Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Introduktion till magi

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Bifur, 09 November 2017, 21.50
164 responses
6.533 visningar
1 gillar
Mundo
av Mundo
 
Skapad av Henke, 31 July 2017, 20.25
15 responses
465 visningar
0 gillar
Henke
av Henke
 
Skapad av LJSLarsson, 14 November 2017, 13.48
13 responses
186 visningar
5 gillar
LJSLarsson  
Skapad av Max Raven, 13 October 2017, 12.44
5 responses
104 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
Skapad av Hans E Magnusson, Idag, 08.07
12 responses
187 visningar
0 gillar
Nässe
av Nässe
 
Skapad av PAX, Idag, 10.32
7 responses
85 visningar
0 gillar
Rangertheman  
Skapad av Aesmondih, 10 October 2017, 16.05
2 responses
64 visningar
0 gillar
da_bohz
av da_bohz
 
Skapad av Khal, Idag, 07.56
2 responses
69 visningar
0 gillar
Khal
av Khal
 
Skapad av Pansarsvinet, 15 November 2017, 16.06
1 response
132 visningar
0 gillar
PowerNap  
Skapad av Henke, 11 November 2017, 18.49
6 responses
228 visningar
0 gillar
Henke
av Henke
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • #61
    Ursprungligen skrivet av olofglans Visa inlägg
    Jag har en fråga angående transformering. En spelare vill ha denna besvärjelse:

    Borta med vinden.
    Effekt: Oubilette (F=4). Transformering från Semotropi till Kosmotropi (+4). Minska räckvidd till Personlig (–4).
    Beskrivning: Trollkarlen kan få sig själv att försvinna in i mörkret så länge han är koncentrerad. Svårigheten blir 4, om vi förstått det rätt, och momentan. Den är justerad så besvärjelsen gäller magikern själv - vilket är ett "hemmabygge" antar jag.

    Har vi förstått magireglerna för transformering rätt? Vad har ni för tankar om denna transformering?
    Spontant tänker jag att besvärjelsen blir lite för användbar, det innebär att rollpersonen kan försvinna så fort det blir farligt.

    Utöver Kaigons kommentarer:

    Om magikern flyttar in sig själv i en oubliette drar han med sig den magiska väven från khoran (Mundanas fysiska plan) till oubliettens avlägsna, dunkla värld. Koncentrationen existerar då inte längre i förhållande till Mundanas tidsflöde, utan till oubliettens bisarra rumtid, eftersom personen som upprätthåller koncentrationen slutat existera i Mundana. Jag skulle spontant föreslå att 1T6 år har förflutit i Mundana när (om) magikern väl lyckas återvända till khoran.

    Kommentera


    • #62
      Tack Kaigon och Ymir för era svar.

      Att minska räckvidden till Personlig är inga problem.
      Finns det stöd för denna ändring i den nya regelutgåvan, för jag hittar den inte i PDF:en.

      Självkontrollslag mot 2, vilket är mer eller mindre omöjligt. Man kan som regel inte välja att misslyckas med motståndsslag i samband med besvärjelser. Man skulle kunna ge frivilligt ett avdrag på –1T6 på Självkontroll (eller liknande) för att man försöker påverka sig själv med en besvärjelse som har motståndsslag.
      Därtill, om man upprepat försätter sig själv i en Oubliette kan det vara lämpligt att man drabbas av en Nedbrytning för övernaturligt då det är allt annan än en trevlig plats.
      Tänkvärt, jag ska nämna det för spelaren. På sida 17 i PDF:en under rubriken Oubliette så nämns inte ett nedbrytningsslag, är detta ett misstag? När jag ändå frågar, så står det svårighet, ska det vara filament egentligen?


      Lönnfack
      Filament: 1+
      Aspekt: Kosmotropi
      Omfång: Ett extremt litet område
      Varaktighet: Scen
      Beskrivning: Effekten åkallar ett osynligt utomvärldsligt utrymme i vilket man kan gömma varelser, föremål och koncept, upp till en volym motsvarande omfånget eller en innebörd motsvarande rang [F]. Slag för att Genomsöka, Förnimma eller på andra vis hitta eller påverka det som har gömts ökar i svårighet med [F]. Samma svårighet gäller även för någon i lönnfacket som vill förnimma eller påverka utsidan.
      Tack för förslaget. Tänker du att besvärjelsen även kan gömma trollkarlen?


      Om magikern flyttar in sig själv i en oubliette drar han med sig den magiska väven från khoran (Mundanas fysiska plan) till oubliettens avlägsna, dunkla värld. Koncentrationen existerar då inte längre i förhållande till Mundanas tidsflöde, utan till oubliettens bisarra rumtid, eftersom personen som upprätthåller koncentrationen slutat existera i Mundana. Jag skulle spontant föreslå att 1T6 år har förflutit i Mundana när (om) magikern väl lyckas återvända till khoran.
      Bra iakttagelse, och jag håller helt med dig. Kanske finns det en stor riska att trollkarlen fastnar i den dunkla världen, om han försöker att själv gå dit.

      Kommentera


      • #63
        Ursprungligen skrivet av olofglans Visa inlägg



        Tänkvärt, jag ska nämna det för spelaren. På sida 17 i PDF:en under rubriken Oubliette så nämns inte ett nedbrytningsslag, är detta ett misstag? När jag ändå frågar, så står det svårighet, ska det vara filament egentligen?

        Nja, alltså, en beskrivning av en effekt måste hållas relativt kortfattad, vi kan inte ta upp alla tänkbara situationer och parametrar, utan lite måste överlåtas till spelledarens tolkning. Oublietten beskrivs som "en mörk och dyster, men inte hotfull, dröm, där tankar och
        känslor från ens undermedvetna manifesteras och utgör grunden för allt som händer". Jag tror jag tagit bort "men inte hotfull" i senare versioner av manuset, men poängen är, oubliettens värld är inte ett normalt eller mysigt ställe. Därför är det rimligt att det skulle kunna ge nedbrytningsslag i en del situationer.



        Ursprungligen skrivet av olofglans Visa inlägg


        Bra iakttagelse, och jag håller helt med dig. Kanske finns det en stor riska att trollkarlen fastnar i den dunkla världen, om han försöker att själv gå dit.


        Ja alltså, koncentrationens tidsåtgång måste ju stå i relation till den rumtid magikern upplever. Ponera liksom att magikern kan hålla koncentrationen i säg 3 minuter, men 3 minuter i oubliettens värld är kanske 10 år i Mundana? Eller för den delen 2 sekunder, så att magikern ploppar tillbaka in i Mundana igen i nästan samma ögonblick som han försvann.




        Kommentera


        • #64
          Ursprungligen skrivet av olofglans Visa inlägg
          Finns det stöd för denna ändring i den nya regelutgåvan, för jag hittar den inte i PDF:en.
          Egentligen kommer vi att ta bort den men i versionen i "Introduktion till Magi" så finns modifikationen om man kollar på Formaliseringsdata för en del besvärjelser, exempelvis kosmotropiska Musica Mundana minora.

          Kommentera


          • #65
            En sak som jag inte riktigt är med på är hur det är tänkt att fungera när en tempelriddare/inkvisitor osv försvarar sig mot magi.
            En magiker som försvarar sig mot magi använder förvränga för att försvara sig och sedan harmonisera för att ta hand om den okontrollerade dissipationen.

            En tempelriddare som försvarar sig mot magi använder förvränga för att försvara sig mot magi och sedan vaddå för att hantera den okontrollerade dissipationen? Behöver de köpa till harmonisera eller kan man använda kanalisera som på mänga sätt verkar fylla en liknande funktion dvs är den färdighet som väver ihop väven vid ritualer. Kanalisera används ju dessutom när man misslyckats med ett mysterium för att inte bli avvisad och borde väl vara en okontrollerad dissipation?

            Om harmonisera betraktas som en kättersk kunskap av kyrkan i jargien så borde en himla massa inkvisatorer osv gå runt med en massa borttoning.

            En annan fråga: Harmonisera är tänkt att begränsa hur många vävar som en magiker kan hålla igång samtidigt. Kommer religiösa mystiker att få samma typ av begränsning så att det finns en gräns för hur mycket en inkvisitor kan buffa sig inför en strid?

            _______
            För övrigt önskar jag att min spelledare slutar slå så mycket sexor
            Last edited by thartvigsson; 23 February 2017, 11.20.

            Kommentera


            • #66
              Det är en intressant poäng och vi ska se över hur Förvränga och Harmonisera används tillsammans. Efter speltest har vi konstaterat att det nog är ett slag för mycket där vilket i så fall skulle underlätta för tempelriddare och inkvisitorer.

              I grundboken anges det att man kan ha flera mirakel igång med högst 1 av varje. Vi kan komma att justera detta framöver för att mer likna hur magiker använder Harmonisera.

              Det effektivaste försvaret mot magiker kommer dock fortsatt att vara ett laddat tungt armborst.

              Kommentera


              • #67
                Hej!

