Får börja med att tacka Han för en bra och spännande genomförd kampanj. Svavelvintern är ju en klassiker, men det vilar en stor del nostalgi över äventyret, vilket man inser idag då man ganska snabbt upptäcker att det kanske inte är det bästa äventyr som skrivits genom tiderna. precis som du skriver så innehåller Svavelvintern en del klassiskt grottröj och en del meningslösa och märkligt placerade fiender som bara finns där för att spelarna ska få slakta lite spännande monster. Dock har ju äventyret potential, alla fraktioner och det politiska spelet som man som SL kan lyfta fram, vilket du även gjorde på ett bra sätt.

Lite allmänna reflektioner (Kampanjen):

* Jag uppskattade att återigen få köra Svavelvintern, jag gillar miljön och att få återse Majura är roligt.
* Bra att du tog bort vissa platser och vissa möten, eller att du snabbspolade dem. Jag gillar att hålla mig inom handlingens centrum och fokusera på det som man är där för att göra. Visst, ibland hamnar man på sidospår, men den röda tråden var ganska klar, vilket gjorde att man snabbt kunde samla sig och rikta intresset på huvudspåret.
* Spelledarpersoner som du presenterade dök upp senare i kampanjen långt efter att man räknat bort dem. Sådant är alltid bra, ger en känsla av kontunitet och skapar en levande känsla för spelledarpersonerna. Dom finns där av en anledning och deras handlingar kan också få konsekvenser. Spelledarpersonerna blir inte bara WoW NPC’s som står och väntar på att få dangel eller för att ge oss information.
* Även om du flera gånger påpekade att du kände att äventyret var rälsat så lyckades du skapa en illusion om att vi hade helt fria händer att göra vad vi ville. Ett bra knep som man kan använda sig utav när man spelar klassiska DoD äventyr. Speciellt Svavelvintern och Döda skogen som egentligen bara är ett X antal beskrivna platser som spelarna kan besöka enligt valfri önskan. Jag kan även tänka mig att du som spelledare uppfattade äventyret som rälsat på grund av att vi som spelare ville hålla oss till huvudtråden hela tiden. Här kan jag bara tala för mig själv via min karaktär som faktiskt kommer från platsen, där av min oönskan att besöka massa ovidkommande platser, min karaktär är ju uppvuxen på Majura och varför ska jag på upptäcktsfärd till platser jag redan varit på eller i alla fall hört talas om. Nåväl, rälsningen var bra. Lagom.
* Episkt vs Grisodlarnivå. Jag uppfattade aldrig kampanjen på en Episk nivå. Okej, vi var duktiga, men motståndet var desto bättre, i alla fall huvudkaraktärerna. Jag fick mer uppfattningen att vi var redskap för någon större, kanske Shaugul, kanske Kyrkan, kanske gudarna själva. Speciellt slutet gav mig den känslan. Sådan gillar jag och personligen så tycke jag att det var roligt!

Lite allmänna reflektioner (Regler):

* Jag gillar dina regler, och jag tycker verkligen att du har bearbetat som såpass mycket FRÅN DoD att jag är glad att du ändrat namnet på det
* Slimmat och snabbt. Att slå ett slag och genom det kunna läsa av hela momentet, eller handlingen är bra. När man dessutom får stor frihet som spelare att beskriva sina handlingar utifrån resultatet är alltid uppskattat, i alla fall enligt mig... Jag älskar att få in kritiska skador på namnlösa spelledarpersoner och själv kunna beskriva hur man tar död på dem.
* Snabba strider. Lite av det jag tog upp tidigare men striderna är snabba och initiativbrädet är ett skitbra redskap. Precis som vi pratade om så är det kanon att det finns regeltekniska strategiska val man kan utföra i kombination till improvisationsmöjligheterna. Detta gillar jag verkligen. Jag som spelare gillar att hitta på skojiga och galna saker i strid, men när jag samtidigt får cruncha lite siffror och ha möjlighet till vissa strategiska val så är systemet komplett, i alla fall för mig. Bra jobbat där. Jag skulle dock kanske vilja ha en slump inräknad i initiativet, men du har säkert en anledning till varför man har fas värde, en anledning som jag inte lyckades komma på

Slutligen lite personlig:

Jag har senaste åren haft svårt att leva mig in i den klassiska DoD fantasyn, jag tycker att "Tolkien" fantasy är piss trist. Därför har jag svårt att finna roliga karaktärer när jag spelar. Jag kan inte komma på något nytt. Egentligen är det inget fel på min fantasi, utan det är spelvärlden (eller fantasymiljön) som inte ger mig någon input. Men rollspel är rollspel och jag hade tokroligt när vi spelade och det är fantastiskt skönt att snabbt kunna varva mellan humor och seriöst rollspelande, även om jag kan ta till mig att jag lallar runt lite mycket ibland...

Bra genomförd kampanj, intressanta spelledarpersoner, sköna miljöbeskrivningar, coola nya infallsvinklar (berättarröst osv), bra spelare gör att jag ger kampanjen mycket höga betyg... Bra jobbat Han!