Vi lägger ned den här diskussionen nu. Slutsatsen blir ändå att en massa människor lirar Vampire och CoC på de sätt de gillar, och tillräckligt många är helt inriktade på skräck för att man ska prata om egna skräckgenres. Precis som blaxploitation-genren har många likheter med den vanliga actiongenren men får räknas som en egen genre eftersom de har så många unika särdrag.

Vampirespelare världen över utbyter skräcktips med varann och bygger tillsammans upp en egen skräckgenre som inte kan avfärdas med att spelledare måste "anstränga sig utöver rollspelets givna förutsättningar". Hade det varit sant så hade ju alla Vampirespelledare som lirar skräckäventyr ha sina egna vinklingar och sakna gemenskapen med andra spelgrupper. Så är det inte.

Inte heller är det så att tärningar omöjliggör skräck, vilket man ibland tror när man läser vad jag skriver. En massa spelledare får ju ändå till skräck på det viset, och tydligen har de så pass mycket gemensamt med varandra att de kan utbyta tips med varandra. Man skulle kunna prata om ett eget stilgrepp, en egen genre, precis som noirdeckaren inte riktigt är samma sak som en vanlig thriller.

"Ju mer hjälpmedel man har att välja från desto bättre. Att det står san-loss 1/1d10 efter monstret behöver ju inte störa någon som ändå inte använder de reglerna..."

Tja.. Jag vet inte. Jag stör mig inte på tärningsbiten, nej, men jag hade önskat att större fokus var lagd på berättelseskräck i CoC. Jag stör mig inte på de Edsvurna i Chronopia, men visst hade jag önskat att man tagit bort dem och ersatt med alvmode, dryckeskultur (snappsvisor, ölsorter, barspel) och annat som jag tycker vore viktigare i det spelet. För mig är de edsvurna bara en risk för att folk skulle spela lökiga gott/ont-kampanjer, vilka jag är ointresserad av att delta i. Jag tycker de edsvurna bara riktar fokus från det som är viktigt i det spelet.

På samma sätt finns det folk som tycker intrigdelarna i Vampire skymmer sikten för skräck i det spelet.

Man får helt enkelt acceptera att folk lirar på det sätt de finner bäst. Vi har redan visat klart och tydligt vad vi båda tycker. Ingen mening med att fortsätta babbla om det. Istället kan vi gå in på hur vi gör våra individuella spelupplevelser finare och bättre.

Det tycker jag är bra slutord i den här diskussionen.

/Rising

Vi lägger ned den här diskussionen nu.

Det låter bra. Den kommer dyka upp igen (det gör den alltid och denna tråd börjar bli besvärlig att navigera...

Vampirespelare världen över utbyter skräcktips med varann och bygger tillsammans upp en egen skräckgenre som inte kan avfärdas med att spelledare måste "anstränga sig utöver rollspelets givna förutsättningar".

Det är både sant och irrelevant. De spelledarna kanske spelar skräck. Det gör inte spelet de råkar använda som grund till ett skräckspel. Din tandborste förblir en tandborste även om albanska staten använder liknande tandborstar som minröjningsverktyg.

Tja.. Jag vet inte. Jag stör mig inte på tärningsbiten, nej, men jag hade önskat att större fokus var lagd på berättelseskräck i CoC.

IMHO _är_ det större fokus på berättelseskräck i CoC. I.a.f. om man jämför med t.ex. Vampire.

På samma sätt finns det folk som tycker intrigdelarna i Vampire skymmer sikten för skräck i det spelet.

Det kan bero på att de (intrigdelarna) upptar sådana enorma volymer jämfört med skräckdelarna och att de specifika skräckdelarna är så minimala.

Man får helt enkelt acceptera att folk lirar på det sätt de finner bäst.

Javisst, det håller jag helt med om, även om jag inte tycker det är alls relevant för diskussionen.


Med erfarenhet av tidigare instanser av denna diskussion så tycker jag att denna var ganska intressant och givande. relativt sett

"De spelledarna kanske spelar skräck. Det gör inte spelet de råkar använda som grund till ett skräckspel. Din tandborste förblir en tandborste även om albanska staten använder liknande tandborstar som minröjningsverktyg."

Dålig liknelse. Tandborsten ÄR en tandborste. Vampire ÄR inte något annat än ett skräckrollspel. Vampire kallar det skräckrollspel. Du påstår att det inte är det. Ord står mot ord och det finns inga riktigt hållbara objektiva argument som säger varken det ena eller det andra.

