Tillkännagivande

Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

STRID vs KRIGARSVITEN

Minimera
X
 
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

    STRID vs KRIGARSVITEN

    Jag har tittat på den senaste modulen STRID kalla sinnen & härdat stål och jämfört med redan tidigare utgivet material, främst då den tredelade Krigarsviten som släpptes till Eon 3. Här är mina intryck:


    Tvärgranskar man Strid ks&hs bredvid krigarsvitenbestående av Riddaren, Vapenmästarenoch Krigsherrenkan man först se att, trots att den nya boken är rejält tjock med sina 258 sidor, var det gamla materialet totalt på hela 336. Vad vi har här nu är alltså bantat med sisådär 78 sidor, och jag kan nog konstatera att det är Riddaren och Fältherren som framför allt lämnats åt sitt öde. Riddaren är inte heller lika regeltung som de andra modulerna och därför det mest relevanta supplementet om Strid nu inte släcker all din blodtörst.

    Första intrycket av boken är, som så ofta, illustrationen på omslaget som föreställer en Zoriánriddare, med pålyxa (eller liknande). Vapnet finns inte beskrivet i boken, men får antas vara unikt för orden, eller riddaren själv, då den har Aurias solsymbol "utstansat" likt historiska yxor kan ha, fast med kristna kors. Rustningen är i hög grad fantasy-lik, vilket jag tycker rimmar dåligt med Eons allmänna strävan till realism och de illustrationer på rustningar du hittar inne i boken. Helmgast var i alla fall så nöjda med bilden att de lät trycka den en gång till inne i boken!
    Vi skall inte döma hela boken efter omslaget, öppnar vi pärmarna (riktiga hårdpärmar som duger gott som tillhygge) så märks det snart att Strid inte är överdekorerad med bilder, faktum är att det känns ungefär som Eon brukar. Huvudillustratören, Daniel Comerci, har en skissartad stil, med kraftfulla ansikten och nålvassa detaljer, tyvärr saknas balans i anatomin, men i de mer välarbetade verken lyfter figurerna från pappret med hjälp av hans skickliga skugg- och ljusteknik.

    Ett kort kapitel om rollpersonsskapande inleder boken, den uppmanar i större utsträckning till att skapa personer bortom Jargienän vad grundboken gör, men i mina ögon känns det äldre materialet mer omfattande och väcker större inspiration. Det går inte att komma undan att den största svagheten i Eon 4 är att spelat är tänkt att spelas i Jargiensom inte finns beskrivet på den detaljnivå som förövrigt kännetecknar Eon.

    Mycket krut har lagts på Sällskap och ordnarsom är namnet på följande kapitel, det är hela 48 sidor tjockt! En klarare uppdelning har gjorts mellan sakrala, profana och legoförband, och en praktisk lista över dem och vilken region de tillhör. Mycket är hämtat från Riddaren och Vapenmästaren men har utökats med tolv stycken nya sällskap, här ser vi en kraftig uppdatering. Beskrivningarna är mer djuplodade än i krigarsvitenvilket är välkommet, dock skrivna i kursiv stil vilket känns onödigt i sammanhanget. Mest revolutionerande är nog Oritons fria legionsom framträder som ett färgstarkt rövarband i den annars eon-akademiskt stela texten. Vidare har en del smådetaljer har ändrats, exempelvis så tar Herm novebara emot män i sina led och Zoriánordenej får bruka stick eller äggvapen längre - så inga lansar för kallavariet. Gradsystemet som avgör hierarkin inom de olika sällskapen har gjorts mera överskådligt och det känns som författarna tänker sig att vi skall skapa kampanjer där vi gör karriär inom dessa sällskap. En stilren vapensköld följer till varje sällskap, vilket adderar en bra Eon-känsla.

    Sedan följer Utökade stridsregler,som återinför och återanvänder mycket av de detaljregler som ströks i ur Eon 4. Några regler är sådana vi inte sett förut, som halvsvärdsteknik och regler för att slåss i sköldmur, medan andra har uppdaterats eller krasst anpassats till 4:e utgåvans system. Reglerna för beridenstrid och värden för olika riddjur är ett välkommet tillskott. En annan kär bekant är delområden som är tillbaka, först tillsynes med den gamla tabellen som kom med Krigaren väg och blev standard i Eon 3, men vid granskning så märks att koderna och tabellresultaten är omgjorda - så ni så pluggat in dem får lära om! Regler för anfallsnivåer är alltså tillbaka men förklaras inte särskilt tydligt, till exempel hittar jag ingen förklaring om det går att parera/blockera i olika nivåer som i Eon 3. Hursomhelst finns en tydlig mansfigur med delområdeskoderna, men man kunde kostat på sig att markera ut höger respektive vänster sida då det är spegelvänt från läsarens vinkel (se förlagan i Vapenmästarensidan 58).

