Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Om vilka regler jag sätter för mig själv när jag spelleder eget skrivet material

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Äventyr, 22 July 2017, 13.44
9 responses
347 visningar
7 gillar
SiggeX
av SiggeX
 
Skapad av Khan, Igår, 15.26
19 responses
360 visningar
1 gillar
P.eLL.e
av P.eLL.e
 
Skapad av Bolongo, 17 July 2017, 09.19
35 responses
846 visningar
0 gillar
Rhodryn
av Rhodryn
 
Skapad av Hans E Magnusson, Igår, 06.50
19 responses
578 visningar
1 gillar
Rhodryn
av Rhodryn
 
Skapad av talgboll, Igår, 20.07
31 responses
408 visningar
0 gillar
Rhodryn
av Rhodryn
 
Skapad av krank, 24 July 2017, 16.54
1 response
41 visningar
0 gillar
Pilzeman  
Skapad av krank, 17 July 2017, 01.19
7 responses
173 visningar
0 gillar
Pilzeman  
Skapad av God45, Idag, 11.57
0 responses
36 visningar
0 gillar
God45
av God45
 
Skapad av P.eLL.e, Igår, 14.32
10 responses
188 visningar
0 gillar
P.eLL.e
av P.eLL.e
 
Skapad av phastari, 24 July 2017, 12.35
17 responses
258 visningar
0 gillar
phastari  
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • Om vilka regler jag sätter för mig själv när jag spelleder eget skrivet material

    Salienta element måste preppas. Har otroligt svårt att sätta ord på var gränsen går mellan salient vs trivial men i mitt huvud är det mycket tydligt.

    För programmerare är väl ett exempel:

    frotz = 26
    print "Jag gillar " frotz * 2 " spelkort"

    Ordet print är salient som tusan men ordet frotz kan vara vad som helst och bör väl snarare byta namn till något tydligare. Siffrorna och strängarna pillar jag inte heller gärna på i onödan.


    Det är svårt att lära sig preppa snabbt och enkelt. Typ slänga in en rad "Bandit, Gushtfel, tuggar kåda hela tiden, ärr över ögat, använd Eldtroll-stats för honom" [han kanske inte är ett eldtroll men han kan trolla med eld så det blir bra, då har jag AC, HP och sånt fixat för honom] och sen om spelarna aldrig möter honom så är det no love lost för han var bara en randomgenererad rackare.

    Hade tänkt göra "bästa NPC nånsin"-tråd snart men kanske blir det bättre att jag tar det här istället. Min är en som i min prepp såg ut såhär:

    Abu Mee’ma Khiry al-Masuli
    Use Kenku stats.
    Thief casing the business. Abu is cursed with blindness in his left eye.

    När han blev en större och större del av kampanjen slog jag fram relationer för honom och sånt. Att han var kenku gav honom massa intressanta egenskaper rakt från monsterboken (ex vis: är en sorts fågelmänniska, kan inte prata utan bara härma ljud etc). Han var en throwaway SLP men han blev gruppens darling. Fick allt det där nästan gratis på bara ett par rader.

    När jag preppade Yellow Light inför DanCon så hade jag några kartor, kanske fyra monster utplacerade (med egna idéer om hur dom såg ut, men med stats tagna från andra monster ex vis skyddsrobot: använd bugbear stats) och så en encountertabell.

    Videodagboken var ett stort inslag i spelet och det snodde jag helt enkelt från en annan bok. Forskarens namn hade jag inte förberett utan det drog jag direkt från top of my dome när spelarna hittade kapitel ett i videodagboken för att maskera författarens riktiga namn. Jag klarar hyfsat av att komma med namn som typ "Dr Alice Jones" utan namlista. Men, namnlistor är ändå skönt när det gäller lite andra regioner såsom nu al-Qadim.

    För mig är det viktigt att det hårda landskapet, stats, avstånd, allt sånt som kan sticka och värka och hugga i RP, det måste vara färdigt. Medan jag när jag preppar själv låter saker som tapetfärg etc vara impro. Skrev ex vis "Kök med mat" och när RP kom dit så hade min hjärna svaren "torkad spaghetti, burkar med persikor i sockerlag, lite bakpulver".

    Jag improviserade aldrig hur många monster som skulle komma eller vad dom skulle ha för HP eller göra för skada. Allt sånt använde jag reglerna till, encounterlistan jag hade gjort. Samma gällde vilka fällor som skulle finnas och vad fällorna skulle ha för effekter.

    Men i preppen hade jag skrivit typ "dom [några SLP:er dvs] gör hippie grejer" och så när RP väl kom dit så bestämde hjärnan min att dom var nakna, långhåriga och lyssnade på 45-varvs-skivor och jag räknade upp en fyra olika indiska artister typ Asha Bhosley. Jag kan vara så otroligt fräck när det gäller att improvisera. Kom ihåg att jag improviserade i 15 år.

