Hej!

Jag och min spel grupp är lite sugna på CoC!
är det någon som vet vad det finns för olika settings?
eller för olika sorters CoC rollspel. men jag antar att dem flesta kör med basic regel system.
eller om någon kan rekomendera ett.. Rent spontant känner vi för andra världskriget setting men det kan man ju lätt modda om.

De huvudsakliga är väl dels 20-30-tal (klassisk Cthulhu) och dels "nutid" (Delta Green, X-files med Cthulhu). Däremot ändras ju inte mythosen så värst mycket så, det är ganska lätt att anpassa till den tid man önskar.



Tja... Vi har ju Chaosiums klassiska Call of Cthulhu, tidigare nämnda Delta Green som såvitt jag förstått funkar som ett tillägg till detta, och så Call of Cthulhu d20 som är CoC med levlar och annat som vanligen hör till D&D... På senare tid har det också kommit Trail of Cthulhu som är ett (enligt mig) överlägset regelsystem för just deckargåta-leta-ledtrådar-spelande. Där har de dessutom rätt bra tips både för "skräck-cthulhu" och för "indiana jones med tentakler- cthulhu".


Själv kör jag med ett system jag själv byggt, men det är inte direkt redo att beskådas av allmänheten riktigt ännu...

Beror helt på vad ni är ute efter.

Vill ni ha klassiskt Cthulhu, där allt är livsfarligt och ni alla förr eller senare blir galna och/eller uppätna, kör på klassiska Call of Cthulhu, från Chaosium.

Vill ni spela mer detektivmysterier där mysterierna visar sig djupare än ni någonsin önskat att de skulle vara, spela Trail of Cthulhu från Pelgrane Press - det har även stöd för viss nivå av "pulpigt", alltså cinematiskt, spel.

Vill ni köra full pulp, där ni modigt svingar er över kultister i ljuskronor et cetera, kör Realms of Cthulhu. Till det sistnämnda behöver du dock (TROR jag - rätta mig gärna, någon!) köpa till systemboken för Savage Worlds, vilket kan vara avskräckande.

För andra världskriget låter det som att ni är ute efter skräck, osäkerhet, skyttegravsfeber och inte är väldigt rädda om karaktärernas mentala eller fysiska hälsa - då skulle jag rekommendera det första alternativet, Call of Cthulhu. Det är dock inte ett väldigt förlåtande system, så se till att dina spelare är medvetna om det och accepterar att saker KAN gå fel, ÄVEN om de gör rätt.

Utöver 20-30-tal och nutid, så finns det även regelstöd för Victorianska England (Cthulhu by Gaslight), medeltiden (Cthulhu Dark Ages) och romarriket (Cthulhu Invictus). Se'n är det förstås bara er fantasi som faktiskt begränsar - de Gamla har alltid väntat. Och stjärnorna vandrar alltid mot de rätta positionerna...

Ska också påpekas att ToC är lättare än CoC. CoC's regelmängd var en av de huvudsakliga anledningarna till att jag valde bort det.

Öh va... CoC är ett av de enklaste rollspel som gjorts, om vi talar om de "stora spelen"...

...kan man lira Drakar och Demoner och Mutant kan man spela CoC, som bara är vanlig hederlig BRP, och en av de regellättaste av BRP-spelen till på köpet..

Ett perfekt nybörjarspel, och lätt att förstå sig på.. tänket i Trail är mer annorlunda och krångligare... Jag lärde en spelgrupp 50-åringar som aldrig spelat rollspel för grunderna i CoC på en kvart.

Ni ska givetvis börja med "riktiga" CoC från Chaosium, och om ni sedan av nån anledning inte tycker det är nåt för er testa de andra varianterna.

Enligt min alldeles egna subjektiva åsikt så kan man inte kalla sig rollspelare förrän man spelat CoC.

Det som är bra med Trail of Cthulhu är tanken att kritiska ledtrådar, ja, de ska du få automatiskt. Varför slå ett slag om ett misslyckande bara leder till att kampanjen tvärstannar, liksom.

Men det behöver man ju egentligen inte ett helt nytt regelsystem för. Har man exempelvis spelat Mutant kan man ju använda dess variant, där misslyckade slag i regel innebär man slösar lite tid men kan försöka igen.