Salt säljs som en sorts krydda. Ändå saltar man inte vägarna under vintern för att de skall smaka bättre. Salt kan också användas för att konservera mat. Nå, bara för att du är van att konservera mat genom att röka den så gör väl inte det saltmetoden sämre? Det är två olika sätt att konservera mat på. Visst, ditt sätt och mitt sätt gör att maten smakar väldigt olika, men det är ändå två fullständigt godkända sätt att konservera mat på.

"Det kan bero på att de (intrigdelarna) upptar sådana enorma volymer jämfört med skräckdelarna och att de specifika skräckdelarna är så minimala."

Intrigdelarna är en del av den skräck som Vampire är bra på. Det hör alltså till den speciella smak som man får om man saltar maten för att konservera den. Du är kanske van vid din röksmak (SAN-loss) och killen som gillar Kult (och konserverar med lut) är van vid en annan smak, osv, men det betyder inte att salt är sämre som konserveringsmetod. Bara man uppskattar saltsmaken så är den precis lika bra som din rökmetod.

Och där bryter vi. SAN-loss är inte läskiga i sig, men det är ett bra verktyg för en CoC-spelledare för att sätta skräck i sina spelare om han behärskar tekniken. Samma sak gäller för intriger i Vampire.

Att du inte gillar det är en annan sak. Du får kalla vampire för ett "dåligt" spel om du vill. Så gör jag med DnD.

Men från en som uppskattar både salt-, rök- och lutsmak kan jag säga dig att alla tre spelen håller maten konserverad länge, samtidigt som de alla får maten att smaka deliciöst, var och en på sitt unika vis.

Det är nog den bästa punkt man kan sätta på den här diskussionen. Tills någon har ett oomkullrunkligt, objektivt och sannt argument som sätter nytt ljus över saken tycker jag vi ska låta diskussionen sluta så.

/Rising

Var skulle mänskligheten vara om man gav upp konflikter efter bara några dar och ett par hundra inlägg? Va? Då hinner man knappt börja förklara krig och mobilisera trupper, massakrera civila och begå krigsbrott?

Herregud, bra konfikter tar århundraden att lösa om det ens går. Jag tolkar helt enkelt er uppgivelse som att ni inte brinner för er sak utan bara små-tjafsar lite.

(Nä, jag är inte ett dugg seriös, bara lite förvånad över att en av er inte svarade på mitt inlägg ovan, om det är för ignorans eller ork, tja det vet inte jag. Kanske har vi alla bättre saker för oss än att sitta här och ta upp serverutrymme?)

"Jag tolkar helt enkelt er uppgivelse som att ni inte brinner för er sak utan bara små-tjafsar lite."

Hmm, tja, den här diskussionen var väl aldrig särskilt hatisk? Jag tror uppgivelsen beror på att det helt enkelt saknas någon bra anledning till varför det ena spelet skulle få kallas skräckspel och det andra inte. Det är ju ändå en smaksak.

"bara lite förvånad över att en av er inte svarade på mitt inlägg ovan"

Jag kollade alla dina inlägg i den här tråden. De få som är obesvarade verkar inte vara några som man kan spinna vidare på. Vilket inlägg tänkte du på?

/Rising

Den här.

Eftersom det är första gången jag testar ovanstående testar jaf det vanliga sättet också:
http://forum.rollspel.nu/showthreaded.php?Cat=&Board=horror&Number=164062&page=0&view=collapsed&sb=5&o=31&vc=1#Post164062

Vampire ÄR inte något annat än ett skräckrollspel.

som du borde upptäckt vid det här laget håller jag inte med om den premissen...

Vampire kallar det skräckrollspel. Du påstår att det inte är det. Ord står mot ord och det finns inga riktigt hållbara objektiva argument som säger varken det ena eller det andra.

Haha :)


Salt säljs som en sorts krydda. Ändå saltar man inte vägarna under vintern för att de skall smaka bättre.

Som rolig trivia kan nämnas att vägsalt och bordssalt faktiskt är olika saker och att vägsalt varken smakar likadant eller konserverar lika bra (på grund av sitt större innehåll av kaliumklorid). Det har skett flera tragiska dödsfall när folk försökt konservera mat (t.ex grava lax) med "mineralsalt" (som också till stora delar är kaliumklorid).


Och där bryter vi. SAN-loss är inte läskiga i sig, men det är ett bra verktyg för en CoC-spelledare för att sätta skräck i sina spelare om han behärskar tekniken. Samma sak gäller för intriger i Vampire.

Presenteras denna teknik i Vampire? Beskrivs intrigerna med fokus på hur man använder dem för att skapa skräck med?

Nej... och det är också pudelns kärna.

