Inatt drömde jag ett rollspel igen. Jag minns inte så supermycket om det, men jag tänkte slänga ur mig det jag minns och se om någon känner för att spåna lite kring det...

Spelvärlden är ganska vagt definierad. Jag har för mig att det var någon form av basically grekisk-romersk-inspirerad fantasyspelvärld. Larger-than-life, mytiskt liksom. Rollpersonerna är hjältar. kanske företar de sig någon form av resa.

Men, det jag minns allra tydligast var att spelvärlden inte byggde så mycket på att vara en värld, utan på att det fanns olika typer av varelser, som var ganska dynamiska. Äventyren byggde ganska mycket på påhittighet och att utnyttja de olika "rasernas" egenheter på fantasifulla sätt. I den mån jag tänkte mig ett regelsystem var det inte så viktigt jämfört med reglerna i världen.

De jag minns tydligast var en ras levande statyer. De såg oftast ut som humanoider, men ibland var de djur och sådant också. De kunde växa och bli större genom att man tillsatte sten. De var också ganska stolta av sig, tror jag. Om man högg av en bit av en staty så tror jag att den kunde leva själv. Och var man duktig med hantverk kunde man forma den lille avhuggna biten till en ny liten humanoid...

Typ såna saker. Egenskaper som gör dem lite speciella att ha att göra med, och som innebär att de både kan ställa till bekymmer och vara lösningen på bekymmer. Tänker jag mig.

Några exempel:
- Man ska stjäla något. Man övertalar en staty att ge ifrån sig ett finger, och skapar av det en liten humanoid som kan springa in och låsa upp valvet inifrån.
- En staty har blivit maktgalen, och har fyllt en stad med kopior av sig, formade av sin egen kropp. Problemet är att han inte kan få tillbaks sina kroppsdelar, så han sitter numera bara som ett huvud på en stor tron...
- Man behöver ta sig in i en stad som är belägrad. Man får åka runt och försöka hitta bra sorters sten för att gruppens staty ska kunna bli stor och ta sig över muren.
- En staty med drakhuvud vaktar någonting rollpersonerna vill ha tag på. Likt en drake vill han ha skatter, i form av sällsynta stenar som han vill äta för att bli större.


Jag funderar på en kampanjstruktur inspirerad av Odyssén. Och nä, jag vill inte bara sno från Saga Okeanos här...


Vad tycker ni? Är det här en intressant tanke, med ett mytiskt rollspel med fokus på olika liknande raser? Eller räcker det liksom bara till en "statyer"-expansion till Saga Okeanos eller nåt?


//Krank, som mest ville få ner't på pränt, men gärna spånar...

Jag ska förresten förtydliga. Jag tänker mig inte att det ENDA sättet att t.ex ta sig in i den belägrade staden ska vara att växa sin staty. Jag gillar ju det här med öppen problemlösning inom ramarna för linjära stories, så jag tänkte mig nog att spelarnas uppgift är att kolla på vilka varelser som finns och hur man skulle kunna använda deras egenskaper för att lösa problemet. Eller om man kommer på ett helt annat sätt, vad vet jag.

Kul! Tänker direkt på faraonerna och hur mycket sten de forslade till sina pyramider... Stora monster!

Och då påminns jag om sfinxarna... De var också med på något hörn, men jag minns inte så mycket. Gåtor och svar, nycklar och lås...

Kan det kanske vara så att alla konstiga raser är statyer, men att det finns olika sorter? Humanoids, djur, sfinxer, eller något helt annat? En värld där sten lever? Lite enformigt, kanske. Jag vill nog ha minotaurer och sjöjungfrus (varför heter det inte "fruar"?) och cykloper... Eller kanske inte exakt, men saker i den stilen.

Jag kom på en till sak som skulle kunna funka för statyerna: De är givetvis olika smarta beroende på storlek. Och olika snabba och så.

