Tjena, håller på och spelleder ett äventyr där spelarna ska bege sig upp i Khazim-bergen på jakt efter den "Gyllene Draken" (de är lagom förberedda men det blir nog en sjuhelvetes strid).

Är det någon som har tips för hur man spelleder en bergsbestigning? Jag håller på och kikar på köld och utmattning men är det nån som har ideér för att skapa stämning? Har någon spellett något liknande?

Jag har spellet bergsbestigningar tidigare vid ett par tillfällen i Eon och tycker att det lätt blir ett helskotta av repetition om man kör med klättraslag. Även om man verkligen kör sparsmakat med slagen och försöker skapa någon form av stämning blir det lätt lite trist när det enda du gör är att slå slag med olika variation på svårighet.

Den absolut intressantaste klättringen jag spellett var några spelare som skulle bestiga en mäktig borg i FATE-systemet. Jag körde med det systemets jaktmekanik, vilket går ut på att berget eller borgen blir en egen fiende med sin egna färdighet som motverkar spelarna. Det hela var väldigt lyckat och spelarna turades om med att beskriva vad deras rollpersoner gjorde för att sedan kämpa mot diverse ras och svåra passager vilka var grundade i bergets handlingar. Om man skulle ta och översätta denna typ av konflikt till Eon kan man göra som följer:

I början av konflikten slår spelarna ett unisont slag för sin utmattning, målmedvetenhet eller dyl. och berget slår ett slag för sin längd, svårighet eller något annat passande, detta gör att båda parter får ett utgångsläge. Sedan går turen runt och alla slår sina slag för att lyckas ta sig upp för berget och berget arbetar för att få ner rollpersonerna. Det viktiga är att få upp ett tempo i rollpersonernas beskrivande av sina karaktärer och hur dessa klättrar upp för berget. Rollpersonerna kan som handlingar välja att antingen klättra (vilket skadar berget), samla sig (vilket återhämtar poäng till den gemensama utmattningen), eller att hjälpa en annan rollperson, vilket gör att man slår ett hjälpande slag för en annan rollperson, alternativt att denne får en nivå lättare på sin nästa handling.

När alla rollpersoner besegrat berget är de uppe.

Jag har skrivit ner detta ganska kvickt och kan ha råkat säga emot mig själv eller nått annat trams. Hoppas att huvudidén i alla fall framgår!

Att göra berget till en "boss" låter onekligen intressant. Jag får hitta på lite värden för berget men det går nog lätt. Om jag har förstått systemet du föreslår så behöver inte alla RP:er ha högt i Klättra vilket är bra för vår fysiskt svage men ovärderliga magiker.

Vad sägs om det här:
Spelarnas tur;
Alt 1. Slå Ob3t6 mot klättra, positiv effekt dras av från bergets "HP" (som jag bestämmer), negativ effekt läggs på bergets HP.
Alt 2. Vila tillfälligt, återfå en mängd Utmattning till nästa runda.
Alt 3. Hitta lägerplats, slå Ob5t6 mot Överlevnad för att hitta en säker plats att slå läger på, ett lyckat slag innebär att spelarna har möjligheten att vila och återfå Utmattning enligt sömnregeln dock med risk för nedkylning, perfekt slag tar bort nedkylningsrisken (typ, "Ni hittar lä", "Ni hittar en grotta"), misslyckat slag innebär att ingen plats hittades under turen, vid fummel läggs den negativa effekten på utmattningen.

Bergets tur;
Slå mot "Terräng", positiv effekt läggs på spelarnas utmattning.
Slå svårt slag mot "Ras", ett lyckat ras innebär att spelarna tvingas tillbaka och berget återfår HP.

Varje tur under klättringen motsvarar en timmes klättring, regler för trötthet appliceras naturligtvis.

Kanon, det var regelbiten! Jag uppskattar fortfarande stämningstips!

Hmm förutom att regelbiten kan användas ganska väl för att lyfta fram stämningen och så. Men det tror jag du har koll på, kyla, utmattning och sådant. Men om det är höga berg de ska över, ge dem extra utmattning alt. ge dem plus i svårighet pga den tunna luften.

