Jag tänkte gå igenom min samling av "Höstdimmaliknande" spel mest för min egen skull, kanske kan det roa någon annan att se vad det finns för spännande spel där ute.

Flashing Blades av Mark Pettigrew, Fantasy Games Unlimited 1984.

I min samling har jag bokversionen, som är ett sammantag av allt som finns i den tidigare boxversionen. Inom pärmarna finns spelets regelbok, två introduktionsäventyr samt spelledarskärmen inbundna.

Format och innehåll

Spelets format är ett häfte i US-letter-format om 64 sidor, oräknat spelledarskärmen. Blankt färgomslag och matt papper i inlagan, boken luktar inget speciellt.

Spelets premisser sammanfattas rätt bra med första stycket i introduktionen:

Quote:

---

This game, Flashing Blades, is a complete sysmtem for role-playing adventure. It is set in 17th Century France; the France of the bland King Louis XIII, the dynamic King Louis XIV, the evil Cardinals Richelieu and Mazarin, the dashing three musketeers, and countless other swashbucklers, dandies, cavaliers, rogues, cillains, highwaymen, and cutthroats; a time when duels, brawls and high adventure were the order of the day.

---

Spelet inleder med karaktärsskapande, efter tio sidors slående i tabeller och väljande i listor så har man fått ihop sin rollperson. Med ett ganska snävt fokus så har man har bara fyra yrken att välja på : Rogue, Gentleman, Soldier och Nobleman. Grovt sett så är det sex grundegenskaper med 3t6 i varje, några framräknade värden för Hit Points och Encumbrance value (bärförmåga). Man väljer en handfull färdigheter, som har grundegenskapen i färdighetsvärde, att slås mot med en t20. Om man vill kan man dessutom ha vara med i någon klubb, ha hemligheter, titlar och rikedomar, allt finns att välja ur listor.

Därpå föjer åtta sidor stridsregler, strid i Flashing Blades är inget man hastar sig igenom, det finns otaliga taktiker att välja mellan samtidigt som man försöker gissa vad motståndaren kommer att göra. Stridssystemet kan användas för att simulera strider på den nivå som vi ser i Dumas böcker, komplett med listade bonusar för att fäktas med en hatt i vänsterhanden. De som spelar MUA kommer att känna igen sig i skadesystemet, det är traumatröskelskador rätt upp och ner. Det är dock inte speciellt strömlinjeformat och det är rekommenderat att man har tennsoldater och en karta för att hålla reda på allt.

Sedan följer 18 sidor om social ställning, komplett med regler för hur man klättrar på samhällsstegen, med specialregler för de som vill göra det inom kyrkan, det militära, ordnar och klubbar osv. Vad som är viktigt i Flashing Blades är inte så mycket vem man är som vad man är. Här hittar man också spelets fältslagsregler.

1 sida om erfarenhet.

Sedan avslutas regelboksdelen med ett 10-sidigt appendix som innehåller världsbeskrivningen med bland annat lite kartor över Paris, Frankrike och viktiga byggnader. Med all rättvisa skall dock sägas att det finns mycket världsbeskrivning insprängt i de tidigare kapitlen, främst i kapitlet om social ställning.

Kommentarer

Flashing Blades är coolt. Det rymmer ett komplett rollspel på bara 50 sidor. Spelet gör bara en sak, men jag skulle vilja säga att det gör det bra. Jag var på väg att likna spelet vid Pendragon, fast på 1600-talet, men insåg det olämpliga i det då spelet faktiskt föregår Pendragon med ett år (Första utgåvan av Pendragon kom 1985.), så istället får det liknas vid GDWs En Garde! från 1975, fast i rollspelsform, då det senare snarare är ett sällskapsspel.

Likheterna med Pendragon är dock flera. För det första så sträcker sig spelet över en längre tid, i Pendragon så odlar man sin släkt genom ett par generationer, i Flashing Blades så följer man sin rollperson från ungdom till ålderdom under det att han klättrar på den sociala stegen. Jag skriver "han", och jag menar det, för precis som i Pendragon så spelar man män. I det här fallet huvudsakligen män som slåss, kvinnor omtalas endast som älskarinnor, hustrur eller drottningen. Dessutom har rollpersonerna plikter, egendomar som skall skötas, förtoendeuppdrag som skall hanteras, militärtjänst att göra, som gör att de bara hinner med något enstaka äventyr per år.

Höstdimma
Om man tycker att det är svårt att få riktig swashbucklingkänsla i Höstdimmas lättsamma regler så kan man med väldigt små modifikationer använda stridsreglerna från Flashing Blades istället där olika manövrer på ett naturligt sätt omväxlande är effektiva. Om man vill gå den vägen skall man kanske fundera på att introducera taktikkort i någon form för att få lite flyt i valen inför varje stridsrond.

Fältslagsreglerna är lättsamma och går även de att lyfta rätt in i Höstdimma, om man skulle sakna sådana. Det korta men intressanta avsnittet om dueller går att släppa ner i Zapadnin och Sever utan någon ansträngning. Så även avsnitten om klubbar och ordnar och om livet i 1600-talets Paris i allmänhet.

