Tack för feedbacken. Vi är fortfarande i betastadiet, så kartans placering är definitivt inte slutgiltig. Kartan är baserad på Europas, men det finns en hel del skillnader (medvetna och omedvetna).
Flygkorten är egentligen inte taktiska alls. De är en bokföringsplats och referenskort - en utökning av tjänsteakten, helt enkelt. Varje flygplan har ett antal egenskaper som ger handlingspoäng. Ett jättepraktiskt sätt att hålla reda på dessa är pokermarker, men eftersom en klase olika poänghögar lätt gör att man tappar bort vilka som är vilka så har jag flygplanskorten som ger en bra plats att lägga upp de där markerna vid.
Zonerna är inte heller särskilt taktiska. Om man tar det normala barslagsmålet så skulle zoner kunna vara "framför bardisken", "bakom bardisken", "utomhus", "i köket" och "vid eldstaden". De används mest för att se om man kan slå på någon eller om man måste flytta sig först, och underlättar spelledarens bedömning vid fallen "kan jag skjuta på honom?".
("Nej, det kan du inte, för du ser inte genom köksdörren.")Taktiken ligger i handlingspoängen och hur de spenderas, och paradoxalt nog blev resultatet att handlingarna faktiskt gick blixtsnabbt! Det sker på ett väldigt oväntat och bakvänt sätt med något som jag valde att kalla för
toppningsdueller. Själva toppningsduellen tar tid och mängder med poäng spenderas, och sett som en "handling" är det jättelångsamt. Grejen är att det är en handling på samma sätt som att smida ett svärd är en handling: det är mängder med delmoment i den där duellen.
Säg att jag försöker sno initiativet, vilket är en handling. Jag skevar och svänger för att komma innanför fienden, fienden topprollar över min flygbana, jag gör en tunnelroll, han rullar på rygg och dyker, jag följer efter... Vad som händer vid spelbordet är att jag spenderar poäng för att sno initiativet, han spenderar poäng för att motstå, tärningsslag slås, jag är inte nöjd med resultatet utan spenderar poäng för att slå om, han är inte nöjd med sitt resultat och spenderar poäng för att slå om, jag spenderar poäng för att höja mitt resultat, han spenderar poäng för att höja sitt. Samtidigt beskriver vi våra svängar med ledning av vilka potter vi tar poäng från och på så sätt byggs funktionen. Hela tiden görs bedömningen "är det värt att fortsätta spendera poäng, eller behöver jag dem bättre senare till annat?"
Till slut kommer vi till en punkt där ingen av oss vill spendera poäng. Då har vi ett resultat. Mätt i speltid så har det tagit ganska lång tid att nå fram till det resultatet och avgöra handlingen, men i utbyte har jag och fienden skapat en ståry om en dogfight.
En intressant effekt av det här är att om toppningsdueller inträffar så är det på grund av att båda parter är jätteengagerade. Vi bryr oss så mycket om resultatet att vi är villiga att investera tid och spelpoäng på att uppnå det. Den här handlingen är
viktig. Det finns en kamratpott som man kan sno poäng från, som gör att andra spelare blir engagerade också.
Resultatet blir, tvärtemot vad man kan tro, blixtsnabba, taktiska och tajta kamper tack vare handlingspoängen.