"Prylen är den att jag har friformat med så mycket småkobolder som bara hackat monster i hela deras liv och det har ALLTID blivit bra. (nästan alltid, iaf) [snippeti] Jag tror inte att jag har några magiska egenskaper som SL, det bara blir så."<br><br>Faktum är att jag tror att du har magiska egenskaper som SL - precis som jag. Jag har regelspelat med så mycket småkobolder som bara hackat monster i hela deras liv och det har alltid blivit bra, trots att jag är regelspelare. Min hemlighet? Föredöme och förklaring, antar jag. Just nu har vi en "småkobold" i Star Wars-spelgruppen, och han har avancerat rätt rejält under vintern. Så om skillnaden mellan oss är att jag kör med regler och du kör utan så kan det knappast vara det som är orsaken. <br><br>Fast nu är jag sådär torr och vetenskaplig igen och undersöker fallet objektivt... <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15><br><br>"Men sedan har jag tröttnat lite på att alla lastar skit på friformare också, så jag har börjat bita tillbaka lite."<br><br>Ingen fara. Vi regelspelare började lasta skit på friformare för att friformare lastade skit på oss. Du skulle ha sett de stenhårda debatter som pågick i mitten av nittitalet mellan friformare och regelspelare. De började på grund av att friformarna anklagade regelspelarna för att vara kobolder som bara slaktade dungeons för XP hela bunten. Vagt likt din retorik om "prestationsrollspelare" kontra "gestaltningsrollspelare", faktiskt... <img src="/images/icons/wink.gif" border=0 width=15 height=15>

"Skräck är ju en känsla, medans intrigerande snarare är att betrakta som en handling"

Ahaa. Din utgångspunkt i hela diskussionen alltså? Får jag försöka sammanfatta dina poänger och se om jag fattat rätt?

Alla spel kan vara skräckrollspel
Det finns inga utpräglade skräckrollspel
Prestationsrollspelare har svårare att skrämmas
Vampire är ett skräckrollspel även enligt Vindhands definitioner
Skräck är inte en genre på samma sätt som västern eller fantasy

Isåfall håller jag med på nästan alla punkter.

"det tycker jag, rollgestaltning är spelare, inte regler eller genrer. "

Well, iofs, men spelarnas intentioner måste ju tas om hand och förvaltas av reglerna också. En tabellpryglande kobold har nog inte särskilt kul när han spelar Tellus till exempel. På samma sätt kan en rollgestaltare behöva lite bördig jord att så sin inlevelseförmåga i om han ska kunna hoppas skörda, öh... Rätt pretto, va? ;^)

Äh, det är klart att det går att rollgestalta i DnD. Jag blir iofs inte riktigt kittlad när jag läser igenom reglerna, men jag har ju precis deklarerat att Vampire inte behöver kittla folk att lira skräck (tex. genom skräcktips åt spelledarna) för att vara ett fullgott rollspelssystem att lira skräckäventyr i, så jag faller på min gamla DnD-fördom här. Okej, jag ger mig väl liiite då...

/Rising

...var nånstans den här tråden placerar sig i tävlingen om Tråden med Flest Inlägg, eller åtminstone Tråden med Flest Inlägg Långt Efter att Problemet som Förorsakade Tråden är Löst?

Nightowl

"...var nånstans den här tråden placerar sig i tävlingen om Tråden med Flest Inlägg, eller åtminstone Tråden med Flest Inlägg Långt Efter att Problemet som Förorsakade Tråden är Löst?"<br><br>Och vad jag vill veta är varför alla trådar med köpråd ballar ut till sådana här mastodonter.

NT

Jag skrev: "DET opponerar jag mig alltså emot (eftersom jag aldrig använder skräckmekanik) och om det nu inte behövs för friformare, då behövs det väl inte för Vampirare heller?"

Du svarade:

"Om Vampire-spelare allihopa är perfekta rollgestaltare som aldrig slår ett tärningsslag, då håller jag med dig. Varsågod, bevisa nu att alla Vampire-spelare är perfekta rollgestaltare."

