Det är med stor sorg och bestörtning jag måste meddela att Johan Rising, här känd som användaren Rising, har valt att avsluta sitt liv. Redaktionen mottog tidigare idag nyheten från hans far. Johans sista önskan var att forumet skulle underrättas om hans beslut. Hans anhöriga har redaktionens djupaste deltagande i sorgen.

Tragiskt. Jag har inte ord för mer just nu.

Rising lärde mig några väldigt nyttiga sanningar om rollspel, fantasy och kultur i stort; som bara någon med hans unika insikter och självdistans hade kunnat konceptualisera. Mannen som helt brutalt fick mig att inse varför jag gillar alver och ödlemän men hatar furries...well, det är större än någon icke-nörd kan fatta.

Är det på sin plats att länka till hans bästa inlägg någonsin, eller är det för okänsligt? Äh, han hade säkert uppskattat det. Här är det.

Den sista rollperson Rising spelade när jag var med var en galen ledare i Apocalypse World. Min figur hade börjat planera ledarens frånfälle medelst en bomb, på grund av allt kaos han spred i lägret.

Just kaos var det Rising alltid tillförde alla spelomgångar, på gott och på ... tja, ont är väl att ta i, men ibland var det mer än jag stod ut med. Men hans figur i min WFRP-kampanj var bland de roligaste rollpersonerna jag haft med när jag spellett, och hans mystiska poesiuppläsning på en av Altdorfs krogar trollband oss ... eller, ja ... det var satans roligt i alla fall!

Jag vill säga något stort, något fint, något minnesvärt. Men det blir mest skit med det. Det blir mest som Måns skrev i vrållådan.

"men för helvete Rising ..."

Och på den vägen är det.

/Magnus

Jag är förkrossad. Nu blev världen en sämre plats.

Rising var den jag hade den djupaste repekt för på forumet. Jag tyckte att han hade suveräna idéer och han var uppmuntrande i alla nyskapande försök. Jag hade en kontakt med honom angående att jag ville ha med honom på Starchallenge resan - han var den första jag kontaktade. Jag trodde inte jag skulle reagera så här då någon jag aldrig träffat eller känt gick bort men... chock! Varför, varför, varför och STACKARS hans anhöriga. Må detta aldrig hända någon.

RIP Rising. Vi förlorade en vacker själ så vitt jag förstod Dig och en grym rollspelsmakare. Jag kommer sakna Dig.

Det här var en stor chock.

Jag tror alla här på forumet respekterade Rising. Hans idéer var alltid spännande, och det märktes att en ovanlig begåvning låg bakom hans ord. När han först kom till forumet revitaliserade han det, och i många och långa diskussioner kämpade han oförtröttligt för att utmana ingrodda idéer och fördomar. Han kommer att bli djupt saknad.

Jag tror även de flesta var medvetna om att allt inte stod rätt till med honom, men man tror väl inte, eller vill inte tro, att det ska behöva leda ända till slutet. Döden är dubbelt sorglig när den äger rum för egen hand: Man har inte bara berövats någon; man kan dessutom inte undfly tanken att om saker varit lite annorlunda, hade det inte behövt hända.

Vila i frid, Rising

Jävligt tråkigt.

Hoppas du hittade lugnet nu Rising.

Rising... Helvete. Det här gör ont. Jävligt ont. Jag såg Rising som en vän och jämlike. Som en av OSS.

Rising skrev de bästa skräckspelsinläggen på forumet. Punkt. Han visste precis hur det funkade, och jag kommer att gå tillbaks och lära mig av saker han skrivit i många år framöver. Det tar tid att smälta visdom.

Jag träffade bara Rising en enda gång IRL, men är tacksam föär privilegiet. Vi spelade också en magisk omgång Null State, som jag aldrig kommer att glömma.

Fan, Rising. En gigant bland giganter. Allt man säger blir till klichéer. Kanske skriver man klyschor för att det gör för ont för annat. Eller för att klyschorna är sanna. Jag vet inte. Det blev en oerhört tung dag, jag var supernära att gå till chefen och begära ledigt, orkade nästan inte ta tag i sista lektionen idag. Det här slog hårt.

Rising var igångsättaren, han hade massor av idéer som var skithäftiga, och var en ivrig påhejare av allt som gjordes som var bra. Den evige bollaren och medhjälparen. Han fick aldrig något klart själv, vilket världen borde sörja över.

Jag vet inte. Jag vet inte vad mer jag kan skriva.

Jävlar. Saknad. Chock.

Jag kan inte beskriva i ord hur det känns. Det är djupt tragiskt. Forumet kommer aldrig bli detsamma utan Rising. Mina tankar går till hans familj.

Jag blir ledsen, arg och sorgsen.

I nästan tio år har jag jag läst och diskuterat med honom på rollspel.nu och han var rapp, smart, verbal, rolig och kreativ. Han vågade tycka saker. Han vågade skina.

Jag är så ledsen att han inte nåtts av den hjälp han behövde och jag tänker på hans familj.

Va fan!?!?! Det är ju för fan för hemskt att ens tänka på. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva.

Jag spelade ganska intensivt med Rising under en period. Sessionerna tillsammans med honom, Herr Nils, Pox, Dante och Magnus Seter hör till de roligaste jag varit med om.

Rising var en av de mest fascinerande människor jag mött. Också en av de roligaste. Hela världen blev plötsligen en tråkigare plats. Jag grät faktiskt en skvätt när jag läste nyheten.

Jävla Rising.

/Anders

Så fruktansvärt... Han är djupt saknad! Rising kändes alltid som den bäste av oss. Den vars standard man aldrig kom upp till när det gällde smarta, roliga och/eller kloka inlägg, hur mycket man ens försökte.

Jag finner inte de rätta orden för att beskriva känslan och saknaden efter en så kär person och forumit. Jag önskar att jag hade fått träffa honom personligen, för Rising var alltid en hjälpande, ljus punkt i tillvaron här på forumet.

Vila i frid, Johan Rising.

NEEEJ!
Det känns som om rollspel.nu plötsligt blev av med hälften av sina användare - så stor var han.

En av de vackraste, och sorgligaste, sångerna jag vet.



/Anders

Bra sagt, Arfert. Det var väl valda, passande ord tycker jag.

Djupt tragiskt. Maken till kreativ person har jag sällan skådat. Både forumet och världen har lidit en stor förlust. Mina tankar till hans familj.

Instämmer! Till 100%!

Rising är en sådan där person som man önskar att man var. Så där att man kunde gå med huvudet högt en vecka efter att han sagt nåt fint om en eller höll med en. Rising var facit! Va fan Rising! Hur ska jag nu veta att jag haft rätt?

Man kanske skulle ta och samla ett par fina, smarta, roliga och insiktsfulla inlägg och citat han skivit under årens lopp som något slags kondoleansbrev och minnesmärke från forumets sida?

Jag vet inte vad jag ska säga. Jag mötte rising bara en gång i verkligheten, men vi kollaborerade lite och snackade mycket här på forumet. Och nu sitter jag här och tårarna bara rinner och allting känns bara gråare och fattigare än det var för 20 minuter sen.

Vila i fred, Rising.

Jag gillar!