    Tabeller för allvarliga skador har också utökats, vi har nu hela 10 sidor för vanliga hugg-, kross- och stickskador, vilket kan tyckas lite i överkant då Eon 3 hanterade det här på 3 sidor.
    Nästa kapitel heter Vapen, här finns ett par nya vapenegenskaper och vapen, men det mesta har vi sett förut, Michael Gullbrands, vid det här laget klassiska bilder har fått ett sepia filter, men några tillskott har smugit sig in, somliga passerar omärkt in bland "klassikerna" medan andra sticker ut stilmässigt. Det viktigaste är dock såklart att själva vapendatan är omskriven för Eon 4. Värt att nämna är en praktisk tabellen som sammanställer från vilka kulturer vapnen kommer ifrån. Ett av finaste tillskotten hittar vi in nästa kapitel - rustningar kommer med detaljerade regler, kraftigt inspirerade från verklig historia och flertalet illustrationer som äntligen gör Eons rustningar begripliga för dess läsare - Mycket bra!

    Vi besöker sedan Smedjan i kapitel sju, här har Vapenmästaren fortsatt stått som det främsta fundamentet (tyvärr har inte bilden på smedjan återgivits, men vi får istället se att tiraker håller sig med gesällslavar). Här kan vi lära oss om sådana fina detaljer som att en smed i Eon 4 framställer smidesjärn dubbelt så fort som latmaskarna i 3:e upplagan. Det tydliggörs att det inte är bonnasmeder som bankar till svärdsklingor och inte heller stöper man dem i form likt orcherna i den där jättelånga filmen som du säkert har som referens.

    Information kring andra vapen som bågtillverkning har utökats med stor detaljbeskrivning. Boken trycker lite extra på att vapen inte säljs styckevis till vem som helst och smederna inte har försäljning över disk till glada äventyrare. Men det är ont om tips på hur spelare skall kunna rusta sina rollpersoner under dessa förhållandena, kanske är det förtäckt uppmaning att gå med i ett stridande sällskap eller skriva in sig i armén (?). Sedan finns regler för hur vapen och rustningar kan modifieras med andra material, former eller dekorationer. Allt är utbyggt och anpassat för att kunna användas i spelet för rollpersoner med hantverkardrömmar, eller kanske för ändå till de lyckliga få rollpersoner får chansen att specialbeställda ett custom-vapen, slå lite träningar och se hur väl smeden lyckas med det ni betalar för! De flesta kommer säkert aldrig använda de här reglerna, men det är Eon - and I like it!

    Kapitlet om Stridskonster har gjorts om i grunden och dessa är nu knutna till Expertiser, reglerna är omfattande men tillsynes enkla. Stridskonsterna har en inbyggd valbarhetsfaktor där tanken är att det skall vara aktuellt för flera rollpersoner att välja samma Stridskonst, vilket är ytterligare ett exempel på hur författarna hintar om att hela spelgruppen kan spela som vapenmästare.

    Minns ni att Eon 3, grundböckerna hade regler för undervisning, träning och studier, i alla fall så var det en grej som fick stryka på foten när 4:an lanserade, men nu är det tillbaka igen i kapitel 9 i den här boken. Där trängs också namnkunniga stridsakademier och skolor mm, flera känner vi från Vapenmästaren, men ett halvt dussin har tillkommit, men ett heldussin har försvunnit (eller omvandlats till ordnar). Där reglerna tidigare pekade på yrken, har texten nu broderats ut för att täcka in specifika färdigheter och stridskonster, men man har också passat på att fördjupa beskrivningen kring antagning och kostnader etc.

    Sista kapitalet, som kallas Legendariska vapenär mer eller minde inklippt från Vapenmästaren, texten har bara stilmässigt förändrats mot originalet, illustrationerna är de samma, med några enstaka tillskott. Däremot är de indelade i tre kategorier (förut två); berömda-, unika- och legendariskvapen. Detta gör en fluff-letande spelledares jobb lite enklare, plus på den.
    Kvalitén i papper och bindning känns många gånger bättre än de gamla modulerna från Eon 3, det är extra viktigt i en bok som den här som är sprängfylld med data som både spelare och spelledare är ute efter. Sepia färgen som kanske skall föra tankarna till gulnade pergament, varierar i färgkvalité i mitt exemplar, från ljus-gult till en mörkare röd ton, det gör mig inget, men vattenringen på varenda uppslag stör mig konsekvent genom 4:ans alla produkter.