    Liksom, jag behöver preppa crunch (jag behöver inte det men jag vill det för att inte "fuska"), jag har med min improhjärna inget behov av att preppa fluff. Det är dock vanskligt för i D&D kan fluff närsomhelst bli krunch. Exemplet jag brukar använda är: säg om jag improviserar att tapeten är blå. Senare visar det sig att det finns blå-ätande gakis som äter färgen blå (detta exempel har blivit mkt enklare att förklara nu när Marceline i Adventure Time kommit, hon äter röd iofs, men innan var typ ingen som visste vad en färg-ätande gaki var). Då blir det både:

    A). Väldigt viktigt att försöka minnas vilka väggar jag redan sagt varit blå, och
    B). Från och med då viktigt att slå fram färger randomly (förutom dom färger som redan står i preppen) och inte som SL-bestämma det. Den dagen färgätade gakis kommer in i kampanjen så är det dags att ta fram en tapet-tabell.


    Exempel från spegelhistorien: färgen på duken framför spelade egentligen ingen roll. Dom saker som är viktiga är det som spelar roll. Att det fanns en duk, att spegeln var farlig.

    Jag kanske skriver i preppen: "rummet har 10 statyer och staty A (märkt på kartan) föreställer en sjöjungfru. fjällen går att plocka ur och bakom dom finns en text som utgör en Fear-spell-scroll" och låta övriga 9 statyer vara fram-improviserade. (Sen om dom aldrig undersöker nån av statyerna är det ju no love lost. Men sjöjungfrustatyn är detaljerad, det är inte bara "äh det finns en fear-scroll gömd nånstans" utan om spelarna börjar typ dra henne i håret etc så kan jag bara "OK, inget händer" men om dom tar av fjällen så kan jag säga ok dom lossnar. Ni fattar. Och hennes ansikte, armar, pose etc kommer jag ju behöva improvisera, det är bara fjälldelen som är skriven just pga hur salient den är.) Och jag får inte lov att lägga in skatter, scrolls etc på dom andra iom det inte står. Däremot om RP får för sig att flytta dom för att blocka en vägg, eller köra stone to flesh etc ja då får jag ju lösa det, det är ju därför vi har en referee, för att avgöra oväntade saker.

    Gillar att försöka tänka "aspects" från Fate när jag gör rum. Det är inte aspects som sen behåller sitt namn när vi spelar utan dom är bara en utgångspunkt för att se till att rummen har något relevant för att fiska efter adv och disadv. "Kladdig, klistrig lera" ex vis räcker gott för mig att utgå ifrån sen kan färgen, doften etc på den leran komma vid bordet.


    Usch, jag tycker det är dötråkigt att försöka sortera om 90-tals-äventyr och -böcker till användbar prep. Tyvärr felar mina älskade WotC ibland åt det hållet också med sina dröniga boxed texts och likn. Vill ha kort och punchy. Samtidigt blir jag ju lockad av att köra Curse of Strahd eller al-Qadim eller någon annan legendarisk titel. Och fördelen att det blir ännumindre godtyckliga val för mig som DM är ju jätteskön. Även om det blir mycket mer svårkört för mig sen, med alla textmassor att traggla sig igenom.


    Hänger du med i liksom min typ av gissade uppdelning i "hårt landskap" och "flavor"? Det är viktigt att jag inte improviserar in "Det ligger ett +2 Sword of STFU på bordet" men det är OK om jag improviserar in "Det ligger en rödvitblommig duk på bordet". Om sen den duken visar sig vara användbar, ja... då har jag klantat mig men då rullar jag med den klantningen.


    Har ju min prioordning:

    1. Prep
    2. Om ej står i preppen: Random
    3. Om varken finns i preppen eller i randomtabellerna: Hittepå.

    Men jag vill undvika att införa "salienta element". Helt plötsligt kommer det en massa beholders och börjar zappa för att jag känner för det: nej.

    Sandboxen måste ffa bestå av riktiga saker. Det är ett moln med stålskelett.

    Försökte visa den här processen i mitt skrivna spel-exempel, där jag bara hittar på rakt av att det finns en ensam tusensköna.

    Om sen det blir salient vilka blommor som finns, pga dom träffar några blomätande pixies eller nåt, från och med det ögonblicket ryker min licens att införa såna blommor. Eftersom jag inte får improvisera in salienta saker. Men fram till den dagen är jag fri att kasta ur mig sånt. Den där ensamma tusenskönan kanske gruppens alv sätter i sin käristos hår.

    (Om ni undrar hur det kan komma in pixies och gakis utan att jag vet det är det för att jag kanske bara skrivit "här ligger Caverns of Thracia" och sen när dom väl närmar sig CoT-platsen läser jag i CoT boken vad det finns i den och så bara "oj shit gakis och pixies". Eller om RP med sina spells trollar fram nån varelse från monsterboken jag inte har stenkoll på. Eller som när vi fick in en hjärnätare att jag bara kollar på CR-listan i DMG utan att slå upp monstren i monsterboken och tänkte "intellect devourer det låter ballt den skriver jag in, den låter farlig på namnet, så jag gör att det krävs lite jobb för att släppa lös den" och skrev in "intellect devourer" på ett svårtillgängligt låst rum på kartan.)