Behöver inte. Jag nöjer mig med att säga att människan har berättat skräckhistorier i flera tusen år utan att ta tärningar eller tabeller till hjälp. När jag var liten körde vi jämt "solospel" med varandra, vilket var när jag var spelledare och berättade en historia för mina kompisar och hittade på alternativ (precis som i ensamma vargen-böckerna) som de kunde välja för att se i vilken riktning historien skulle utvecklas. (Jag improviserade förstås allt, men det var ju på ett sätt en tidig föregångare till friformandet) På en klassfest körde jag ett skräckäventyr (med ficklampa under hakan försås) och det slog allt! De var fullkomligen skiträdda, jag var skiträdd, alla blev skiträdda och jag förstod att det var skräck som var min grej. Vi satt bara och berättade för varandra. Jag var en kobold utan några skådespelartalanger whatsoever, detsamma kunde sägas om mina spelare. Ändå blev det skräck. Bra skräck. Man behöver inte vara en grym rollgestaltare för att kunna lira skräck utan regler. Det räcker med lite inlevelseförmåga och vilja att bruka den.

Regler för skräck är precis lika dumt som om man skulle ha en skratttabell i Svenil eller en kärlekstabell i CF.

"Jag gnäller på klanrelationerna på grund av min åsikt om klass/klan/yrkes/rasgrupperingar i största allmänhet och på grund av deras framställning och effekt i det skildrade samhället. "

Okej, du har övertygat mig. Du är mer gnällig än jag :^)

Äh, tja, i mina ögon är det... rätt liten skillnad. Att jag inte klagar på sättet SAN-reglerna är utformade är helt enkelt för att jag aldrig tagit mig tid att lära mig dem. Jag såg dem, jag sade "blä, konkret skräck" och bläddrade vidare. Men okej, det går ju att köra CoC utan dumma SAN-regler, om du däremot är allergisk mot hela idén med raser/klaner/arter så får du ju det lite klurigare med Vampire.

Jag köper det.

/Rising

", hur mycket av vårt samlande spelande har vi dragit upp för offentligt beskådande här egentligen? Risken blir tyvärr att man vilefierar sina motdebattörer i onödan och sätter dem i fack efter bara väldigt liten tid, tyvärr. "

Det stämmer nog. Typiskt smarta saker du skrev i den här tråden förresten. Det störde mig lite att inte jag skrev dem först... :^)

"Skulle hellre sitta med några spelsessioner för att lära mig mer om den aspekten av olika personers rollspelande eftersom man på forumet kan försköna något, eller så kan man inte finna rätt beskrivning för det man vill få fram."

Oj då, jag är rädd att jag säkert hör hemma i den första kategorin...

"jag tänker givet inte ge mig förän alla typer av rollspelare älskar mig. "

Ibland känns det som om jag är ute efter att få alla att hata mig... Hmm, man får försöka vara uppriktig och förstående, sedan får det gå som det vill. Det är min inställning just nu.

/Rising

"Regler för skräck är precis lika dumt som om man skulle ha en skratttabell i Svenil eller en kärlekstabell i CF"<br><br>...eller en automateldsregel i Neotech eller en Glory-regel i Pendragon, eller en Angst-regel i Wraith, eller en Humanity-regel i Vampire, eller en XP-regel i D&D...<br><br>"om du däremot är allergisk mot hela idén med raser/klaner/arter så får du ju det lite klurigare med Vampire."<br><br>Vilket påminner mig om... jag snubblade över ett urgammalt inlägg på forumet, där Vindhand beskrev en kompis lackmustest för djup i rollspelsvärldar. Testet kallades för "smurftestet" och gick ut på att man illustrerade djupet i spelet genom att ta varje arketyp/klan/yrke/ras i spelet och sätta "smurf" efter och betrakta deras smurf-förmåga. Om varje smurf har en egen smurf så bör man genast smurfa smurfen.

Äh, den har saftig konkurrens. Du får tänka på att vi hjälpsamma forumsdeltagare gärna hittar på nya problem om någon skulle råka ha sönder det tidigare genom att ge ett vettigt och användbart svar eller något annat liknande

NightLife (som jag har sålt eller gett bort eller nåt, det finns i alla fall inte längre) hade en stadigt sjunkande Humanity-stat - det är därifrån idén om mindre sviter av sol etc kommer för "mänskliga" vampyrer, fast NightLife beskriver sig själv som "splatterpunk" och är väl knappast vad vi är ute efter. (Fast jag gillar vinjetten med den tappre monsterjägaren som rycker fram ett silvervapen när han konfronteras av en varulv... varpå varulven rycker på axlarna, drar en pistol och skjuter ned honom. 'Silver don't turn lead!' Äsch, nu tappar jag ämnet...)