När de blir mindre blir de såklart lättare, svagare, snabbare och flinkare. och går lättare sönder. Och är mer korkade. Ju mindre, desto mindre hjärna. Tänker mig att de kanske har intelligens motsvarande ett djur av samma storlek, men att man istället kan forma deras "träning" etc ganska bra själv. Dvs, man kan skapa en som är stor som en råtta och har motsvarande instinkter, men som beter sig som om man tränat den något år till att göra det man vill.

När de blir större blir de då tyngre, starkare, långsammare och klumpigare. Och det krävs mer fräs för att ta sönder dem. Däremot vet jag inte om de blir smartare. Fast det vore såklart coolt. En helt enorm varelse som knappt kan röra sig, men som är smartare än tio människor tillsammans. Hm.


Jag har också funderat på det här med att skapa rollpersoner. Det jag funderat på är det här med friktion i rollpersonsskaparsystemet. Det som det finns liiiiite för mycket av, i min smak, i både Mutant Chronicles och Traveller. Jag vill att systemet ska ge mer eller mindre oönskade för- och nackdelar beroende på spelarnas val. Framför allt vad gäller utrustning och sådant, men även annat. Spelaren vill spela en smidig lönnmördare - men måste då välja att tillhöra något av de tre lönnmördarhusen, vilket för med sig dels kanske någon form av estetiska begränsningar (Lotusblommans orden bär alltid övervägande svart eller mörka färger, och har en lotusblomma tatuerad någonstans på kroppen) och dels förväntningar, krav och resurser. Som spelaren kanske inte egentligen tänkt på från början. Spelarens val fylls på med en massa saker som underlättar äventyrsbyggande samtidigt som spelaren tvingas tänka ett par extra varv kring sin rollperson.

”Sjöjungfrur” förrstås. Och ja, jag tycker helt klart det ska vara helt väsenskilda varelser, inte bara varianter på statyer. Statyerna har liksom sin grej nu, och den är ascool. De andra bör få vara lika coola.

Haka inte nödvändigtvis upp dig på raser heller – kanske finns det bara ett enda monster som är just si eller så, så att det är det monstret man måste hitta om man vill lösa ett problem genom att utnyttja dess egenskaper.

Hydran i Hierokamon lär visst ha ett blod som fräter igenom allt utom … ja vad var det eremiten sa?

Absolut. Har du några idéer om hur man kan realisera det? Långa listor på unika monster, eller nån form av spelledarguide för att designa dem?

Eller ska man bara rita små bilder av dem på en karta som annars är full av vita fläckar, och låta dem få vara något man hittar på medan man utforskar?

Jag gick och funderade vidare på det här idag. Varför? Jag vet inte; det är nåtslags tradition för mig att hitta på minst två nya rollspel under arbetet på varje rollspel jag gör.

Det jag tänkte idag var på om det vore coolt om den här grekiska myt-fantasyvärlden med statyer och grejer var nåtslags persistent drömvärld. Alltså inte som nåt slags vanligt drömflum tänker jag, utan som i att mänsklighetens drömmar invaderats av den här världen. Typ alla drömmer det här, natt efter natt. Som ett dröm-MMORPG, kanske. Är det coolt? En värld som invaderar våra drömmar? Varför gör den det? Går det att stoppa? Kanske sover vi längre och längre, och blir mer och mer våra drömjag...

Jag funderade lite på det här med utforskning, och att ha ett mål. Drömgrejen kan ju passa bra där; målet är att nå drömmens hjärta och hindra den från att ta över hela mänskligheten.

Utforskning... Jag funderar på någon form av generativ mekanik i stil med Travellers solsystem/planetbyggen, men med annat fokus. Kanske har kartan rentav hexagoner...

Ställer stora krav på att ha schyssta tabeller eller annat som genererar geografin och potentiella problem, men det skulle vara coolt.


Ett alternativ till det här drömtjofräset är ju, kom jag på, att importera det här till Garderobsvärlden istället. Statyerna ligger nog ganska bra i linje med den typ av "mytologiska, men från någon okänd mythos"-varelser jag tänkt mig där.