För övrigt fokuserar Trail of Cthulhu på investigation-färdigheterna. Spelet är inte alls lika intresserat av allmänna färdigheter, så välj det inte om du inte betraktar strid som en bisak.

Det gör vi inte; alla de "stora spelen" är, i mina ögon, alldeles för regeltunga. CoC lider framför allt av för detaljerade stridsregler och för detaljerade skalor (vem fan behöver, och orkar räkna på, 100-gradiga skalor under spel?).

Att sedan SAN-reglerna verkligen är "psykiska HP" hjälper inte ett dugg; kanske funkar det om man gårt in i spelet och verjkligen vill att det ska funka och ge skräckstämning, men det finns inget mindre skräckigt än "stryk sju SAN".

Jag tror att du ser ToC som krångligare för att du är mer van vid BRP-baserade spel. I grunden har systemet mindre specialregler och mindre skalor. Det finns, så att säga, mindre att lära sig. Det enda som är "krångligt" i ToC är ju att det är olika system för att hitta ledtrådar och att göra "allt annat", och där är det inte så värst krångligt heller - "Du får ledtrådar automatiskt om du har rätt färdighet och letar med den på rätt ställe; vill du kan du spendera extrapoäng på att få extra info". Så, det kunde jag förklara på under en minut... =)

CoC är enkelt för att det är ett enkelt, lättförklarat procentbaserat system, och dessutom har få sidor REGLER att lära sig...

Vad är det för svårt att säga "du har 54 % att lyckas? det är väl inget att räkna på?

Dessutom är stridsreglerna i CoC INTE tunga.

jag äger både Trail och andra gumshoe-spel och reglerna i dem är mycket krångligare att lära sig, och i Trail det är minst lika mycket att läsa också.

Att du inte gillar Sanity är din personliga preferens, det är nåt de flesta tycker är själva grejen med CoC. Men det är nog för att du har fått för dig att CoC är ett spel man ska bli RÄDD i, när allt material som nånsin getts ut till spelet tyder på att konstruktörerna ville göra ett spel som är en kombo av mysrysare, pusseldeckare och pulp.

Så du menar att man aldrig har negativa modifikationer i CoC? Det är annat än vad jag minns, men i ärlighetens namn var det ett par år sedan jag läste regelboken...



Beror väl på vad man jämför med...



Jag håller definitivt inte med om att reglerna skulle vara "krångligare att lära sig"; isåfall måste det bero mer på dig än på reglerna.

Bara det att CoC har den där vanvettiga Motståndstabellen som så många BRP-spel lider av...

CoC är primärt 1920-tal och det jag tror du ska spana in är de olika kampanjerna. Kan vara svåra att få tag på när många rollspelare behandlar de som skatter ;-)

Mest rekommenderad brukar mask of Nyalathotep (eller hur han nu stavar vara). Jättehärligt långkörare i tjugotalet, mycket detektivrotande.

Jag spelar helst CoC med just Call of Cthulhu (den utgåva som jag råkar ha hemma). Så värst tycker jag inte det skiljt mellan versionerna, men som du märker så finns det avarter som folk kan komma att rekommendera. I grunden är det annars klassiskt BRP, enkelt och najs och visst finns det lite onödiga regler också, men de är lätta att ignorera.

En annan variant om ni bara vill spela lite är att jaga rätt på gamla konvetsscenarion, korta saker för en eller två kvällar där de flesta enligt tradition dör eller blir galna på slutet. Vet inte hur många som är enkla att hitta men du hittar minst ett (egentligen är både Bröderna Schmidt och Bröderna Stursh CoC) hos oss på Rollspelsbaren och jag tror Kurragömmaklubben Kamoflage också har sitt ute på nätet.

-Gunnar (stannar innan jag går in på alternativa skräckmiljöer)

Jag blir hemskt osäker på det här. Det var trots allt 1 år eller mer sedan jag läste både ToC och CoC. Jag ska kolla båda spelen ikväll, och försöka skapa en meningsfull jämförelse vad gäller inblandade steg i olika regellösningar och allmän komplexitet. Så får vi se om jag missat något, eller om det helt enkelt är så att vi tycker att olika saker är olika "jobbiga"...