                Här kommer ytterligare ett mastodontinlägg med saker som ni antagligen redan till stor del tänkt på men som jag ändå har tänkt på i förhållande till Eon.

                Magiintroduktionen som ni släppt fokuserar på reglerna för magi. Mina funderingar rör snarast hur magi bör gestaltas i världen och vilka impliktioner det har för reglerna. Det är ett väldigt långt inlägg som framförallt handlar om gestaltningen av magiker men som innehåller några regelpoänger på slutet. Detta är också en del av ett lite större projekt där jag brottas med hur jag vill att magi ska gestaltas. Fler inlägg kommer antagligen att komma som hänger ihop med det här. Det kan eventuellt uppfattas som att texten är skriven på ett mästrande sätt men det är riktat till mig själv snarare än någon annan pga anledningen som ges i parantesen på slutet.

                Vad innebär det att det finns magiker i världen?
                En magiker är en person som har tillgång till en uppsättning färdigheter eller sätt att påverka världen på som få andra varelser som bebor världen har. Kostnaden för detta är givetvis att det finns en massa saker man som magiker inte kan. Tiden man spenderat på att lära sig magi är tid man inte spenderat på att lära sig andra saker som hur man gör upp eld, slåss med svärd eller vem som var kung under vilka år. Samtidigt är det givetvis som så att man inte lär sig magi i ett vakuum. Den prospektiva magikern lär sig magi i ett sammanhang och beroende på vilket sammanhang man lär sig magi i kommer man också att lära sig en massa andra saker. Någon som lärt sig magi vid en magikerakademi kommer gissningsvis fått lära sig andra akademiska saker som att läsa/skriva, språk, politik, historia, kemi, fysik, medicin eller vad som nu kan tänkas läras ut vid ett högre läroverk. Någon som gått i lära hos en häxa i skogen kommer inte att kunna det utan kommer snarare veta hur man klarar sig själv i vildmarken, vilka nötter och rötter som är användbara, hälsosamma eller farliga. En lärjunge som gått i lära hos en egensinnig och självupptagen mästare har nog snarast lärt sig saker som att städa, passa upp, laga mat och att köra med folk i största allmänhet
                En annan sak man måste tänka på när det kommer till magiker är att de måste förtjäna sitt uppehälle på något sätt. De magiker som inte är självförsörjande i en hydda i skogen eller träsket utan som verkar i civilisationen måste få in cash. De måste vara användbara på något sätt. De måste ha något som någon annan är beredd att betala pengar för.
                Visst kan man tänka sig att det finns rika knösar som är beredda att ge pengar till magiker för att de ska kunna göra sin grej precis som det funnits rika knösar som varit beredda att ge pengar till konstnärer för att de ska göra sin grej. Men magikern måste fortfarande ha något att visa upp för sin mecenat. Må det vara en cool eldshow, en bortglömd artefakt eller ett laboratorium som sprängts i bitar efter ett misslyckat experiment. Men det lär vara ytterst få som är beredda att ställa upp på något sådant utan att få något tillbaka.
                En traditionell roll som magiker haft i berättelser är som rådgivare till högt uppsatta inom samhället. Rent generellt verkar detta vara en dålig idé. De råd som magikern kan ge finns det antagligen andra som kan ge bättre. Magikern har som sagt spenderat en massa tid på att lära sig magi, det är tid de inte spenderat på att lära sig annat. Gissningsvis finns det gott om andra människor som är mer lämpade som läkare (biomantiker undantagna...), politiska rådgivare, krönikörer, strateger eller vad nu en styrande person kan tänkas behöva. Om din lokala härskare inte behöver en särskild rådgivare i magiska frågor så verkar det inte finnas någon större anledning att ha en magiker som rådgivare. (mind readers och spåmän undantagna...). Några förslag på hur magiker kan tänkas dra in pengar:

                Lära ut magi - det finns alltid sådana som är villiga att betala för lite arkana kunskapssmulor
                Läkare - biomantiker will never be short on cash
                Fighting power - vem vill inte se ett meteorregn regna ner över sina fiender, eller se ett flammande inferno flamma upp mitt ibland dem osv
                Magiska artefakter - love potions, sanningssägardrycker, vassa svärd, tåliga rustningar, evigt liv, frisk hy, potens, barn, missfall, osynlighetsringar, harpor med ljud som når långt, ljus som aldrig brinner ut. Omöjliga arkitektoniska byggnadsverk. Det finns alltid en marknad för den här typen av prylar
                Underhållning - magiker kan precis som vetenskapsmän på 1700-talet: göra spektakulära saker för att imponera på en inbjuden publik. Frammana en golem eller salamander, vissa stjärnornas rörelse i taket, hypnotisera någon, få saker att levitera, få saker att försvinna, läsa någons sinne, förutspå någonting.
                Kontrollera väder och vind - för den som jordbrukar eller färdas till sjöss är väder och vind av yttersta vikt. En magiker som kan styra vindens riktning och styrka är guld värd på ett skepp. Den som kan kontrollera nederbörden åtminstone lite grann kan rädda eller stjälpa skördar.
                Tjuveri och lönnmord - det är ändå något speciellt med magikern som använder sin kunskap i skuggorna. Som kan trolla sig förbi vakter och skyddsbarriärer för att utföra en omöjlig stöt. Eller kanske bara en bedragare och ficktjuv med viss förstärkning.

                Det finns två poänger med detta. Den första är att ingen magiker kommer ha hög social status och shitloads med cash om de inte kan erbjuda andra något. Vidare är magiker människor. De behöver samma saker som alla andra dvs mat och tak överhuvudet. De har samma drivkrafter som andra människor, de kan vilja ha makt, rikedom, ära, uppskattning, kärlek eller bara hjälpa till. Den andra poängen är att i princip ingen kommer vilja pröjsa en magiker för hitta gamla artefakter till sig själva att studera i godan ro eller för att bedriva magisk forskning enligt sin egen böjelse. Sånt där som man tänker sig att magiker gör. Statligt finansierade universitet med pengar för fri forskning är antagligen ännu mer en chimär i mundana än i den riktiga världen. De som betalar magiker vill ha bang for the bucks. Ekonomiskt oberoende magiker kanske finns men varför skulle de ens vara en betydande minoritet? Magiker står inte utanför den sociala ordningen, de är en del av den.

                Vill man ha magiker i världen måste man fundera på hur de passar in i den sociala ordningen och vad de faktiskt bidrar med till samhället och varför makthavare vill ha dem där eller är beredda att stå ut med deras närvaro och hur de tjänar sitt levebröd. Vilken typ av tjänster som magikerna tillhandahåller besvarar sådana frågor men det får också konsekvenser för hur spelvärlden ser ut. Om magikers mesta försörjningssätt är att sälja artefakter kommer det finnas många magiska föremål i världen. Även om de är dyra så måste magiker(na) fortfarande sälja tillräckligt många för att klara sitt uppehälle. Är magikerna främst inriktade på krig så uppstår frågan om hur de förhåller sig till ordinarie väpnad makt och hur makthavarna hanterar risken för att magikerna genomför en kupp och tar makten. Om magikerna mest är lärare för att lära magi till andra så uppstår frågan om varför någon vill lära sig magi när man inte kan ha den till något användbart samt hur puckade eleverna är om de betalar så mycket pengar för sin undervisning att magikerna samtidigt har råd att ta sig tid att forska eller vad de nu gör som de inte får betalt för.

