I den här tråden tänker jag skriva ned lite kuriosa från Britannia anno 1914. Någon gång skall jag ta och länka in alla andra småspår som finns här på forumet också.

Bank of England

Beskrivning:
Mellan Warwick street och Lupus street straxt sydväst om Westminister abbey ligger den mäktiga Bank of England. Banken är en gigantisk byggnad som täcker hela kvarteret och dess murade tegelfasad sträcker sig trettio meter upp och avslutas med en krenelering. I det nordöstra hörnet ligger Keepers tower, bankdirektörens kontor och residens och diagonalt i det sydöstra hörnet ligger Watchers tower där bankens legendariska säkerhetschef har sitt motsvarande. Utöver ett fåtal burspråk nära taket så utgör dessa de enda brotten i den släta och hårda fasaden undantaget huvudentrén.

Huvudentrén består av ett långt valv som leder trettio meter rakt in i byggnaden till den enorma receptionen där fler än femtio receptionister arbetar med att slussa besökarna vidare genom de kilometer av korridorer som löper genom byggnaden. I varje korsning står en beväpnad vakt och då och då möts man av tungt bepansrade patruller som går igenom byggnaden från tak till källare. Hela byggnaden är upplyst av helioner och plasmaljus och i stora hallar genomför stora räknemaskinerier både fysiska och teoretiska beräkningsarbeten.

---

Off-beskrivning: Byggnaden är en blandning av Gringotts och någon gammal östtysk stadsbank från förr. Bank of England är en av industrins "gränsfästen", en av de punkter där industrisamhället möter de övriga maktfaktorerna och folket i stort. Bemötandet är strikt, korrekt och bara en aning avvisande. Kostymer är bruna, korrekta och snäva. Personalen är endera stenhårt korrekta eller lite smånervösa och osäkra.

För en person med dragning åt det industriella hållet så kommer detta att kännas mycket mer som hemma. Det är effektivt, korrekt och protokollstyrt. Ordning på torpet helt enkelt.

Coolt. Är "Britannia 1914" ett spel?

Det hoppas på att kunna växa upp till att bli ett en dag. Just nu är det ett embryo till en setting. Eller nåja, det är kanske en stapplande ettåring egentligen.

Några länkar:
Grundkonceptet

Stämningsbilder

Det finns några trådar till här på forumet, men de är rätt rejält out of date så jag länkar inte till dem. De får de eventuella intresserade sök-fu:a sig till själva.

Känner mig skadad av facebook när jag känner behovet utav en "like" knapp. Men får skrivas istället. Det här gillar jag!

En tanke, som jag själv tänkte använda till mitt 1890-fantasy-spacesteam spel var att skriva liknande texter, och utgå ifrån en "insatts" perspektiv, åtminstånde någon som lever i samma värld, och sedan ha fotnötter, där ord som helioner beskrivs (dessa fotnötter skall alltså försöka förklara saker för icke-insatta)

Kul att du gillar det!

Jag har tänkt väldigt mycket på att göra dessa texter till beskrivningar ur en betraktares ögon. Jag har två problem med det dock. För det första så kräver det mer tid än en torrare beskrivning. För det andra... Jag vet inte om jag är så bra på det... Jag tänkte provtrycka några av mina texter på några närmast sörjande framgent, men det ligger nog bortom horisonten.

Camden Lock market

Camden Lock market ligger en liten bit nordost om Kings Cross och ligger även precis lagom mycket utanför synfältet för de vakande ögon som finns. Marknaden är stor och enormt välbesökt och det finns mängder med små bokhandlar, amulettförsäljare, alkemister, mätare, instrumentörer, uppfinnare och gråkemister. Utbudet är brett och man får normalt sett i stort sett service och varor i paritet med den investering man gjort. Vare sig magikerrådets representanter eller konungens ordningsmakt syns alltför mycket och den präst som letat sig ned hit lider antagligen av en allvarligare förvirring eller annan ond påverkan. Det är inte på något sätt en ond eller ens kriminell eller våldsam plats, det råder bara någon sorts dold överenskommelse att detta inte är platsen i första hand för dessa.

Det finns alltid jobb för den drivne i Camden Lock. Alltid finns det någon som behöver något eller någon som har något som någon annan vill ha. Gränderna och huvudgatan är alltid fulla med folk från öppnande till stängning och till skillnad från många andra delar av världen så döms ingen. I alla fall ingen med pengar. Bönder på jakt efter amuletter till sina barn blandas med feta fabrikörer med mer okända agendor. Universitetens tweedklädda professorer gnuggar armbågar med ljusstöpargillets tystlåtna lärlingar och till och med Waelsiska oberoende magiker är välkomna om de kan ta sig förbi de skyddande symbolerna vid dörren. Vilket de skrämmande ofta kan.

---

Off: Dåligt flyt i texten... Jag försökte lite diskret att fånga platsens lite flyktiga, flexibla och osäkra natur. Den behöver nog revideras ett antal gånger till...

De Norra hedarna

Englands södra delar är förhållandevis tungt industrialiserade, framför allt områdena runt London, Manchester och Southampton. På de flesta platser där någon form av råvara finns så byggs större eller mindre industrier eller manufakturer. Denna industrialisering är sedan förhållandevis genomgående upp till Blackpool och Newcastle med några tydliga undantag runt York och på den mellersta ostkusten. Däröver upphör den tvärt.

På den nordliga hedarna finns inga industrier. Till vissa delar beror det säkert på att det inte finns så mycket att bygga en industri runt, men de boende i norr vet varför det inte finns fabriker däruppe; Hedarna tillåter det inte.

Flera försök har gjorts att industrialisera ull och ostproduktionen, men samtliga har drabbats av bakslag och misslyckats. Endast ett fåtal, som Scottish express och gruvorna runt Ben nevis har lyckats och det har alltid skett med orimligt stora problem. Ben nevis mining CO sägs nästan ha lika många magiker som gruvarbetare på plats, men det bedöms som ett korrekt val då råvarorna som utvinns är av absolut högsta kvalitet. Industrimagnaten Horace Weatons försök att lägga under sig den nordiska ullmarknaden slutade med att fler än hundra arbetare försvann spårlöst. Vittnen hävdar att de uppslukades av dimman. Försök att industrialisera forellfisket i Windermere avbröts då den nya hamnen hade förstörts fyra gånger. Krossad av gud vet vad.

Så livet i norr går sin gilla gång. Kläder av ullen vävs för hand och inte av maskiner och säljs för stora summor söderöver. Detsamma gäller fisk, mjölk och ost. Alla är överens om att varor från norden är de bästa. Alla utom de stora fabrikanterna vill säga. De skyr allt norrifrån som pesten.