Men stämningen är det som är intressant egentligen. Jag tror på variation. Det är det viktiga. Inte bara klättra vertikala bergsväggar eller gå genom smala stigar. Låt det finnas raviner, klippblock, små stigar osv osv.
Låt spelarna välja också. Exempelvis "Det ser ut att finnas två vägar upp till nästa platå, den raka vägen upp för klipporna, som visserligen är nästan vertikala men det finns gott om sprickor. Den andra vägen är en smal getstig, full med små stenar och ras, men överlag ser den säkrare ut. Men det kommer nog bli en längre väg"

Studera bilder på berg och försök besrkiva olika saker med ord. Synonymer är bra. Tro inte att berg består utav en topp, utan det finns måna toppar och många farleder på vägen. Låt det finnas någon gammal hängbro över en ravin. Eller om ni gillar att slåss. Varför inte bli anfallna av en flygande heavedrake medan de går på hängbron eller försöker klättra upp över en klippvägg.

Lite panoramabilder på berg



/Poseur lite snabbt

Tack. Jag har funderat lite åt det hållet. Det står i Drakar; "Boningen är väldigt svår att nå eftersom den enda vägen som leder dit är en mycket smal ringlande stig , utmed bergets sluttning, som slutar i ett brett och väldigt djupt stup precis innan grottöppningen." för draken jag vill använda.

Jag vill nog ändra på det, jag tänker mig att RP:erna efter en lång och svår klättring når en platå där draken har strött omkring sig sina offer som en varning. Från platån går en isbro till drakens grotta som är inredd i toppen på berget bredvid.

Jag gillar idén med drakattacker men jag kommer nog göra så att mortuach-draken själv gör förbiflygnar lite då och då och sprutar lite eld, skräms lite, kanske förstör en bro eller något sådant.

Jag ska titta på lite bilder som föreslagit, se vad jag kan göra med klättringen. Står det förresten någonstans hur höga Khazimbergen är? Det skulle jag kunna använda för att få en uppfattning för hur lång klättringen borde bli.

Jag skulle använt mig av odjuren i Bestialiska Folk, de är bland de mer spännande och häftiga varelserna i Eon. Hur? Jadu, det är en svårare fråga, men säg att du kör en slags ohelig korsning av Tintin i Tibet och Mörkrets Hjärta: det finns en person som är den sista överlevande från en tidigare expedition i bergen, som gick ned sig i snö och köld eller kanske väckte fasor i mörkret under bergen, men hursomhelst gick under, till...näst siste man. Men en överlevde, köldskadad och halvdöd, och togs av någon anledning om hand av odjuren. Kanske för att de somehow ville skydda hen från balrogen, eller somehow kände igen henom som en skapelse av samma gåtfulla väsen som en gång skapade de själva, eller så hade hen bara helt på random en symbol eller ett kännemärke som hade nån slags religiös betydelse i odjurens primitiva sinnen; hursomhelst räddade de personen ifråga. Men denna blev galen av ensamhet och skräck och synerna hen sett i mörkret, och tog sakta makten över de lättmanipulerade odjuren, och använder dem nu för sina egna syften. Vad detta kan vara...oj, jag vet inte, men säg att hen först välkomnar rollpersonerna till odjurens läger, för att sedan försöka manipulera eller tvinga dem att återbörda något hen glömde nere i mörkret hos balrogen? Eller bara all-out mindfucka dem, för mindfuckandet sskull... (som sagt; Mörkrets hjärta). Men det kan också finnas ett mer ädelt motiv, till exempel att odjuren svälter och deras mänskliga skyddsling/ledare vill helt enkelt ordna mat åt dem, men för all del på bekostnad av ett lokalt gruvläger eller en alvby nere i Sunari; rollisarnas eventuella hästar blir fort föda. Möjligheterna är oändliga, men jag skulle lagt emfas på att den räddade människan som vördas av odjuren lika mycket är deras fånge som deras ledare, på samma gång; de primitiva, korkade odjuren älskar hen, men just därför är hen inte de facto fri att gå sin väg, utan tvungen att tillmötesgå dem och leda dem; annars kommer de döda henom i frustration och besvikelse.


