Har någon prövat att skapa spelledarlös skräck där man får fram skräckstämningen? Jag skriver på det, men funderar på hur mycket av den stämningen som brukar ligga i spelledarens berättarkraft och om jag håller på med ett hopplöst projekt?

-Gunnar (som hade den här frågan, men det fick mig att svara på tre trådar innan jag kunde få ur mig den)

Jenga Dread skall tydligen vara väldigt bra på att skapa skräckkänsla.

Vet du hur?

Jag har inte provat, men jag har en känsla av att spelledarstyrt lämpar sig bättre för skräck. Men det borde väl inte vara hopplöst att skapa en schysst spelledarlöst skräckrollspel för de som föredrar att spela på det viset.

Men eftersom skräck står och faller med berättartekniken så känns det som att det blir "ju fler kockar, desto sämre soppa" av det hela. Så det kräver nog mycket av spelgruppen och/eller reglerna.

Asch, det är inte mitt problem som friformare, när jag skapar rollspel är det oftast färdiga scenarion med de lilla regler som behövs inbakat. Men jag tänkte att någon här säkert hade erfarenheter som kunde vara nyttiga. Ligger ev probelm i samberättande är jag "home free".

-Gunnar (donar mycket nytt i friformsberättelsestil)

Jag har provat flera gånger men misslyckats varje gång. Då det har varit flerspelar- och/eller "avancerat" systemstyrt så har jag aldrig lyckats uppnå Suspense, spänd förväntan. Vi har lyckats uppnå känslan av att vara jagad på ett riktigt bra sätt dock, men det är inte min tekopp vad gäller skräck. Eller snarare, det är inte det jag vill ha helst.

I korthet: Varje gång du skall göra någonting relevant så måste du plocka bort en bit ur ett Jengatorn. När tornet rasar så dör din rollperson på ett lagom kladdigt sätt. Spänningen representeras på ett mycket tydligt sätt fysiskt och man får även en känsla av att det är mer och mer kört då man hela tiden ser hur tornet blir mer och mer instabilt. Sedan så är det faktiskt en oväntat ball känsla även när tornet rasar med ett brak.

Det här representeras av "Det kommer att skita sig"-mekanik. Andra spel som har denna mekanik (kallad förlora-förlora-mekanik av mig) är Don't rest your head (sök efter recensioner) och Det sjätte inseglet (även om det mer är förtvivlan som efterfrågas i detta spel).

/Han som tycker den här typen av mekanik, där rollpersonerna inte har någon chans, är intressant

Tack för intressant feedback, den peppade och gav mig också känsla att jag kan vara på väg i rätt riktning.

-Gunnar (som har en annan infallsvinkel, men tankarna på känslan av att det kommer skita sig är guld för skräck och att ta fram den är ett grymt bra råd)

Hmmm... Det är osäkerheten en del, att inte veta exakt vad som kommer hända? Samtidigt är spelledarlöst gemensamt.

Man skulle kunna ha kort som dras efterhand, med ökande stegring, där saker händer - de första bygger stämning, de andra börjar konstiga saker hända, de tredje är "all bets are off". Man måste sedan väva in det som står på kortet i sin berättelse på något vis.

Så tre högar, som man skiftar mellan? Och ju längre tid som gått desto större chans för att något riktigt illa händer? Kanske någon slags tärningsslag, med tärning + (någon slags ökning)

Kanske slå tärning för att se om man ska dra kort när man gör något/efter en scen (a la Medan Världen går Under), och sedan kan man investera i en pott för att öka ens chans att ingenting händer, men det som man investerar läggs i en ökande pott (som aldrig(?) töms) som läggs till tärningsslaget för att se vilken korthög man drar ifrån?

Sedan kan man låta spelarna skriva kort till de tre högarna.