    Missförstå mig rätt. Har jag tid+ork att vid prepptillfället in lite o-salienta grejer också så är det bara bonus (så länge dom är koncisa och mer till hjälp än i vägen). O-salienta kan få preppas och dom kan få komma senare. Men salienta, dom måste vara med från början; inget salient element får fattas och inget får komma senare.

    Nu kanske folk tycker jag är ute och cyklar. Hälften att jag preppar alldeles för lite och fuskar, hälften att jag preppar alldeles för mycket. Men ville mest beskriva min egen hjärna och min process kring det här.
    Last edited by 2097; 18 April 2017, 16.36.

  • #2
    Om jag preppar en dugeon har jag 1.tänkt ut ett tema 2. satt ut viktiga grejer i viktiga rum. 3. bestämt vad grupperna i dungen vill 4.byggt några fantastiska föremål. 5. skrivit en eller två slumptabeller. Läst igenom. Ändrat. Ritat kartan en gång till.
    Jag har ingen nytta av att skriva långa beskrivningar till mig själv. Det ska räcka med att det står "kök, är nån här och lagar mat?" eller "tomt". I vart fall så tar det så lång tid att jag egentligen inte vill göra det om det inte går att sen arbeta vidare på till en klar produkt som nån annan också ska kunna spela.

    Jag tycker det är enklare att ta nåt färdigt och på så vis ha i alla fall en annan människas kreativitet med också. Även om det färdiga bara är en karta en ryktestabell eller nåt monster som känns fräscht.

    När jag förbereder mer traddiga grejer har jag en story som kommer att löpa på tills rollpersonerna gör nåt annat som har sönder allt och sen hittar jag på därifrån. Jag brukar sno storyn från bakisdan av nån pocketbok ellr dvd-film, ett trick jag lärt mig av Carl Johan De Geer och sen fylla på med en annan grej för att på 20-40 minuter kunnat ta fram något som kommer att hålla i sig själv.

    Kommentera


    • #3
      Jo det du gör för sandboxprep stämmer med hur jag gör det också Jocke. Men jag försöker formulera något specifikt... det här med distinktionen mellan typ salienta grejer vs "bara fluff" (som, eftersom det är D&D, egentligen inte är bara fluff).
      Last edited by 2097; 18 April 2017, 17.44.

      Kommentera


      • #4
        Ett nytt exempel. (Till alla läsare: om du inte fattade första inlägget så kan du börja om här.)

        Det är helt OK att inte sätta namn på SLP:erna innan spelet börjar. Ex vis om jag portar en modul från al-Qadim till Eberron, eller tvärt om, kanske jag vill ha andra namn på alla SLP:er.

        Jag kan sitta med en namnlista och välja och vraka.

        Men om det i spelet på något totalt för DM oförutsett sätt dyker upp någon som mördar alla som har namn som börjar på vokal. Från och med den stunden får jag inte längre bestämma nya SLP-namn själv medan spelmötet pågår. Jag måste hitta på en regel. Ex vis 1d6 5+ så måste jag välja ett namn som börjar på vokal, annars måste jag välja ett som börjar på konsonant. Regeln behöver inte vara speciellt bra.

        (Jag går alltså emot det s.k. "rulings not rules" här när jag inför denna typ av små, tillfälliga regler!)

        Obs viktigt! Det är bra att ha så såna här konstiga salienta grejer som möjligt. Om det i din förra kampanj fanns en ABC-mördare som först dödade A, sen B, sen C osv så släpp det när du gör din nya och börja om på en blank med bara rollspelets grundregler. Det ska vara lätt att leva, drunkna inte i regler!

        Kommentera


        • #5
          Alltså jag preppar inte för att jag inte kan hitta på saker. Jag har ju inte mer fantasi innan spelmötet än under spelmötet. Det är liksom inget problem för mig att bara spåna fram "Det kommer tre sura beholders, en röd en blå och en grön, vad gör ni?"

          Det handlar därför inte om förberedelse som stöd för mig. Utan det handlar om att committa så det inte är "fusk". Om vi leker "gissa vilket tal jag tänker på?" så är det ju bra om jag kommit på vilket tal det är, och kanske t.om. skrivit ner det, innan du börjar gissa.

          Och med den principen vill jag committa bara det nödvändigaste för att jag ska känna att det är rättvist. Karybdis är "fusket", Skylla är "drunka i text och prepp".

          Iaf i den här spelstilen. Mushin är en annan grej och det är också coolt. Det har fördelen att där vet alla runt bordet vad som gäller, det behövs liksom aldrig finnas nåt tvivel på hur spelet gick till. Det går typ inte att fuska i en mushin. Medan en Sandbox-spelledare kan svika sina spelare om och om igen genom att "fuska".

          Kommentera

          Arbetar …
          X