Vad tycker du om sju porträtt?

[Tre solar]

Utan att veta något om innehållet verkar sju porträtt vara ljusår ifrån alla andra äventyr som säljs till svenska spel. Men det är som sagt utan att veta något om innehållet.
Hur är det om man faktiskt vet nåt? Håller äventyren lika hög klass som konceptet, eller är idéerna bättre än hantverket?

Jag hindras från att ta reda på saken själv i och med att det inte är "mitt" spel att SLa.
Så Berätta!

[Rymdhamster]

Jag tycker att sju porträtt är riktigt bra, väl värt varenda krona det kostar. Sure, nån bit skulle jag antagligen plocka bort, och nån bit skulle jag antagligen modda lite. Men det är bara för att anpassa det till min personliga smak.

Sanningen är dock att jag inte har så bra koll på andra svenska äventyr. Men det är annorlunda så pass att det är en hel kampanj, snarare än ett äventyr. Och jag skulle nog säga att det känns som en rätt komplett kampanj också. Jag tror inte att det är så där jättemycket man måste fixa själv, såvida inte spelarna bestämmer sig för att hitta på något helt eget så klart.

Jag tycker hantverket är rätt gediget rakt igenom. Även den bit (en rätt liten bit i sammanhanget) som jag inte gillar är fortfarande bra, bara inte i min smak.

[Arfert]

Jag är ju part i målet, men tycker att det är en kampanj som tar ut svängarna och är vuxen på riktigt. :) Bra skriven och konstig på ett bra sätt.

[Organ]

Även den bit (en rätt liten bit i sammanhanget) som jag inte gillar är fortfarande bra, bara inte i min smak.

Det vore intressant att höra vilken del du pratar om.

[Tre solar]

Jag är ju part i målet, men tycker att det är en kampanj som tar ut svängarna och är vuxen på riktigt. :) Bra skriven och konstig på ett bra sätt.

Du är såklart inte diskvalificerad från att tycka bara för att du är part i målet. Men i gengäld hade jag kanske hoppats på ett mer innehållsrikt svar. Du om någon borde ju veta...

Till exempel:
hur påverkades resultatet av att flera författare var inblandade?
vilka kompromisser ledde det till? vilka oväntade synergier?
vad innebär "vuxen på riktigt?"
på vilka sätt märks författarnas olika personligheter vid spelbordet?

[Rymdhamster]

Det vore intressant att höra vilken del du pratar om.

Spoiler: 

Alla ombord för roligt,

Som sagt tycker jag inte att den är dålig, och beroende på vilken ton man vill sätta kan det kapitlet vara precis rätt för kampanjen. Det är ganska precis så jag föreställer mig att en lite halvdålig knarktripp skulle vara, eller i alla fall minnet efter en halvdålig knarktripp.

Men först och främst tror jag inte att jag kommer kunna spelleda det kapitlet på ett sätt som faktiskt förmedlar känslan. Jag är lite fummlande och hackig i mitt spelledande, och jag tror det skulle resultera i att det där kapitlet blir rätt tråkigt att spela eller bara konstigt på ett otillfredställande sätt.

Sen tycker jag kanske att det kapitlet inte var tillräckligt väl sammanknutet med den faktiska kampanjen. Det här behöver såklart inte vara ett problem eller något dåligt, kanske är sånna här utflummningar en vanlig del av världen snarare än den specifika kampanjen. Men 7 porträtt representerar mitt första möte med världen som presenteras i Svenska Kulter, så det kan jag inte uttala mig om.

Och även om den här typen av händelser inte är väl förankrade i världen heller så behöver det fortfarande inte vara något fel. Jag kan lätt se hur en del kan tycka att ett sånt här frikopplat mellanspel kan vara kul och uppfriskande. Ett intressant avbrott helt enkelt.

Och jag är i grund och botten inte emot såna här [url=https://www.youtube.com/watch?v=WJRBPlnBg24]storläppade alligator-ögonblick[/url], det är nog just att kapitlet inte riktigt funkar med min spelledarförmåga och det känns lite för abrupt i min smak. Men med lite egen utfyllnad som introduktion åtgärdar man ju lätt det senare.