                Det jag precis skrivit har flera implikationer för mundana. Antingen måste alla aspekter förses med "nyttiga" effekter. Sådana effekter som andra är beredda att betala för att ha tillgång till. Eller så kommer vissa aspekter att vara gravt överrepresenterade. Det är ingen slump att helningsmagi är typ den vanligaste typen av magi i rollspelsgrupper. Gissningsvis är det så i spelvärlden också. Biomantiker är överrepresenterade as fuck. De kan försörja sig. Även om en magiker inte är biomantiker i huvudsak kommer de flesta nog kunna kunna lite grann to make a living. Efter biomantiker kan vädermagiker, krigsmagiker, artefaktmakare osv komma. En magikermupp som spenderar all sin tid på att stirra på stjärnor/solen/månen will not make the world go round.
                En annan implikation om man vill ha en magiker som tjänar sitt uppehälle på att vara just magiker innebär att magi inte kan vara för riskfyllt. Här verkar Eon IV komma lite till korta. Det verkar vara alldeles för lätt att drabbas av borttoning. Den där typen av everyday spells som man måste göra mest hela tiden för att tjäna ihop till brödfödan får inte innebära för stora risker. Då kan man helt enkelt inte kasta dem speciellt ofta. Här tyckte jag det nya systemet med böner var helt genialt. Misslyckas du med en magnitud fyra bön, chilla lite och be ett par minuter till Daak. Visst du kanske inte har tid med det om du står inför en stor strid som precis ska starta och du vill använda lite mer böner - tough luck - men om det är en vanlig trist dag på jobbet - no biggie. Men å andra sidan vill att det ska finnas någon typ av begränsning för hur mycket magi man kan slänga sig med. Besvärjelserna i Eon IV verkar alla ha en (åtminstone) teoretisk risk för att man drabbas av borttoning och det lära ju vara skitjobbigt. Varför skulle man vilja riskera det kanske ett par gånger på dagen. Om man tar en besvärjelse som borde vara vanlig bland praktiserande biomantiker: +1T6 på slaget för att bli frisk från din sjukdom. Jag har ingen aning om hur svår den skulle vara 8, 10, 12 i svårighet kanske? Lägg den tre gånger om dagen (förutsätter ganska få patienter här ändå) och du kommer inom en månad ha drabbats av borttoning även om du är kompetent biomantiker med 4T6 i biotropi och 4T6 i harmonisera. (Jag höftar och har inte räknat efter ordentligt på sannolikheter för två misslyckade slag på rad)
                Att ha människor som försörjer sig som magiker innebär också att magiker inte kan vara allt för ovanliga utan snarare är lite som riddare och präster. De finns där och utgör en egen klass. Det är kanske inte ofta man ser dem men att bo i en stad där det finns en magikerakademi med mer än en handfull studenter innebär att man 1) har sett en magiker förut, 2) man vet vart man kan hitta dem och 3) man känner i alla fall till en värdshusvärd som blivit förbannad på magikerstudenterna efter att de trollat på fyllan efter en tenta på hans värdshus.
                Magi kan inte heller vara något som magiker bara sysslar med i undantagsfall. Typ prinsen har drabbats av förgiftning/svärd i buken och då kallar man på hovmagikern som utför årets ända besvärjelse för att rädda livet på prinsen. Om man vill ha en magiker som är bra på magi måste det vara en magiker som regelbundet utöver det. Visst, magikerns stora intresse kanske är magiteori och fältspänningar men om hen ska vara en kompetent magiker måste hen faktiskt använda sig av magi precis som en fighter måste öva med sitt svärd/kampsport och inte bara titta på youtubevideos om tekniker man kan använda sig av.
                Den sista poängen gäller i alla fall om en substantiell del av magin går ut på att man gör enkla, korta besvärjelser som kräver väldigt lite förberedelse. Om magin är ritualbaserad så verkar det rimligare att tänka sig en längre period av förberedelser som sedan kulminerar i en lång ritual. Dessa kan man då av naturliga skäl inte genomföra särskilt ofta.

                En parantes
                Om vi tänker oss traditionella trollkarlar. Vad är mitt problem? Jag vill att magiker ska vara som Gandalf. De ska vara ensamma, utan några större sociala band, åtnjuta stor respekt bland folk utan att egentligen förtjäna det samt gärna ha något enstörigt men imponerande hideout. Magiska artefakter ska vara sällsynta som fan. Det funkar inte. Helt omöjligt i alla rimliga världar där trollkarlarna inte är nio till antalet och halvgudar. Även om magiker skulle vara sällsynta så kommer de fortfarande vara människor med mänskliga brister och behov i ett socialt sammanhang.
                Slut på parantes

                Tillägg: jag tänker också att man måste ta det lugnt med hemska konsekvenser för misslyckade magislag för låga magnituder av en annan anledning. När man lär sig magi kommer man inte vara bra på det och man kommer att misslyckas. Om alla misslyckanden innebär risk för okontrollerad dissipation och det innebär borttoning kommer alla som inte är superbegåvade magiker från start att ha raderats från mundanas yta innan de ens lärt sig alstra ett filament. Att lära sig något innebär att man misslyckas på vägen. Det borde finnas magiska ekvivalenter till de blåmärken och brutna revben som en krigare får av sin träning.

                Tillägg: Varför blir inte alla trollisar då? Den rimligaste begräsningen borde vara social och ekonomisk. Det tar tid att bli en kompetent magiker. Väldigt få har tid (eller råd att ta sig tid) att lära sig det som krävs för att bli en någorlunda kompetent magiker. Visst kan man tänka sig en barnmorska som fuskar lite i biotropi och kan lindra förlossningssmärta. Why not? Det verkar vara ganska vanligt givet Eons låga krav för att lära sig magi. (ett par enheter biotropi och en besvärjelse) Men det är en annan sak än att vara en full blown biomantiker! (hoppas jag) Likaså finns det incitament från de magiker som finns att begränsa antalet andra magiker. Man vill inte ha för mycket konkurrens som bidrar till att priserna på magiska tjänster dumpas. Om det är någon frifräsare som bestämmer sig för att lära ut magi på egen hand kan man räkna med att den lokala magikerakademin eller häxan kommer att försöka ställa till det för frifräsaren.

                Tillägg: ska magi vara riskfritt? Nej det ska det såklart inte. Försöker man göra något stort ska risken finnas att hela kyrkogården reser sig ur sina gravar eller att staden exploderar i ett gigantiskt eldklot. Det är trots allt världens grundläggande beståndsdelar man lattjar med. Men en atom som sönderfaller ger ingen atombomb. Ett fåtal filament som dissiperar okontrollerat kan vara lite störigt men ingen stor grej. En återupplivningsritual som går åt pipsvängen borde vara jävligt mycket jobbigare. Jag kan ju ha fattat fel men som jag förstått det är risken för borttorning lite väl stor. Dessutom är det lite underligt att en magiker inte startar med borttoning (typ 1/T6 i magisk färdighet) på grund av misslyckanden under läroprocessen om det är såpass lätt att få. Men det verkar inte rimligt att det är riskerna som avhåller folk från att bli magiker. (som att risker någonsin fungerat avskräckande.)
                Last edited by thartvigsson; 24 February 2017, 17.50.

                Kommentera


                • #68
                  Ursprungligen skrivet av thartvigsson Visa inlägg
                  Hej!
                  Om man tar en besvärjelse som borde vara vanlig bland praktiserande biomantiker: +1T6 på slaget för att bli frisk från din sjukdom. Jag har ingen aning om hur svår den skulle vara 8, 10, 12 i svårighet kanske? Lägg den tre gånger om dagen (förutsätter ganska få patienter här ändå) och du kommer inom en månad ha drabbats av borttoning även om du är kompetent biomantiker med 4T6 i biotropi och 4T6 i harmonisera. (Jag höftar och har inte räknat efter ordentligt på sannolikheter för två misslyckade slag på rad)

                  En parantes
                  Om vi tänker oss traditionella trollkarlar. Vad är mitt problem? Jag vill att magiker ska vara som Gandalf. De ska vara ensamma, utan några större sociala band, åtnjuta stor respekt bland folk utan att egentligen förtjäna det samt gärna ha något enstörigt men imponerande hideout. Magiska artefakter ska vara sällsynta som fan. Det funkar inte. Helt omöjligt i alla rimliga världar där trollkarlarna inte är nio till antalet och halvgudar. Även om magiker skulle vara sällsynta så kommer de fortfarande vara människor med mänskliga brister och behov i ett socialt sammanhang.
                  Slut på parantes
                  Gillar dina tankegångar och har tänkt lite kring de två paragraferna ovan.

                  I mitt Eon så blir man steril av att lära sig och utöva magi. Detta gör att magiker blir mer "loners" och utanför samhället då de inte kan bilda en vanlig familj, eller inte lär sig förrän de är äldre och därmed hamnar i den skäggiga kategorin av magiker. De kan fortfarande njuta fullt ut, så det blir ju också ett hot för kyrkan eftersom graviditet inte längre är en komplikation. Dessutom kan det finnas magiker som kidnappar små barn för att de inte kan ha sina egna.

                  När det gäller risk, så kör jag att man kan ha stavar och talismaner, en stav ger +1T6 till att alstra men -1T6 till att harmonisera, medan en talisman ger +1T6 till att harmonisera och -1T6 till att alstra.

                  Kommentera


                  • #69
                    Ursprungligen skrivet av thartvigsson Visa inlägg
                    Hej!

                    Här kommer ytterligare ett mastodontinlägg med saker som ni antagligen redan till stor del tänkt på men som jag ändå har tänkt på i förhållande till Eon .)
                    Bra inlägg! Håller med i det mesta. Hur hanterar man fängslade magiker?
                    Jag vill gärna ha möjlighet till predisposition i karaktärsskapandet, i form av bakgrundsslag. Talang ska spela roll. Och för att jag inte alls tycker att magiker måste vara balanserade regelmässigt och att det dessutom har många bra poänger att de inte är det.

                    Kommentera


                    • #70
                      Guess what. One more. Det blir det sista för idag och det återknyter dels till det tidigare inlägget samt ett annat inlägg som jag skrev i tråden om hur religioner fungerar och existerar i Mundana. Nog för att jag mest skriver för min egen skull men jag hoppas att ni uppskattar tankarna och inte tycker jag derailar tråden.

                      Magikers organisation
                      Nästa viktiga fråga att ta itu med är hur organiserar sig magiker? Min bild av Mundana är att det finns en oerhörd pluralism till hur magiker organiserar sig. Från regelrätta Universitet eller tom förbund av universitet (Legio Colonan) till häxor som lever isolerat i skogen eller för den delen nekromantiker med arméer av vandöda i andra dimensioner. De olika sätten att organisera sig har implikationer för vilken roll magikerna har i samhället de verkar i och hur nya magiker tränas/utbildas. Jag tänker att man kan urskilja några huvudtyper av sätt som magiker kan vara organiserade på: magiakademier, esoteriska sällskap, civiliserade enskilda magiker och ociviliserade enstaka magiker.