De två äventyren som följer med går att flytta över till Höstdimma utan bekymmer, även om de inte är något revolutionerande fantastiskt utan bara helt vanliga dugliga äventyr.

Innan Mörkret föll över forumet så skrev jag en artikel om En Garde!s första utgåva. Jag har inte kvar den, men andemeningen var att spelet inte var speciellt spännande, det kom efter Flashing Blades, och var sämre än Flashing Blades i alla kategorier.

(Jag bakar in lite jämförelser med den förra utgåvan, eftersom dess recension försvann i serverkrashen.)


En Garde! Andra reviderade utgåvan av Toni Engström, Gunilla Jonsson och Michael Peterén.

Format och innehåll

Spelet är en mjukpärmad bok i A4 på 320 sidor, halvmatt omslag och en inlaga på grovt papper. Boken luktar som de billiga övningshäften jag stötte på i grundskolan.

Boken är flitigt illustrerad, främst av Toni själv och Birgitta Engström. Tonis bilder är stämningsfulla, medan Birgittas har en naivt lekfull karaktär som närmast för mina tankar till 1800-talet. Texten är kryddad med små skämt och har en allmänt lätt ton.

På spelets baksida kan man läsa följande sammanfattning av spelets premisser:

Quote:

---

En Garde! är rollspelet för dig som i fantasin vill uppleva heroiska äventyr, segla med pirater, utkämpa vilda dueller och avslöja ondskefulla komplotter mot kronan.

Temat för spelet är vår egen historia under tidsperioden 1650-1750 och handlingen är förlagd till ett stormigt Europa som ständigt förändras när länderas gränser flyttas och kartan ritas om efter konungars vilja. Du kan välja att spela på ett sätt som är troget historien eller ge plats för dramatik och hjältedåd som mer hör hemma i filmens värld. Den information och de regler som finns i denna bok stöder en mängd olika spelstilar.

---

Dessutom finner man en liten rekommendation om att spelet rekommenderas från 13 år och att känsliga personer varnas.

Efter några sidors introduktion som presenterar både spelet och hobbyn i allmänhet så följer direkt reglerna för rollpersonsskapande. På drygt hundra sidor så förklaras ingående hur man köper de åtta grundegenskaperna (skala 1-20), räknar ut baschans i färdigheter (skala 1-20+) och höjer dem med bakgrundspoäng, bestämmer socialt stånd, yrke, svärdshand osv. I rollpersonsreglerna så har man även vävt in färdighetsbeskrivningar och lite liknande information, så det är inte hundra sidor rena instruktioner. Det finns också förenklade regler under vilka man skall klara av att göra sin rollperson på en halvtimme.

Därpå kommer 60 sidor strids- och skaderegler, systemet känns igen från förra utgåvan och Kult. De olika vapen man kan tänkas använda i spelet finns avbildade och är informativt beskrivna, inklusive information om vilka tidsperioder de använts. Det finns många olika vapen, och bara tabellerna tar upp drygt tre sidor.

Den andra hälften av boken beskriver spelvärlden, huvudsakligen Europa under 1650-1750, och har kampanjregler. Dessutom finns det en del information om sjöfart och sjörövare för den som vill spela piratäventyr. Själv noterade jag att man lyft ut reglerna för hur kvinnliga rollpersoner kan dö i barnsäng från första utgåvans skaderegler och flyttat in det i
världsbeskrivningen. Andra saker som tas upp i världsbeskrivningen är bland annat ett kortare avsnitt om mode och kläder, brott och straff, beskrivningar av diverse monster ur folktron och en historisk sammanfattning för de hundra år som spelet täcker in. Bestiariet har kortats ordentligt från förra utgåvan och favoriter som valen och getingarna har försvunnit, däremot är de djur som är kvar illustrerade.

Boken avslutas med äventyret "I hans majestäts tjänst" från förra utgåvan, som dock har flyttats fram i tiden 80 år för att passa bättre med spelets mer fokuserade tidsperiod.

Kommentarer

En Garde! växte till mer än dubbla tjockleken i och med den andra utgåvan, och grovt sett så är det helt enkelt dubbelt så mycket av allt. På ont och gott, det finns mer detaljer att försjunka i, men samtidigt så är det mer att läsa igenom eller leta igenom när man behöver något speciellt (inget index, men ett rätt dugligt register). Den generösa textmassan gör sig dock påmind när man istället för att läsa igenom den viktiga texten, som kämpar för att synas på det gråsmutsiga pappret, kommer på sig själv med att hoppa mellan de små klarvita citatrutorna där historiska personer sprider visdom.

Ett redan ganska tungrott regelsystem har växt en del, och jag anar det endast är riktiga fantaster som kommer att spela med alla special-regler och nyanser som finns tillgängliga.