Återigen: jag tycker inte kapitlet är dåligt på något sätt. Jag upprepar detta om igen ihop om att slippa äventyrsskrivare som går i försvarsställning i ett felriktat försök att förklara kapitlet för mig. It's not you, it's me. Okay?

hur påverkades resultatet av att flera författare var inblandade?

Själv blev jag överraskad av att allt ändå kändes så pass sammanhållet. Ofta när flera författare varit inblandade (fast det kanske mest är när det kommer till amatörer) så spretar slutresultatet åt olika håll och känns lite osammanhängande även fast storyn kanske är glasklar. De olika kapitlen är förvisso rätt olika, men jag tycker definitivt inte att det märks (inte på ett dåligt sätt, i alla fall) att det varit flera olika som skrivit.

[Tre solar]

Själv blev jag överraskad av att allt ändå kändes så pass sammanhållet. Ofta när flera författare varit inblandade (fast det kanske mest är när det kommer till amatörer) så spretar slutresultatet åt olika håll och känns lite osammanhängande även fast storyn kanske är glasklar. De olika kapitlen är förvisso rätt olika, men jag tycker definitivt inte att det märks (inte på ett dåligt sätt, i alla fall) att det varit flera olika som skrivit.

I fågelböcker står det ibland saker som "lika allmänt utbredd som skatan; i storlek som en berguv".

Om du skulle jämföra Sju porträtt med ett annat äventyr utifrån objektiv braighet, vad är en bra referenspunkt och varför? (typ: om du tycker om X kommer du gilla Sju porträtt för...)

[Jocke]

Om kampanjen ska jämföras med något annat så är det ganska mycket Unknown Armies över det hela.

[Rymdhamster]

I fågelböcker står det ibland saker som "lika allmänt utbredd som skatan; i storlek som en berguv".

Om du skulle jämföra Sju porträtt med ett annat äventyr utifrån objektiv braighet, vad är en bra referenspunkt och varför? (typ: om du tycker om X kommer du gilla Sju porträtt för...)

Svårt att säga, det påminner inte om något äventyr eller någon kampanj jag läst förut direkt eftersom jag aldrig hållt på med kontemporära skräck-/okultspel. Men det är en kampanj, och inte ett äventyr skulle jag säga, vilket jag tycker kan vara viktigt för eventuella jämförelser.

Nått äventyr skulle kunna bli antingen topkapi eller Jönsonligan (beroende på spelledare och grupp). Nått äventyr skulle kunna bli ett mörkare Arkiv X-avsnitt. Ett par av äventyren skulle antingen kunna bli rena sängkammarfasher eller rätt täta thriller/drama-episoder.

Det är väl kanske det som jag ser som en stor fördel med 7 porträtt, det borde vara rätt lätt (utan att egentligen behöva ändra något) att köra de flesta av äventyren i helt olika stämning beroende på vad man är ute efter själv. Alltifrån rätt lättsam humor till rätt mörk skräck. Hur det är skrivet tycks dock uppmuntra till en rätt mörk humor i stil med Sean of the Dead.

[Tre solar]

Om kampanjen ska jämföras med något annat så är det ganska mycket Unknown Armies över det hela.

Unknown armies som i "det hypade spelet" eller som i "spelet som har svårt att nå sin potential"?

Eller är det mer som att din körskolelärare är egentligen en ond magiker och måste därför se till att du kuggas på uppkörningen tills du åkt på alla gator i Stockholm i ett mönster som får alla klockor att stanna under en sekund och då använda denna extrasekund till att komma förbi tidlåset på ICAs deponi-kassaskåp och stjäla tvåhundrafemtio tjugolappar vilka kan läggas i en särskild sekvens som gör det möjligt att läsa Selma Lagerlöfs samlade verk på ett sådant sätt att de imploderar och de skadliga återverkningar som hennes konstnärskap har på dagens samhälle kondenseras till en trettonsidig pamflett som kan cirkuleras i motsatt riktning med en budbil tills den försvinner i en anti-sekund och teleporteras till Bilderberggruppens sammanträde där den influerar dem att införa ett globalt RUT-avdrag på körskoletjänster, vilket gör att den onde magikern kan plocka ut 7% högre inkomster i framtiden genom att förlägga sin verksamhet till Bretagne.

