Visserligen vet jag ju att man inte kan styra över vartåt diskussionen barkar, men den frågeställning jag lyfte fram i diskussionsstarten (och som många deltagare tycks ha missat [eller valt att ignorera]) hade mycket lite med jämn könsfördelning av SLP eller orsaker till ojämn könsfördelning av SLP att göra.
Vad jag undrade var hur man kan kräva att könsmaktsordningen ska vara »historiskt trovärdig« när inga andra aspekter av spelvärlden behöver leva upp till samma krav.
(Det kan förstås vara så enkelt att ingen här på Rollspel.nu tycker att det är så.)
Det är nog ingen som kräver att könsmaktsordningen ska ha en särställning...?
Och jag uppfattar det kontroversiella i ursprungsdiskussionen mer som ett krav på att könsmaktsordningen INTE ska vara till fördel männen, även om spelvärlden i andra aspekter eftersträvar "historisk korrekthet".
Som "Roleplaying is so gay" skriver:
Och det borde för i helvete visst vara 50/50 män och kvinnor i spel. Jag kan utan problem köpa att det inte behöver vara det i varje äventyr – men visa mig i så fall ETT ENDA spel med övervikt åt andra hållet
http://roleplayingissogay.wordpress.com/2010/01/21/varfor-konsfordelning-spelar-roll/Jag kan utan problem köpa att det inte behöver vara det i varje äventyr,
även om det inte skulle gå att hitta ett enda spel med övervikt åt andra hållet.
Det enda det påvisar då är nämligen att rollspel är att jämställa med ja'vet'ente, kanske actionfilmer a la Rambo. Att kräva kvinnodominerade våldsorgier är det ju ingen som gör (och nu bortser jag från att de säkert finns).
Kanske har vissa en bild av att rollspel är en lika rik och bred kulturyttring som romaner eller tv-serier. Så är ju brutalt inte alls fallet - rollspel är en ytterst liten nischhobby, som har varit (och fortfarande är) starkt mansdominerad. Jämförelsen med "100% action" filmrullar - och inga andra sorters filmer överhuvudtaget - är mindre orättvis än vad man kan tro.
Det konstruktiva vore väl att sätta eld i baken på de kvinnor som spelar rollspel att även
skapa rollspel; inte att bitcha på åttiotalets pionjärer för att de i sitt visionära skapandearbete inte också tänkte på jämställdhetsdebatten trettio år senare?