    Layouten är sig lik ifrån fjärdeutgåvan, skrivstilsfonten som dyker upp i visa underrubriker är snygg men svårläst, tabellerna är rena, tydliga och mer estetisk tilltalande än 3:an, men kanske inte lika snabblästa. Sidmarginalerna upptas (som vi vant oss vid nu) av kraftiga dekorband, som om man vill gnälla kunde vara lite snyggare. Lite gnäll blir det också på "kapitel ikonerna" som saknar enhetlig känsla och inte gifter sig så väl med dekorbanden. Det kanske är petitesser, men med tanke på hur att de följer genom hela boken och därför slukar en hel del av pappersyta tycker jag man får väga in det.


    Slutsats, Strid är egentligen en uppdaterad Vapenmästaren med mer av allt, men som också försöker rädda Eons detaljerade stridssystem som stympades i de nya regelböckerna. Jag personligen ogillar att ha systemet uppdelat på det här viset i två olika böcker, det gör det svårt att hitta informationen jag behöver och riskerar att paja totalt flödet i striden. Men spelar ni 4:e upplagan finns mycket att hämta här. Krigarsviten kan fortfarande vara aktuell för er i form av Riddaren och kampanjbitarna av Fältherren, men reglerna är nog inte värda att konvertera den på egen hand.

    #2
    En grej du verkar ha missat bara, det är bara munkar inom Zorianorden som inte får bruka egg el stickvapen. Riddarna har inga sådana restriktioner Så lansar är inga problem ;)

    Kommentera


      #3
      Ursprungligen skrivet av Oreh Visa inlägg
      Första intrycket av boken är, som så ofta, illustrationen på omslaget som föreställer en Zoriánriddare, med pålyxa (eller liknande). Vapnet finns inte beskrivet i boken,
      Jodå!

      Pålyxa: s.123 (bild s.126)

      "Eller liknande": Hillebard (s.123 & 126), Långyxa (s.118 & 121)

      Visst, pålyxan och långyxan som de avbildas i vapenkapitlet har inte spjutspetsar som den på omslaget, men det går att åtgärda med regeln för korpnäbbar (s.182). Jag kan erkänna att detta borde kanske framgått tydligare i texten för korpnäbb, men så var tanken iaf.




      Kommentera


        #4
        det är bara munkar inom Zorianorden som inte får bruka egg el stickvapen. Riddarna har inga sådana restriktioner Så lansar är inga problem ;)
        Det är riktigt, när jag kontrolläser så framgår det att det gäller bara Zoriánmunkar och inget annat. Så med andra ord - detta är INTE en förändring från 3:an som jag först trodde.
        Last edited by Oreh; 24 October 2019, 14.20.

        Kommentera


          #5
          Ursprungligen skrivet av Pendragon Visa inlägg

          Jodå!

          Visst, pålyxan och långyxan som de avbildas i vapenkapitlet har inte spjutspetsar som den på omslaget, men det går att åtgärda med regeln för korpnäbbar (s.182). Jag kan erkänna att detta borde kanske framgått tydligare i texten för korpnäbb, men så var tanken iaf.


          Tjenare Pendragon. Gissar att du varit inblandad i skapandet av boken!? - All min respekt till dig!!! så bli inte förskräckt av det här massiva inlägget, hade lite tid över och det är kul att dyka i de det här bara.

          På sidan 153 har Daniel Comerci tecknat en fin bild av en ryttare till fots, han håller ett vapen som är mycket likt vad vi ser på omslaget. Här sägs det att spiken på pålyxan skaft kallas kö, (kallas butt spikepå engelska) jag har inte hört det förut men tänker på biljardkö som man ju också stöter med - det ordet, killgissar jag att vi fått från franskan där det heter queue. Tyvärr hittar jag inget mer om "köer" i boken Strid. Inte heller förklarar sagda bild vad spiken i andra änden kallas (på engelska head spike) - Någon här som vet?

          Nåväl, en titt på vapen-tillägget "korpnäbb"(!) När jag hör det tänker jag spontant på böjda spetsar eller krokar. Det är vanligt att man hittar dem på stångvapen och funktionen tros ha varit att slita ner ryttare, dra undan vapen eller sköld, eller till och med slå hål på pansar. I beskrivningen på s182 förstärks den bilden jag redan har. Men Pendragonpåpekar ju också att det INTE framgår särskilt tydligt - så låt gå, vi prövar att konstruera vapnet.

          Det finns två varianter av Korpnäbb att välja mellan, tung eller lätt. På bilden ser vi att pålyxan har spjutspetsar i båda ändar, de ser inte särskilt tunga ut, men det ser väldigt farliga ut, men jag jämför skadan (G+1T6+2 respektive G+2T6+2) med Hillebardoch ser att dess skada är K+2T6, bilden visar en längre "yx-kö" men får vi anta det är generell bild för hur en hillebard ser ut. Den andra sidan (jag kallar den"skaft-kö" nu) ser mer ut som ett krokodilspjut, det är ett kulturellspecifikt vapen och därför är bilden säkert mer precis. Krokodilspjutet gör dock också K+2T6 i skada. Tittar man på den cirefaliskapiken, Sasissa, vars spetsar som ser mycket ut som smala köer, så gör den K+2T6+2, men i beskrivningen påpekas att om den bryts får den samma värden som ett vanligt spjut. Av det drar jag slutsatsen att det borde kanske finns en "medelstor" Korpnäbbsom gav K+2T6, men nu följer vi reglerna och böjer huvudet och avrundar neråt i sann gammal Eon-anda.

