De allra flesta rollspelsäventyr är inte vilka berättelser som helst, utan tillhör en väldigt specifik genre: äventyrsberättelsen. Äventyrsberättelsen har alltid varit fokuserad på aktiviteter som utförs av män, enbart män och inget annat än män. Ta några klassiska äventyrsberättelser och fundera över hur många kvinnoroller det finns!

Robin Hood -- en kvinnoroll: Marion
Ivanhoe -- två kvinnoroller: Rebecca och Rowena
De sju samurajerna -- en kvinnoroll: Shino
De tre musketörerna -- två kvinnoroller: Milady och Constance

(Nu var de här exemplen bara de första jag kom att tänka på. Kritisera dem gärna. Jag är medveten om att det finns fler kvinnoroller i några av dem, men de är relativt oviktiga bifigurer.)

Antalet kvinnoroller i den genomsnittliga äventyrsberättelsen är alltså inte speciellt stort, och när det gäller klassiska berättelser är det sällan någon som tar upp det som ett problem. Man skulle till och med kunna säga att två kvinnoroller är en för mycket, eftersom Ivanhoe bara har två brudar att välja mellan, men ändå väljer fel varenda jävla år!

Så oavsett hur sned könsfördelningen är i ett rollspelsäventyr är den ändå bättre än i de flesta Robin Hood-filmer. Det är naturligtvis ingen ursäkt, bara ett försök att förklara varför könsfördelningen ser ut på ett visst sätt. Traditionen säger att huvudpersonerna i en äventyrsberättelse ska vara män, och med den traditionen i ryggmärgen blir de män. Det måste inte vara på det viset, men traditioner är svåra att bryta.

Det här gäller naturligtvis bara rollspel som handlar om just äventyrande. I rollspel med ett annat fokus bör man förvänta sig en annan könsfördelning, men sådana rollspel är ganska ovanliga.

(Och så vill jag förtydliga att jag inte försöker försvara någonting, jag försöker bara förklara varför saker är på ett visst sätt, och varför jag inte tycker att det är speciellt konstigt att det är så.)

/tobias