"Som rolig trivia kan nämnas att vägsalt och bordssalt faktiskt är olika saker och att vägsalt varken smakar likadant eller konserverar lika bra (på grund av sitt större innehåll av kaliumklorid). Det har skett flera tragiska dödsfall när folk försökt konservera mat (t.ex grava lax) med "mineralsalt" (som också till stora delar är kaliumklorid)."

Jo, fast jag tyckte det var så roligt att "man saltar ju inte vägarna för att de skall smaka bättre" så jag gjorde en fuling. Salter används ju också för att få till färger i fyrverkerier och jag hade inledningsvis tänkt och få med det också, men det blev lite för långsökt så jag lät bli.

"Presenteras denna teknik i Vampire? Beskrivs intrigerna med fokus på hur man använder dem för att skapa skräck med?"

Behövs inte. Den här diskussionen visar ju tydligt att en sådan artikel skulle vara till större irritation än nytta i alla fall. Alla gillar ju inte intriger utan vill kanske skrämmas med andra medel. Men det har ändå inte med saken att göra. I Kult står det inte tips om hur man gör äckel- eller ångestskräck. I Hôl står det inte hur man spelar rollspel överhuvudtaget, ändå är det ju ett rollspel.

Vill man ha spelledarhjälp så är inte vampire ett BRA rollspel. Någon annan slutsats kan man inte dra av det argumentet. Vilket jag sagt tusen gånger utan att få någon intelligent motreplik.

Att du förstör mina fina "alla rollspel är bra, fast på olika sätt"-sluttrådar med sådana gamla idisslade argument är lite trött. Nu måste jag ju hitta på ett nytt sätt att sluta diskussionen på med klädsam elegans...

..få se...

Äh, jag låter nog bara bli. En del behöver tärningar och speciella kapitel för att få till skräck, jag tycker nog mer synd om dem än vad jag vill övertyga dem om att annat kan vara läskigt också. När jag tänker på alla skräckäventyr jag skrivit och spellett i Mutant (helt enligt reglerna och spelets anda ,btw) och tänker på att det finns spelledare som aldrig ens skulle komma på tanken att försöka för att de inte tror att reglerna är tillräckligt läskiga i sig, då känner jag mig mest lyckligt lottad som slipper låta min spelupplevelse begränsas av sådana flyktiga ting som "stämningshjälp" och "skräckregler".

Blotta tanken på att gå miste om de unika skräckmöjligheter som finns i vampire (och som delas av spelare från vitt åtskiljda spelgrupper i hela landet utan att de har några "instruktioner" att följa om hur de skall spelleda för att lira "som det är tänkt") är mer skrämmande i mina ögon än vad alla arkonter, elder things och malkavians är tillsammans.

/Rising

Behövs inte. Den här diskussionen visar ju tydligt att en sådan artikel skulle vara till större irritation än nytta i alla fall.

En totalt spårlös slutsats imho. Om det är något den visat är det att det för många är oklart hur man får vampire i orginalversionen att funka som skräck. Det i sin tur visar med all önskvärd tydlighet att en gnutta ledtrådar på det området hade kunnat vara till nytta. Vem skulle det irritera?

Att du förstör mina fina "alla rollspel är bra, fast på olika sätt"-sluttrådar med sådana gamla idisslade argument är lite trött. Nu måste jag ju hitta på ett nytt sätt att sluta diskussionen på med klädsam elegans...

Vet du vad. Om du verkligen vill avsluta en debatt, är det då inte bättre att helt enkelt konstatera att frågan är oavslutad och acceptera att man kan ha olika åsikter? Att försöka binda ihop det hela med en slutsats som enbart du själv kan skriva under är dömt att misslyckas (leda till fortsatt debatt)...

En del behöver tärningar och speciella kapitel för att få till skräck, jag tycker nog mer synd om dem än vad jag vill övertyga dem om att annat kan vara läskigt också.

Det är nog därför vi inte kommit längre. Du har så bitit dig fast i din bild av vad motsidan tycker och anser att du helt enkelt inte lyssnar på den. Hur många gånger har jag försökt förklara för dig att man inte _behöver_ de där sakerna men att de kan _underlätta_ för vissa? Tio? Tjugo? Har du verkligen missat det varenda gång?

Jaja... gonatt...