          Omslaget av Stridavslöjar att detta inte är ett träskaftat vapen utan gjort i metall - det fanns sådana pålyxor i senare perioder. På s180 förklaras det att olika material kan användas för att tillverka "yxbilor, svärdsklingor och skaft", tyvärr stödjer inte reglerna det senare. Så vi för nöja oss med ett träskaft.
          Sist så vill vi ha dekorationen med solen i bilan, inte heller detta stöds av reglerna vad jag kan se, men vad vi däremot har är Gravyrdekorationpå s189. Jag väljer att använda det som utgångspunkt för sansningen för solsymbolen. Skillnaden borde vara att det är smeden som stansar och inte vapenfejaren.

          NU KÖR VI:
          I hertig Yssecsborg, som ligger i hamnstaden Hadarloni södra Soldarn, finner vi Jemec Vapenhuggare, han en erkänd smed och ynglingarna står i led för att bli gesäll i hans verkstad. Nu är han i färd med att smida ett bila till en zoránriddare, riddaren vill ha bubbla köer på vapnet och ett Aurias sol som dekor på bilans blad. Dessutom vill riddaren ha ett skaft i järn, Jemec menar på att tungt och onödigt, istället bör han välja ett hårdare träslag, när riddaren tvekar är smeden snabb på att inflika att han är undangömt ett särskilt stål av så god kvalité att till och med dvärgarna avundas det. Riddaren tycker det låter gott och går med på kompromissen. Jemec är nöjd då pålyxan är ett populärt vapen bland riddarna, så han har alla delar förberedda. Han och gesällerna skrider till verkert.

          Svårigheten för att smida pålyxans delar är 15 (Bila till stångvapen10, komplext vapen+2, Två köer+4, materialet är Hårt trä+1, Kvalitetsstål-2).

          Jemec är mycket skicklig i sitt värv, 6T6 i Vapensmed, 5T6 i Klensmed och Fingerfärdighet 4T6+2. Slaget mot vapensmed går bra 22, vilket ger 2 övertag. Men nästa steg går sämre, 14 mot Klensmed, ajaj - misslyckat. Sista slaget är för Fingerfärdighet, han har lite tur och får 18 vilket ger ytterligare 1 övertag.
          I tabellen på s184, läser vi att vapnet blir Funktionsdugligtoch tappar halva sitt värde, vi väljer att sänka skadan med -1.

          Tidsåtgången blev 3,5 dagar (Bila till stångvapen 5 dagar, Hårt trä +2 dagar, Förberett materialx0,5).

          Vapnet dock inte riktigt färdigt, riddaren var ju en fåfäng en och ville ha en dekoration också. I verkligheten hade antagligen den stansningen som efterfrågats redan utförts under tiden bilan smiddes. Men då hade svårigheten blivit ännu högre och reglerna är ju inte skrivna så.
          Reglerna för dekoration dikterar att vi utgår ifrån materialen som skall användas, men inga material kommer ju att användas till stansningen så jag väljer istället att utgå ifrån grundpriset för Pålyxanoch korpnäbbarna, vilket blir 38s.
          Svårigheten är 10 (Grundsvårighet8, Gravyr+2).
          Vår vän Jemec är låst till Klensmed 5T6, ser att han gjort misstag redan och använder Självkontroll 4T6+2 samt sin långa erfarenhet som Vapensmed 6T6. Han ber till Aurias och slår, 30, 21 och 27. Guden har hört honom - hela 9 Övertag (!). Märkligt nog tar det 9 veckor för Jemec att stansa hålen, men vi får väl anta att han var väldigt nervös efter sin fadäs tidigare.
          I tabellen på s189 får vi veta att det blev ett mycket vackert arbete, och priset stiger tredubbelt (38s x3 = 114s).

          Priset för yxan blir 266s[(Grundpris28s + 10s, 2 st. Korpnäbb) x2 för Hårt trä och sen x4 för Kvalitetsstål, men halvering för Funktionsdugligtx0,5) slutligen +114s för Gravyr/stans]

          När riddaren slutligen får sitt vapen är han så nöjd med dekoren att han inte tänker på att skärpan kanske inte är den bästa.

