Ja det är enklare att lära sig på alla sätt och vis. Däremot är det inte samma fokus på exakt vad man ska göra i 3.5 som det är i 4:an.

Mina tankar om 3.5 och 4. (OT, jag vet)

3.5: Jävligt tjockt och ganska klumpigt, men om man gillar att pyssla med egna monster och sjuka karaktärer är det helt underbart.
(säg hej till min Half-Fiend Violet Fungus Barbarian)

4: Simpelt i jämförelse, väldigt roliga strider (och det är ju vad D&D handlar om :)).
Dock tycker jag att klasserna känns lite halvt stela, och hela spelet har tagit lite mer MMORPG-stil. Vilket inte nödvändigtvis är något dåligt.
Tycker det känns som att jag som SL måste planera strider så mycket nogrannare.

3.5 är roligare för mig som spelledare, men 4E är nog i stor utsträckning roligare för spelarna. (även om de klagar på att de inte har Mighty Cleave längre)

Lättare att spelleda och roligare fighter. Det är ett figurspel där rollspel är en bonus.

Jag tycker att det är lite svårt att jämföra men skall jag svara direkt på din fråga så som den är ställd skulle jag säga följande:

D&D4 har enklare regler men är svårare att använda jämfört med D&D3.5 dels pga av att det har mer speldata av den typen man måste kunna och dels för att det inte är lika flexibelt (åtminstonde inte för spelaren, men min andrahandsuppfattning är att det samma gäller för DM).

Redan på låg level blir det väldigt många powers (dina egna, övriga spelares samt fienden) som du mer eller mindre måste hålla i huvudet åtminstonde när du tar dina beslut...

/Bjorn

Nog för att man som SL håller sina monsters förmågor i huvudet, men att hålla alla spelarnas förmågor i huvudet också? Jag brukar spela monsterna som att de inte vet vad rollpersonerna kan göra. Blir de utsatta för en at-will-power så kan de komma ihåg den, men annars försöker de bara rulla med slagen.

Jaja, stilen är olika.

Jag gör som du, låter monstren använda den teknik som känns lämpligast utifrån vad de vet. Dessutom kör vi köpäventyr (Skuggpyramiden just nu), och där står det ju redan vilken taktik monstren föredrar (om de inte blivit varnade av nån anledning, då gör jag det svårare). Monstren anpassar sig helt enkelt efter det karaktärerna GÖR i striden, inget annat.

Jag vet ju ungefär vad karaktärerna har för förmågor, men det är inget jag sitter och håller i huvudet. Speciellt nu när det börja dyka upp en massa extraböcker med Powers som inte finns i PH.

Nej, att hålla spelarna förmågor i huvudet är onödigt och omöjligt. Det finns absolut ingen poäng med att göra det och jag tycker att spelet blir bättre med den förändrade arbetsbördan. Det är det som gör att 4E faktiskt är upplevs som enklare än 3.5, trots att Power-systemet i teorin gör 4E oändligt regeltungt. Det är förstås det som är det fina med väl genomförd undantagsbaserad regeldesign. I 3.5 var det färre "regler" (om man betraktar Powers som regler), men alla var tvugna att hålla reda på fler.

Flexibiliteten är intressant, eftersom det EGENTLIGEN förhåller sig tvärt om, men upplevs som du säger det. Eftersom man visar upp matematiken naket i DMG finns faktiskt en alldeles lysande kärna för väldigt fexibelt agerande. Det finns mycket enkla, flexibla och abstrakta men matematiskt korrekta riktlinjer som närapå skulle gå att bygga en egen spelmotor av. Men i praktiken är det ingen som använder den, vad jag har sett. Jag vet faktiskt inte riktigt vad det beror på, men jag tror att det är för att man har svårt att tänka utanför Power-listan. Kanske än mer så känner man att man inte BEHÖVER tänka utanför Power-listan, för det går bra och man har roligt ändå.

---

Man behöver förstås inte hålla sina Powers i huvudet, förresten. Bara om man håller sig till det medföljande och rätt dåliga standard-formuläret. Det är faktiskt spelets största svaghet i min mening. De borde gjort användbara formulär, sålt Power-korten redan från början eller annat. I vår spelgrupp har vi 6 spelare, med 6 olika formulär och 6 olika sätt att hålla reda på Powers. Man måste helt enkelt hitta sitt eget sätt att hålla reda på dem. Men att ha dem i huvudet låter som det sämsta sättet att göra det på.

Alltså jag kanske borde skrivit "hålla i huvudet" med citattecken. Självklart har man sinna egna powers utskrivna på någon slags kort eller lista. Jag brukar även ha nån slags mindre (dels i ren fontstorlek men kanske också vad gäller informationsmängd) "fusklapp" med övriga partyts powers.

Det jag menar är mer att de alla måste finnas samtidigt i "arbetsminnet" i huvudet vid BESLUTSTILLFÄLLET när man betstämmer vad man skall göra i sin runda. Det betraktar åtminstonde jag som rätt så krångligt/besvärligt. Har man inte koll på vad de andra i gruppen kan och troligtvis kommer göra så lär man ju allt som oftast agera suboptimalt.

Vad gäller fi så behöver man ju både inhämta och behandla den informationen. Vad de kan göra vet man ju oftast inte från början.