Jag har hört idoga rykten om att det är NightLife som låg till grund för Vampires första utgåva... undras om det finns sanning bakom dem...

"Det sägs dock inte ett jota om hur man bestämmer gränserna för dessa fack. Att ett skitlass litteratur- och filmvetare sedan faktiskt pratar om skräckgenren måste tyda på att det är fler som anser att det går att dela in genrer efter känsla än som inte anser det."

Prylen är att med DEN defenitionen så blir riktlinjerna för "skräckrollspel" så godtyckliga att de automatiskt inkluderar Vampire vare sig man vill det eller inte. Det har ju vampyrer, right? Ett snabbt färdighetssystem har det också, om man bara inte slår tärningar hela tiden. Och ett rollspels regler har ju faktiskt inte ett skit med genren att göra, det står det ju inget om i Prismas genre-defenition (en skräckfilm som inte är läskig är ju likförbannat ändå en skräckfilm om man ser på det som Prisma gör) så med en sådan godtycklig defenition blir Vampire ett ÄNNU större "skräckrollspel" än vad det blir med någon annat synsätt. På den vägen kommer ni inte någonvart.

Ja, jag erkänner, jag hade väntat mig det argumentet. En medveten retorisk fälla. Likafullt effektiv :^)

"Dessutom är känslan "skräck" till stor del likvärdig med eller nertryckt under en hel del andra element, som till exempel intrigerandet."

Javisst, precis som gnosis-delen tar över de flesta Kultäventyr, äventyrsdelen tar över BtMoM, ett drama tar över handlingen i Psycho och The Shining, osv osv osv. Inget konstigt med det. Enligt Prisma är en genre en stilart. Postmodernistisk kubism är lika mycket kubism som all annan kubism.

Man kan säga att vampire inte är ett BRA skräckrollspel om man vill, då köper jag argumenten "det saknas skräcktabeller och spelledartips" eller vad det nu är som en prestationsrollspelare önskar se i ett skräckrollspel. Men hittills har jag inte sett ett övertygande argument för att Vampire INTE ska få vara ett "skräckrollspel".

/Rising

"Fast nu är jag sådär torr och vetenskaplig igen och undersöker fallet objektivt..."

Ha ha, äh, du har förstås rätt. Småungar är väl den sorts spelare som ALLA lastar skit på, både tärningsproffs och friformare, ändå är det de enda spelare som klarar av att lira hur som helst och göra skitbra ifrån sig i alla sammanhang.

Man har nog mycket att lära sig från dem.

"De började på grund av att friformarna anklagade regelspelarna för att vara kobolder som bara slaktade dungeons för XP hela bunten. Vagt likt din retorik om "prestationsrollspelare" kontra "gestaltningsrollspelare", faktiskt..."

Hi hi, jo, jag tror inte att min ståndpunkt är särskilt originell. Hoppas att den är en kär gammal favorit i repris som väcker nostalgikänslor hos er tärningslirare. :^)

He he, vilken skojsig stämning det blev på den här tråden. Det behövdes nog. Alla hetsiga debatter behöver lite myspys emellanåt. :^)

/Rising

"Ett snabbt färdighetssystem har det också, om man bara inte slår tärningar hela tiden."<br><br>Det har Phoenix Command, Rolemaster och Eon också. Alla regelsystem går snabbt om man inte följer dem.<br><br>"så med en sådan godtycklig defenition blir Vampire ett ÄNNU större "skräckrollspel" än vad det blir med någon annat synsätt."<br><br>Visst Jag erkänner. Det står "skräckrollspel" på White Wolfs hemsida. De anser det tydligen vara skräck, så då är det skräck. Enligt dem. Det är bara synd att deras produkt motsäger deras intentioner med den.<br><br>Naturalism är inte kubism, även om konstnären säger det.<br><br>"Men hittills har jag inte sett ett övertygande argument för att Vampire INTE ska få vara ett "skräckrollspel"."<br><br>Prova att öppna ögonen. Hela tråden är full av dem.

Ouuuh, jag hatar när folk sammanfattar ens åsikter. Det blir så tydligt hur korkad man är då... :^)

Äh, vad var det nu igen:

"Alla spel kan vara skräckrollspel
Det finns inga utpräglade skräckrollspel
Prestationsrollspelare har svårare att skrämmas
Vampire är ett skräckrollspel även enligt Vindhands definitioner
Skräck är inte en genre på samma sätt som västern eller fantasy"

Mmm, motsäger inte punkt ett och två varandra? Jag måste ha formulerat mig klantigt. Byter man ettan till:
"Alla rollspel (med något skräckinslag) kan man spela skräckäventyr med"
så blir det lite bättre.
Trean är mest en dum fördom så den ska man nog ta bort. Jag kan inte riktigt stå för det.
Annars är det en bra sammanfattning som jag tycker känns riktig.