                      Magiakademier
                      Magikerakademier är en organisationsform som erbjuder en organiserad undervisning och forskning. Vad det framförallt innebär för omvärlden är att man enkelt kan söka upp dem och få kontakt med dem. Behöver man magisk konsultation skickar man ett sändebud till stadens magikerakademi och får svar. Vill man lära sig magi så dyker man upp vid deras dörr, klarar någon form av eventuellt intagningsprov och har förmåga att pröjsa en ansenlig mängd silver per månad för undervisningen. Vad man får i utbyte är en (någorlunda) uppstyrd undervisning där man kanske har viss frihet i vad man studerar. Vill man läsa magiteori, fototropi, ikonotropi? Beroende på hur många lärare som finns och vilken deras kompetens är så kan man lära sig olika saker. Kanske kan man lära sig grunderna i pneumotropi vid en akademi men vill man bli riktigt bra kanske man får söka sig någon annanstans för mer avancerade studier av sylfer och hur man kontrollerar dem.
                      Fördelen för magikerna själva är många. Man får hjälp med att styra upp tråkiga saker som administration, kontakt med den världsliga makten osv. Man får tillgång till en sjysst infrastruktur som bekväma möbler, bibliotek och labb. Man kan köpa ingredienser i bulk och man får kollegor att diskutera saker med. Nackdelen är givetvis att man måste inordna sig i en akademisk hierarki, ställa upp på saker man inte vill göra (undervisning och tjänster åt staden) och anpassa sig efter andra. ("Det är min tur att använda labbet och varför har DU använt upp alla gripnäbbar?") Sedan har man också gott om möjligheter att irritera sig på andra. ("Varför undervisar Rafali i fototropi, alla vet att jag är en bättre fotomantiker än vad hon är?" eller "Varför får den där Astromantikern så mycket forskningstid och resurser han har ju fan aldrig dragit sitt strå till stacken. Hans aspekt är ju helt jävla samhällsfrånvänd, det finns inga nytta med att bara sitta där och stirra på stjärnorna hela natten. När drog han senast in någon extern finansiering va?!")
                      En magikerakademi har nästan by default en framskjuten social ställning i staden (och landet) där den finns. I Mundana verkar det framförallt finnas magikerakademier i fem länder. Consaber, Thalamur, Asharien, Ebrhon och Det Cirefaliska samväldet. Man skulle nog kunna räkna in alverna och dvärgarna här också. Här tänker jag i huvudsak beskriva hur jag tänker mig de i Consaber och Asharien. Helt enkelt för att det är de som har beskrivits mest i böckerna och de är väldigt olika sinsemellan. Jag tänker mig att det är lite av en utmaning att göra Ebhron annorlunda på ett intressant sätt från Thalamur och Consaber. Thalamur tänker jag är bra beskrivet i boken om landet. (Jag har inte läst den så noga) Magikerakademierna i det cirefaliska samväldet tänker jag mig är förlagda till eller i anslutning till de vanliga universiteten men att de nog är ganska lika legio colonan till sin funktion. (Varför använder inte cirefalierna magiker mer till sjöfart?)

                      Jag tycker Legio Colonan i Consaber är spelmässigt väldigt intressant. Det är en magikersammanslutning på dekis. De har ärvt sin organisation och väldigt mycket resurser från det coloniska samväldet. Givetvis har mycket försvunnit men men poäng är att de har mer resurser än magiker. De lär ha enorma bibliotek över vilka det saknas vettiga kataloger. De lär ha glömda och gömda valv med tillgångar. De kanske har en organisation som är för stor för deras faktiska verksamhet. Jag tänker mig att de har åtminstone en filial i varje (större) sabrisk stad men frågan är hur många magiker har de egentligen på varje ställe? Är ens varje aspekt representerad vid varje akademi? Troligen inte. Magikerna lär vara ständigt upptagna med att undervisa relativt små klasser enligt ett upplägg som fastlades för väldigt längesedan och att utföra tjänster för de styrande i länet. De har inte tid för att ta hand om böckerna och artefakterna från förr. (formelsamlingar och bruksanvisningar på språk som sedan länge glömts bort typ arkaisk danarthiska) De är kanske förblindade av allt gammalt som glömts bort att de slutat forska fram nya saker? Dessutom tar det mycket tid att hålla ihop en så stor och spridd organisation. Reser mellan de olika städerna och olika typer av utbyten och möten lär ta upp en himla massa tid. Dessutom lär deras studenter i huvudsak vara bortskämda överklasslynglar som kommer göra livet surt för de bättre beställda värdshusen. Damage control lär uppta en och annan studievägledare. Legio Colonan fyller också en extremt viktig funktion för den väpnade makten då de utgör ett magiskt motmedel mot Thalamur. Utan legio colonan skulle Consaber haft svårt att stå emot magikratins arméer. En ansenlig del av Legio Colonans resurser borde vara inriktade på att utbilda magiker som är redo för fienden i väst. En annan fördel med Legio Colonan är att pga att de kan ha massor med magiker som drar in cash kan de också ha några som ägnar sig åt litemer onyttig magi.

                      I Asharien är läget lite annorlunda. Magikerakademierna är akademier mest till namnet. De består av ett fåtal gubbar och gummor som bestämt sig för att slå sina påsar ihop men de vill ganska ofta väldigt olika saker och har väldigt egna uppfattningar om vad de vill göra och hur verksamheten ska bedrivas. De är nog inte speciellt uppstyrda och det är svårt att tvinga någon annan att göra någonting. Det finns max en ordentlig lärare i en aspekt och det är knappast fallet att alla aspekter är representerade vid varje akademi. Inte ens den största. Deras magiteori är ett arv från legio colonan men i en mycket mindre utvecklad form än vad som finns i consaber. De är helt enkelt magiakademiernas B-lag. Vilket stöd de faktiskt kan ge till staden beror helt på färdigheterna hos de enskilda magikerna som bor i staden. Man kan också tänka sig väldigt hårt styrda små magikerakademier som hålls ihop av en auktoritär pyromantiker som hotar att göra julskinka av de magiker i staden som inte inlämmar sig i hand ordning och strävan efter magiskt monopol i staden. Vad händer när en oberoende magiker av clint eastwood typ gör entré i staden?

                      Vad man bör undvika att göra är att tänka på magikerakademier som speglingar av vår tids massutbildningsinstitutioner. Legio Colonan borde vara mer som universiteten i Sverige efter Gustav II Adolfs reform. Det finns en professor i varje ämne (aspekt) och klasserna är små och påminner inte så lite om sekter som dyrkar den vördade professorn och tävlar om hans gunst. (Svenska universitet en bra bit in på 1900-talet)
                      Innan den reformen hade t.ex. uppsala universitet endast fyra (eller var det tre?) professorer som skötte undervisningen. Anledningen till att man hade dessa tre var att man hade endast en lärobok per ämne. Det är så jag tänker mig ashariska universitet. En (begränsad) formelsamling för varje aspekt som lärs ut och den vaktas som en jävligt dyrbar skatt.

                      Sidequest: magikerakademins biomantiker har gjort frijarlens fru på smällen. Rollpersonerna behöver något från honom men han behöver deras tjänst. Jarlen misstänker att affären har ägt rum och vaktar nu svartsjukt sin dam dygnet runt. Eftersom jarlen är steril kommer en graviditet att bekräfta hans misstankar. Damen behöver alltså få en viss brygd levererad till sig av rollpersonerna.

                      Enskilda magiker med akademisk approach
                      Associerade med de organiserade magikerna i magikerakademier finns de oberoende intellektuella, eh förlåt, jag menar magiker. Dessa har antagligen fått en stor del av sin utbildning vid någon magikerakademi men valt att lämna den av olika anledningar eller så har de fått sin träning av en oberoende magiker som har fått sin träning vid en magikerakademi. Belkor Gulik verkar vara ett utmärkt exempel. Det är antagligen ganska egensinniga personer som inte tycker att fördelarna med att vara ansluten till en magikerakademi väger tyngre än att anpassa sig till andra. De kanske tar sig an enskilda eller ytterst få lärljungar och erbjuder dem undervisning som är av ytterst blandad kvalitet. Risken för sekterism är ännu större här än på en asharisk magikerakademi. (Min mästare är mäktigare än din mästare!) De kan fortfarande vara belevade och socialt viktiga (och bör nog vara det för inte få stryk av magikerakademins medlemmar). Eftersom magikerakademin fortfarande spökar i bakgrunden har de magiteori och en bredare insikt i magins natur. Är de socialt viktiga borde de inte vara något större problem med att söka upp dem. Däremot är det en öppen fråga om de är intresserade av dig.
                      Till den här kategorin hör också lite mer ljusskygga magiker. Ni vet de där som alltid gick över gränsen lite för mycket, som stal de rätta svaren till tentorna och sålde till de andra studenterna osv. De som nu utgör en värdefull resurs för stadens undre värld. Oavsett vilken typ av oberoende civiliserad magiker man är måste man försörja sig själv för man har inga polare som kommer göra det åt en.