          Nytt vapen:
          Spjut Bruk 1H 2H Hugg Kross Stick Längd Vikt Pris
          Auras yxa Sällsynt* 7T6 3T6 G+4T6 G+3T6+2 G+2T6+2 200 cm 3,9 kg 266s
          Egenskaper: Bräcklig 4, Kontrande, Räckvidd 1, Otymplig Genomslag stick 5

          SLUTSATS
          Jag tycker nog fortfarande att "Vapnet inte finns beskrivet i boken". Det går att konstruera det, men det kräver lite husregler. '
          Jag tycker att nu när jag provat reglerna så finner jag att den förklarande texten inte riktigt går hand i hand med hur reglerna för hantverk av vapen fungerar. På s 175 "När smeden är klar med klingan... // ...lämnar han över den till nästa steg i kedjan: vapenfejaren."
          - Okej, det kanske bara gäller svärd då, men nästa mening säger: "Det är huvudsakligen från vapenfejaren som man skaffar sig sina vapen, oavsett om man är en simpel äventyrare eller en adelsherre...".
          - Jag tycker inte det förstör boken, snarare visar det på hur svårt det är att skriva den här typen av rollspel.

          Ytterligen en grej är att jag nu upptäckte att det inte finns några regler för krokar för vapen, alltså så som man använder just krökta Korpnäbbar, skäggyxor och liknande vapen.

          Ny Vapenegenskap:
          Krok X:
          Vapnet har en krok eller hulling som gör det möjligt att avväpna eller fälla motståndaren. [Fördelen Avväpna och Fälla kräver X färre Övertag]

          Kommentera


            #6
            Ursprungligen skrivet av Oreh Visa inlägg
            Tjenare Pendragon. Gissar att du varit inblandad i skapandet av boken!? - All min respekt till dig!!! så bli inte förskräckt av det här massiva inlägget, hade lite tid över och det är kul att dyka i de det här bara.

            På sidan 153 har Daniel Comerci tecknat en fin bild av en ryttare till fots, han håller ett vapen som är mycket likt vad vi ser på omslaget. Här sägs det att spiken på pålyxan skaft kallas kö, (kallas butt spikepå engelska) jag har inte hört det förut men tänker på biljardkö som man ju också stöter med - det ordet, killgissar jag att vi fått från franskan där det heter queue. Tyvärr hittar jag inget mer om "köer" i boken Strid. Inte heller förklarar sagda bild vad spiken i andra änden kallas (på engelska head spike) - Någon här som vet?

            Jag vet inte riktigt hur det hela översätts till svenska, eftersom modern HEMA använder sig av tyska/franska/italienska termer i någon sorts svengelsk hybrid, men att "bakänden" av din pålyxa kallas kö är rätt etablerat åtminstone i återskaparkretsar.

            Korpnäbben är den del som kallas "bec de faucon" och är inte så hiskeligt böjt, utan bara lite. I de duellmanualer vi har bevarat från förr-i-världen-tiden är det mycket riktigt oftast för att haka och kroka det används, men hur det användes i mindre ordnade former är ett stort frågetecken. Det är i alla fall hysteriskt smärtsamt att få en korpnäbb rätt i rustningen, och den går definitivt genom ringbrynja om man får in en bra träff.

            Kommentera


              #7
              Ursprungligen skrivet av Oreh Visa inlägg
              Tjenare Pendragon. Gissar att du varit inblandad i skapandet av boken!? - All min respekt till dig!!! så bli inte förskräckt av det här massiva inlägget, hade lite tid över och det är kul att dyka i de det här bara.
              Stämmer bra, och tack så mycket!

              Ursprungligen skrivet av Oreh Visa inlägg
              Det finns två varianter av Korpnäbb att välja mellan, tung eller lätt. På bilden ser vi att pålyxan har spjutspetsar i båda ändar, de ser inte särskilt tunga ut, men det ser väldigt farliga ut, men jag jämför skadan (G+1T6+2 respektive G+2T6+2) med Hillebardoch ser att dess skada är K+2T6, bilden visar en längre "yx-kö" men får vi anta det är generell bild för hur en hillebard ser ut. Den andra sidan (jag kallar den"skaft-kö" nu) ser mer ut som ett krokodilspjut, det är ett kulturellspecifikt vapen och därför är bilden säkert mer precis. Krokodilspjutet gör dock också K+2T6 i skada. Tittar man på den cirefaliskapiken, Sasissa, vars spetsar som ser mycket ut som smala köer, så gör den K+2T6+2, men i beskrivningen påpekas att om den bryts får den samma värden som ett vanligt spjut. Av det drar jag slutsatsen att det borde kanske finns en "medelstor" Korpnäbbsom gav K+2T6, men nu följer vi reglerna och böjer huvudet och avrundar neråt i sann gammal Eon-anda.

