Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Sägner från Symbaroum - en äventyrskrönika

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Samuel, Idag, 15.00
2 responses
37 visningar
0 gillar
Paal
av Paal
 
Skapad av Evokee, 19 November 2017, 21.58
42 responses
887 visningar
0 gillar
IcarusDream  
Skapad av Acenchious, 20 November 2017, 22.17
12 responses
275 visningar
0 gillar
jensofsweden  
Skapad av Måns, Idag, 08.39
15 responses
202 visningar
0 gillar
anth
av anth
 
Skapad av Henke, 19 November 2017, 13.07
53 responses
1.683 visningar
1 gillar
ragi
av ragi
 
Skapad av wilper, 10 May 2017, 19.57
93 responses
3.890 visningar
10 gillar
Angrontyr  
Skapad av Lambendil, Idag, 13.41
1 response
72 visningar
3 gillar
Rangertheman  
Skapad av wilper, Idag, 11.57
0 responses
42 visningar
2 gillar
wilper
av wilper
 
Skapad av Evokee, 20 November 2017, 22.47
42 responses
1.075 visningar
0 gillar
Bifur
av Bifur
 
Skapad av Marrik den allvetande, 20 November 2017, 20.57
4 responses
118 visningar
0 gillar
RedMoon
av RedMoon
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • Sägner från Symbaroum - en äventyrskrönika

    SPOILERS för de publicerade äventyren för Symbaroum.
    Detta är tänkt som en krönika över vår spelgrupps äventyr i Ambria och Davokar.
    Vi började med Det Förlovade Landet för ca två månader sedan och har spelat i princip en gång i veckan sen dess.
    Dock är vi gamla och långsamma och tar god tid på oss men vår tanke är att ta oss igenom Kopparkronan- trilogin inom rimlig tid.



    Spelgruppen består av mig själv som spelledare och två spelare, oftast med någon SLP som fungerar som hjälpreda.

    Spelare 1: Demion Valbroso, ung hetlevrad adelsman som anser sig lite bättre än alla andra och tyvärr har svärdskicklighet att backa upp det med. Är något naiv om den stora världen och tenderar att se allting i svart eller vitt. Bär på en ockult hemlighet och anses vara familjen Valbrosos svarta får. Är ute efter ära och berömmelse för att hävda sig i sin familjs ögon.

    Spelare 2: Argaryn Korpmane, luttrad före detta Jägarkårist som skapat sig både vänner och fiender högre upp i leden. Fick ett vanhedrande avsked från kåren men har klarat sig väl som viltjägare och guide tack vare sin hökblick och träffsäkerhet med bågen. Drömmer om hämnd och uppgörelse.

    SLP 1: Ukko "Stinkaren", svartalf som specialicerat sig på kroppen och dess funktioner, framförallt var man bäst knivar någon, men även vilka gifter som ger mest effekt. Detta gör hinom även till en habil fältskär och medicus, även om han finner lite väl mycket nöje i att operera på folk. Han lägger även ständigt näsan i blöt, smyger tyst som en skugga och är allmänt klåfingrig.

    SLP 2: Gandolfo Galder, novis inom Ordo Magica. Något nervös och ständigt med näsan i en bok men är trots allt en kapabel magiker som inte tvekar inför faror. Anförtrotts att hämta hem en magisk eldsten från det gamla landet. Pratar ständigt om sin vördade läromästare Mäster Vernham. (Är en modifierad version av Bartolom).

    Last edited by Paal; 12 November 2014, 15.10.

  • #2
    1. Det Förlovade Landet Spelmöte 1

    Introducering till karavan-tältstaden söder om Titanerna.

    Möte med Svartalfen Ukko som självmant tar på sig guidningen av gruppen.

    Möte med Karavanmästaren Aragasto och kamptest mot hans karavanvakter.
    De förlorar testet men hanterar sig så pass väl att de hyrs på som vakter med hjälp av Ordo Magica novisen Gandolfo Gander.

    Andra intressanta personer med på karavanen är Svartkappan/Teurgen Lestra och stigfinnarna Ludo och Belun.

    Karavanen ger sig iväg genom bergen trots vinterns ankomst och kommer efter några dagar till en varm källa där läger slås och badande påbörjas.

    Plötsligt upptäcks stölden av Gandolfos eldsten som anses kritisk för hela resan genom de snöfyllda bergen.

    Efter lite spanande och utfrågande av karavanens medlemmar upptäcks att mulföraren Keler saknas. Hans kamrat Talk utfrågas och en riktning mot eventuellt tillhåll utröns.

    Spårning med hjälp av Stigfinnaren Ludo leder till en kvarnruin, en björnfälla undviks men avslöjar gruppen för Keler som sitter beväpnad med ett armborst högst upp i kvarnen.

    Med hjälp av pricksäkert bågskytte och modigt stormande av ruinen fångas en sårad Keler in. Keler ömsom ber för sitt liv ömsom hotar med att Van-Rogan Dödsmästaren ska komma dit. Ukko helar Keler från dödens grepp.

    Då upptäcks ankomsten av ett stråtrövarband, ledda av den vandöde Van-Rogan.

    Last edited by Paal; 12 November 2014, 15.09.

    Kommentera


    • #3
      2. Det Förlovade Landet Spelmöte 2

      Van-Rogan och hans stråtrövare närmar sig kvarnruinen där Demion, Argaryn, Ukko, Ludo och Keler sitter i toppen.


      Ukko och Demion försöker barrikadera dörren utan större framgång samt rulla upp tunnor med sten för trappan.

      Argaryn och Ludo gör dig redo att skjuta och Keler betros med sitt laddade armborst då han lovar att kämpa på deras sida.