                      Gissningsvis lär en del nekromantiker också återfinnas i den här gruppen. Men hur de försörjer sig har jag fan aldrig lyckats lista ut.

                      Esoteriska sällskap
                      Det här är en typ av magitradition som jag har uppfattat som underrepresenterat i Eon tidigare men som ändå verkar ha sin givna plats. Inte minst inom det jargiska kejsardömet. Små hemliga sällskap som försiktigt rekryterar medlemmar i hemlighet och som studerar magi vid sidan av sina egentliga värv. Det lär finnas en del dibuk, xinu och gluthariekulter som fungerar liknande men varför inte för magi också? Det som från början visade sig vara en stjärnskådarklubb kanske är sådana som studerar galenskap och kosmotropi som i sin tur utgör rekryteringsunderlag för xinu?
                      Vem vill inte kunna biotropi för att ligga utan att göra någon på smällen? Eller kunna göra sig osynlig för att ta sig in till sin älskare? Eller för att stjäla pengar? Vem vill inte kunna få lite heliotropisk förstärkning för att framstå i bättre dager? Eller straffa sina fiender med galenskap? Eller få evigt liv, åkalla andar, frambesvärja demoner eller återupptäcka folk från de döda? You know the usual stuff.
                      Baserat på vad jag läst om Ymirs? tankar om Mûhad verkar också en del andra grupper kunna falla under den beskrivning. Mångalningarna kunde kanske vara en sådan möjlighet? Det finns hemligheter som man kan få kunskap om man man bara inordnar sig och väntar.
                      Jag tror att man också kan tänka lite bredare än så när det kommer till esoteriska sällskap, framförallt i jargien. Tittar man på samtida sällskap som frimurare och vad de andra gubbklubbarna nu heter så är den viktig del att man ska hjälpa varandra till högre samhällspositioner och mer inflytande. I Jargien funkar en magisekt väldigt bra på det sättet. När man är med lär man sig lite magi och vips har alla andra medlemmar en hållhake på en precis som man har en hållhake på dem och helt plötsligt kan man lita mer på den här gruppen än någon annan och man är också beredd att göra mer för dem än kanske till och med sin familj. Utan att Xinu eller gravskändning behöver vara inblandat. Med esoteriska sammanslutningar finns det magisk kunskap att få men man kommer få den i små doser och över lång tid som belöning för god och trogen tjänst.

                      Enskilda magiker i primitiv miljö
                      Den fjärde typen av magiker organisation omfattar häxor i vildmarken såväl som barnmorskor på landet. Dessa har givetvis inte mycket susning om vad de håller på med men har lärt sig det de kan av sin föregångare. En barnmorska på landet kanske kan alstra lite biotropi och lägga en smärtlindrande besvärjelse. Hon har lärt sig att det går ganska lätt att göra under förlossning men att hon kan göra samma sak på en sårad soldat men att det är mycket svårare.
                      Häxan i vildmarken har lite mer koll på vad hon faktiskt håller på med eller kan lite fler saker men är i stort sett lika clueless som barnmorskan. Det hon vet har hon lärt sig av sin lärare. Kanske gjort någon upptäckt själv.
                      Rent allmänt tänker jag också såhär att det verkar rimligt att häxan i vildmarken i stort sett pysslar med improviserad magi där hon går på känsla och intution snarare än formaliserad kunskap. Bland legio colonans magiker är det tvärtom. De sysslar med strikt och formaliserad magi. Improviserad magi är experimentell magi som utförs under strikta protokoll och säkerhetsåtgärder. Den är fortfarande viktig men framförallt för forskningssyften snarare än för dess praktiska användbarhet som för häxan. Hon höftar liksom lite och ibland går det bra och ibland tar det eld i stugan när hon skulle snabbtorka örter.
                      Det finns ju ingenting som hindrar enskilda magiker, civiliserade som ociviliserade från att ha lösa sammanslutningar med årliga/månatliga träffar osv. Helt isolerade är de ju inte men still not (ashariska) magikerakademier.
                      Vidare tänker jag mig att den här typen av magiker har en väldigt viktig funktion i samhället och är människor som man antingen föraktar lite men går till ändå in time of need (abort någon?) eller någon med ganska hög social status. De kanske inte är rika men å andra sidan behöver de kanske inte så himla mycket heller utan får så de klarar sig från egenförsörjning och sina tjänster vid sidan av.

                      Vad är poängen med hela det här inlägget? Jo det är helt enkelt att jag vill att det ska vara svårt att lära sig besvärjelser och ritualer! Det är inte bara att knata upp till legio colonan, säga tjenare, här har ni ett gäng silver kan ni ge mig en kopia av tredje delen i diodactus pyromanticus formelsamling på tokon skriven med felya nari tack! Besvärjelser är vad som gör att magiker kan erbjuda omvärlden sina tjänster och om jag har en unik tjänst som jag kan erbjuda världen tänker jag inte dela med mig av den till första bästa nisse som erbjuder lite cash för den. Min unika tillgång till besvärjelser is what pays my freakin' bills. Därför delar jag inte med mig av dem till vem som helst. Lång och trogen tjänst för det tack!
                      Dessutom papper är dyrt. Att betala någon för att handskriva läsbart på pappret är ännu dyrare! Om de skrivs ner kommer de pga sin hemliga natur att skrivas ner på ett sätt som gör att ingen utomstående (utan jättestora besvär) kan ta del av dem. Legio colonan kanske har några kursex som går runt av väldigt enkla grundbesvärjelser men inte när det kommer till the more potent stuff!
                      De magiker som inte är tränade i magiteori (eller de som tillhör hemliga sällskap) kommer inte att skriva ner sina besvärjelser. Enda sättet att lära sig dem är från någon som kan dem och som kan visa och förklara för en hur de funkar.
                      Last edited by thartvigsson; 24 February 2017, 20.31.

                      Kommentera


                      • #71
                        Det blev ett inlägg till men klockan är efter midnatt så det är inte samma dag som när det senaste postades och jag har fått ur mig nästan allt jag har gått och tänkt på. Hursomhelst. Here it comes.

                        Det här inlägget handlar om magins natur och är mer än de tidigare ett uttryck för smak och förhoppningar om hur magin (kommer) existera i mundana. Givetvis kommer jag att utgå från det som redan finns men ändå försöka anlägga mer konkret ingång till hur magi fungerar i världen. Jag kan redan på förhand erkänna två saker.
                        1. Jag älskar magi. Det är trots allt det som gör fantasy till vad det är. Jag förstår inte varför man skulle vilja spela magidöd fantasy. Helt obegripligt. Jag spelar magiker så ofta det går utan att jag skäms. Andra karaktär spelar jag för att inte bara spela magiker eller för att det inte funkar i gruppen. MEN jag hatar nästan alla sätt som magi porträtteras på. Fåniga dimmor och ljus som symboliserar den magiska kraften är stora turn offs. Jag har sett ytterst få porträtteringar av magi som fått mig att acceptera att det faktiskt finns i världen och passar in.
                        2. Jag tycker att idéerna bakom magin i Mage: the ascension är helt jävla awesome sedan tycker jag inte riktigt att magiteorin är kompatibel med den magiska praktiken i spelet. Men Jag tycker båda delarna är fantastiska även om de inte fungerar ihop.

                        Magins natur
                        En sak som jag upplever som ganska unikt med Magin i Eon är att den är förhållandevis vetenskaplig/stringent/logisk/matematisk. Magisystemet är koherent. Jag såg i en tidigare tråd att Purgatid argumenterade för att det var ett feltänk med magin och att den borde vara mycket lösare för att just behålla sin mystiska och svårgripbara natur. Jag är väldigt sympatiskt inställd till Purgatids idéer och tänker att det är så mage: the ascension faktiskt fungerade med ett oerhört fritt och dynamiskt magisystem. Jag gillar som sagt mage: the ascensions system men jag tycker inte att den dynamiska öppenheten riktigt stämmer överens med idén om paradigm som finns där. Det finns skitmycket spännande att säga om just Mages magisystem om man analyserar det utifrån fackfilosofiska termer som paradigm eller kollektiv konstruktivistisk idealism. Men jag ska försöka lämna det därhän så mycket som möjligt. Grejen är att jag gillade just paradigm idén jättemycket. Det är ett begrepp som Mage väldigt tydligt har hämtat från vetenskapshistorikern Thomas Kuhn. Idén är att vi har vissa väldigt starka idéer om hur verkligheten fungerar och hur man undersöker den. Och det är inom ramen för sådana grundläggande idéer som vetenskapsmän sedan utforskar verkligheten.
                        Det är precis så jag tänker mig de olika magitraditionerna i Eon. Man har en förklaringsbas och ett sätt att göra magi på som är väldigt styrt av hur man har blivit lärd att magi fungerar. Problemet med mage var ju att magin var så uppenbart fri och funkade på väldigt olika sätt så fungerade det väldigt dåligt att vara en Order of Hermes magiker som har lärt sig färdiga formaliserade besvärjelser på ett väldigt strängt sätt eftersom magin så fucking jävla uppenbart är fri och improviserbar. Jag tror helt enkelt att paradigmidén är väldigt mycket mer produktiv i Mundana än i Mage och jag ska försöka visa hur jag menar i den följande texten. Jag tänker alltså inte göra som purgatid och argumentera för att Eon borde byta till ett mage liknande system utan snarare se vad man kan göra med det som finns.