Hoppas det inte är något du ogillar nu.

/Rising

"...eller en automateldsregel i Neotech eller en Glory-regel i Pendragon, eller en Angst-regel i Wraith, eller en Humanity-regel i Vampire, eller en XP-regel i D&D..."

Automatelden i Neotech håller jag inte med om. "Skräck" är ju en känsla och det är därför man inte ska ha dumma regler om det i ett spel som säger sig vara läskigt för spelarna. Automateld är däremot ingen känsla utan en handling och därför faller den liknelsen något.

Pendragon har jag inte spelat.

Wraith har jag spelat men med en spelledare som tänker som jag själv. Vi körde med regler, men någon angst kommer jag inte ihåg. Han måste ha resonerat som jag och skippat den.

Humanity i vampire är inte en känsla som man försöker få spelarna att känna, inte heller har xp något med känslor att göra. Vad jag menade var ju att ett rollspelsäventyr som ska vara roligt, sorgligt eller romantiskt för spelarna ju inte tjänar någonting på att man har någon sorts regler för om ens rollperson börjar skratta, gråta eller bli förälskad. Naturligtvis inte, det vore idiotiskt. På samma sätt är det idiotiskt med skräckregler i ett skräckspel. Om rollpersonen blir rädd eller inte är nämligen ganska irrelevant när man ska försöka skrämma själva spelaren.

"Vilket påminner mig om... jag snubblade över ett urgammalt inlägg på forumet, där Vindhand beskrev en kompis lackmustest för djup i rollspelsvärldar."

Mmm, hi hi, jag gillade Ylles term "spännis-spel". Det säger nog ganska tydligt hur många spelar dessa spel. För mig påminner det mer om just superhjälterollspel, och när vi spelar Vampire blir det mutantsåpa a la Chris Claremont förstås. Jag tycker dock att dessa förmågor inte riktigt gör karaktärerna omänskliga eller omöjliga att rollgestalta. Nästan tvärtom. Chewbacka är stark, C3PO kan en massa språk, Luke har The Force. Det finns ändå en trovärdig relation mellan dem.

Jag håller med om att det är lite koboldigt att vilja spela någon med superförmågor, men innerst inne har jag en liten kobold och den får resten av mitt väsen att ha kul när jag får rollgestalta som en mogen friformsförespråkare och ändå ha en massa balla barnsliga krafter.

Jag älskar dock dessa gamla trådar, så ett stort tack för att du letat upp denna. Särskilt saknar jag Hattens kompromisslösa humor nuförtiden.

/Rising

Visst, man har tagit monster och vissa beståndsdelar från H.P, men det är ju bara rekvisita!

Bara rekvisita? Hela spelvärlden och vitala reglers beteende är inte "bara rekvisita"...

Inte för att rekvisita är oviktig på något sätt...

Javisst. Det är man själv som får pressa ut skräck ur Kult och CoC också. Skräck är ju bara en känsla och kommer inte automatiskt bara för att man spelar ett rollspel med läskiga bilder på omslaget.

Det är där (tadaa!) Spelledartipsen kommer in. Börjar du se hur det hela hänger ihop nu?

Reglerna och spelvärldens fokus hjälper också till.

H.P:s böcker är färdiga berättelser och har inget med ett rollspel att göra.

Om man får tro dig är det ibland tveksamt att rollspelet självt har något med rollspelet att göra ...

Men nej, du har fel. Självklart har HPLs berättelser med ett HPL-baserat rollspel att göra, precis som sagan om ringen har med ett sagan om ringen rollspel att göra. Var inte absurd.

Visst, det går att spela rollspelet CoC lika läskigt som det är i böckerna, det går också (även om man kör helt i spelets anda och följer alla regler) få det till ren action.

Nepp, det kan jag inte hålla med om. Ren action ligger definitivt inte i spelets anda. Det är också ganska motstävigt att göra det helt utan regeländringar om kosmologin skall bli alls synbar.