"En totalt spårlös slutsats imho. Om det är något den visat är det att det för många är oklart hur man får vampire i orginalversionen att funka som skräck. Det i sin tur visar med all önskvärd tydlighet att en gnutta ledtrådar på det området hade kunnat vara till nytta. Vem skulle det irritera? "

Well, Krilles filosofi om hur man skräms med tärningar gäller inte för mig. Min idé om hur man skräms med monster som inte presenteras för spelarna gäller inte för honom. De idéer jag har om hur man skräms med intriger är säkert inga som skulle fungera för dig och någon självgod spelkonstruktörs idéer om hur det bör gå till skulle med största säkerhet inte gälla för mig. Lämnar man det här öppet så lämnas också fältet öppet för folk att göra sina egna tolkningar, utan att de känns "fel". Här på forumet anklagas jag ofta för att spela spel enligt ett eget skruvat sätt och att jag därför inte kan yttra mig om hur spelet "ska" spelas och det dödar en del av min entusiasm för att delta i rollspelsdebatter överhuvudtaget. Ett spel där man inte talar om att "så här skall spelet spelas" tycker jag därför är bättre än de med hårda restriktioner och riktlinjer. Visst, om riktlinjerna fanns, så skulle jag ändå skita i dem och spela som jag ville, men nu finns de inte (i vampire) och därför kan ingen anklaga mig för att spela "fel" så länge jag lirar enligt reglerna och spelets anda. Vilket jag gör. Det ökar mitt förtroende för att diskutera vampire med andra frälsta och hitta likasinnade. Om priset jag får betala för den tryggheten är att vissa vampirespelare blir missnöjda så tycker jag ändå att det är värt det. Hellre ett spel som få älskar än ett som alla tycker är småtrist.

"Vet du vad. Om du verkligen vill avsluta en debatt, är det då inte bättre att helt enkelt konstatera att frågan är oavslutad och acceptera att man kan ha olika åsikter?"

Det gjorde jag ju. Tills någon kan lägga fram ett oomkullrunkligt bevis på att vampire inte är ett skräckrollspel så fortsätter det vara ett. Sedan kan du och jag ha olika åsikter bäst vi vill.

"Det är nog därför vi inte kommit längre. Du har så bitit dig fast i din bild av vad motsidan tycker och anser att du helt enkelt inte lyssnar på den. Hur många gånger har jag försökt förklara för dig att man inte _behöver_ de där sakerna men att de kan _underlätta_ för vissa? Tio? Tjugo? Har du verkligen missat det varenda gång?"

Du har skrivit det så mycket att du blivit blind utav det. Du säger ju själv att man inte "behöver" de där sakerna [för att vara ett skräckrollspel] men att de underlättar. Så? Det är ju precis vad jag har svarat dig varenda gång. Vampire underlättar det inte för dig att lira skräck. Alltså är det ett "dåligt" skräckrollspel för dig. Helt okej. DnD är ett dåligt rollspel för mig. Jag skulle vilja se ingredienser i DnD som "underlättade" för mig att spela det som jag vill. Däremot "behöver" man alltså inte dessa ingredienser för att spelet skall kalla sig "rollspel".

Thats it.

/Rising

"Jag skulle vilja se ingredienser i DnD som "underlättade" för mig att spela det som jag vill."

Och vilka ingredienser skulle det vara? Jag är inte ute efter nån hetsig debatt men det är mycket "D&D ditt" och "D&D datt" och det jag får höra är att "det är som ett dataspel" (vilket jag inte håller med om eller ens förstår varför D&D skulle vare mer dataspeligt än nåt annat rollspel), att det har fåniga monster (mitt ord, men helt okej argument tycker jag så det tänker jag inte motsäga) och att man blir bättre (vilket du inte är nån fan av men som många andra av oss gillar/anser. Du är i minoritet men det gör inte din åsikt mindre värd så det accepterar jag också.)

Jag har sett en sak som brukar stå i varje rollspel och som även dyker upp i D&D. Reglerna är bara riktlinjer, ändra efter behag. Spela som du vill, det finns ingen polis som kommer tala om för dig hur du ska spela (fast på det här forumet finns det folk som vill tala om vad som är rätt sätt förstås ).

Well, Krilles filosofi om hur man skräms med tärningar gäller inte för mig. Min idé om hur man skräms med monster som inte presenteras för spelarna gäller inte för honom. De idéer jag har om hur man skräms med intriger är säkert inga som skulle fungera för dig och någon självgod spelkonstruktörs idéer om hur det bör gå till skulle med största säkerhet inte gälla för mig.

Allt funkar inte för alla, det är sant. Det innebär inte att alla former av nedtecknad visdom är värdelös. Dina tips hjälper folk vars smak liknar din, krilles tips hjälper folk som är närmare hans åsikter o.s.v. En total brist på tips hjälper ingen.

Här på forumet anklagas jag ofta för att spela spel enligt ett eget skruvat sätt och att jag därför inte kan yttra mig om hur spelet "ska" spelas och det dödar en del av min entusiasm för att delta i rollspelsdebatter överhuvudtaget.