Jag tror i ärlighetens namn att det är större risk att agera suboptimalt om man ska hålla reda på vad alla kan göra. Det blir informationsöverskott hos alla deltagarna. Det verkar bättre att fördela arbetsbördan så att var och en håller reda på sin uppgift och förmåga. Och så måste ju spelet bli oändligt långsamt om varje beslut skall gå igenom en kommitté.

Helt enkelt, det där känns som att det blir ett problem om man gör det till ett.

Så spelar jag.

Min gubbe gör sin grej (extremt mobil melee striker för den som undrar), de andras gör sina grejer. Men det är såklart bra att hålla reda på räckvidden på polarnas helningar och andra buff-powers så man kan dra nytta av dem.

Om man ska hålla reda på allas krafter och göra det optimala draget kräver det ju att man ska diskutera fram med de andra så att man vet vilken kraft de har planerat just i denna rundan. Jag brukar nöja mig med "jag tänker bränna min daily, fixar du så jag träffar bättre?" eller "gå dit, jag tar honom". Vi försöker flanka åt varandra så mycket vi kan. Nästan alla pcs är närstridare av en eller annan sort, bara en är wizard. Jag vill inte att spelet ska bli för mycket schack, att alla funderar jättelänge över sina drag. Det är givetvis lite olika i gruppen, men jag klarar ofta mina runder på 10 sekunder. Flytt, stridsrop, bank, träff, skada, klar.

För övrigt är jag halvtidsspelledare och spelare resten av tiden.

Fast rollpersonerna måste ha spelat mellan femton-tjugo tidigare äventyr innan de kan möta en sådan här" har ju DnD4 i och med att spelledaren köper motstånd för poäng baserat på vilken level monstret befinner sig på.


För det första har vi redan levelanpassningen där spelledaren ska matcha motstånd som ligger ±3 levlar kring rollpersonerna. För det andra har vi även att skador och tålighet ökar. Jag hade hellre sett att endast de ökade men att träffchanser och AC var någorlunda oförändrade oavsett vilken level monster befanns sig på. För mig är det en helt ofattbar tanke att behöva skala upp allting allt eftersom när det rent matematiskt ändå inte ändrar på sig. Det gör att man måste sudda mycket på rollformuläret (29 rutor) och att det blir högre tal att räkna med allteftersom spelet fortlöper. 1d20+9 är inte lika svårt att räkna med som 1d20+19.

Dire boar, level 6
AC 17
to hit: +9
skada (basic): 1d10+4 (snitt 9,5)
hit points: 85

Thunder boar, level 16
AC 27 (10 mer än dire boar då 10 mer i level)
to hit: +19 (10 mer än dire boar då 10 mer i level)
skada (basic): 2d8+7, +1d8 om bloodied (snitt 16 [19,5 bloodied])
hit points: 182

Jag tycker att det är lite kaka på kaka att både öka skada kontra hit points som To hit kontra AC. För mig hade det räckt med att höja endast en av dessa två kontrahenter och jag valde då att tycka To hit-AC var den som var mest meningslös att höja. Anledningarna kan du hitta slutet av stycket innan statsblocken ovan.

Förstår du min poäng bättre nu?

Ja, jag förstår att ökningen i poäng inte har som huvudsyfte att göra rollpersonen bättre (även om det i första fallet kan ge sken av det) utan för att ge tillgång till spelarna att få möta nya monster men bara för att DU tycker att det är enkelt och hanterbart behöver inte jag tycka det.

/Han som kom å tänka på den här tråden för några dagar sedan

Örk. Jag skrev ett svar som åts upp av IE.

Det här blir kort: Väldigt bra att du återkom till tråden, och nu fattar jag mycket bättre vad du menar. Det förslag du presenterar här (well, det var väl egentligen samma som du tänkte dig innan, men det är först nu som jag begriper det) dras inte alls med samma problem som jag tänkte mig, tidigare.

Det finns förstås fortfarande en del knusligheter, såsom att det skulle kunna vara svårt att utforma minions med ditt system, då dessa enbart skulle kunna skalas upp i fråga om Skadan de utdelade; eftersom deras träffchans och AC vore låsta, och deras HP naturligtvis måste fortsätta hållas på 1 - om de är minions.

Jag tycker också att det skulle uppstå problem med de monster som både kan användas som fältherrar på låga nivåer såväl som att utgöra böset och slåss i grupp, på högre nivåer. I nuläget så utgör dessa varelser olika utmaningar beroende på att AC/träffchans skalar upp på högre nivåer, medan bonusen för att flanka alltid är +2. Om man låser AC/Träffchans såsom du föreslår så blir det väldigt svårt att försöka använda Soldiers (framförallt - problemet vore inte alls lika stort med Brutes) i multipla roller i olika encounters, på det sättet.

Men dessa problem kan man mycket väl mena är minimala, eller åtminstone att de är obetydliga i jämförelse med vad man tjänar om man skulle låta bli all den bokföring som AC/Träffchans kräver. Och ja, det kanske ligger något i det.

I vilket fall som helst, så tycker jag det var trevligt att du tog dig tid att förklara för mig vad det var du menade, för jag hade stor behållning av insikten som detta medgav.

Toodels.

(Överlag var det trevligt att återläsa den här tråden, till och med)