                        Det finns några saker i Eon som man inte kan förhandla bort oavsett vilken magitradition man tillhör. Magi består av filament som är diskreta enheter som inte kan delas upp i mindre bitar. Regeltekniskt gestaltades detta i gamla Eon genom att filament på ett i mitt tycke fyrkantigt och klumpigt sätt utgjorde basen för magi. Magin var väldigt mekanisk. Jag tycker det lilla jag sett av magin i Eon IV har förbättrat detta avsevärt. Filamenten är mindre och introducerandet av övertag, uppoffringar osv har infört ett mycket mer dynamiskt element till den ganska trista tidigare varianten. Jag är oerhört mycket för denna förbättring. Magin är levande och oförutsägbar på ett helt annat sätt. Hatten av! Jag tyckte också att det märktes på de senare Eon supplementen att magisystemets stelbenhet hindrade spelförfattarna från att kunna skapa stämningsfylld magi. Både nekromanti och vandöda samt drakar boken osade av logiska brott och ad hoc lösningar med tidigare beskrivna magisystem. Eon hade växt ur sin tvångströja till magisystem. (Fortfarande all heder till det tidigare magisystemets skapare. Det finns en anledning till att jag skriver flufftext och inte regeltext här.)

                        En sak som jag tyckte genomsyrade tidigare Eons magisystem var att Legio Colonans syn på magi var i stort sett riktigt. Det är iofs inte så konstigt att den mest utvecklade och avancerade magiteorin i världen avspeglar hur magin också regeltekniskt ser ut men det kändes lite tråkigt att man nästan kunde säga att alla andra har fel. Precis som jag vill ha teologisk oenighet vill jag ha magiteoretisk oenighet! Som fysiken i början av 1600-talet där man hade tre olika paradigm som slogs mot varandra. (Läs Steven Shapins bok "Den vetenskapliga revolutionen" för mer om det) Rejäl oenighet om fundamentala saker både mellan och inom de olika magitraditionerna.

                        Lika lite som fysiker på 1600-talet kunde förneka att stenar faller neråt kan magiker i Eon förneka att magin består av diskreta minsta beståndsdelar eller att det finns olika aspekter. Det där som står att dvärgarna bara erkänner de fyra elementarkrafterna samt ataxatropi faller helt på sin egen orimlighet. Inte ens dvärgar kan vara så infernaliskt faktaresistenta.

                        En annan sak som inte går att förneka är att magin i Eon i huvudsak är av väldigt övergående natur. De flesta effekter har kort varaktighet. Väldigt många går inte eller är väldigt svåra att göra permanenta. Har man gjort något permanent har det dessutom upphört att vara magiskt. Detta borde rimligtvis ha implikationer för världen. Det är svårt att göra magiska föremål, speciellt sådana av ett bestående slag. Jag älskade påpekandet av hur välsignade svärd såldes av snikna präster i slutet av ett månvarv till puckon som inte vet att välsignelsen snart skulle försvinna. Magiska artefakter av annat än engångsslag borde vara pretty rare i Eon. Det är bra för jag gillar inte magiska föremål. Men det tar också bort en möjlig inkomstkälla för magiker i Eon. Om de inte som Daakpräster vill bli misstänkliggjorda för att sälja prylar med dåligt bäst före datum.

                        Den tredje aspekten av magin i Eon som inte går att förneka är att magin kräver kraftkällor. Biotropi alstras från liv, nekrotropi från död, astrotropi från stjärnorna osv. Det här säger något om magin. Den finns i världen och är sammanvävd med den. Detta gör att man borde kunna få användning för all möjlig magisk parafernalia som ovanliga växter, monster och djurdelar som underkastas alkemiska processer för att man ska kunna utvinna olika magiska egenskaper ur dem. Tyvärr var alkemin i tidigare Eon inte alls gjord på det sättet. Skittråkigt. Världen erbjuder jättemycket potential för dynamisk, spännande och stämningsfull alkemi. Det kom lite i drakarboken om hur man kunde utvinna kongelat och drakhjärtan och liknande. I want more of that shit! Magin finns i världen. Att man behöver kraftkällor för att alstra filament bevisar det. Magin kan också med mycket bök återgå till världen. Permanenta effekter och andra konsekvenser av magin visar det. Filamenten är inbakade i den fysiska verkligheten. Utveckla det!

                        Magins fenomenologi
                        Efter att ha gjort dessa förberedande kommentarer kan jag nu ge mig i kast med det jag verkligen vill: magins fenomenologi. Hur är det att vara magiker? Hur upplevs magin från magiutövarens perspektiv? Hur passar den in i stämningsmässigt. Lite poetiskt (kanske) kan man säga att det jag är intresserad av är magins smak.

                        Jag tänker mig att för magikern är magi något konkret. Något som hen kan relatera till och direkt manipulera som jag när jag bygger ihop ett mekano (mer avancerat än så blir det inte för mig). Jag tänker mig att magikern för att manipulera magi måste uppleva magin på något sätt. Den behöver ha en textur, en känsla, en smak, en doft, ett ljud, en färg. Kanske förnimmer magiker magin med ett sjätte sinne. Men jag har inget sånt så jag får försöka översätta det till de sinnen som jag faktiskt har. För att magin ska kunna manipuleras måste den upplevas och för att gestalta en magiker vill jag veta vad hen upplever. (åtminstone när jag ska drömma om magin jag kastat under kvällen när jag gått och lagt mig efter dagens äventyr, vad har min karaktär känt och upplevt?)

                        Här kommer idén om paradigm tillbaka. Magin i Eon är pluralistiskt. Det finns flera magitraditioner i Mundana. Från anala akademiker till hemsnickrade häxor. Min tanke är att dessa upplever magi och manipulerar den magiska väven på helt olika sätt. Den ska helt enkelt kännas annorlunda i munnen på en förläst sabrisk magiker och en träskhäxa från takalorr. När de talar med varandra ska de inte tala om samma sak. De ska tala förbi varandra. Endast genom att känna av vad den andra gör ska de faktiskt kunna identifiera det den andra gör som magi.

                        Varför vill jag ha det på detta viset? Det är för att jag vill att Eon ska vara en divers värld. När en barnmorska i en by vid Yoldeskogen helar dig ska det vara annorlunda mot när en Legio Colonan magiker gör det eller för den delen häxan på takalorr. Känslan som förmedlar till spelarna ska vara annorlunda. Det ska stå klart att detta är något helt annat! Sättet som man gör det på och de teoretiska förklaringarna bakom. En skitnödig akadmiker: "först extraherar man biotropiska filament från en lämplig källa för den relevanta aspekten som finns i närheten. För Att åstadkomma en smärtlindrande effekt väves filamenten samman i enlighet med Omars andra mönster." En schamanistisk magiker: "du tillber anden som bor i det levande väsendet att dela med sig av sin kraft, är du artig och vet vad du gör kommer den att ge dig del i detta. Olika väsen har olika uppfattning om vad som är god ton och även den bäste kan ibland råka förarga en ande och drabbas av dess vrede. Du tar emot andens gåva och behandlar den med varsamhet. För att åstadkomma en lindrande effekt så väver du den delen av anden du förlänats med enligt detta mönster"
                        Den schamanistiska magikern ser magin som en skänk från anden som bebor alstringskällan medan akademikern snarare ser det som något magikern dras ut från alstringskällan. De har också olika sätt att beskriva väven som faktiskt vävs. I det ena fallet görs det till en hänvisning i en bok medan den schamanistiska magikern visar med händerna eller annan lämplig rekvisita.

                        En sak som jag verkligen gillade med mysterierna i Eon IV var sättet som böner men framförallt ceremonier porträtterades på. Det var inte bara färdighetsslag och effekter. Det var också något konkret som rollpersonerna gjorde i världen. Gå genom eld! Bära ett ok tills du är skittrött! Bada i blod! Mer sånt! och mer sånt för magin också! Magi är en praktik som tar sig konkreta uttryck i världen. Jag inser att det som rollspelskonstruktör lär vara skitjobbigt att hitta på. Kanske kan det standardiseras lite. Men det finns flera aspekter av det. Dels handlar det om vilka fysiska moment som görs, dels handlar det om vilken rekvisita som krävs och dels handlar det om vad som händer i magikerns sinne. Olika magitradioner bör skilja sig åt i alla dessa avseenden. En Mûhadinsk mångalning lär inte utföra besvärjelser på samma sätt som den Cirefalisk månmagiker. Den första kanske dansar, frustar, ylar och badar i månens ljus medan den senare har en massa spejsade cyberpunkiga mässings- och glasprylar till sin hjälp. Magin behöver sin kulturella flavour.