IMHO finns det väldigt litet "ska" rörande rollspel. Att säga att någon spelar "fel" är därför ganska meningslöst. Man kan anse att en viss variant går längre från spelets anda men det är en helt annan sak.

Ett spel där man inte talar om att "så här skall spelet spelas" tycker jag därför är bättre än de med hårda restriktioner och riktlinjer.

Jag skulle fortfarande säga emot om någon sade "så här spelar jag, så _skall_ det spelas". Nu har det ju lyckligtvis inte förekommit i denna debatt :)

Ett spel där man inte talar om att "så här skall spelet spelas" tycker jag därför är bättre än de med hårda restriktioner och riktlinjer. Visst, om riktlinjerna fanns, så skulle jag ändå skita i dem och spela som jag ville, men nu finns de inte (i vampire) och därför kan ingen anklaga mig för att spela "fel" så länge jag lirar enligt reglerna och spelets anda.

Ett ytterligt konstigt argument... Så man skall undvika att ge folk tips för att ingen skall kunna klaga på att man gör fel som inte följer _tipsen_? "Du har inte använt levande ljus! det bryter mot tips 3.15!"... mysko.

Då är ju ett spel utan regler och värld ännu bättre!

Det gjorde jag ju. Tills någon kan lägga fram ett oomkullrunkligt bevis på att vampire inte är ett skräckrollspel så fortsätter det vara ett.

AArrgghhh, flashback till teologiska debatter... Om man påstår något blir det inte sant enbart för att det inte motbevisats på ett slutgiltigt vis. Jag kan påstå att det finns en planet av ost borta i andromedagalaxen och du kan knapast motbevisa det. Är det sant då?

Du säger ju själv att man inte "behöver" de där sakerna [för att vara ett skräckrollspel] men att de underlättar. Så? Det är ju precis vad jag har svarat dig varenda gång.

De arkiverade inläggen verkar inte dela denna din åsikt... Ett vanligt svar från din sida är snarare någon form av gliring som den jag senast svarade på om "folk som behöver X för att spela skräck". Om du inte vill läsa vad jag skriver så kan du väl i.a.f. vara uppmärksam på dina _egna_ inlägg?

Vampire underlättar det inte för dig att lira skräck. Alltså är det ett "dåligt" skräckrollspel för dig. Helt okej.

Nej, det är inte ett skräckrollspel _alls_ för mig. J.f.r min def av hur man tilldelar spel genrebeteckningar. Du behöver inte hålla med om den, men om du skall berätta vad jag tycker för mig så är det en fördel att hålla sig i samma verklighet ungefär

Helt okej. DnD är ett dåligt rollspel för mig. Jag skulle vilja se ingredienser i DnD som "underlättade" för mig att spela det som jag vill. Däremot "behöver" man alltså inte dessa ingredienser för att spelet skall kalla sig "rollspel".

Om omslaget på D&D hade texten "Ett rollspel för Risings stil" i stora bokstäver skulle jag bry mig om argumentet. Som det är, gör jag det inte.

Thats it.Possibly...

Så länge inte folk envisas med att dra in det och använda det som ett dåligt exempel. D&D och VtM är väl de två mest påhoppade spelen i industrin och lika lite som du uppskattar att Vampire kallas intrigspel uppskattar jag att D&D får stå för det mesta folk tycker är dåligt rollspel. Det blir nästan lika enformigt som debatter om VtM är ett skräckspel eller inte.

Jag har ju bara typ 20 rollspel, eller nåt, kan du inte finna nåt annat att använda som dåligt exempel?

Vore det inte för diverse olika skäl skulle jag skutta in till Stockholm bara för att bevisa att friformsD&D är jättebra och sen avsluta med att spela lite Castle Falkenstein för att spela nåt jag vet vi båda gillar.

Nu är du inte den ende D&D "motståndaren" här på forumet, bara den mest hörda, så ta inte allt personligt utan jag har i bagaget sådär en 10 år av AD&D och D&D-klankande att bekämpa.

Så tillbaks till dig och Vindhand. Ska ni knäcka de magiska 400-inlägg-sträcket?

Räcker det inte med att ni skrivit den längsta tråden i forumets historia? Blir ni aldrig nöjda, är ni helt omättliga? Måste ni alltid ha det sista ordet i alla debatter?
Tänk på ert ansvar som förebilder för unga forumanvändare. Vill ni verkligen att en massa mini Risingar och små Krillrar ska börja kapa oskyldiga trådar och fylla dem med en massa nonsens bara för att de ser upp till er? Nu får ni allt ta er i kragen!

