Jo, men det är ju givet. Ju fler "smaker" du satsar på att omfatta, desto fler inbördes motsatta mål blir det ju att försöka uppfylla.

Desto större blir följdaktligen risken för att du måste kompromissa "negativt", dvs. så att ingen av målgrupperna blir riktigt nöjd.

Egentligen är det ju i sådana lägen som värdet av innovationer är som allra störst. Men också svårast att åstadkomma, eftersom man sitter med inte bara en utan flera befästa "traditioner" som man i så fall måste frigöra sig från. (Och det är därför jag tror det blir få nymodigheter i D&D 5...)

Dessutom är antagligen bredvilligheten att acceptera nymodigheter väldigt låg, i stora delar av deras målgrupper. Dels beroende på besvikelser med tidigare utgåvors nyheter och dels beroende på de löften de nu ställer ut. (Att alla ska få vad de vill ha, från tidigare versioner.)

Samtidigt så är det ju en del saker som det är i stort sett omöjligt att förena - på den rent mekaniska nivån. Man har antingen stigande eller fallande AC. Att låta olika spelare ha motsatta system parallellt vid samma spelbord, är helt otänkbart och alldeles orimligt.

En annan mycket central mekanik (för "D&D-känslan") är Saving throws. Det har också funnits i olika utföranden. (I grunden tre, med vissa smärre skillnader i utförandet mellan olika utgåvor av den äldsta sorten.) I de olika "Old school"-varianterna fanns det en mer eller mindre godtycklig uppsättning saves, fem till antalet.

I 3.x hade detta systematiserats och samordnats till tre, med koppling till tre grundegenskaper.

I 4th ed. hade de tre värdena förvandlats till försvarsvärden, lika i användning som AC.

Vilken av dessa vägar kommer man då att välja? Det går förvisso att tänka sig att man blandar lite mellan 3.x/4. (Spelaren slår aktivt mot "händelser" samtidigt som vissa attack-förmågor kan tänkas riktas mot dem som passiva försvar.)

Men det kanske är precis här som något helt nytt system, "egentligen" hade varit bättre. Dvs. enklare (mekaniskt) och med mindre behov av att lära sig tillämpa regler & undantag. Men sådana påfund, skulle förmodligen ses som en rörelse bort från "vad D&D är".

Ironiskt nog är det säkraste sättet att förena de olika, inbördes mycket oense, fraktionerna att introducera något nytt de alla kan vara emot...

Lite mer info från D&D Experience:

Transkription av seminariet Class Design.

Ännu lite mer info om D&D Next från helgens D&D Experience:

Transkription av seminariet Reimagining Skills and Ability Scores.

Ser bra ut, färre tärningsslag och mer KBK*. Att ha statiska gränsvärden för vilka ability scores som krävs för en viss uppgift är rätt schysst. Det är inte exakt som jag gillar det, men Raggi har sådant i sina senare moduler och det är på det hela taget en rätt bra lösning för de som anser att rollpersoners stats skall kompensera för spelarkompetens och helt klart något jag skulle kunna tänka mig att kompromissa med.

Ability-baserade Saving Throws är antagligen den bästa lösningen, även om jag personligen föredrar klass-baserade Saving Throws.

Gillar inte 4d6 drop lowest alls, dock. Det blir högre siffror bara för sakens skull. Om jag har en Thief med 4 i styrka så har jag det, rough life liksom.



* Kör bara kör

Lägger mig inte i D&D5 debatten eftersom det troligen blir ett spel som är helt ointressant för mig, men jag vill ändå sticka in ett svar på ovanstående:

Nej, det är inte bara för sakens skull. För varje upplaga av D&D har spelet blivit mer mekaniskt definierat och balanserat.

Det du säger skulle kunna fungera i typ AD&D. Inte i D&D4.

Det spelet bygger alltför mycket på att du ska kunna vara effektiv i din valda roll. Att spela en Rogue med Dex 4 är enbart ett recept för missade slag, frustration, besvikelse och direkt tristess.

Det är som att hänga en kvarnsten runt halsen. Du kommer bara känna det som att du är flera levlar bakom dina kompanjoner.

Spelet förutsätter att du har ett vettigt värde i dina viktigaste stats (som Dex för en Rogue). Där du i AD&D kunde få en viss känsla av att ha 4 tror jag du åtminstone behöver en 10:a i D&D4. Bristen på plus kommer bli kännbar även om du inte har något direkt minus, jag lovar.

Egenskapsvärdena är betydligt mer i fokus i D&D4 än i AD&D helt enkelt. Du slår betydligt fler slag i D&D4 för att lösa en viss konflikt, och många av dem vill du helt enkelt lyckas med för att komma någon vart.