                        Nu tillbaka till varför jag hatar alla porträtteringar av magi någonsin. Det är för att det inte finns någon greppbar kausalitet. Magi fungerar så här: magikern gör något som påverkar magin. Magin i sin tur påverkar världen. Det är en fråga om kausalitet. Det måste finnas en goddamn fucking kausalkoppling. Rosa dimma som uppstår i en hand och som sedan färdas till en vas där rosen sedan koncentreras till bilda en ros utgör inget kausalt förlopp i mitt huvud. Jag köper det inte. Så där funkar inte kausalitet. Kanske kommer jag trampa på en himla massa ömma tår nu men magin i star wars makesar perfect sense to me. Magikern (jedin) påverkar kraften som påverkar världen. Kraften är osynlig men det är gravitation och magnetism med och de kan jag relatera till som kausala krafter. Dessutom är osynlig magi snyggt och utan plastig känsla.
                        Betyder det att jag vill ha osynlig magi i Eon? Nja... För icke-magiker så kan magin mycket väl vara osynlig. Dom är ändå okunniga nollor. Vem bryr sig om vad de upplever. Men som sagt. För att man ska kunna manipulera någonting måste man kunna varsebli det. Jedis kan varsebli kraften på något vänster. Magiker i Eon måste kunna varsebli filamenten för att kunna påverka den. Åtminstone magikerna måste ha en kausal upplevelse när de påverkar magin. Innan har jag lite antytt att det är med synen som magiker upplever den. De ser strängar som vävs. Men hur gör de det? använder de nål och tråd? ett trollspö som trådarna fäster sig på och som de sedan kan flytta runt dem med hjälp av? Händerna? blåser de på dem med andedräkten? I don't care! Men filamenten måste upplevas som existerande i rumtiden (annars kan de inte kausalt påverkas!) de kan inte bara finnas som en fiktion i någon skalle. (En och annan akademiker kanske har ett tillräckligt stort ego för att kunna rationalisera ett sådant förfarande. Yes, Rafali my eyes are on you för den där arroganta lektionsinledningen i introtexten till ett kapitel i mystik och magi). Jag kan också tänka mig att magi upplevs med andra sinnen. Som ljud. Genom att spela toner, harmonier eller whatever så påverkar man filamenten på olika sätt. Sjung och nynna! Magi kanske upplevs som lukt. Påverka den som en lukt med rökelse och parfymer eller vad vet jag. Skitballt Kör på det. Så länge it makes sense för magikern att kausalt påverka på det sättet.

                        Det finns redan lite den här typen av flavour i Eon. När kongelat dissiperar så gör det de rent visuellt, med ljud? med doft? vill ha för mig att pyrotropi lämnade en doft av svavel. Detta kan uppfattas även av de otränade. Men för de som kan förnimma magi måste filamenten fortsätta finnas tills dess att de ingår i en väv eller dissiperar. Jag gillade också att lite mer flavour lagts till med att olika typer av effekter omger magiker som behärskar en viss aspekt och att det finns vissa minimagier som någon uttryckte det för dessa.

                        En sista sak som jag också tog upp i mitt tidigare inlägg. Det är rimligt om olika typer av magiker praktiserar magi och betraktar olika typer av magi på olika sätt. It makes sense givet att de har olika paradigm. Den primitiva magikern som improviserar på känsla och intuition för jämnan as opposed to akademikermagikern som bektraktar improvisation som cutting edge och farlig forskning. Detta är också tydligt kompatibelt med idén om magiska paradigm.

                        Jag har inte diskuterat nekromanti. Det är stort ämne som jag inte vill ta upp och inte vill ha något att göra med för jag vill inte känna smaken av det på min tunga. Nekromanti fyller massor med viktiga funktioner i världen men jag gillar inte att ha smaken av död i min mun. Därför har jag inga tankar om det. Tidigare Eons lösning med att ha det som en kombination av alkemi och magi verkar rimlig. Det är också i linje med min syn på kopplingen mellan den fysiska världen och magin som jag nämner tidigt i inlägget.

                        Kommentera


                        • #72
                          Lite random och lösryckta svar till thartvigsson:

                          Ang organisationer: Sällskap kan ha mycket överlapp mellan esoteriska sammanslutningar och akademiska traditioner. De "stora", tidigare etablade sällskapen kommer spela en sekundär roll endast i första magiboken, eftersom den fokuserar på Jargien; istället hamnas fokuset på ett stort antal lokala sällskap som förkroppsligar olika traditioner, och lever i skuggan av primärt Kabalorden, den mûhadinska Verashimorden, samt i viss mån Legio Colonan. Större fokus än tidigare läggs på Kabalorden och Thakalatribunalerna, då de är och alltid har varit mycket, mycket, mycket större än Legio Colonan.

                          Ang organisationer och att lära sig magi: Du glömmer att ta upp konceptet gillen, vilket är vad de ashariska sällskapen tidigare beskrivits som, och det är -perfekt-. Gillen är ju essentiellt en monopolstruktur som finns till för att beskydda medlemmarnas yrkesmässiga intressen och basically stöta bort alla andra som försöker konkurrera med dem. Det förhållningssättet funkar perfekt för magikersällskap på flera håll i Mundana.

                          Ang. att lära sig magi: Vi ansåg att det behövdes mer begränsningar här, så we came up with something. It's glorious. Orsaken till det är att det behövdes konsekvens med tidigare material samt med Mundanas världsbygge. Barnmorskor i byar i skogen kan alltså generellt -inte- biotropi; om sådana kunskaper var utbredda borde det dels ha märkts av i tidigare material, och dels hade det lett till extremt minskad mortalitet och därigenom att Mundana vid det här laget (10 000+ år av högcivilisation, liksom) borde vara extremt tättbefolkat. Nu har vi förvisso ökat Mundanas befolkning rejält i och med Demografica Mundana, men det är fortfarande aningen glesbefolkat jämfört med vår världs högmedeltid.

                          Ang. värdefulla och värdelösa aspekter, och magikers jobb: Du har en intressant poäng här, men jag tycker inte det är så clear-cut som du påstår. Du dissar astrotropi tex, men det är ju aspekten man fucking förutsäger framtiden med! Kungar och makthavare kommer alltid vara desperata efter varenda liten tänkbar edge de kan få mot sina motståndare, och att anställa magiker som sysslar med asskumma aspekter bara i hopp om att det ska ge dem en sådan edge kan definitivt kännas värt det för dem - i synnerhet om det finns en etablerad tradition av att göra det.

                          Ang. magikers försörjning: Man bör tänka lite utanför lådan också. Det var med våra ögon ofta förvånansvärt lätt att försörja sig i äldre samhällen om man bara var född med vissa privilegier, eftersom skills som är commonplace idag, tex random humanistutbildning, då var högt eftertraktade. Jag var länge förbryllad som fan över hur ibn Batutta kunde ha råd att ägna ett helt liv åt att uffeluffa runt praktiskt taget hela jorden. Det visade sig att inte bara är förklaringen att folk back then var väldigt gästfria och att han ofta kunde hänga hos någon lokal bigshot i månader med gratis mat och sovplats bara för att han var en utländsk resenär som verkade respektabel, utan eftersom han dessutom var en ulama, alltså en muslimskt skriftlärd, kunde han få jobb med att undervisa diverse barn varthelst han färdades.

                          Och seriöst, jag känner sådana människor idag med. Jag vet en snubbe som spenderat praktiskt taget 15 år av sitt liv med att bara slappa i softa delar av Indien och Kina och knappt göra något vettigt överhuvudtaget. Och han är bara ett av många exempel på såna typer; folk brukar bli gröna av avund och undra hur f-n det är möjligt utan att vara rik, men det är inte så himla komplicerat. Förklaringen är samma som för Ibn Batutta, essentially; folk är gästfria som fan, mat, sovplats och transport är skitbilligt om man vet vad man gör, och har du bara vissa privilegier (det hjälper att vara vit man till exempel) behöver du bara gå ut på gatan i vissa delar av världen så tar det max några timmar innan någon erbjuder dig ett lärarjobb eller ett musikgig.

                          This applies to Mundanas magiker too. Med en statusgivande bakgrund och utbildning kan man valsa genom livet i en medeltida värld. Däremot kan man -inte- sitta och uggla i ett torn ute i skogen, fullt av gamla böcker och andra dyrgripar. Ska magiker vara sådana, ja, då behövs en bättre förklaring. Men man kan tänka utanför lådan med det med:

                          På senare år har jag skrivit två grupper av manliga akademiker/mystiker med esoteriska intressen som essentially verkar leva tillsammans i mer eller mindre kyska förhållanden och leva på skillsen hos nån eller några av dem medan de andra bara flummar. Exempel är snubbarna i Bergskollegiet i "Astara - Skymningens hemvist", där man kan anta att den flummige Osymandas basically blir försörjd av pappersmakaren Joharro och ockularisten Zokales. Vi har även stjärnfamiljen Euskos i "Tauper", som bor i ett torn i Tarkas utkant och verkar försörja sig primärt på att nekromantikern ibland dem får döda kroppar från Rotraxkulten i byn Folamis, som han animerar mot betalning så att de sedan kan fungera som arbetskraft. Man måste även ta för givet ett visst mått av självhushållning i familjen Euskos fall, små odlingar, några getter, etc, vilket knappast är ett problem eftersom de har sju adoptivbarn som blir bra gratis arbetskraft.