      Striden börjar, en stråtrövare fälls, men plötsligt förråder Keler dem med ett armborstskott mot Argaryn. Intern strid utbryter medan Ludo fortsätter fälla stråtrövare och Van-Rogan tillsammans med sina två svärdskämpar når in i kvarnen.

      Demion frigör sin magi i vrede mot Keler och han täcks av sårbölder som krälar av larver. Med sin sista styrka slänger sig Keler mot Argaryn i ett desperat försök att ta tillbaks eldstenen, men Argaryn lyckas kniva ihjäl honom.

      I detta tumult stormar Van-Rogan, Dödsmästaren in tätt följd av sina två svärdsmän. Detta utmynnar till en utdragen strid där en svärdsman får en tunna över sig och rasar ner för trappan, den andre såras och skräms på flykten, både Ludo och Demion såras ordentligt, vissa blir förhäxade av den vandöde, Argaryn slås två gånger medvetslös av rövarhövdingens spikklubba, han uppväcks bägge gångerna av Ludo.

      Argaryn lyckas dock både stjäla Van-Rogans kapade hand och distrahera honom med denna och eldstenen vilket leder till att den vandöde äntligen besegras och halshuggs.

      Ukko som blivit ivägsänd innan striden utbröt för att hämta hjälp, fick en pil i sig och beslöt sig för att stanna och hjälpa sina kamrater. Han dyker nu upp med de återstående rövarnas blod på sina händer.

      Han rapporterar även att fler stråtrövare rör sig mot kvarnen och i sitt sargade tillstånd väljer våra hjältar att fly tillbaks till karavanen. Detta sker utan trubbel men spanande figurer ses dock följa dem.

      Väl tillbaks hos karavanen redogör de för sina strapatser och vinner Gandolfos eviga tacksamhet för återförandet av eldstenen.

      Lestra undersöker den vandödes avhuggna skalle som togs med och det uppdagas att Van-Rogans själ troligen var bunden till hans avhuggna hand som lämnades kvar i kvarnen.

      När såren förbinds upptäcker Argaryn märkliga sår på Ludo och tycker sig märka att Lestra håller dem alla under hård uppsikt.

      Argasto beslutar att det omedelbart är dags att ge sig iväg och karavanen rullar återigen ut på vägen över de snöhöljda och vintriga bergen.

      Last edited by Paal; 12 November 2014, 15.09.

      Kommentera


      • #4
        Riktigt bra referat! Striden kändes levandegjord och intressant -det var inte bara en strid i en väderkvarn utan det var förräderi, vrede och hämnd.

        Kommentera


        • #5
          Tackar. Den striden var mycket lyckad, speciellt för att vara första riktiga striden i ett nytt system.

          Dock hade jag nästan hoppats att de skulle fly Van-Rogan eftersom han är lite väl farlig som första fiende, vilket han bevisade genom att slå ut Argaryn två gånger och skada de andra svårt.

          Keler blev snabbt ett favorit-hatobjekt.

          Kommentera


          • #6
            3. Det Förlovade Landet Spelmöte 3

            Karavanen fortsätter sin färd över bergen, vädret blir kallare och snön värre. Några har frusit ihjäl.

            På ett spjut mitt i vägen sitter ett spetsat huvud från den flyende rövaren från Van-Rogans band. Är det en varning eller ett tecken, vad betyder det?

            En lavin utlöses och drar med sig två personer och det mesta av veden från karavanen. I lavinens spår upptäcker Argaryn och Ludo en stenskorsten, en stenport lokaliseras och med Demions och Ukkos hjälp bänder de upp dörren.

            Skorstenen leder till en slags dvärgisk vaktutpost eller förrådsstuga. Ett dvärglik hittas och finns vara fullt av spindlar, en giftdrypande etterskara.

            Striden blir kort men intensiv och spindlarna drivs på flykten, dock inte utan att lämna några förgiftade.

            I stugan hittas bandage, en flaska med okänt elixir och en mystisk budrulle skriven med dvärgiska runor.

            Argasto är ängslig att snabbt ge sig iväg igen särskilt med tanke på den döde dvärgen. Gandolfo rådfrågas både angående elixiret som kan vara ett livselixir och budrullen som han konstaterar är skriven på dvärgiskt skiffer som han inte kan tyda. Dock har han kontakter som kan hjälpa till (hans älskade Mäster Vernham).

            Någon dag senare måste vedförrådet fyllas på och flera grupper skickas ut. Våra hjältar hör ljud av strid i en dunge och springer på de båda stigfinnarna Ludo och Belun tillsammans med Svartkappan Lestra ståendes framför två döda kamrater och en hungerulv med fem jakaarer i släptåg.

            En blodig strid utbryter där Argaryn faller under två jakaarer och Demion fastnar i en utdragen brottningsmatch på liv och död med en annan jakaar. Till sist lyckas Ukko med stigfinnarnas hjälp förgifta och lönnhugga ihjäl hungerulven, vilkens död skrämmer de återstående jakaarerna på flykten.

            Dock visar sig hungerulven varit en hamnskiftande alvkvinna och det är nu ett alvlik endast iförd ullkappa och en rostig armring i järn som ligger framför dem. Lestra spekulerar i vad alven/hungerulven var ute efter och Demion påpekar att den endast tycktes intresserad av stigfinnarna. Efter påtryckningar och hård utfrågning lyckas Demion och den ihoplappade Argaryn få Ludo enskilt och berätta vad han vet.

            Ludo och Belun var med vid en expedition in i Davokar ledd av Gorak och Alahara, de fann ett kungagravkummel och plundrade det på rikedomar. Gorak var endast ute efter den ärgade kopparkrona som satt fastvuxen på den döde barbarkonungens skalle. Efter en tids glada dagar i Tistla fäste började expeditionens överlevande medlemmar dö eller försvinna mystiskt och till sist försvann även de två ledarna efter något samröre med borgmästare Nattbäcka. Ludo och Belun flydde söderut och hamnade i karavanen. Ludo minns skallen som isande och och skrämmande men hävdar att han knappt rört vid den. Han ber dem att inte avslöja för Belun vad han berättat.