              Omslaget av Stridavslöjar att detta inte är ett träskaftat vapen utan gjort i metall - det fanns sådana pålyxor i senare perioder. På s180 förklaras det att olika material kan användas för att tillverka "yxbilor, svärdsklingor och skaft", tyvärr stödjer inte reglerna det senare. Så vi för nöja oss med ett träskaft.
              Sist så vill vi ha dekorationen med solen i bilan, inte heller detta stöds av reglerna vad jag kan se, men vad vi däremot har är Gravyrdekorationpå s189. Jag väljer att använda det som utgångspunkt för sansningen för solsymbolen. Skillnaden borde vara att det är smeden som stansar och inte vapenfejaren.

              NU KÖR VI:
              I hertig Yssecsborg, som ligger i hamnstaden Hadarloni södra Soldarn, finner vi Jemec Vapenhuggare, han en erkänd smed och ynglingarna står i led för att bli gesäll i hans verkstad. Nu är han i färd med att smida ett bila till en zoránriddare, riddaren vill ha bubbla köer på vapnet och ett Aurias sol som dekor på bilans blad. Dessutom vill riddaren ha ett skaft i järn, Jemec menar på att tungt och onödigt, istället bör han välja ett hårdare träslag, när riddaren tvekar är smeden snabb på att inflika att han är undangömt ett särskilt stål av så god kvalité att till och med dvärgarna avundas det. Riddaren tycker det låter gott och går med på kompromissen. Jemec är nöjd då pålyxan är ett populärt vapen bland riddarna, så han har alla delar förberedda. Han och gesällerna skrider till verkert.

              Svårigheten för att smida pålyxans delar är 15 (Bila till stångvapen10, komplext vapen+2, Två köer+4, materialet är Hårt trä+1, Kvalitetsstål-2).

              Jemec är mycket skicklig i sitt värv, 6T6 i Vapensmed, 5T6 i Klensmed och Fingerfärdighet 4T6+2. Slaget mot vapensmed går bra 22, vilket ger 2 övertag. Men nästa steg går sämre, 14 mot Klensmed, ajaj - misslyckat. Sista slaget är för Fingerfärdighet, han har lite tur och får 18 vilket ger ytterligare 1 övertag.
              I tabellen på s184, läser vi att vapnet blir Funktionsdugligtoch tappar halva sitt värde, vi väljer att sänka skadan med -1.

              Tidsåtgången blev 3,5 dagar (Bila till stångvapen 5 dagar, Hårt trä +2 dagar, Förberett materialx0,5).

              Vapnet dock inte riktigt färdigt, riddaren var ju en fåfäng en och ville ha en dekoration också. I verkligheten hade antagligen den stansningen som efterfrågats redan utförts under tiden bilan smiddes. Men då hade svårigheten blivit ännu högre och reglerna är ju inte skrivna så.
              Reglerna för dekoration dikterar att vi utgår ifrån materialen som skall användas, men inga material kommer ju att användas till stansningen så jag väljer istället att utgå ifrån grundpriset för Pålyxanoch korpnäbbarna, vilket blir 38s.
              Svårigheten är 10 (Grundsvårighet8, Gravyr+2).
              Vår vän Jemec är låst till Klensmed 5T6, ser att han gjort misstag redan och använder Självkontroll 4T6+2 samt sin långa erfarenhet som Vapensmed 6T6. Han ber till Aurias och slår, 30, 21 och 27. Guden har hört honom - hela 9 Övertag (!). Märkligt nog tar det 9 veckor för Jemec att stansa hålen, men vi får väl anta att han var väldigt nervös efter sin fadäs tidigare.
              I tabellen på s189 får vi veta att det blev ett mycket vackert arbete, och priset stiger tredubbelt (38s x3 = 114s).

              Priset för yxan blir 266s[(Grundpris28s + 10s, 2 st. Korpnäbb) x2 för Hårt trä och sen x4 för Kvalitetsstål, men halvering för Funktionsdugligtx0,5) slutligen +114s för Gravyr/stans]

              När riddaren slutligen får sitt vapen är han så nöjd med dekoren att han inte tänker på att skärpan kanske inte är den bästa.

              Nytt vapen:
              Spjut Bruk 1H 2H Hugg Kross Stick Längd Vikt Pris
              Auras yxa Sällsynt* 7T6 3T6 G+4T6 G+3T6+2 G+2T6+2 200 cm 3,9 kg 266s
              Egenskaper: Bräcklig 4, Kontrande, Räckvidd 1, Otymplig Genomslag stick 5