Jag tror inte du är rätt person att banna folk för att "kapa oskyldiga trådar och fylla dem med en massa nonsens"


Storuggla, ensam på forumet i skrivande stund

"Ett ytterligt konstigt argument... Så man skall undvika att ge folk tips för att ingen skall kunna klaga på att man gör fel som inte följer _tipsen_? "Du har inte använt levande ljus! det bryter mot tips 3.15!"... mysko."

Nej, så menade jag inte. Fast jag var onödigt korthuggen och svårtolkad. Så här menar jag:

Mutant är ett spel utan några som helst riktlinjer till hur det skall spelas. Bläddrar man i boken får man dock inspiration till rätt många spelsätt; matinéäventyr, krig, monsteraction, humor, skräck (Nisses bild på den därna trädigeln som hoppat ner på en killes axel är fortfarande en av de läbbigaste illustrationer som tryckts i någon regelbok, IMO) osv. Deckare går också bra, som alltid.

Alla de spelstilarna ligger väldigt intimt förbundet med spelandan, mycket riktigt har också äventyren till Mutant varit av väldigt skiftande karaktär genom åren. "Ambassadören som försvann" har inte många likheter med "Nekropolis." Ändå är båda äventyren typiskt "mutantiska". Två killar som diskuterar Mutant kan gilla två vitt skilda spelsätt och ändå lira helt enligt reglerna och spelets anda. Eftersom ingen kan förringa den andres spelsätt som "oriktigt" så måste de båda ta den andre på allvar.

Moderna rollspel har däremot oftast en massa riktlinjer om hur man skall spela spelet och detta förstör en del. Jag går förstås min egen väg ändå och spelar enligt de uppslag som de facto ges i boken (och jag tycker det är självklart att Changeling ska vara ett skräckrollspel, ändå tror jag inte spelkonstruktörerna har tänkt så) men plötsligt blir debattklimatet ett annorlunda: Nu kan jag alltså få höra saker som "ska vi diskutera ett rollspel måste vi förstås gå efter hur det är tänkt att spelas, vi kan ju inte utgå efter din specialversion av spelet, för den gäller ju inte för några andra än du själv". Trist. Jag skulle kunna förstå det argumentet i Chronopia (där jag ändrat både regler och kampanjvärlden och skapat ett "eget" spel), men om någon sade det till mig i Mutant för att jag gillar "ambassadören som försvann" och någon annan menar att det har mer med aliens att göra än "Mos Mosel" som är ett riktigt mutantäventyr, då skulle jag bli sur.

Så ser jag på den här diskussionen. Jag kan bli inspirerad till skräck i vampireboken. En massa andra människor ser det också. Vi ändrar varken regler eller kampanjvärlden, hur kan det vi spelar vara något annat än "riktigt"? Att andra inte blir inspirerade till skräck när de kollar igenom boken är en annan sak. Jag blir inte inspirerad till action när jag bläddrar igenom Kultboken, betyder det att Kult inte är ett actionspel? Nej, en massa människor lirar det så, de kan i sin tur inte fatta hur jag kan spela på mitt sätt. Regelboken ger uppslag till bådas spelstilar, ändå berättar den inget om hur spelet "skall" spelas. "skräcktipsen" som ges är till lika hög grad generella tips för hur man bör spela rollspel överhuvudtaget.

"Om man påstår något blir det inte sant enbart för att det inte motbevisats på ett slutgiltigt vis. Jag kan påstå att det finns en planet av ost borta i andromedagalaxen och du kan knapast motbevisa det. Är det sant då?"

Nej, men om du sagt att du varit på denna planet och att en massa andra människor världen över kunde berätta om att de reste dit på regelbunden basis, då skulle jag inte kunna påstå att det var humbug, iaf.

"De arkiverade inläggen verkar inte dela denna din åsikt... Ett vanligt svar från din sida är snarare någon form av gliring som den jag senast svarade på om "folk som behöver X för att spela skräck"."

Kolla hur många gånger jag sagt att "du kan kalla vampire för ett DÅLIGT skräckrollspel om du vill, men du kan inte säga att vampire är något ANNAT än ett skräckrollspel" eller något i den stilen.

"Om omslaget på D&D hade texten "Ett rollspel för Risings stil" i stora bokstäver skulle jag bry mig om argumentet. Som det är, gör jag det inte."

Vilken tur, för det står inte "ett skräckrollspel för Vindhand's stil" på vampireboken. En massa människor är dock överrens om att vampire ÄR ett skräckrollspel, huruvida du sedan tycker det är läskigt eller inte är förstås helt och hållet upp till dig. Jag tycker inte att "svenil" var roligt. Det kan jag tycka, men jag har fel så fort jag säger något om att Svenil inte är ett humorrollspel för det tycker ju en massa människor att det är.