Alternativt så rippar du Thorgal-albumet "Le Maître des Montagnes" ("Bergens herre", Fantomen 11-12, 2000, "Bjergenes herre", danska Thorgal-utgivningen nr 11.). Jean van Hamme är typ bäst i världen på överkomplexa tidsparadoxer, men typ så här: vet ni vad, jag måste nog skumma hela albumet för att ha en chans att fatta, jag skriver klart den här biten i en edit om en stund (postar inlägget så länge).

Jag är inte bekant med Mörkrets Hjärta och jag äger inte bestialiska folk men jag tror jag hänger med ungefär på resonemanget. Jag är väldigt sugen på att använda draken dock (jag erkänner att jag precis suttit och byggt en LEGO-drake för att ge en känsla för storlek (vi använder D&D-rutnät till EON och en 12 rutor lång drake ger intryck)).

Idé:
Drakar kan anta mänsklig skepnad, right? RP:erna stöter på en man på vägen uppför berget, han påstår sig vara en av drakens kidnappningsoffer som lyckats smita och han lovar att leda RP:erna till drakens boning om de ser till att göra slut på den. De når grottan där han bor och när de går in följer "mannen" efter och visar sin sanna drakskepnad i ingången på sådant sätt att han blockerar utgången, sen blir det episk strid, för även om man är förberedd med Olära: Besvärjelse och Mörkerhunds-armour så lär man få kämpa när man möter en drake.

Den idéen är bra. Var bara säker på att gruppen ser mannen (eller kvinnan, en kvinna kan funka bra i sammanhanget) som ofarlig eller åtminstone som skadad. Det måste se "verkligt", alltså. Försök också droppa några hints om vad han/hon egentligen är. Karaktärer med magiförnimmelse kan få ett dolt slag och andra liknande slag kan ge små, små hints. Även manér kan man göra lite granna off, för att ge gruppen lite möjlighet att gissa. Dock inte mycket, för drakar är ändå jäkligt smarta.

Fast jag minns inte om drakar kunde ljuga när de är i människohamn, eftersom de då använder människospråk istället för sitt eget.

Och jag tror inte en drake är särskilt pryd med vilket kön människan de förvandlar sig till är. Dessutom har jag för mig att det var något flum med de högre drakarnas kön. Om det var så att alla lumian man hittat varit hondrakar eller nåt. Minns inte och har inte drakboken tillgänglig.

Jäklar, glömde att drakar inte kan ljuga! Undrar om man kan vara vag i fraseringarna?
"Jag kommer från drakens boning." Sant
"Jag kan leda er dit." Också sant
"Ni bör vara vaksamma." No shit
Kan de ljuga i kroppsspråk? Kan han nnicka som svar på en fråga där det sanna svaret är nej? I så fall kan man ju framställa honom som tyst och skärrad och spelarna får dra "information" ur honom.

Och angående drakkön är alla drakar fysiskt sett honor eftersom befruktningen är magisk.

Naturligtvis. Hur tror du annars de lyckas lura folk över huvud taget?


"Draken är i närheten! Ni är i stor fara!" Sweet, sweet irony.


Tja, jag TROR de kan de, eftersom det inte är konceptet "lögn" de har svårt med, utan att faktiskt uttala lögnen. Därför BORDE de kunna ljuga på människospråk, egentligen, eftersom de inte längre använder sitt eget "telepatiska" språk. Men det är roligare om han aldrig ljuger.


Ok, hadn't read that.

Jag menade "Undrar om JAG kan vara vag i fraseringar". Jag är inte bra på spontan dialog. Jag brukar sitta och tänka igenom hur dialogerna kan gå innan vi spelar. Ganska bright men inte så snabb.

Om du får slut på fantasi kan du alltid låta den skadade "människan" grina illa av sina skador, snubbla och falla några meter eller ställa till med något annat. Ett annat bra sätt är att börja berätta någonting vagt knutet till frågan utan att egentligen svara på frågan.