            Våra hjältar återvänder till karavanen med alvliket i släptåg och redogör för striden men utelämnar Ludos historia. Argasto blir återigen ängslig och oroar sig över dräpandet av en alv (som kvickt begravs), i hast piskar han åter fart i karavanen.


            Kommentera


            • #7
              4. Det Förlovade Landet Spelmöte 4

              Karavanen sätter av igen och det blåser upp till storm, en isande snöstorm som har övernaturliga drag. Argaryn tycker sig höra en röst i stormen, och observerar att både Lestra och Gandolfo gör detsamma.

              Gandolfo tvingas plocka fram och aktivera eldstenen för att hålla dem vid liv. En magisk sfär av ljus och värme sprider sig över lägret, men det tar hårt på mäster Galders krafter.

              Lestra gör sina misstankar om korruption och svartkonst hörda, både mot stigfinnarna och mot Demion. Hon försöker även luska reda på vad Ludo berättat. Hon bekräftar att även att Belun lider av misstänkta stigmata-sår.

              Argumenten går höga om det är klokt att fortsätta trots vädret men alla avvaktar gryningen för att se då.

              I morgontimmarna dyker två alver upp, en ridandes på en älg, och kräver utlämningen av de två stigfinnarna. Förhandlingar påbörjas av Argaryn och Argasto, men endast att stigfinnarnas brott skulle vara kopplat till expeditionen i Davokar utröns.

              Alverna för en viskad konversation på sitt eget språk och lämnar sedan ultimatumet, överlämna dem eller dö, ni har tills solnedgången.

              Återigen utbryter ett tumult till diskussion och stigfinnarna ställs mot väggen av våra hjältar som lyckas få ur Ludo historien om deras expedition inför alla.

              Lestra förespråkar högljutt och hätskt att de två besmittade ska slås i järn och föras till svartkappornas tempelborg på Titanernas nordsluttning, för undersökning och "rening".

              Gandolfo iakttar att han översatt alvernas viskade konversation annorlunda än Lestra, som hävdar att alverna tänker dräpa alla oavsett, Gandolfo tror att de endast vill åt stigfinnarna.

              Argasto avkräver alla en åsikt och till sist bestäms att Stigfinnarna ej ska lämnas ut, om de ska lämnas i Lestras våld överlåts till senare.

              Strax efter detta beslut återvänder alverna. Så snart det står klart att överlämningen uteblir så anfaller de utan pardon.

              Alven Godrai är en mästerlig bågskytt och sårar flertalet av karavanmedlemmarna, inklusive Argaryn, innan Ukko når honom och påbörjar en dubbelt förgiftad duell. Till sist faller Ukko av giftet, Godrai förvillas av Gandolfos magi och Argaryn stormar fram för att möta den uppretade men vacklande alven klinga mot klinga...

              Alven Saran-Ri har iklätt sig björnsärk och stormar karavandeltagarna Argasto, Lestra och stigfinnarna och fäller några av dem. Demion kommer till deras undsättning med magi och stål. Demonbjörnen pressas hårt och lyckas aldrig träffa Demion som öppnar maskrälande sår efter maskrälande sår på den och till sist begraver sin klinga till hjaltet och dräper hamnskiftaren.

              I samma stund faller Belun till marken med ett skrik och något omänskligt sliter sig ut från hans kropp, en vidrig massa av hudlösa muskler och behornade ben tornar upp sig från resterna av stigfinnaren och vrålar ut sitt hat. Styggelse!

              Kommentera


              • #8
                5. Det Förlovade Landet Spelmöte 5

                Styggelsen som var Belun reser sig med vrål av pur ondska och hat.
                Ludo backar skräckslaget och snyftandes bort från den. Lestra gör sig redo för strid. Demion flyr mot närmsta karavanvagn och försöker locka styggelsen med sig men till ingen nytta, monstret krossar Lestras spjut och slår henne blodig till marken med ett slag.

                Argaryn, nu borta från alvbågskyttens syn skyndar till Ukkos sida för att förbinda hans sår, detta lyckas och Ukko raglar fram sida vid sida med Argaryn mot stridens center.

                Gandolfo avbryter sin förvirringsattack mot Godrai, som omtöcknat ser sig omkring för att genast fokusera på Styggelsen. Gandolfo stålsätter sig för att betvinga vidundrets sinne och lyckas förvirra det, dock med korruption sköljande tillbaks över honom.

                Godrai vänder allt sitt fokus mot Belun, slänger en handfull pilar åt Argaryn och tillsammans påbörjar de arbetet att förvandla styggelsen till en nåldyna.

                Ukko rusar så fort han orkar mot styggelsens rygg samtidigt som han dränker sitt kortsvärd "Kniven" med gift.

                Under tiden söker Demion igenom Gandolfos vagn på jakt efter Eldstenen, vilken han finner i ett låst skrin som snabbt slås i bitar.

                Gandolfo bibehåller varelsens förvirring samtidigt som Lestra reser sig och börjar skrika ut instruktioner om hur Styggelsen bäst bekämpas.

                Demion återvänder till striden med eldstenen i hand och lyckas kasta denna över styggelsen till Gandolfo som dock måste avbryta sin sinnesförvrängande magi för att fånga den.

                Detta ger dock styggelsen sin chans att attackera och den fäller Demion till marken med ett ohyggligt slag med sina klor. Demion lyckas i panik undgå dess övriga anfall men är liggandes under den.

                En sista gemensam desperat attack koordinerad av Lestra ser styggelsen genomborrad av pilar, huggen med gift i ryggen samt svärdsspetsad underifrån, detta får den slutligen på knä, nära sitt slut.