Poängen är att "helheten" som du kallar den, endast har resulterat i två punkter: Regler för skräckpåverkan, samt spelledartips för skräck.

Nej, det var de två punkter du valde att plocka ut och bemöta en och en som om de var och en vore den enda skillnaden.

Helheten är just helheten och inget annat. En viktig del av den som jag tagit upp flera gånger är spelets fokus. En annan är att världen i sig skall lämpa sig för att skrämma en typisk karaktär. Men det är som sagt helheten som räknas...

Jag har faktiskt kört BtMoM med några småbarn

Ojdå... det finns få saker som är mer orädda än småbarn....

Det är ju bara fernissa. Byt ut "aliens" mot "indianer" och Ripley mot Sheriffen så kommer du långt.

Japp, långt mot att göra det till westernskräck i stället. Byt ut tillräckligt mycket så tappar du även skräckbiten. Vad är problemet? Man kan, steg för steg, bygga om Vampire till AD&D utan att det ändrar vare sig AD&D eller Vampire i dess grundutförande.

Det du kallar fernissa (eller rekvisita) kallar många "spelvärld". Vissa anser att det är en ganska viktig komponent för ett spel.

Nja, jag vet inte faktiskt. Jag tycker man kan spela det så som det är, redan, om man bara rollgestaltar ordentligt. Tyvärr skulle den modifikationen döda en massa spelsätt som redan erbjuds i Vampire, så jag är inte helt övertygad. Det känns som om spelet skulle bli fattigare på det viset.

Naturligtvis skulle det bli "fattigare". Det skulle bli ett skräckrollspel snarare än intrig/action/supers. Om man försökte expandera CoC till ett intrigspel med saftigt mycket action skulle man på liknande vis vara tvungen att tumma ganska hårt på skräckbiten.

B: Det är alltså min slutsats. Än så länge har den gått förbi utan angrepp. Det enda du sagt om det är att "jomen, skräck, det är väl en genre? Det står ju "skräckfilm" på en del filmer i videobutiken" typ.

Läs igen. Det där är inte ens i närheten av ett referat av min argumentation.

Du måste ha en prydlig etikett för att kunna spela skräck med det, alltså?

Nej (återigen), jag tycker att en etikett skall backas upp av innehållet.

Rena skräckfilmer som Rosemarys baby, Psycho, The Shining, Exorcisten och Fåglarna

Är detta B-skräckfilmer? Nej. Alltså har de föga med chock att göra.

Ur din synvinkel anser jag

Kan du släppa min synvikel är du snäll, jag behöver den faktiskt och du verkar inte hantera den rätt. ;)

Än så länge tycker jag att det är kul att använda dina argument för att bevisa varför Vampire inte skulle vara ett "skräckrollspel" till att bevisa att inte ett enda rollspel skulle vara det, eller att de faktiskt är det allihop.

Däri ligger det stora problemet. Ett definition är oanvändbar om den innefattar _allt_. Den är lika oanvändbar om den inte innefattar något alls. Med andra ord: om man skall definiera termen "skräckrollspel" så måste det göras på ett sätt så att den faktiskt innebär en avgränsning. Grundläggande.

Det är på grund av saker som denna som hela debatten är meningslös. Det går inte att debattera huruvida en viss genrebeteckning är korrekt för ett visst spel med någon som motsätter sig genrebeteckningar över huvud taget. Det är som att debattera fördelning av skattemedel med en anarkist. Jag tänker inte fortsätta, nu när meningslösheten är uppenbar.

Om man skall fortsätta något vore det den intressanta frågan om spel kan ges genrebeteckning (gärna i en ny tråd). När den är löst kan vi återkomma till vilken genrebeteckning spel X bör ha. Innan dess är det bara fånigt.

"alla vampirespel jag deltagit i [har] antingen varit intriger eller action."Det tycker jag är en farlig åsikt. Liksom: "Alla negrer jag sett har varit tjuvar eller våldtäktsmän..."

Skärp dig. Det är ingen åsikt, utan ett faktapåstående. Alla vampirespel jag deltagit i har varit antingen intriger eller action. Det är inte mer fördomsfullt än att säga att alla hundar jag ägt varit Terriers.

Som faktapåstående är det heller inte så rysligt intressant eftersom det är begränsat till _min_ erfarenhet... det var därför det inte var presenterat bsom ett argument på de vis du vill låta påskina.

"Alla regelsystem går snabbt om man inte följer dem."

