mā de berg och dalbana!"

Hsiang sveper med kniven medan han pratar på ett sätt som för Billy inte kan uppfattas annat än rätt så skrämmande.

"Nästa gång du komma på den fantastisk idé att stila och försöka imponera när vi ska träda ur atmosfär, SÄG TILL ÖVER KOMMRADIO! Xuèxīng de báichī!"

Hsiang ger Billy en mördande blick och stormar ut från bryggan.

"OCH DET HÄR VAR MINA ENDA RENA KLÄDER!!!"

Vrålar han innan han smäller igen dörren till köket.

Frank väntar inte någon länge stund innan han börjar han städningen genom att dammsuga golvet. Efter några minuter så anar han något som rör sig bakom honom och han blir tvungen att kväva impulsen att dra sin pistol och rikta den mot figuren i hans ögonvrå. De instinkter som tjänat honom väl i kriget är inte längre nödvändiga eller lämpliga i den värld han lever i nu. Åtminstone inte just nu i detta ögonblick. Istället för att dra pistolen så vänder sig Frank om och möter Lyles blick.

"Ja, ja...jag kände mig lite krasslig så jag hade tänkt vila. Men det är väl lika bra att få skiten gjord. Ska vi börja?" säger Lyle.

Frank studerar Lyle lite kritiskt efter sjukdomstecken, men kan inte hitta några. Han börjar fundera på om han inte börjar få en klar bild om vad för slags person Lyle är. "Ok, men om du är lite krasslig så kan du väl torka ut skåpen så att det inte är en massa damm där? Det borde inte vara så ansträngande. Så får du nog gott om tid att... kurera dig själv när vi är klara här" Frank pekar mot skåpen med läkemedel innan han fortsätter att dammsuga.

Efter att ha dammsugit i någon minut så får en subtil rörelse i skeppet Frank att snabbt släppa dammsugarslangen och lyckas reflexmässigt klammra sig fast i operationsbordet. Lyle hinner precis vända förvånat på huvudet mot Frank innan hela sjukstugan skakas om när skeppet svänger kraftigt först till höger och sedan åt vänster. Frank grimaserar när han tror sig höra läkemedlen glida omkring i skåpen och hoppas att inget går sönder.

Hsiang ger Billy en mördande blick och stormar ut från bryggan.

"OCH DET HÄR VAR MINA ENDA RENA KLÄDER!!!"

Vrålar han innan han smäller igen dörren till köket.


Billy står stilla och stirrar chockerat på Hsiang medan han ilsket spyr ut sina svordomar över piloten. Först när Hsiang vänt sig om och lämnat bryggan så vänder han blicken åter mot Minerva och Sarah och spricker upp i ett skevt leende.

"Varför ska de alltid vara så temperamentsfulla de där kinserna? Det är sällan man hör dem säga en mening utan svordomar."
"Den där svängen jag gjorde var väl inget. Jag tror några i besättningen behöver träna upp sin balans lite om de ska trivas här."

Han rörde sig mot trappan som ledde ner mot matsalsrummet.
"Jag antar att kvällsmaten blir något försenad, men den såg i alla fall god ut." fortsatte han med ett flin mot kvinnorna innan han försvann ner från bryggan.

Väl nere i matsalen slog han sig ned i en av fåtöljerna och inväntade att maten skulle bli färdig och fler av besättningsmedlemmarna skulle ansluta.

Cake-Mouse kommer in i matsalen och torkar maskinolja ur ansiktet med en trasa så skitig att det inte blir någon skillnad.

"Morgon."

Det är det första han sagt sedan han klev ombord. Den mesta tiden har han spenderat grymtandes i maskinrummet eller ensam i sin hytt tillsammans med en digital grammofon och lågmäld jazz-metal. Den bruna burriga katten har varit betydligt mer social och tiggt godsaker i köket eller sällskap av upptagna personer. Nu stegar Cake-Mouse mot Billy med ena handen redo vid sidan, som inför en revolverduell.

"Jag har hört att du har tur."

Han stannar lite för nära och drar kvickt fram en sliten kortlek ur fickan.

"Spelar du Rummy? Jag slår vad om dagens efterrätt."

Han börjar blanda korten och slår sig ner i fotöljen mitt emot.

Cake-Mouse kommer in i matsalen och torkar maskinolja ur ansiktet med en trasa så skitig att det inte blir någon skillnad.
"Morgon."

"God morgon", svarar Billy med ett skratt. "Jag antar att solen alltid är på väg upp där bak i maskinrummet.", fortsätter han med en viss nånfullhet i rösten

"Jag har hört att du har tur."
Han stannar lite för nära och drar kvickt fram en sliten kortlek ur fickan.
"Spelar du Rummy? Jag slår vad om dagens efterrätt."
Han börjar blanda korten och slår sig ner i fotöljen mitt emot.

Billy rätar på sig i sin fåtölj när mekanikern drar upp sin kortlek och föreslår ett parti Rummy. Hela hans ansikte skiner upp.
"Det där med tur vet i fan var du hört men jag tackar sällan nej till kortspel och Rummy var ett bra tag sedan jag lirade. Vet inte om kinesen är så förtjust i efterrätter men visst den är din om du lyckas vinna."

Billy studerar Cake-Mouse noggrannt medan han blandar korten. "Gin?", frågar han medan han delar ut dem.

Efter att ha plockat upp korten och tagit upp första kortet från bordet för att starta spelet tittar han upp på sin motspelare.

"Så hur ser det ut där bak? Har motorn något extra att ge? Starten kändes bra och styrningen svarade bättre än jag förväntade mig men vad är din bedömning som mekis?"