                Då åkallar Gandolfo eldstenens inneboende krafter och eldslår styggelsen med en flammande våg, vilket knäcker varelsens sista krafter och får den att smälta ihop till en hög av brinnande svart kött.

                Innan lugnet hunnit lägga sig tar alven Godrai tar genast sikte på den vettskrämde Ludo och upprepar sitt tidigare ultimatum om att han ska sona sina brott.

                Efter en hel del diskuterande med en upprörd Lestra som fortfarande vill ta Ludo i fångenskap inser Demion och Argaryn klokheten i Godrais pragmatism och får Lestra att backa. Alven avrättar den för sitt liv beende Ludo utan en min, tar ett sista farväl av sin fallne kamrat Saran-Ri och försvinner utan ett ord in i snömassorna.

                I efterdyningarna av stridandet förbinds och väcks de som kan till liv. Argasto lever men är svårt skadad. Resten av karavanen har blivit beskjuten av något som antas vara älvor och fyra resenärer ligger döda.

                De döda begravs under lösa stenar, Demion håller sig vid den döda alven intill det längsta och tycks meditera över dess lik innan den också begravs.

                Karavanen rullar fram igen när gryningen kommer och några dagar senare är de förbi de svåra högplatåerna och kan se det förlovade landet breda ut sig i all sin prakt framför dem.

                Dock uppmärksammar de ett rövarband som iakttar dem på avstånd från en klippås ledda av en reslig figur med en avhuggen hand runt halsen.

                Våra hjältar tackas och belönas för sina insatser utöver det normala.
                Argasto förklarar dem vänner och betalar överdådiga 10 daler var. Handelsmännen som överlevt skänker blandade föremål som tack. Gandolfo förklarar återigen sin tacksamhet och säger sig stå i skuld till dem, han verkar villig att resa vidare med dem om det önskas. Ukko följer efter vare sig någon vill eller inte.

                Vart leder vägen härnäst?

                Kommentera


                • #9
                  Ursprungligen skrivet av Paal Visa inlägg
                  3. Det Förlovade Landet Spelmöte 3


                  En lavin utlöses och drar med sig två personer och det mesta av veden från karavanen. I lavinens spår upptäcker Argaryn och Ludo en stenskorsten, en stenport lokaliseras och med Demions och Ukkos hjälp bänder de upp dörren.

                  Skorstenen leder till en slags dvärgisk vaktutpost eller förrådsstuga. Ett dvärglik hittas och finns vara fullt av spindlar, en giftdrypande etterskara.



                  Hej Paal har du någon tanke med dvärgen och pergamentet? Undrar tyckte om ideen.

                  Kommentera


                  • #10
                    Dvärgen var delvis med för att etablera att det faktiskt finns dvärgar i bergen, eller har funnits. De är ganska osynliga i världen än så länge annars. Pergamentet är tänkt som en side-quest om de lyckas dechiffrera det i Tistla Fäste. Hur stort det äventyret blir är ännu oklart.

                    Kommentera


                    • #11
                      6. Nidingsnatt spelmöte 1

                      Karavanen ankommer till gränsstaden Prios Pass och splittras genast upp i olika grupper.


                      Argasto ska fortsätta upp mot Yndaros och måste förtulla sina varor.

                      Lestra sällar sig genast till andra svartkappor och muttrar om deras tempelfästning i bergen en dagsritt bort.

                      Gandolfo beger sig till Ordo Magica-residenset för att rapportera och förklara sitt bindande av eldstenen.

                      Ukko försvinner tillfälligt.

                      Demion och Argaryn tar sig igenom gränsvakterna med sina papper och får en skrivrulle levererad från Valbrosofamiljens ställföreträdande patriark Baramei Valbroso. Meddelandet ger order om att föra ett paket till Borgmästare Nattbäcka i familjen Valbrosos namn. Det är skrivet ganska avfärdande och kan anses vara ett något förnedrande uppdrag för en ädling. Hästar och paket finns att avhämta i staden.

                      Ukko dyker upp igen, hästar hämtas, åsna förhandlas om, men till sist tar Ukko själv åsnesaken i egna händer.

                      Inhandling av sköldar och diverse utrustning.

                      Sammanstrålning på värdshuset Svarta Svanens strupe. Gandolfo beordrad att rapportera till Ordo Magica-enklaven i Tistla Fäste. Ser fram emot att återse sin älskade mäster Vernham som tydligen lämnat orden.

                      Avresa i gryningen från Östra porten. Grupper av häxjägare genomsöker gryningsdimman. Misstankar om Lestras inblandning.

                      Våra hjältar misslyckas smyga förbi och blir anropade. Efter mindre lyckade förklaringar tröttnar Demion och genomborrar sin utfrågare. Resten av häxjägarna flyr förskräckta undan för att tillkalla förstärkningar.

                      Efter ilgalopp mot stadsporten lyckas de muta sig till passage och tystnad innan häxjägare och svartkappor hinner ikapp.

                      Efter möte med en riddare och hans väpnare på landsvägen blir de anvisade riktning mot ett värdshus med ett kapell väl värt besöket. Oväder närmar sig men man bör hinna fram.

                      Vid avkroken mot värdshuset överraskar de en trupp stråtrövare i full förd med att plocka igenom vraket av en vagn, dess last och dess passagerare.

                      Efter en del smygande tas stråtrövarbandet med överraskning. Utmärkt bågskytte från Argaryn ger våra hjältar övertaget och en gemensam insats mot resen som anför rövarna ger dem segern. Dock lyckas en svartalv fly undan.

                      När lugnet lagt sig förbinder Ukko allas sår och det finns tid för eftertanke...