              SLUTSATS
              Jag tycker nog fortfarande att "Vapnet inte finns beskrivet i boken". Det går att konstruera det, men det kräver lite husregler. '
              Jag tycker att nu när jag provat reglerna så finner jag att den förklarande texten inte riktigt går hand i hand med hur reglerna för hantverk av vapen fungerar. På s 175 "När smeden är klar med klingan... // ...lämnar han över den till nästa steg i kedjan: vapenfejaren."
              - Okej, det kanske bara gäller svärd då, men nästa mening säger: "Det är huvudsakligen från vapenfejaren som man skaffar sig sina vapen, oavsett om man är en simpel äventyrare eller en adelsherre...".
              - Jag tycker inte det förstör boken, snarare visar det på hur svårt det är att skriva den här typen av rollspel.
              Det är jättekul att du är såpass engagerad, men du kan ha gjort saker onödigt komplicerade för dig själv. Om du vill ha en pålyxa med spetsar på toppen och botten av skaftet, en dague och en queue enligt diagrammet Khan postade, så går det utmärkt att bara applicera regeln för korpnäbb på nivån som känns mest passande. Eftersom kroppsbyggnadskraven är såpass höga för pålyxan passar det utmärkt att ta den tunga versionen. Detta ska förklaras mer som att spetsen sitter på ett stort tungt vapen snarare än att spetsen i sig är så mycket större och tyngre. Hursomhelst, din pålyxa gör nu ganska rejält med stickskada och det spelar egentligen inte så stor roll hur många spetsar den har och var de sitter. Att bara lägga på korpnäbb en gång räcker egentligen för att täcka in dem allihop.

              Vad det gäller skaftet på omslaget så är det metallbeslag på trät, som det här historiska exemplet:
              https://collections.royalarmouries.o..._2011_0476.jpg

              Skaftet är alltså inte i solid metall, vilket hade blivit fasligt tungt och otympligt.

              Så, för att skapa ditt hjärtas pålyxa hade jag satt svårightet tiill 10 (för bilan), +2 (för korpnäbben/spetsarna), +1 (för hårdträ) och -2 (för kvalitetsstål. Det finns ingen anledning att regelmekaniskt blanda in multipla spetsar eller modifikationer för komplexa vapen.

              Det kan vara kul att götta ned sig i detaljer, men man behöver inte dränka sig själv i dem!

              Ursprungligen skrivet av Oreh Visa inlägg
              Ytterligen en grej är att jag nu upptäckte att det inte finns några regler för krokar för vapen, alltså så som man använder just krökta Korpnäbbar, skäggyxor och liknande vapen.

              Ny Vapenegenskap:
              Krok X:
              Vapnet har en krok eller hulling som gör det möjligt att avväpna eller fälla motståndaren. [Fördelen Avväpna och Fälla kräver X färre Övertag]
              Om vi hade gett oss in på att ens försöka täcka in alla kul små detaljer på medeltida(-ish) vapen hade boken antagligen varit dubbelt så tjock och lagt till "Volym 1" i titeln. I slutändan fick vi begeistra oss lite vad det gäller detaljismen och lita på att de som är så pass engagerade att de är intresserade av en såhär... ehm... fokuserad bok kommer till stor del vara folk som det rycker i husregelsmusklerna på så fort de får en ny bok i händerna, och blir en inspirerande språngbräda att lägga till mer egna grejer. Det gläder mig att det verkar vara precis så du reagerat!

              Med det sagt, att kunna lägga på både Snärjande och Avväpnande är ganska obalanserat bra för att bara sätta en krok på sitt vapen, men jag är med dig i stora drag. Det är därför t ex hakspjutet är Snärjande.

              Hoppas du har fortsatt roligt med boken!

              mvh Joel



              Kommentera


                #8
                Ursprungligen skrivet av Khan Visa inlägg

                Jag vet inte riktigt hur det hela översätts till svenska, eftersom modern HEMA använder sig av tyska/franska/italienska termer i någon sorts svengelsk hybrid, men att "bakänden" av din pålyxa kallas kö är rätt etablerat åtminstone i återskaparkretsar.

                Korpnäbben är den del som kallas "bec de faucon" och är inte så hiskeligt böjt, utan bara lite. I de duellmanualer vi har bevarat från förr-i-världen-tiden är det mycket riktigt oftast för att haka och kroka det används, men hur det användes i mindre ordnade former är ett stort frågetecken. Det är i alla fall hysteriskt smärtsamt att få en korpnäbb rätt i rustningen, och den går definitivt genom ringbrynja om man får in en bra träff.
                Intressant, bea de faucon borde väl kunna översättas till falknäbb, den beskrivningen är kanske lite missvisande kan tyckas, även om det fanns Korpnäbbar som var mer böjda än Khans fina bild! Men fransmännen kanske tyckte att namnet redan var upptaget för bea de corbin - det vapen finns inte riktigt med i Eon, närmaste är nog Stridshacka, Tomoque eller Drakens klo.
                - Det är svårt att veta vad medeltidens krigare kallade "Korpnäbben", men det är väl mindre viktigt för oss rollspelare, bara vi vet vad vi menar sinsemellan, korpnäbb är bra tycker jag. Likaså kö för "butt spike" köper jag.
                Dague är lite knepigare, dolk lär vara närmast, men känns kanske inte helt rätt, yxspets eller hammarspets kanske funkar, tills vidare.