Call of Chutulu.

Gratis.

Assnabbt regelsystem (bara ett tärningslag).

Bättre sanityskala. Intressantare och enklare.

Och massa av regelvarianter på systemet om man vill anpassa något.

http://www.nemesis-system.com/what-is-nemesis.html

Mjä.

En snabb sökning senare vet jag att Nemesis använder ORE-regelmotorn.

Det vill säga dice pools.

Det låter ofta fint att säga "ett enda tärningsslag" men dice pools är inte bara "snabbt", "enkelt" och "all info direkt".

Dice pools är också sannolikhetsmässigt ogenomträngliga, snåriga och ofta egensinniga.

Visst får Krank lov att påstå att procentsystem är "svåra" men jag vidhåller faktiskt att det är mycket lättare att förstå hur en -25% modifikation påverkar statistiken när du har 54% chans att lyckas, än på vilket sätt statistiken påverkas om jag tar bort en tärning eller höjer kraven på "bredd" och "höjd".

Det är nästan så jag upplever det som att vissa har bestämt sig för att klassificera BRP som ett svårt eller komplicerat eller långsamt spel.

Ja, enskilda spel baserade på BRP kan vara allt detta. Men icke BRP i grunden. (Och CoC ligger nära denna bas) Man slår en d100 mot sin procentchans - det går ju knappast att skapa ett enklare och mer genomskinligt system!

Zapp

PS. Disclaimer - allt jag vet om Nemesis kommer från följande recension http://www.rpg.net/reviews/archive/12/12557.phtml (har den fel; har jag fel)

För övrigt (om vi nu talar specifikt om Nemesis, och inte dess regelmotor) är följande stycke (ur recensionen jag länkade till ovan) talande:



Med andra ord, jag tycker inte man kan bara så där rätt av rekommendera Nemesis. Det krävs ju att man söker en mer action-orienterad känsla.

För att förtjäna en rekommendation såsom allmän ersättare till CoC tycker jag man kan kräva att dödligheten och det halvt om halvt hopplösa i att försöka strida ska ligga på samma nivå.

Så har jag sagt det

Jag skulle nog säga att dice pool är allt annat än snabbt och enkelt. Det tar tid att tolka resultaten och att räkna samman. Dessutom går det åt en massa tid plocka reda på alla tärningar innan och efter slaget (då tärningarna alltid hamnar under soffan eller i lampan).

Visst får man mer info från tärningsslaget, men jag tycker sällan det är värt det. Jag vill hellre ha ett snabbt, enkelt och tydligt system som BRP.

Jag jämförde visserligen inte med ORE, så dra inte in mig i det här. ORE uppfattar jag som ännu värre än BRP.

Anledningen till att jag ogillar 100-gradiga skalor är för att jag suger på huvudräkning och inte vill räkna 76-32 i huvudet när det ska gå snabbt.



För mig har det mer att göra med att jag helt enkelt tycker att systemet har för mycket små specialregler, onödiga regler, och onödigt detaljerad statistik.



Fast riktigt så enkelt är det ju inte. Du tar ditt FV- subtraherar en svårighetsgrad, slår en t100. Skillnaden mellan procentchansen och det du slog är hur bra du lyckades, och ska du tävla mot någon använder du en omständig tabell.


Observera som sagt att jag inte säger att ORE är bättre; tvärtom underkänner jag båda just för att de är alldeles för mycket krångel för min smak.

Nu är det jag som måste slå i CoC-boken när jag kommer hem... för det där är väl hur det funkar i Pendragon, inte i CoC (och ursprungliga BRP)?

Jag ger dig rätt till viss del i kritiken av ORE, och dina åsikter om förbannade pölspel är nog tillräckligt fasta för att inte kunna ruckas av en forumspost.

MEN! Om någon annan följer diskussionen så kommer här lite mer info om ORE (som är regelmotorn i Nemesis och i WW2-superhjältespelet Godlike, StarWars-spelet StarORE, Superhjältespelet Wild Talents och fantasyspelet Reign också.)