Om man av någon anledning skulle vilja spela kvinnliga rollpersoner så får man räkna med att kämpa i motvind, spelet är tydligt med vad som anses vara historiskt korrekt.

Höstdimma

Spelet är av mindre intresse för Höstdimmaspelare som är nöjda med värld och regler. Vill man ha mer detaljerade regler för strid så kan det kanske vara intressant att kika på En Garde! ändå (företrädesvis den första utgåvan som är mera lättläst). Den som saknar ett historiskt korrekt 1700-tals Europa kan dock finna en del intressant i spelets skildringar av det dagliga livet.

Äventyret som finns i boken går att konvertera till Höstdimma om man tvunget vill, men det är inte riktigt samma känsla som på traditionella Höstdimmaäventyr.

Terone av Svante Landgraf, Kaleidoskop 2007

Format och innehåll
Spelets format är en mjukpärmad/laminerad A4-bok på 134 sidor. Boken luktar behagligt av jord.

Spelet inleder passande nog med det fyra sidor långa kapitlet Inledning, som domineras av en ordlista, en regelsammanfattning och läsanvisningar.

Därefter kommer den "öppna" delen av världsbeskrivningen som kan läsas av både spelare och spelledare: En rundtur i Terone på 26 sidor. Mycket information finns intryckt här men det är vettigt strukturerat så det går rätt bra att hitta det man söker. Ett av kapitlets höjdpunkter är ett långt avsnitt om mode, så man får bra vägledning om hur folk är klädda i spelet.

Kapitlet Rollpersonen är på 30 sidor och innehåller regler för hur man gör rollpersoner. Kapitlet lider av bristen på en sammanfattande lathund för skapandet, men när man väl trängt in i texten så är det inte så knöligt trots allt, ett linjärt point buy-system ligger i botten. Här finns också reglerna för plotsocker som kallas "Dramapoäng". De är intimt kopplade till rollpersonens egenskaper. Man kan lyckas automatiskt med handlingar om man har en passande egenskap och förbrukar ett Dramapoäng, man får tillbaka ett så snart man låter rollpersonen hindras av en egenskap.

Det 12 sidor långa kapitlet strid presenterar ett system baserat på resursfördelning av pluppar.

Därefter kommer spelledarens världsbeskrivning i det 18 sidor långa kapitlet Bakom kulisserna. Några av spelets hemligheter förklaras här, dessutom innehåller kapitlet reglerna för Parateknologi (högteknologi från civilisationen före den nuvarande).

Kapitlet Grupper och Organisationer är bara sju sidor långt men presenterar några spännande sammanslutningar i spelvärlden, var och en är en startpunkt för ett äventyr eller en mindre kampanj.

Ett sjusidigt Bestiarium ger spelledaren lite monster att skicka på spelare so gillar att slåss.

Kapitel åtta, åtta sidor långt, Att spelleda Terone är enligt mig bokens viktigaste, då det tar upp en lång lista med olika kampanjförslag eller angreppspunkter på spelvärlden. Här får man svaret på frågan "Men vad GÖR man i Terone?"

Boken avslutas med ett Appendix med rollformulär, karta och ett litet äventyr på nio sidor.

Kommentarer

Terone är ett vackert spel. Illustrationerna av Sven Lind och Svante ger ett avskalat och rent intryck. Dessutom är textmassan fylld med små poetiska meningar som för iväg läsaren på utflykter i fantasin.

Reglerna är i och för sig inte revolutionerande på något vis, men de är konsekventa och verkar passa bra för att få fram det som är viktigt i spelet. Kanske hade spelet varit betjänt av ännu lite lättare regler, men om man inte ser Bestiariet som en kampanjmodul så går det nog bra.

Höstdimma
Att se på Terone med perspektivet hur användbart det är för en Höstdimma-spelledare är ett rent nöje. Spelen är i alla fall på ytan väldigt lika, många företelser finns i båda, bara skilda åt av olika namn. Den som vill spelleda en Höstdimma-kampanj i en värld där Evighetens Brödraskap aldrig tog kontrollen efter Mörkret kan spara mycket tid och besvär genom att helt enkelt se vad som hände i Terones spelvärld.

Allt går dock inte att använda, Terone har en del surrealistiska sidor som skär sig markant med Höstdimmas mer strama värld, det märks tydligast i introduktionsäventyret, som inte skulle gå att anpassa till Höstdimma ens med stor arbetsinsats.

Kul att du gillar spelet, och tack för berömmet!

Visst hade spelet mått bra av smidigare regler, med konfliktresolution etc. Jag tror till exempel att det skulle gå utmärkt att köra med TSoY nästan rakt av, det är åtminstone vad jag skulle göra om jag skulle spelleda Terone för min spelgrupp idag.

Surrealismen och de verkligt fantastiska dragen är också något jag skulle betona mer om jag skulle göra en nyutgåva idag. Men visst är det kul att Terone och Höstdimma ligger nära varandra. Jag ser fram emot att Höstdimma kommer i tryckt version.


/Dimfrost