                      Kommentera


                      • #12
                        7. Nidingsnatt spelmöte 2

                        Våra hjältar plockar igenom liken efter stråtrövarna. Vårdar den överlevande köpmannen till vakenhet och tar med de döda köpmännen.

                        Den överlevande köpmannen Godfrei är på väg till värdshuset Jakads hjärta med en dyrbar last av öltunnor. Efter diverse vilda ölsäljarfantasier slår de följe och hjälper honom laga den trasiga vagnen.

                        Väl framme vid värdshuset möts de av en pallisad-omgärdad byggnad med intilliggande stall, kapell, källa och trädgårdsland. I porthuset sitter en yngling och ringer i en varningsklocka.

                        Koldra, värdshusvärdinnan kommer dem till mötes, hälsar dem välkomna, tar hand om vagn, köpmannen och bjuder dem till värdshuset för ett stop öl. Där upptäcker Argaryn till sin stora besvikelse finner att hans flörtande med Koldra leder till intet då hon presenterar sin make och fyra barn.

                        I matsalen stöter de på Svarthök, en lätt alkoholiserad trubadur som gärna ställer sina välljudande tjänster till förfogande.

                        Svarthök berättar även historien bakom Jakads hjärta vid källans strand då tvagning och rening försigår.

                        Jakad var en Svartkappa som genom syner och visioner fann en helande helig källa och byggde ett kapell för pilgrimer. Dock sinade de helande aspekterna i källan då Jakad föll för hämnande alvpilar. Koldra som dragit sig tillbaka från en äventyrlig karriär upprättade värdshuset, rustade upp kapellet och byggde pallisaden och lever på resande och pilgrimer.

                        Vid badandet i källan skådas även trädgårdsresen Mangold påtandes i sin grönskande domän. Svarthök avslöjar även att en väldigt påflugen och påverkad pilgrim besökt kapellet för någon dag sedan och brutit upp bräder och gastat om sin mästares vrede och hämnd. Antagligen besatt av legenden om det helande skymningsvattnet?

                        Demion och Argaryn känner igen mästarens namn, Nattklinga, som en av de rövarhövdingar de varnats för i Prios Pass. De varnar Koldra som inte riktigt tar hotet på allvar men ändå sätter ut en vakt för natten.

                        Mitt i nattens svartaste timmar väcks alla sovande av pilar som slår in i värdshuset och varningsklockans klämtande. Pallisaden är under massiv attack!

                        Hela komplexet är omringat och under attack från Svartalfer ledda av två människogestalter.

                        Melga, Koldras 13-åriga dotter håller på att bli fångad i porthuset. Argaryn skyndar till undsättning, efter en stund ansluter Ukko medan Demion och Gandolfo något senare försvarar en annan utsatt del av pallisaden. Koldra och hennes make sköter försvaret av värdshuset.

                        Svartalferna tycks närmast besatta, de slåss utan tanke på sina egna liv med frenesi och desperation.

                        Argaryn och Ukko lyckas efter hårt kämpande som lämnar Ukko rejält skadad nedkämpa angriparna och välta bort deras stege.

                        Demion gör processen kort med sin första motståndare men möter sedan sin överman i en svartalf som slåss som en demon. Demion genomborras och får buken uppsprättad för att sedan slås ned från pallisaden och störta mot en säker död. Men i sista stund fångar resen Mangold den medvetslöse Demion och lägger ned honom för att förblöda bland tomaterna.

                        Gandolfo tar upp striden genom att lägga en eldvägg tvärs över både stege och svartalf. Den vansinnige svartalfen trotsar dock eldhavet och börjar brinnandes pressa Gandolfo bakåt.

                        På andra sidan gården har Argaryn skickat flickan Melga för att förbinda Demion och se om han går att rädda.

                        Detta lyckas snart och en kritvit och blodfattig Demion sätter sig upp och utlöser en larvböldsförbannelse på sin baneman. Svartalfen stupar äntligen med larver sprutandes ur strupen och Gandolfo kan bränna upp anfallarnas stege.

                        Med bägge stegarna förstörda drar sig anfallarna tillbaka, bara för att börja hugga ner träd och dansa extatiskt och ursinnigt runt de båda mansgestalterna vid en kittel som spyr ut en röd dimma som sveper sig runt dansarna.

                        Just som våra hjältar samlar sig och ska börja dryfta vad som måste göras kryper en svartalf, som till synes ej drivs av samma vansinne som de andra, över pallisaden och gestikulerar vilt att den kommer i fred "Ni måste hjälpa mig"!

                        Kommentera


                        • #13
                          8. Nidingsnatt Spelmöte 3

                          Svartalfen som krupit över palissaden och kommer i fred presenterar sig som Shuggludd. Efter en del missförstånd och misstänksamhet, speciellt från Demion, så förklarar Shuggludd att han vill rädda sin stam från Nattklingas slaveri.

                          Svartalfstammen Varraguldru hålls i slaveri med hjälp av tungt drogmissbruk, växlande mellan raseri från vildtugget och utslaget eufori från drömsnuset.

                          Det är en förskjuten barbar-häxmästare vid namn Ashfaru som tjänar Nattklinga och förser henne med alla droger och dekokter. Till sin hjälp har han en mystisk kopparkittel med märkliga bilder och runor.

                          Våra hjältar passar på att förbinda sina sår och den svårt sargade Demion prövar innehållet i elixirflaskan de hittat hos dvärgliket. Det visar sig vara ett livselixir precis som Gandolfo gissat och Demion återställs mirakulöst.

                          Samtidigt dånar en sprucken röst utanför porten, det är Nattklinga som ger alla innanför pallisaden ett glas (ca 30 min) på sig att lämna platsen för alltid och överlämna källan till henne eller dräpas till siste man.