Det fina med storytellersystemet är ju att du inte ska behöva slå tärningar och ändå följa systemet till punkt och pricka. Det är ju som B-färdigheter i Expert. De SKALL egentligen inte slås för. Sedan har man kommit på ett system så att man KAN slå för färdigheterna iaf, vilket är till för de som vill slåss mycket, framförallt. Nå, vampire har ett oerhört stort stöd för att man ska kunna använda färdigheterna som tärningslösa B-färdigheter (färdighetsbeskrivningarna är på rätt många sidor) vilket inte rolemaster har om man får för sig att spela tärningslöst.

"Naturalism är inte kubism, även om konstnären säger det."

Nä, men naturalism har inget kubistiskt över sig ALLS, och är alltså rollspelens motsvarighet till My little pony.

Vampire är snarare att klassificera som "neomodernistisk post...öh...brutalistisk avant garde-kubism" eller något annat nipprigt för de som inte är vana vid den sortens skräck. Det är helt klart kubism, och vad som är "mest" kubistiskt är bara en fråga om vilka referenser man har. Det enda man KAN säga är helt enkelt att tavlan är "ful". Att det finns många som tycker Vampire är en ful tavla, det stör mig inte. När folk påstår att det inte är kubism, däremot, då reagerar jag.

Och hittils har jag alltså inte sett ett enda argument för att vampire skall klassificeras som expressionism utan att jag kunnat komma med motargument som visat på att det är fel. Jag antar att de flesta i den här tråden tycker att deras åsikter är bättre än mina iofs, men det är ju på något vis okej att vara envis om man åtminstone lyckas övertyga sig själv att man har rätt.

/Rising

Blä! Konkretiserad skräck! Spelledaren säger "jag är ledsen, grabbar, jag kan inte skrämmas på riktigt utan har ett par monster här som gör att ni kan dö om ni tittar på det. Om ni är rädda om era rollpersoner borde ni alltså bli rädda när jag skickar fram det här monstret. Det är min enda chans att skrämmas, förstår ni".

Nej, det gör han naturligtvis inte.

Om du lade ned mer tid på att förstå det folk säger och mindre tid på att bygga upp skenbara motståndare som du kan "besegra" i argumentation så skulle denna tråd vara mycket konstruktivare.

Ah, där har vi skillnaden. Jag "Spelar" inte min karaktär efter bästa förmåga. Jag "gestaltar" den.

Tänk på ordet skådespelare. Innebär det att de olika skådespelarna kämpar mot varandra i ett stort spel för att vinna platsen som hjälte innan ridån går ned? Nej. De spelar sina roller efter bästa förmåga. Eller Gestaltar den om du så vill

Om något läskigt händer med min rollperson så agerar jag ut skräcken, jag sitter inte och tittar på spelledaren och väntar på att han ska slå fram hur rädd jag blir.

Den enda som gör det är nog din fantommotståndare som du så elegant argumenterade ned nyss. Var det kul?

En CoC-spelare väntar ett ögonblick fyllt av skräck för att se om hans/hennes sinne klarade av påfrestningen...

Mmm, om inte spelledaren anstränger sig för att skrämmas utan brädspelshinder så sabbar han nog stämningen i all fall.

I verkligheten är de hjälpmedel. Om man inte gillar dem behöver man inte använda dem, men de finns där, redo att hjälpa.

He he. Jag som tycker spelledaren skall gestalta monstrets sanna natur genom dess ageranden, dess sätt att skrämmas på och på det sätt den presenteras för spelarna. Det verkar enklare att säga "det här monstret är en själasugare och suger bort 2d4 av dina soulpoints. Läbbigt va? Kan du tänka dig att förlora din sjäääl!? Åh, vilket hemskt öde, va? Vänta, bakom den kommer en Apatixdemon! Gissa vad den gör? Den suger 4d6 willpoints av dig! Vet du vad som händer om man åker ned på noll? Man blir ett kolli!!! Jo, kan du fatta vad äckligt!? Åh, kolla vad som kommer bakom dig, det är en Imphotenzia! Så fort du ser den förlorar du 4d8 shagpoints, om du åker ner på noll så kommer du dö av frigiditet!!! Har du sett vad olika alla monster är i det här spelet? De har helt olika inre natur, visst?"

*swosh* *biff* *socko* ... Rising vann igen

Läs spelledartipsen i CoC.

