Nu är det dags för John Carter-filmen. Jag har sett sneaks och trailers och har därmed blandade känslor. Klichéreplikerna duggar tätt. Men filmens Deejah Thoris, en beläst och svärdskunnig dam, verkar coolare än romanens damsel in distress.

Jag blev tyvärr totalt opepp när jag såg trailern. Det kändes för mycket som en disney-matiné med action skapad med tanke på barn. Det är också något skimmer av "tecknat" över allting också, som bröt illusionen för mig.

/Han kommer ändå att vilja se filmen men inte på bio

Själv tyckte jag det såg bra ut. Inte mer tecknat än andra digitalmonster-slag, som de i LorR-filmerna.

Och boken (eller böckarna) är ju matinéäventyr så det bara skriker om det. Good clean fun. Jag läste dem när jag var 11-13, för en evighet sedan. De fem första fanns på svensk pocket tidigt 70-tal. De första "fantasyböckerna" jag läste (om man inte räknar med Iliaden och Odyssén).

Min första, och faktiskt enda, kontakt med Jahn Carter var via nån enstaka tecknad serie från 70-talet. Har jag missat nåt?

/Anders

Böckerna! Dom är awesome.

I varje fall när man var typ 12.

Jup, speciellt med tanke på att Edgar Rice Burroughs skrev Under the Moons of Mars redan 1912, innan Tarzan tror jag.

Jag vet att jag kommer låta gnällig men jag väntar mig att det blir nya Conan rullen med Mamoa om igen. En filmtitel berövad på det egentliga innehållet och utan tillräcklig karaktär av bakgrundsmaterialet. Med ännu en manusförfattare som nu minsann bestämt sig för att denne kan göra en bättre historia än orginalet.

Men jag vill se tharkerna och the vita aporna så kommer se den . Filmen kan nog bli underhållande på ett guilty pleasure sätt för mig.

Andrew Stanton har gjort ett gediget jobb på Pixar tidigare. Så nån ny Conan behöver man nog inte vara orolig för.

Det som oroar mig är Pixar, de gör animierade filmer.
Jag är rädd att det blir en film med bara specialeffekter och CGI.

Pixar är kända för bra historier, de skriver bättre manus än de flesta. De är oerhört proffsiga på den biten. CGIn tänker man ju inte på när man ser filmerna. Jag vet inte nån annan som skulle klara av att göra så man bryr sig om vad som händer några leksaker eller en clownfisk. Det var fan inte många som inte hade en tår i ögonvrån och en klump i halsen när Toy Story 3 rullade eftertexterna.

Nåja, man blir ju alltid gärna positivt överaskad.

Men det är just att det är Disney och Pixar som ligger bakom som gör mig oroad. Då jag undrar, om de har råd att göra historien rättvisa och i hur hög grad de kommer försöka göra den "anständig". Deras meriter till trotts är det en ganska annorlunda historia än vad jag sett dem göra tidigare. John Carter böckerna är mer släkt med Robert E Howards historier än säg något modernt oförargligt som Avatar.

Men den kan ju faktiskt bli bra i alla fall. Och jag tänker se den på bio.

Böckerna filmen bygger på (intro-trilogin) skrevs 1912-1918, och är pryda så det räcker. OK, folk har lite kläder på sig, men inte värre än på Rivieran. Men annars är det anständigt, och Carter är en sydstatsofficer. Böckerna var mer klassiska äventyr. Errol Flynn på Mars, liksom. Fast det är ju tokbra.

För mig är det bara lugnade att killen som gjorde Pixars bästa är regissör och manusförfattare. Men han kan ju floppa ändå.

Lite naknare är på rivieran skulle jag säga. Det enda marsianer på Barsoom verkar bära traditionellt till vardags är dekorativa harnesk för att symbolisera status/rang/hus/släkt/armeförband utöver sin funktion som skydd och någonstans att hänga vapen. Men inte för att skyla intima kroppsdelar. Vad jag minns så är Carter spritt språngande naken under större delen av första boken. De enda kläder han har är stridsbälte för pistol och svärd. Tharkerna ger honom inga kläder för de använder inga sådana själva***. Detsamma verkar gälla för de röda marsianerna, men använder kläder i högre grad av dekorativa/militära praktiska skäl. Illustrationer till böckerna visar dock sällan detta. Visserligen väntar jag mig inte att de skulle gestalta nakenheten på Barsoom på film.