Hela Rogue-konceptet bygger på att du kan prestera en lång rad lyckade Dex-baserade slag. Detta är väsensskilt från AD&D, där ju spelet med en givmild DM kan flyta på bra ändå (inte nog med att många slag är frikopplade från Dex eller andra egenskaper, det är ju mycket mer upp till DM att begära eller avstå från att begära en massa slag för att göra saker).

Ja men i sådana fall ska man ju ha point buy, och inte die rolls. Och än så länge vet vi inte hur 5an förhåller sig till AD&D resp. 4E heller.

Håller med eksem om att det är onödigt att alla värden bara är högre. Förr låg värdena kring vad man visste var medel. Med trixiga 4t6 och välj bort den lägsta så har man ju ingen koll vad som är snitt. Och varför måste man börja som superhjälte? Vill man spela så, kan man väl starta nån level upp istället.

Visserligen blir det inte lika lätt att räkna ut medelvärd på 4T6 minus den lägsta tärningen som bara 3T6, men det är på intet sätt ogörligt. Det är dessutom något som regelboken skulle kunna upplysa en om.

Viktigare är dock att resultaten blir jämnare. Slumpen får mindre påverkan, utan att för den delen försvinna helt.

Jag förstår inte ditt resonemang.

Jag behöver ett par minuter för att ta fram den exakta fördelning av 3d6. För "4d6, ta bort sämsta" behöver jag ungefär dubbelt så lång tid (om jag minns rätt stiger snittet från 10,5 till 12,25).

Sedan kan man ju fråga sig varför inte 3d6 skulle duga åt rollpersonerna när det duger åt resten av befolkningen.
Svaret är enkelt.
Även bland en genomsnittsbefolkning finns det alltid individer som avviker - vissa som har betydligt över medel, andra som har betydligt under.
Rollpersonerna är speciella, det är bara någon bråkdels procent av befolkningen som är äventyrare, varför är det då inte rimligt att dessa ska ligga i den grupp som har värden över medel?
Försök göra en liknelse: vad skulle DnD rollpersoner motsvaras av idag?
En fighter motsvaras av en fallskärmsjägare, en magiker motsvaras av en civilingenjör, en cleric motsvaras av en läkare o.s.v.
Och ja, det står uttryckligen i reglerna att rollpersonerna ÄR bättre än medelsvensson.

Dessutom förstår jag inte hur du får det till att "4d6, ta bort sämsta" skulle leda till superhjälterollpersoner.
Att öka snittet från 10,5 till 12,25 skapar inga superhjältevärden - för det behövs ett system med t.ex. "6d6, ta bort tre sämsta".

Avslutningsvis vill jag bara påpeka att jag inte direkt propagerar för 4d6. Vi spelar t.ex. i en grupp just nu där alla rollpersoner slagits fram med 3d6 och vi har jättekul.
Jag ifrågasätter bara ditt resonemang.

Det är antagligen min hang up, ska det vara slump skall det vara slump, annars kan man ju lika gärna ha point buy. Lite slump känns som en kompromiss och sådana designval ogillar jag mest av allt. Det är ju extremerna man minns.

Om jag ska vara ärlig så är nog mitt problem egentligen att D&D inte är min grej. Jag vill inte börja som hjälte, utan bli det efter att jag levlat. Jag vill inte heller att karaktärerna saknar svaga sidor. "4t6 skippa den sämsta" innebär kanske inte så stor ökning i snittet som minimering av antalet dåliga värden. Kanske skulle jag gilla systemet bättre om bonusarna från egenskaperna justerades upp (ner?) också. Så att 10 ger - 1, 12 ger 0, och 14 ger +1. Eller nåt sånt. Kanske får skalan bli tajtare i o m att variansen (eller vad det kan kallas) blir mindre med 4t6-systemet.

Eller också är jag bara en bakåtsträvare som vill tillbaka till röda boxen med trollpilar och pansarklass.

Vid det här laget har D&D varit över hela skalan, från det stentuffa "3d6, i samma ordning som grundegenskaperna står på pappret!" till "point-buy, gödsla på, två för samma pris som en!" ungefär.

Hela "hjälte som höjer sig över genomsnittet redan som liten pilt" kommer stort i 3:an och i 4:an bara ökade det. (Det fanns förvisso tidigare, uppfattningen växer fram ju mer high fantasy spelet börjar bli, men då var det uttalat "optional", afaik.)

Tyvärr får det ju betydelse för hur monstren är balanserade i både 3:an och 4:an, så att då "växla ned" till 3d6 as rolled, kan bli väldigt dödligt väldigt snabbt... (I 3:an iaf. I 4:an har man sina powers, men kommer inte få särskilt mycket bonuseffekter. Dock mer förlåtande.)