                          Koldra avslöjar att en sista flaska heligt vatten från källan återfanns för många år sedan och att den hänger i ett snöre runt halsen på Mangold. När de inspekterar flaskan känner både Argaryn och Gandolfo igen den gnistrande vätskan som Skymningsvatten och de gissar att den uppenbart korrumperade Nattklinga söker ett sätt att rädda sig från förstyggelse.

                          Nu föds en intrikat plan som involverar att Gandolfo skapar ett skenverk av Argaryn som ska fly ut mot skogen tydligt bärandes på skymningsvattnet för att locka med sig Nattklinga och de flesta svartalferna, samtidigt som den verklige Argaryn, Ukko, Demion och Shuggludd smyger sig ut och tar sig mot Ashfaru och kitteln bakifrån. Väl där hoppas de kunna använda kitteln för att sprida det motgift (blå droppar) som Shuggludd bär på.

                          Planen sätts i verket men redan när de smyger över pallisaden faller Demion och avslöjar dem för en spejande svartalf. Detta leder till en rusande jakt genom skogen och fällandet av svartalfen innan denna når Ashfaru.

                          Väl framme vid kitteln tas snabbt de vakter som är kvar hand om och Argaryn och Ukko lyckas gemensamt överrumpla Ashfaru mitt i giftkokandet. Dock missuppfattar Ukko tillfångatagandet och knivar snabbt ihjäl den oanande häxmästaren.

                          De övriga svartalferna med Nattklinga i spetsen har genomskådat skenverket och är på väg tillbaka, våra hjältar inser att de inte kommer hinna sprida motgiftet i tid utan letar snabbt igenom Ashfarus saker och finner en handfull recept. Med viss möda baxas kitteln upp på Demions och Argaryns ryggar och flykten tillbaks mot värdshuset är i full gång.

                          Strax innan de når porthuset faller ett pilregn och Shuggludd störtar till marken. Argaryn rusar tillbaka för att dra honom till säkerhet men anfalls av de första återvändande svartalferna. Demion når dem till sist, hugger dem fria och släpar in dem innanför porten.

                          Genast anfaller Nattklingas trupper ursinnigt med nya stegar och en murbräcka. Mangold tar spjärn mot porten och håller emot så gott han kan medan Argaryn och Demion håller palisaderna fria från stegarna.

                          Ukko har plundrat Mangolds trädgård på ingredienser och följer febrilt receptet för Blå droppar ståendes mitt på gårdsplanen över kitteln.

                          Nattklinga hotar återigen alla til livet men möts endast av en rad smädelser från Demion. I ursinne halshugger hon närmsta svartalf och släpper med ett muttrat ord lös en isande våg av förlamande skräck över försvararna. Demion säger inget mer.

                          Med ett brak spricker till sist porten och Mangold ställer sig redo att möta anstormningen samtidigt som både Argaryn och Demion tar upp positioner bredvid honom.

                          Gandolfo, Svarthök och Koldra med familj står redo att understödja från palissaden och Ukko gör sig redo att släppa lös motgiftsdimman när Svartalfshorden ledda av Nattklinga med sitt svarta tvåhandssvärd i högsta hugg rusar mot våra hjältar...

                          Kommentera


                          • #14
                            9. Nidingsnatt spelmöte 4

                            Resen Mangold möter Svartalfshorden med portbommen i händerna och lyckas hålla dem tillbaka i portöppningen i värdefulla sekunder.
                            Argaryn skjuter pilar in i massan för att sedan sluta upp bredvid Mangold. Demion hugger ner de Svartalfer som försöker ta sig förbi resens barrikad.

                            På Argaryns beordran skjuts pilar och kastas stenar av Koldra med familj från palissaden, Svarthök stämmer upp i en kampsång med tveksam verkan. Gandolfo sitter i trans bredvid och lyckas på magisk väg förvirra Nattklinga för en kort stund.

                            Ukko kämpar febrilt med dekokten i bronskitteln men det drar ut på tiden.

                            Nattklinga når slutligen fram till Mangold genom svartalfshorden och klyver portbommen och sårar resen kraftigt med ett enda hugg.

                            En svartalf hoppar över försvararna och når nästan fram till Ukko vid grytan, Argaryn sliter sig loss från sin strid men betalar dyrt med ett försvagande köttsår i benet. Dock når han svartalfen och binder upp honom i strid.

                            Mangold och en av Gandolfo tillfälligt förvirrad Nattklinga slår ihjäl varsin svartalf och en isande kyla strömmar ut från det svarta svärdet som får Argaryn att stå förlamad för en stund.

                            Demion hugger ner fler av sina motståndare men missbedömmer deras kvickhet då han försöker greppa flera på en gång och nästan blir spetsad på kuppen.

                            På palissaden överfalls försvararna av svartalfer och Koldras make störtar ner och blir liggandes. Gandolfo binds upp i närstrid och släpper i desperation lös sin brandvägg, dock går något fel och elden sprider sig över både hans motståndare och honom själv. Ensam stapplar han ur eldhavet och lyckas släcka sig mot palissadgolvet.

                            Ukko lyckas slutligen få blå droppar-dekokten att verka i kitteln och en tjock blåaktig dimma sprider sig sakta ut från kärlet.

                            Demion greppar sin maskfyllda glasflaska och släpper lös sin larvfyllda magi mot Nattklinga men finner att den tungt styggelsesjuka riddaren inte påverkas så lätt, dock blir hon tillfälligt distraherad. Demion ser sin chans och avväpnar Nattklinga med ett mästerligt utfall, i samma stund angriper Mangold henne bakifrån och försöker fånga henne i en björnkram. Men resen slinter på den bloddränkta marken och kraschar rakt mot Demion som tvingas avbryta sitt anfall. Nattklinga ser sin möjlighet, griper sitt svärd från marken och öppnar den fallne resens hals.