Jag syftade mer på våldet, som är ganska gritty bitvis även om Burroughs inte broderar ut det i ord så mycket. Funderar även på om de kommer göra massa ändringar för att få kulturerna på Barsoom som mer modernt sympatiska. Typ ta bort fatalismen i det hela och sånt. Göra tharkerna bara till "ädla missförstådda vildar" och sånt tjaffs.

Men man får som sagt se. Men det är i alla fall häftigt att det äntligen kommer en seriös film om John Carter och Barsoom. Nu i år precis hundra år i efterhand sedan sedan första boken 1912.
(den där skräpfilmen från Asylum räknas inte).

***Jag är bara ca 95% säker på detta så kan ha fel.

Ur Princess of Mars, Chapter VIII:

And the sight which met my eyes was that of a slender, girlish figure, similar in every detail to the earthly women of my past life. She did not see me at first, but just as she was disappearing through the portal of the building which was to be her prison she turned, and her eyes met mine. Her face was oval and beautiful in the extreme, her every feature was finely chiseled and exquisite, her eyes large and lustrous and her head surmounted by a mass of coal black, waving hair, caught loosely into a strange yet becoming coiffure. Her skin was of a light reddish copper color, against which the crimson glow of her cheeks and the ruby of her beautifully molded lips shone with a strangely enhancing effect.

She was as destitute of clothes as the green Martians who accompanied her; indeed, save for her highly wrought ornaments she was entirely naked, nor could any apparel have enhanced the beauty of her perfect and symmetrical figure.

Och värre än så blir det inte. Inget snuskande där inte.

John är ju en gentleman, ingen action innan Dejah kommer på att han är hennes stora kärlek etc etc. John blir naturligtvis kär mer eller mindre på stubben. Om jag minns rätt, det var ju trots allt typ 35-40 år sen jag läste böckerna.

Den som vill läsa A Princess of Mars i illustrerad form kan göra det här.

Obs! Mycket nakenhet och, beroende på var du jobbar, förmodligen NSFW.

Jag har aldrig läst John Carter, men när jag ser TV-trailern och läser det här i The Guardian... Tja, det låter som en riktig skitfilm.

Den där recensionen gjorde mig väldigt hoppfull. Typ allting de verkar rasa emot i recensionen är sådant som jag ser som en potentiell feature.

GeekDad tycker till om filmen

Så BÄST!

Om jag fattade recensenten rätt tyckte han att den var tråkig för att han inte gillar fantastik och äventyr utan en djupare undertext.

Well, fuck that. Anledningen till att första Pirates-filmen är skitbra och att de övriga är skitkassa är ju inte att den första har något mer intelligent att säga mig utan för att den är ett jävligt välsvarvat matinéäventyr. Precis som jag fortfarande hoppas att John Carter är, trots att The Guaridan-recensenten hade en brödlimpa i huvudet när han såg filmen (what the fuck is up with that, förresten?)

Det är inte brainfood liksom, det är underhållning.

Vissa av monstren i LotR såg inte bra ut heller. Grottrollet exempelvis. Specialeffekter är (för mig) som smink. Det är bäst när man inte lägger märke till det. När det framhäver, snarare än bygger filmen på det.

Vi har sett detta i datorspel, där spelbolagen satsar mer på grafik än handling. Vi har också sett detta i ögongodis-filmer såsom Avatar och senaste Alice i Underlandet.


Jag älskar matiné och jag har inget emot Disneys filmer. PotC är en perfekt kombination av de båda. Här kändes det dock bara töntigt ... kitchigt ... klyschigt. Jag får lite samma känsla av trailern som av The Phantom Menace.

/Han som insåg nu att det lättaste sättet att prata om star wars-filmerna är genom att säga deras undertitlar

Om jag förstått det hela rätt bygger första filmen på första boken - men de har planerat för tre filmer (en för varje bok).

Att det är klyschigt är oundvikligt. Burroughs böcker om Barsoom har ju lämnat sin DNA i allt mellan Star Wars, Avatar, Conan och präglat hela äventyrsgenren. För att inte nämna hans andra skapelser såsom Tarzan och Pellucidar serien.