. Mer att ett monster kommer och spelet tar för givet att jag inte skall bli rädd på riktigt utan måste slå tärningar och förlora MTH, SAN eller VST för att skräcken skall konkretiseras.

Det är ju inte alls avsikten. Mekaniken finns där för att öka och stimulera din rädsla inte för att ersätta den.

Äh, men en del monster i CoC har ju en typiskt konkret kropp. Dessa är enkla att beskriva precis som de ser ut. Annars föreslår jag alltså att du beskriver monstret mycket suggestivt eller allra helst inte alls.

För att underlätta detta innehåller CoC i samband med varje monster ett citat från den litterära källa monstret är hämtat från där det också beskrivs, suggestivt och allt. Ännu ett fint hjälpmedel som visar fördelarna med spel skrivna för en specifik genre.

Tja, när man lärt sig vad ens yrkesnivåer innebär i vampire (vilker ju är rätt logiskt upplagt, särskilt om man är van vid B-färdigheter) så vet man precis vad man klarar utan problem under normala omständigheter,

Så när man lärt sig vampires skala och vant sig vid de underliga tärningarna så är det enkelt att förstå vad x pluppar innebär?

... Det låter ju precis som alla andra spel och alla andra mekaniker i hela världen.

Jo, det funkar bättre.

Jag håller med på punkt 1, 4 och 5, kanske lite på 3an ändå.

Men, jag anser fortfarande att man kan kalla ett rollspel för skräckrollspel om konstruktörerna har konstruerat spelet för skräcksituationer. Jag lägger dock även Vampire i skräckfacket, så där är vi överens, på nåt sätt.

Jag skrev:

"Det är man själv som får pressa ut skräck ur Kult och CoC också. Skräck är ju bara en känsla och kommer inte automatiskt bara för att man spelar ett rollspel med läskiga bilder på omslaget. "

Du svarade:

"Det är där (tadaa!) Spelledartipsen kommer in. Börjar du se hur det hela hänger ihop nu?"

Det har du ju redan sagt tusen gånger. Blir äventyret BtMoM MINDRE läskigt om man skulle ta bort spelledartipsen i regelboken? Nej. Spelledartipsen kanske gör CoC till ett BÄTTRE rollspel i vissas ögon, okej, men det gör INTE att rollspelet hamnar i någon särskilt fin kategori där man måste uppfylla en massa stränga kriterier för att få platsa in.

"Självklart har HPLs berättelser med ett HPL-baserat rollspel att göra, precis som sagan om ringen har med ett sagan om ringen rollspel att göra. Var inte absurd."

Eh, nej. Sagan om Ringen (berättelsen) handlar väl egentligen om makt som korrumperar och vilka som är bäst lämpade att inneha den? Inte de teknologiskt framgångsrika (dvärgarna), inte de kulturellt framgångsrika (alverna) utan de naturliga, jordnära och anspråkslösa. (hobbitarna) Så har jag tolkat det, iaf. Det ryms mer sensmoral i den berättelsen, givetvis, men av allt som finns i böckerna är det ju mest rekvisitan (orcher, balroger, mithril, osv) som kommer med i våra rollspelssessioner när vi lirar det. På samma sätt kan man byta ut elder things mot mangademoner i BtMoM och tvätta bort alla H.P-liknelser i ett nafs och ändå ha kvar det viktiga; skräcken. Då visar det sig att skräcken i äventyret inte har något med H.P att göra. Det är ju bara ett försäljningsargument för att nå ut till H.P:s fans.

"Ren action ligger definitivt inte i spelets anda."

Inte i böckernas anda, menar du. Det har ju regler för strid och det är ganska snabbspelade regler också. Det räcker för action. Jag har aldrig spelat CoC så, men jag har spelat rena actionkampanjer i Chock, och trots att det inte HELLER är ett actionrollspel i dina ögon så visste vi inte bättre då utan spelade som vi trodde spelet skulle spelas genom att bara läsa reglerna och inte låsa oss vid termen "skräckrollspel" som kunde dyka upp då och då. Det gick förstås utmärkt.

"Nej, det var de två punkter du valde att plocka ut och bemöta en och en som om de var och en vore den enda skillnaden.