                            Ukko lämnar den rökspyende grytan och försöker väcka den avsvimmade Shuggludd men misslyckas och måste fly undan från den annalkande dimman. Argaryn uttnytjar samma dimma genom att snurra runt sin motståndare och pressa svartalfen rakt in i dimbanken där den genast sjunker famlande till knäna och somnar in. Argaryn haltar mot värdshusets skyddande väggar.

                            Ukko ansluter till Demion och de båda anfaller rasande den försvagade Nattklinga för att utkräva hämnd för den fallne Mangold. Demion lyckas vräka omkull riddaren med sin sköld och Ukko som i all hast slarvar bort sin vanliga förgiftning lyckas trots allt såra Nattklinga svårt. Men dimman börjar vältra över dem och fler svartalfer är på väg från porthuset så de båda hjältarna ser inget annat val än att taktiskt retirera tillbaks mot värdshuset.

                            Gandolfo hjälper Koldra mot den sista motståndaren på palissaderna och de flyr mot fönsterna på andra våningen samtidigt som Svarthök dyker upp med spritflaskor och en oljelampa som han kastar mot porthuset. Detta driver de sista svartalferna in på gårdsplanen och in i den allslukande dimman.

                            Väl inne i värdshuset barrikaderar våra hjältar dörren bäst de kan och ser till så att alla fönster är stängda så att den sövande dimman inte tränger in. Koldra är dock hysterisk över sin makes öde och ger sig handgripligen på Argaryn som hon nu avslöjar att hon känt igen som en vanhedrad jägarkårist. Demion går emellan och golvar Koldra med sin sköld och Argaryn lugnar henne därefter genom att lova att ge sig ut i dimman och söka efter maken.

                            Demion och Argaryn virar blöta handdukar över sina ansikten och spanar så gott det går ner i den dimfyllda gårdsplanen från palissaden men misslyckas med att se något alls och tvingas in igen. Istället får de vänta tills dimman löses upp en bra stund senare och passar på att förbinda de skador som uppkommit. Väl ute på gårdsplanen igen kan de med dimman skingrad lätt se Koldras make och finner att han lever. De inser också att planen att frigöra Varraguldru-svartalferna från sitt mordiska tillstånd lyckats, men att det tyvärr bara är ett dussin som fortfarande är i livet. Shuggludd väcks och börjar samla sina resterande klanmedlemmar runt sig.

                            Våra hjältar ser även att Nattklinga är försvunnen, dock inte utan att lämna ett svart blodspår efter sig. Spåret leder ut genom den pyrande porten, förbi förödelsen runt palissaden där endast fler svartalfslik hittas och in i skogsbrynet där spår av hästar försvinner bort in i den djupnande skogen. Nattklinga har kommit undan.

                            Väl tillbaka på värdshuset tackas äventyrarna av både svartalfer och Koldra men det är en tacksamhet blandad med djup sorg och förlust och Demion och Argaryn inser att de nog gör bäst i att dra vidare så fort som möjligt. De hjälper till att gräva en större grav åt Varraguldru-krigarna och en mindre i trädgårdslandet åt Mangold.

                            De lämnar Jakads hjärta med ett skinn fyllt med Godfreis öl, klanen Varraguldrus svurna vänskap, den runpräntade bronskitteln, trubaduren Svarthök och ett löfte att lämna flaskan med skymningsvattnet i Solkyrkans vård. Nu leder vägen återigen norrut mot Tistla Fäste.



                            Kommentera


                            • #15
                              10. Vilddjurets märke spelmöte 1

                              Efter några veckor på vägarna norrut mot Tistla Fäste har gruppens relationer cementerats något.

                              Trubaduren Svarthök delade deras resa under några dagar men togs aldrig riktigt in av de andra resenärerna och lämnade gruppen för annat mål.
                              Ukko har utsett Argaryn till någon slags fadersfigur och följer honom hack i häl överallt. Han vill ständigt bli medtagen på jakt, spårning och bågskyttelektioner och försöker ivrigt visa sig duktig. Han påvisar dock skrämmande fallenhet för styckning av villebråd.

                              Mot Demion verkar Ukko mer tagit en mer jämlik inställning. Han anser att bägge är framstående knivare och diskuterar till Demions förtret ständigt fördelarna med sina knivar över Demions förvuxna stickare.

                              Till sitt stora förtret måste Demion erkänna att den usla svartalven börjar ligga honom varmt om hjärtat. Trots Ukkos uppenbara felaktighet om sina knivars förträfflighet gentemot Demions svärd, så börjar Ukko nästan ses som en...kamrat? En usel, tjuvaktig och illaluktande kamrat, men likväl.

                              Gandolfo har byggt upp en hälsosam respekt för Argaryn men ser honom dock som en källa av kunskap angående skogen och dess bestar och har oändliga frågor om styggelser och vandöda han mött.

                              Mot Demion har Gandolfo intagit en något mer mästrande ställning. Han uppskattar att ha ett skolat men opåläst öra att fylla med allehanda kunskaper. Speciellt har han försiktigt lagt fram trevare om hur man bäst skyddar sig mot korruption när man handskas med magi och har vid flera tillfällen antytt att Ordo Magica är den säkraste och effektivaste magitraditionen vars dörrar alltid står öppna. Han verkar även väldigt nyfiken på hur larvböldsbesvärjelsen faktiskt fungerar.

                              Demion är inte överförtjust i Gandolfo, speciellt inte i dennes snokande kring korruption och larvböldsmagi. Demion är bra på att förneka. Han inser dock att Gandolfo sitter på en hel del användbara kunskaper och är bra att ha som följe. Dessutom finns det en övertygelse och en frid över Gandolfo, vilket Demion avundas. Det var länge sedan han kände frid senast.