                          Nu skrev jag så mycket att jag glömde om jag hade fler kommentarer. Får återkomma med dem senare isåfall.
                          Last edited by Ymir; 26 February 2017, 02.38.

                          Kommentera


                          • #73
                            Tack för ett bra och amibiöst svar till tre alldeles för långa inlägg. Jag är väldigt glad för att du lyftar fram flera exempel som avviker från den oerhört ekonomistiska modell som jag förde fram. Du har också helt rätt i många påpekanden om dåligt valda exempel som du gör. Astrotropi var till exempel en dåligt vald exempelaspekt och att ashariska magikersällskap borde betecknas som gillen. (Jag vill dock påpeka tillbaka att det var så jag beskrev dem men tappade bort den adekvata benämningen.... *mutter*)

                            Jag tänker ändå att det är några saker som jag vill framhärda i. Den första är att det inte får vara förenligt med för mycket faror att använda sig av magi på låg magnitud just för att aspirerande magiker inte ska försvinna i en puff av rök eller tona bort redan innan de hunnit lära sig sin första effekt. Det finns flera sätt att göra detta. Dels som ni verkar göra: göra den okontrollerade dissipationen värre med ökande magnitud (och irriterande men i stort sett harmlös på lägre). Det andra är att antingen behöver magiker få mindre borttoning eller så ska det bli mindre allvarligt att drabbas av borttoning. Jag gillar borttoning som idé och att magiker kan kännas off i förhållande till världen. Ett tredje alternativ är att man får tillbaka borttoning i snabbare takt än en borttoning/år. (En månad? en vecka?)
                            Här kan jag också förtydliga att jag inte menade att var och varannan jordemoder ska kunna biotropi men att det inte borde vara förvånande om man springer på en sådan. Har ni ytterligare begränsningar som ni tänker ålägga magiker så tycker jag det låter bra. Ju färre magiker (förutom mina rollpersoner) desto bättre!

                            Det andra jag vill framhärda med: besvärjelser måste vara svåra att komma över. Det behöver finnas tillgänglighetsbegränsningar i världen. Jag tror jag såg någonting på forumet om att ni tänkte dela upp besvärjelserna i formelsamlingar som man köper likt Daakkyrkans mysterier. Det låter bra. Gör vissa omöjliga att köpa från start också och endast tillgängliga på obskyra språk. Dessutom så vill jag gärna ha massa fluff kring bortglömda effekter osv!

                            En tredje sak. Om magiker har användbara färdigheter kommer den lokala makten att ta dessa i anspråk. På vilket sätt beror givetvis på samhället. Därför verkar det väldigt underligt att cirefalierna inte har sjömagiker. Om nu inte Cirzatemplets präster sköter det istället.

                            En fundering jag har som relaterar till "lösdrivande magiker" som likt Ibn Batutta hänger vid hov och lär ungar att läsa (koranen). Det tycks mig som att Mundana är generellt sätt väldigt akademiserat. Jag använda tidigare exemplet uppsala universitet innan Gustav II Adolfs donation som exempel. De hade alltså tre eller fyra böcker som deras lilla verksamhet byggde på. Låt vara att Sverige på 1500-talet var något annat än Jargien i Mundana men i Jargien så verkar åtminstone varannan präst ha en libera för att kunna utföra sina riter. Det blir väldigt många böcker. Likaså verkar det finnas flera länder som har väl utvecklade byråkratier (ffa Cirefaliska samväldet och Jargien) detta kräver också många som är läskunniga och saker för dem att läsa och skriva på. Tom Asharien som i mina ögon verkar vara lite av ett bakvattenland har ett universitet som verkar ganska stort i Chadarian (jämfört med uppsala på 1500-talet). Det var med detta i baktanke som jag antydde ovan att bohemiska magiker i Mundana nog är mer att likna vid konstnärer i 1500-talets italien. Dvs att de kan hänga runt och få en del cash men att de då också måste ställa upp som sina mecenaters apor när dessa så önskar. Därmed inte sagt att Ibn Batutta är en omöjlighet i Mundana som jag förstår det men att sådana av hans slag borde överskuggas av "renässansmagikerna".

                            (Jag har f ö inte läst materialet som släppts till crowdfundarna online eftersom min spelledare håller inne med alla hemligheter han kan så jag är inte helt uppdaterad på allt och jag har också insett att en del av det jag skrivit i de tidigare inläggen har färgats av det äldre Mundanas demografi. De konkreta saker du säger att du skrivit om låter väldigt rimliga och i linje med vad jag tänkt.)
                            Last edited by thartvigsson; 07 March 2017, 21.05.

                            Kommentera


                            • #74
                              En kort fråga till dig thartvigsson: Varför jämför du med uppsala 1500? I fantasyvärldar såsom Mundana så ser jag på det på följande sätt: Vår värld har haft mycket teknologisk utveckling vilket har lett till mer teknologisk utveckling. Detta har vi gjort för att förenkla och förbättra våra liv. Vi botar sjukdomar, transporterar oss, krigar osv med denna teknologi. I fantasyvärldar finns något vi inte har, nämligen magi. Magi gör att det istället går att använda det istället för teknologi i många av dessa fallen där vi använder teknologi idag. Detta betyder att Mundana inte nödvändigtvis är "dåtid" om vi tittar samhällsstrukturmässigt. Byrokrati och institutioner är exempel på saker som inte lika lätt ersätts av magi vilket gör att dessa kan vara mer "utvecklade" (missförstå mig rätt).

                              Sedan är det en annan värld med betydligt fler faror än vi har vilket har gjort att andra delar av samhället inte gått vidare, det är svårare att prata queerpolitik eller rasifiering när mer pressande problem finns, såsom en drake ätit upp halva byn (även om det såklart händer och tas upp).

                              Alltså kan strukturer och samhällen vara annorlunda utvecklade än hur det är hos oss, det är helt olika förutsättningar. Sedan tänker jag mig att det även är betydligt större klyftor mellan olika delar av Mundana, även inom länder. Norra Asharien är fattigt, östra är rikt på handel och kunskap och södra delen i mer eller mindre konstant krig medan västra delen är så obebyggd att de inte vet att de tillhör Asharien då de inte sett en skatteindrivare på två generationer (exempelvis).

                              Kommentera


                              • #75
                                I Mundana finns inga tryckpressar (förutom hos dvärgarna?). På 1500-talet i Europa började boktryckning baserat på lösa typer att spridas. Innan fanns boktryckning i väldigt begränsad utsträckning. Trots det hade Uppsala universitet så få böcker.

                                Det finns en talande anekdot från medeltiden när det var en universitetslärare som förfasade sig över att hans studenter band in sina föreläsningsanteckningar till böcker när de var klara med sina studier. Han ifrågasatte den fixering de hade vid sina anteckningar med orden: "vad är det för kunskap man kan tappa bort"

                                Det jag vill med mina exempel är att visa på hur oerhört annorlunda utbildning fungerade och organiserades innan folkskolan i mitten av 1800-talet och universitetsreformen -68. Undervisningen tidigare var mycket mer småskalig och sekteristisk. Försöker man ta till sig det och försöker se bortom sina egna skolerfarenheter så tror jag att man kan få en mycket mer realistisk syn på hur det skulle kunna se ut i ett medeltidsinspirerat rollspel. Dessutom tror jag att en sådan värld är intressantare att rollspela i. (Harry Potter might prove me wrong) Jag är helt klart öppen för att det ser olika ut i olika av Mundanas länder (det var en av poängerna jag försökte göra med Consaber/asharien jämförelsen. Precis som Bologna och Uppsala på 1500-talet)
                                Men de materiella förutsättningarna sätter vissa begränsningar. (Finns det inte boktryckning och man inte kopierar böcker med magi kommer böcker vara dyra och sällsynta). Sedan tror jag också att det borgar för intressant rollspel om det finns kunskap som är svåråtkomlig eller sällsynt. Det går inte bara att göra generella påståenden om att det finns "glömda besvärjelser" eller att "vissa besvärjelser är sällsynta". Detta behöver dels byggas in världsbeskrivningen och ev. i regler.

                                Jag jämför alltså med uppsala för att
                                1. Det erbjuder en stark kontrast till moderna utbildningsväsen
                                2. Jag tror det finns mycket rollspelsinspiration att hitta i den annorlundaheten
                                Last edited by thartvigsson; 13 March 2017, 10.16.

                                Kommentera

                                Arbetar …
                                X