Handouts i olika former kan förhöja en spelupplevelse, och ju mer övertygande de är desto bättre är de. So far so good.

Men finns det gränser för hur verklighetstrogna de får/bör vara?

Det jag tänker på är då är främst saker i stil med ID-handlingar, dokument från existerande myndigheter, med mera.

För fysiska handouts som begränsas till en spelgrupp är sannolikheten att dessa sprids utanför gruppen liten, men den är desto större om det handlar om dokument som publiceras/sprids online.

Finns det några riktlinjer när det kommer till skapande av rekvisita? Om vi ser bortom rollspel, vad gäller t.ex. för film och teater?

Om jag har förstått saken rätt så är det okej att äga (och bära på sig?) en polisbricka som är identisk en riktig, så länge du inte faktiskt utger dig för att vara polis.

Det blir bara ett problem om någon skulle hävda att det är verkliga handlingar.

Någon som kan rätta mig om jag har fel?

Vad gäller riktlinjer så tror jag att man i de flesta fall tycker det är viktigare att illusionen är trovärdig än att handlingen ser verklig ut. På teater tror jag till exempel att det är viktigare att handlingen är tydlig nog att publiken förstår vad det ska föreställa. Således skulle man kanske hellre ha en bricka där det stort och tydligt står "SÄPO" i blå bokstäver a'la FBI än att ta en bricka som ser verklig ut men som halva publiken kommer koppla till vanlig polis.

Alltså, problemet är ju det att du tror att du vet, men att du inte har fakta. Jag tror att det är helt okej att göra ID-handlingar, så länge man inte sprider dom vidare (dvs, inte låter folk ladda ner det via internet) och inte utger det för att vara riktigt. Men, iom att TS riskerar att bli fälld för förfalskning, så är det bättre att någon annan som kan lagar och regler svara.

No offense.

Frågade på G+ och fick ett svar. Ger inte ett helt bra svar då det inte säger hur realistiskt det kan vara, men jag fortsätter kolla.

Jag tror det räcker om du skriver rekvisita på baksidan eller på något ställe där det syns.

Tack för svar!

Möjligt att det skulle kunna bli ett fall av tillfällighetsurkund,

men detta svar på Lawline hintar åt att uppsåt (eller avsaknad av sådant) spelar roll.

Jag har skickat en egen fråga till Lawline, så vi får se vad en juridikstudent har att säga om saken. I värsta fall får det bli en notering om "Rekvisita" uppe i vänstra hörnet, i linje med vad Spider föreslår.

Det här är det som gäller angående polis uniformer, bilar och brickor på teater och film.
Om du inte är polis så är det ett brott att bära en polisuniform och du får inte heller äga en bil med identisk markering som en äkta polisbil. Samma sak gäller brickorna.

Så vad man gör på teater och film är att man helt enkelt syr upp uniformer som skiljer sig från äkta polisuniformer på ett litet men tydligt sätt, exempelvis platta plastknappar istället för kupade mässingsknappar, gradbeteckningarna som är sneda istället för raka osv.
Inget som är tillräckligt märkvärdigt för att en vanlig svensson ska märka det men tydligt nog för att en kännare lätt ska kunna se skillnaden.
Samma sak gäller polisbilar och brickor.
Dessutom så ska allt vara märkt att det är just rekvisita.

Alla dom där poliserna i bakgrunden av Beckfilmerna är antingen riktiga snutar som extraknäcker eller folk utklädda i kläder som påminner om polisuniformer.
Bilarna brukar dessutom vara hyrda/lånade direkt av polisen eftersom det är enklast.

Dock är det värt att komma ihåg att oavsett om din polisbricka eller uniform skiljer sig tillräckligt ifrån en riktigt så är det alltid olagligt att utge sig för polis.

Tror faktiskt att samma regler för tull och kustbevakning och liknade uniformerade myndigheter.

Kanske även för militären också men där jag är inte helt säker.

Hur allt det här stämmer rent juridiskt vet jag inte heller men jag vet att det är i alla fall praxis inom film och teater.

Jo, uppsåt är alltid revelant, det är väl det många brottsmål handlar om (hade h*n uppsåt att begå brott).¨

Jag tycker fö att frågan är väldigt intressant, det är därför jag har försökt få fram ett rakt svar på frågan. Men, visst hade du tänkt att dom handoutsen du skulle dela ut skulle vara "svenska"? För i annat fall så börjar man ju komma in på andra länders lagar, och då blir det ju krångligt (okej, jag tror inte att t.ex. brittiska eller amerikanska domstolar skulle börja ett rättsfall för att du i sverige tillverkar rekvisita i form av dokument och id-handlingar..). Att låta folk ladda ner via nätet undrar jag fortfarande om det är lagligt, känns som att det skulle kunna få jurister att bråka.

Har du en källa på det?

I höstas var det väl någon som hamnade i trubbel med rättvisan efter att ha burit just en polis-uniform på stan i samband med en halloween-fest. Jag minns dock inte hur långt det fallet gick, om han blev gripen, åtalad etc. och nu hittar jag inget om fallet på nätet.

Det borde vara det här i så fall...



Dock så har jag fått lära mig det från kostymörer och attributörter i teatervärlden. Inte direkt juristhögskolan.

Det låter märkligt att lösningen är att göra icke-perfekta kopior, men som ändå är så pass bra att de lurar allmänheten. Att det skulle hänga på platta plastknappar känns lite som att så länge förfalskaren inte gör en perfekt kopia så är allt okej. Jag vill minnas att jag läste att man inte riskerar något om man gör kopian så "dåligt" att det är uppenbart att det inte kan vara tal om ett försök att imitera ett orginal, men jag tror det ska mer till än bara mindre ändringar...

Rekvisitamärkningen låter vettigt, och vad gäller handoutsen så stämmer det att de är svenska.