Och precis så enkelt är det.

/Rising

"Mutant är ett spel utan några som helst riktlinjer till hur det skall spelas."<br><br>Fast jag är tämligen övertygad om att det inte beror på att Mutants skapare inte ville ge några riktlinjer, utan för att rollspelshobbyn på den tiden var så outvecklad att ingen ens hade kommit på tanken att ge några tips.<br><br>Nå, hur som helst, Vampire kom sju år senare och har mängder med tips till spelledaren, om hur man skapar kampanjer, hur man skapar rollpersoner, hur man bygger äventyr, hur man skapar varje upptänklig stämning... utom just för skräck.<br><br>Dessutom har du inte varit med om debatten kring Mutant 2 och Efter Ragnarök. När de två boxarna kom splittrades hobbyn i två läger: de som tyckte att boxarna var det coolaste som fanns, och de som ansåg att de sabbade Mutant-känslan stenhårt. Uppenbarligen fanns det ingen "officiell Mutantkänsla" inducerad av regelboken, annars hade det inte funnits två Mutantläger.<br><br>Om jag sedan ska snacka Vampire ur personlig erfarenhet så har jag hittills inte spelat det med någon spelledare som har försökt skrämmas. Det har varit intriger, intriger, intriger, ångest, ångest, utforskande av de nya superkrafterna samt en och annan ingående beskrivning av hur man gnager på halsen på någon när man huntar (och det var typ det mest skrämmande under spelmötet, fast särskilt läbbigt var det inte - ungefär på splatterfilmsnivå). Låter lite som finskt fruktbål, ungefär - tag en Hammarplasthink, fyll med Kosken och doppa ett blåbär i det tre gånger.

"Jag tror inte du är rätt person att banna folk för att "kapa oskyldiga trådar och fylla dem med en massa nonsens"

Ah, den hårfina men viktiga skillnaden min gode Uggla är att jag blott underhåller pöbeln med min välsmorda tunga medan herrarna Krille, Rising och deras hangarounds påstår sig besitta den ultimata insikten om vad som är rätt och fel. Kort sagt jag är endast en lite narr och de är självutnämnda profeter

Kort sagt jag är endast en lite narr och de är självutnämnda profeter

Så en självutnämd profet är inte en narr då? I mina ögon, måntro felande, ter de sig lika.


Storuggla, har bytt vesslan mot en åkersork

"Så en självutnämd profet är inte en narr då? I mina ögon, måntro felande, ter de sig lika."

DIn vishet överglänses endast av din skönhet. Din skönhet kan liknas vid en soptunnas pikanta doft. Eller något.
Okej då, den riktiga skillnaden mellan mig och de andra filurerna är att jag är dum som en dörrstopp och sällan har en blekaste aning om vad de pratar om. Detta pinsamma faktum försöker jag dölja med humoristiska inlägg. Så där, nu har du avslöjat mig. Hoppas du är nöjd med att ha förstört min sorgliga existens.

Så där, nu har du avslöjat mig. Hoppas du är nöjd med att ha förstört min sorgliga existens.

Ja, det är jag. ^_-
Jag ska låta trycka upp t-tröjor, vykort och annat skräpigt merchandiseslem.


Storuggla, rugguggla

Mutant är ett spel utan några som helst riktlinjer till hur det skall spelas. Bläddrar man i boken får man dock inspiration till rätt många spelsätt; matinéäventyr, krig, monsteraction, humor, skräck (Nisses bild på den därna trädigeln som hoppat ner på en killes axel är fortfarande en av de läbbigaste illustrationer som tryckts i någon regelbok, IMO) osv. Deckare går också bra, som alltid.

Japp, Mutant är underbart :)

Alla de spelstilarna ligger väldigt intimt förbundet med spelandan, mycket riktigt har också äventyren till Mutant varit av väldigt skiftande karaktär genom åren. "Ambassadören som försvann" har inte många likheter med "Nekropolis." Ändå är båda äventyren typiskt "mutantiska". Två killar som diskuterar Mutant kan gilla två vitt skilda spelsätt och ändå lira helt enligt reglerna och spelets anda. Eftersom ingen kan förringa den andres spelsätt som "oriktigt" så måste de båda ta den andre på allvar.