I traditionell BRP slår man Initiativ, slår man för att Träffa, slår man för att Parera, ev slår man för Träffområde och så slår man för Skada.

I ORE slår man. Ur det slaget kan man sedan tolka fram hur det var med initiativ, träff/parad, träffområde och skada.

Nackdelarna är ju kända, det tar tid att räkna ut hur många tärningar man skall slå, plocka upp rätt antal tärningar, och sedan tolka dem efter slaget. Men det går inte att rakt av jämföra med ett t20-slag mot en färdighet i BRP för ORE ger dig mer info, vare sig du ber om den eller ej.

Själv är jag inte speciellt road av pölspel i allmänhet. Men ORE ger faktiskt tillbaka mycket för det besvär man gör sig.

Vidare kan man ge lite roligare modifikationer än simpla plus och minus i systemet, ljussabelduellreglerna i StarORE var de första jag sett som jag faktiskt tyckte återspeglade filmernas strider på ett vettigt sätt.

Nä, det där exakt hur det INTE funkar i Pendragon (som f.ö. använder T20). I Pendragon ska du slå så högt som möjligt under ditt FV. Tärningsresultatet är hur bra du lyckades.

CoC minns jag faktiskt inte, men jag har för mig att ursprungs-BRP inte intresserade sig för differenser, åtminstone inte i några normalfall. Men jag kan ha fel.

Ja det är ju skapat för att spela Delta Green med, så du har massa balla manövrar innan du dör och blir uppäten.. ungefär.

Ett slag i ORE innehåller en hel drös av de saker du slår i BRP. Du jämför slag mot slag, du måste jämföra ett slag i ORE med hela processen med initiativ -> attack -> parad -> skada.

Sen, tärningspoolernas största fördel har inte ens nämnts. Det har inget med snabbhet eller enkelhet att göra, utan med det taktila. Att i exempelvis Mouse Guard eller Burning Wheel/Empires ge en tärning till någon och berätta hur man hjälper dem är en ceremoni där man för samman fiktionen, spelarnas interaktion vid spelbordet och regelmekaniken på ett riktigt fint sätt.

På samma sätt kan man använda sig av strafftärningar och bonustärningar, en tärning är något handfast, man håller dem i handen/händerna, de har en tyngd, en mängd, som vi snabbt likt lågstadiemattematik kan öka eller minska med mer eller mindre tärningar.

Och angående hastighet, har vi så brått vid spelbordet att den sekunden extra det kan ta att räkna till en två tre framgångar i jämförelse med jag sloooog 57, spelar någon roll?

Skulle jag ha helt fel om jag sträckte ut hakan och påstod att det handlar mer om vana än om faktisk användning vid spelbordet?

"Nu är det jag som måste slå i CoC-boken när jag kommer hem... för det där är väl hur det funkar i Pendragon, inte i CoC (och ursprungliga BRP)?"

Mig veterligt finns det ingen anledning att räkna differenser efter ett slag i CoC. Jag antar att skulle finnas det om spelledaren ger dig en minusmodifikation på säg, -32. Men då är det snarare ett fel hos spelledaren som inte satte -30 istället. Han kanske inte får tillräckligt med vitaminer.

That said, så tycker jag att CoC är ett bättre val än ToC, eftersom man lättare kan improvisera och man förstår mycket bättre hur bra man är på något med en procentskala (sen att det är helt Vinkelboda att man räknas ha minst 60% i en färdighet för att utöva den i sitt yrke är en anna sak - vem vill flyga med en pilot som misslyckas med sitt pilotslag ens 10%?).
ToC är en bra produkt, och om man är villig att ställa om sitt tänk lite och inte har något mot järnvägsresor är det en solid utgåva.


Storuggla, kan det vara Rolemaster?

Det är möjligt; jag ska som sagt göra en ordentlig genomläsning + jämförelse i eftermiddag.


Själv tycker jag att BRP funkar bäst när man delar skalor med fem och minimerar antalet tärningsslag, till exempel genom att baka in skadeslag i träffslag, eliminerar träffområdesslag, eller vad man nu kan tänka sig. En 1-20-skala är mycket lättare att räkna på än 1-100, om inte annat.