                Med det sagt skall vi tänka på att rollspelen tidigare har skapat en del förvirring bland termer på vapen - bastardsvärd är väl en klassiker.

                Bra bild i alla fall!


                Kommentera


                  #9
                  Ursprungligen skrivet av Pendragon Visa inlägg

                  Det är jättekul att du är såpass engagerad, men du kan ha gjort saker onödigt komplicerade för dig själv. Om du vill ha en pålyxa med spetsar på toppen och botten av skaftet, en dague och en queue enligt diagrammet Khan postade, så går det utmärkt att bara applicera regeln för korpnäbb på nivån som känns mest passande. Eftersom kroppsbyggnadskraven är såpass höga för pålyxan passar det utmärkt att ta den tunga versionen. Detta ska förklaras mer som att spetsen sitter på ett stort tungt vapen snarare än att spetsen i sig är så mycket större och tyngre. Hursomhelst, din pålyxa gör nu ganska rejält med stickskada och det spelar egentligen inte så stor roll hur många spetsar den har och var de sitter. Att bara lägga på korpnäbb en gång räcker egentligen för att täcka in dem allihop.

                  Vad det gäller skaftet på omslaget så är det metallbeslag på trät, som det här historiska exemplet:
                  https://collections.royalarmouries.o..._2011_0476.jpg

                  Skaftet är alltså inte i solid metall, vilket hade blivit fasligt tungt och otympligt.

                  Så, för att skapa ditt hjärtas pålyxa hade jag satt svårightet tiill 10 (för bilan), +2 (för korpnäbben/spetsarna), +1 (för hårdträ) och -2 (för kvalitetsstål. Det finns ingen anledning att regelmekaniskt blanda in multipla spetsar eller modifikationer för komplexa vapen.

                  Det kan vara kul att götta ned sig i detaljer, men man behöver inte dränka sig själv i dem!
                  Tack för dit utförliga svar!

                  Haha, ja det blev enormt komplicerat, ibland är det svårt att se att Eons regler skall tolkas på enklast möjliga vis. Hade jag spelat det här så hade jag naturligtvis inte bryt mig om att göra det så här krångligt. Jag ville bara se vad som hände om man följde reglerna på ett tjurskalligt logiskt rakt led - vad som funkar och vad blir pannkaka.

                  Ursprungligen skrivet av Pendragon Visa inlägg
                  att kunna lägga på både Snärjande och Avväpnande är ganska obalanserat bra för att bara sätta en krok på sitt vapen, men jag är med dig i stora drag. Det är därför t ex hakspjutet är Snärjande.
                  Ja, Det här var ju lite pinsamt, som du säger finns ju redan de här egenskaperna. Tyckte väl att det var konstigt, men jag slog upp fel och läste under Anfallarens fördelar igår, har väl inte lärt mig Eon 4 ännu då Haha

                  Kommentera

                  Senaste inlägg

                  Minimera

                  Diskussioner Statistik Senaste inlägg
                  Started by Vicotnik, 23 October 2019, 21.43
                  8 responses
                  254 visningar
                  2 gillar
                  Senaste inlägg 2okk
                  av 2okk
                   
                  Started by luddwig, 10 May 2019, 09.18
                  75 responses
                  2.565 visningar
                  6 gillar
                  Senaste inlägg entomophobiac  
                  Started by DeBracy, Igår, 12.04
                  20 responses
                  316 visningar
                  2 gillar
                  Senaste inlägg Swedish Chef  
                  Started by clarence redd, Igår, 17.21
                  2 responses
                  54 visningar
                  7 gillar
                  Senaste inlägg Dunderklumpen  
                  Started by Skarpskytten, 15 September 2019, 16.39
                  10 responses
                  387 visningar
                  2 gillar
                  Senaste inlägg Thanuir
                  av Thanuir
                   
                  Started by Marrik den allvetande, 12 November 2019, 23.59
                  7 responses
                  180 visningar
                  1 gillar
                  Senaste inlägg Henke
                  av Henke
                   
                  Started by Khan, 10 November 2019, 21.30
                  4 responses
                  196 visningar
                  4 gillar
                  Senaste inlägg RasmusL
                  av RasmusL
                   
                  Started by krank, 12 November 2019, 22.13
                  0 responses
                  29 visningar
                  0 gillar
                  Senaste inlägg krank
                  av krank
                   
                  Started by krank, 12 November 2019, 22.12
                  0 responses
                  23 visningar
                  0 gillar
                  Senaste inlägg krank
                  av krank
                   
                  Started by krank, 04 November 2019, 14.50
                  9 responses
                  258 visningar
                  0 gillar
                  Senaste inlägg luddwig
                  av luddwig
                   
                  Arbetar …
                  X