Jag håller med om att så _borde_ vara fallet... det är inte det, men det _borde_vara så. Folk kommer alltid klanka ned på varandras spelstilar. Jag har varit i diskussioner med folk som tycker vi spelat spel X på fel sätt trots att inga riktlinjer funnits.... X har t.o.m. vid tillfälle varit Mutant :)

Moderna rollspel har däremot oftast en massa riktlinjer om hur man skall spela spelet och detta förstör en del. Jag går förstås min egen väg ändå och spelar enligt de uppslag som de facto ges i boken (och jag tycker det är självklart att Changeling ska vara ett skräckrollspel, ändå tror jag inte spelkonstruktörerna har tänkt så) men plötsligt blir debattklimatet ett annorlunda: Nu kan jag alltså få höra saker som "ska vi diskutera ett rollspel måste vi förstås gå efter hur det är tänkt att spelas, vi kan ju inte utgå efter din specialversion av spelet, för den gäller ju inte för några andra än du själv".

Poängen här är snarare att om man skall diskutera vilken genrebeteckning orginalversionen skall ha så skall man verkligen utgå från den. Det är väl ändå ganska naturligt?

Trist. Jag skulle kunna förstå det argumentet i Chronopia (där jag ändrat både regler och kampanjvärlden och skapat ett "eget" spel), men om någon sade det till mig i Mutant för att jag gillar "ambassadören som försvann" och någon annan menar att det har mer med aliens att göra än "Mos Mosel" som är ett riktigt mutantäventyr, då skulle jag bli sur.

Det skulle jag också.

Så ser jag på den här diskussionen. Jag kan bli inspirerad till skräck i vampireboken. En massa andra människor ser det också. Vi ändrar varken regler eller kampanjvärlden, hur kan det vi spelar vara något annat än "riktigt"?

Det är inte mindre "riktigt" än något annat. Däremot kan du ersätta Vampire i föregående paragraf med t.ex. Mutant utan att det blir fel. Jag kan bli inspirerad till skräck av Players Handbook till D&D. Det går säkert t.o.m. att genomföra för low-levelkaraktärer som inte är alltför vana vid D&D.

Däri ligger kruxet. På det viset blir alla spel "skräckrollspel" vilket i sin tur gör genreindelningen meningslös (d.v.s. det finns ingen _indelning_ längre). För att kunna ha _meningsfulla_ genrebeteckningar tycker jag därför att man skall ställa ytterligare krav på ett spel för att det skall kunna betecknas med etikett X. (du vet redan vilka; underlätta genren, syfta till genren o.s.v.)

Nej, men om du sagt att du varit på denna planet och att en massa andra människor världen över kunde berätta om att de reste dit på regelbunden basis, då skulle jag inte kunna påstå att det var humbug, iaf.

Det är just poängen. Då skulle det ju finnas någon form av bevis. Ganska kassa och tvivelaktiga bevis, men i.a.f...

Kolla hur många gånger jag sagt att "du kan kalla vampire för ett DÅLIGT skräckrollspel om du vill, men du kan inte säga att vampire är något ANNAT än ett skräckrollspel" eller något i den stilen.

So? Det har ju väldigt litet med saken att göra. För att förfriska ditt minne:
Jag klagade på att du upprepade gånger verkar missa mitt påpekande om att jag inte alls anser att man _behöver_ regel X för att spela skräck men att det underlättar. Du påstod då:

Du säger ju själv att man inte "behöver" de där sakerna [för att vara ett skräckrollspel] men att de underlättar. Så? Det är ju precis vad jag har svarat dig varenda gång.

Vilket knappast stämmer. Titta efter får du se. Gång och gång igen återkommer du till din vantolkning. Gång på gång rättar jag den.

Det är inte så viktigt men det förvånar mig att du gör det och det segar ned debatten.

Vilken tur, för det står inte "ett skräckrollspel för Vindhand's stil" på vampireboken. En massa människor är dock överrens om att vampire ÄR ett skräckrollspel, huruvida du sedan tycker det är läskigt eller inte är förstås helt och hållet upp till dig.

Att det finns fler som delar din åsikt (och kanske dina låga krav för att utdela genrebeteckningar) ger dig inte rätt. Det måste du insé...

Så tillbaks till dig och Vindhand. Ska ni knäcka de magiska 400-inlägg-sträcket? Jag tycker i.o.f.s. att jag sett mycket längre trådar än denna... varit med i dem t.o.m... men minnet kanske förstorar.

"Jag tycker i.o.f.s. att jag sett mycket längre trådar än denna... varit med i dem t.o.m... men minnet kanske förstorar."

Jag vet inte, detta är den största tråden jag uppmärksammat, men jag har inte varit med från början. Kan du dra dig till minnes vad de handlat om så kanske man kan sitta och skratta av förtvivlan över andra ämnen också? Fast är de också om CoC vs. VtM så bespara min SAN/Humanity.