                              Demion representerar i mångt och mycket det som Argaryn har lärt sig att avsky med åren. Demion har en titel, ett väl ansett efternamn, en betydelsefull släkt. Han har aldrig behövt oroa sig för att få ihop mat för dagen eller tak över huvudet. Han har aldrig behövt lyfta ett finger eller anstränga sig för att nå dit han vill, allting har serverats honom på silverfat sedan barnsben. Argaryns illvilja mot Demions ursprung grundar sig naturligtvis i avundsjuka, även om han aldrig skulle medge det.

                              Därför krävde det stor karaktär av Argaryn för att inte döma Demion på förhand, att ge honom en ärlig chans att visa sitt rätta jag. Och även om Argaryns fördomar på många sätt visat sig sanna, så har Demions person ändå visat sig besitta ett djup som Argaryn inte trodde fanns. Under den polerade ytan och överlägsna manéret så kan han ana ett hjärta fyllt av ärlighet och en själ fylld av nyfikenhet.
                              Och man blir inte så händig med svärdet bara genom att äta femrätterssupé. Det är många timmars svett och tårar bakom den sortens vapenföre.

                              Argaryn har i takt med att han lärt känna den riktige Demion kommit att se honom lite som en oslipad diamant. Han har alla förutsättningar för att bli något särskilt, att bli beryktad, att bli en hjälte. Allt det som Argaryn själv aldrig blev. Men han kommer att behöva en knuff i rätt riktning för att hitta vägen.


                              Trots de uppenbara skillnaderna så ser Argaryn många likheter mellan sig själv och Ukko. Båda har trots dåliga förutsättningar kämpat sig fram i livet, tvingats slå ur underläge för att komma någonvart. Även om han inte ser Ukko som en sann vän, så ser han en lojalitet och en offervilja som är sällsynt i dessa mörka tider. Förutom att den lille svartalfen besitter kunskaper och färdigheter som är nog så användbara, så skulle han förmodligen ta ett svärd eller en pil för sina reskamrater. Även om Ukko kan ge ett synnerligen opålitligt intryck så känner Argaryn att han förmodligen kan lägga sitt liv i ”Stinkarens” händer. Och det är en egenskap som är värd mycket mer än att lukta gott.

                              Argaryn har ett skeptiskt – milt uttryckt – förhållningssätt till magi. Han ser all magi som en okänd urkraft som ingen egentligen kan tygla, och som lever sitt eget liv. Ordensmagi eller svartkonst – Argaryn har svårt att se skillnaden. Därför är han bekymrad över Demions experimenterande med dessa krafter, han ser att ynglingen inte har kontroll. Och han ser att han plågas och våndas varje gång han åkallat dem.

                              Gandolfo däremot ger ett tvärsäkert intryck. Hans förståndiga och akademiska inställning till magi har avdramatiserat det hela, och han har till och med något sånär lyckats förklara mekanismerna bakom. Argaryn ser det som en trygghet, en försäkring, att ha Gandolfo i sällskapet. Dessutom är han vis, beläst och har kontakter inom en organisation som Argaryn tidigare sett som mystisk och skrämmande.


                              Väl framför den östra stadsporten till Tistla Fäste möts våra hjältar återigen av rykten om rövarband, odöda, alver skådade i staden, vandrande rovtroll, övernitiska häxjägare och givetvis om allehanda fynd och skattexpeditioner inne i Davokar.

                              Inträde till staden måste betalas och varor förtullas. Demion visar än en gång sin förmåga att lyckas stöta sig medvakter och tjänstemän och det är nära att Bronskittlen de bär med sig beslagtas, men de kommer undan med en varning och extra tullavgift.

                              Väl innanför murarna får Demion en kort lektion om staden av Argaryn som spenderat en hel del tid här tidigare och de bestämmer sig för att uppsöka värdshuset "Huvudlösa hästen" där Argaryn borde bli väl bemött.

                              Strax innan de anländer till värdshuset som är beläget i de norra delarna blir de påsprungna av en flicka som tycks livrädd. Det står snart klart att hon jagas av häxjägare och beskyllts för både svartkonster och flåmord, vilket hon är helt oskyldig till enligt henne själv. De jagande häxjägarna omringar den lilla gruppen och försöker med hot och beskyllningar få dem att överlämna flickan, som heter Tenid. En ansenlig massa åskådare har samlats och ömsom hejar på och ömsom fördömmer häxjakten. Häxjägarna som är bland de smutsigaste slödder de sett, vars uppförande får Lestra att framstå som hjärtlig och älsklig i jämförelse, hävdar att de agerar i svartkappan Baumelos namn, ett namn de hört nämnas bland rykten om häxbränningar och terroriserade byar.

                              Argaryn försöker lugna ner alla inblandade men det hela urartar snabbt då en av häxjägarna försöker slita flickan ur Demions grepp. Stål och blod viner genom luften och snart är det full strid över hela gatan. Både Argaryn och Demion ansätts hårt av två motståndare var men Gandolfo kommer till räddning genom att förvrida sinnet så pass på en av häxjägarna att han blodtörstigt upprepat anfaller och jagar en av sina kamrater skrikande från platsen. Ukko slinker ut i folkmassan runtomkring och dyker upp i ryggen på Argaryns motståndare och snart ligger det två häxjägare med öppnade strupar på marken. Detta blir för mycket för de kvarvarande som flyr med hot om vedergällning efter sig.

                              Stadsvakten anländer i samma stund och ett svettig utfrågning påbörjas. Dock stöds våra hjältars version om självförsvar av en tacksam Tenid och ett flertal av åskådarna och Sergeant Grollo låter dem gå med en strikt varning om att stadsvakten kommer ha ögonen på dem i framtiden.

                              De når så till sist fram till Huvudlösa hästen i följe med Tenid och ställs inför frågan vad de bör göra härnäst?


                              Kommentera

                              Arbetar …
                              X