Helheten är just helheten och inget annat. En viktig del av den som jag tagit upp flera gånger är spelets fokus. En annan är att världen i sig skall lämpa sig för att skrämma en typisk karaktär. Men det är som sagt helheten som räknas... "

Ursäkta, kan du vara lite vagare? :^)

"Helheten" är ju ett oerhört subjektivt begrepp, hur kan du använda det för att säga att inte Vampire ÄR ett "skräckrollspel" (ditt begrepp, inte mitt) när det finns en massa andra människor som tycker det? Kunde du inte nöja dig med att du inte TYCKER att Vampire är ett "skräckrollspel"? Då varken "spelledartips" eller "skräckmekanik" duger som ståndpunkter var och en för sig har de också ingen annan funktion än att bakas in i den stora "helheten" som du enbart kan sätta etikett på ur en rent subjektiv bedömning.

Du tycker inte vampire är läskigt. Okej, jag tycker nog inte Svenil var så roligt. Jag står inte och pekar finger åt Svenilspelarna och säger att de inte spelar ett "humorrollspel" för det. För, precis som du, kan jag inte stödja ett sådant påstående med ett hållbart argument, utan det är ju en rent personlig åsikt.

"Det du kallar fernissa (eller rekvisita) kallar många "spelvärld". Vissa anser att det är en ganska viktig komponent för ett spel"

Hate to burst your bubble, men alla dem har faktiskt fel. Kolla Kurosawas "livvakten", Clintan i "för en handfull dollar" och Bruce Willis i "last man standing." En och samma film. Tre olika scenerier. Man ändrar rekvisitan, men det är samma story, samma känslor, samma handlingar, samma allting förutom just omgivningarna. Skräcken i en skräckfilm har alltså inget med omgivningarna att göra utan är enbart byggd på handlingen och berättartekniken. Precis som hadnlingen i "livvakten" inte behövde några japaner.

"Naturligtvis skulle det bli "fattigare". Det skulle bli ett skräckrollspel snarare än intrig/action/supers. Om man försökte expandera CoC till ett intrigspel med saftigt mycket action skulle man på liknande vis vara tvungen att tumma ganska hårt på skräckbiten."

Spelar ni så? Går ni systematiskt igenom allt reglerna erbjuder för att få med ALLT i era äventyr? Låter konstigt, då skulle alltså alla DoD-spelare ha börjat bygga borgar och köra med fältslag när Gigant kom. Så var det inte för oss. Inte heller har vi kört med kampsportsreglerna i Kult. Vi har inte MODIFIERAT spelet och tagit BORT kampsportsreglerna, vi har bara gjort rollpersoner som inte kunnat karate. Har vi spelat Kult fel? Körde vi Gigant tokigt? Spelar man Chronopia fel om man inte lägger in både snöhäxan, dimalver och de edsvurna i varje äventyr? Nej, rollspel KAN säkert bli strukturlösa om man tappar den röda tråden och försöker för mycket. Då blir det ett "dåligt" rollspel i ens personliga åsikt. Så länge man tycker rollspelet är "bra" får man ta vilka bitar man behöver i varje äventyr. Kult kan spelas både som ångestskräck, actionskräck och äckelskräck, men förmodligen inte allt i ett och samma äventyr. MÅSTE en spelgrupp spela med SAMTLIGA sätt för att spela "rätt"? Det tycker inte jag. Så länge det finns skräckingredienser kan man spela skräck med det.

"Nej (återigen), jag tycker att en etikett skall backas upp av innehållet."

Prova att skita i etiketten och titta direkt i innehållet, istället.

"Däri ligger det stora problemet. Ett definition är oanvändbar om den innefattar _allt_. Den är lika oanvändbar om den inte innefattar något alls. Med andra ord: om man skall definiera termen "skräckrollspel" så måste det göras på ett sätt så att den faktiskt innebär en avgränsning. Grundläggande."

Vad sägs om "alla spel man kan skrämma spelarna med"? Det är ju ändå det som är poängen. "Alla spel med skräckingredienser nog för ett helt äventyr" är också bra. Resten är bara personliga åsikter om vad som gör ett BRA skräckrollspel.

"Skärp dig. Det är ingen åsikt, utan ett faktapåstående. Alla vampirespel jag deltagit i har varit antingen intriger eller action. Det är inte mer fördomsfullt än att säga att alla hundar jag ägt varit Terriers. "

...men får det dig att påstå att alla hundar ÄR terriers? Nej, men ändå så står du alltså och påstår att allt vampirespel är action och intriger. När du säger "det finns många hundraser. Jag har tyvärr bara sett terriers" då ligger du närmare sanningen även med Vampire.

/Rising