[Jocke]

Unknown armies som i "det hypade spelet" eller som i "spelet som har svårt att nå sin potential"?

Eller är det mer som att din körskolelärare är egentligen en ond magiker och måste därför se till att du kuggas på uppkörningen tills du åkt på alla gator i Stockholm i ett mönster som får alla klockor att stanna under en sekund och då använda denna extrasekund till att komma förbi tidlåset på ICAs deponi-kassaskåp och stjäla tvåhundrafemtio tjugolappar vilka kan läggas i en särskild sekvens som gör det möjligt att läsa Selma Lagerlöfs samlade verk på ett sådant sätt att de imploderar och de skadliga återverkningar som hennes konstnärskap har på dagens samhälle kondenseras till en trettonsidig pamflett som kan cirkuleras i motsatt riktning med en budbil tills den försvinner i en anti-sekund och teleporteras till Bilderberggruppens sammanträde där den influerar dem att införa ett globalt RUT-avdrag på körskoletjänster, vilket gör att den onde magikern kan plocka ut 7% högre inkomster i framtiden genom att förlägga sin verksamhet till Bretagne.

Alla tre.

Eller det är ju inte heller en helt riktig bild, men i ett äventyr till Unkown Armies så träffar man på två äldre kvinnor på en parkeringsplats. De är i nån slags bråk. Den ena ropar "I'm a gun!" och skjuter pistolskott ur munnen. Det visar sig vid en närmare undersökning att hon faktiskt är en pistol - som någon förvandlat till en äldre kvinna.

Typ så är det.

Och sen så är det ganska likt att vara en kultist och att var med i the occult underground.

Det är också rätt så bra.

Edit: Sen så är sju porträtt skrivet i lite samma stil som kampanjen to-go med tydliga olika delar och info om vad olik grupperingar gör under den delen. Så där har det ju inte med själva miljön eller så att göra, men gör ändå att jag påminns om UA.

[Arfert]

Alla ombord för roligt är snarare en novell av Fager, och en åktur. En bit fiktion bland alla "vanliga" äventyr. Elvira är inte bara en rollspelskampanj, det är skönlitteratur också.

[Arfert]

vad innebär "vuxen på riktigt?"

Ibland (White Wolf, jag tittar på dig. Med flera.) är skräckrollspel skrivna på ett sätt så man nästan hör spelskaparna säga "det här kommer kidsen tycka är häftigt" *host Target host*. Eller för en goth-målfrupp i de äldre tonåren eller lägre tjugoårsåldern.

Så inte här.

Det finns en massa riktiga livserfarenheter av diverse jobbiga saker inblandat här och där i texten. Vuxna saker. Sen säger jag inte mer om det to protect the innocent.

Samtidigt som det finns en skön humor i allt det hemska.

hur påverkades resultatet av att flera författare var inblandade?
vilka kompromisser ledde det till? vilka oväntade synergier?

Folk har ju som sagt olika livserfarenheter och referenser. Samtidigt var alla på bollen och förstod grundstoryn, då det blev inga som helst kompromisser. Snarare tvärtom, man inspirerade varandra och byggde ihop. Väldigt trevligt att se hur det växte. Fager är ju dessutom van att hålla i skrivarkurser på Folkuniversitetet, det kom till nytta här. Jag gick en av de kurserna, och då skrev vi en kollektiv historia. Lite samma sak här.

[Rymdhamster]

[I] Elvira är inte bara en rollspelskampanj, det är skönlitteratur också.

Ja, jag tycker helt klart att det var underhållande att bara läsa igenom boken. Lite i samma klass som Enemy within där: en massa kul extragrejer som egentligen bara SL nånsin kommer att ta del av =)