Tillkännagivande

Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Traffic Lights

Minimera
X
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

    #31
    Ursprungligen skrivet av Grisodlar'n Visa inlägg
    Men det måste väl ha ägt rum senare än på 1980-talet? Det var iallafall ingenting jag och de jag spelade (eller våra föräldrar) kom i kontakt med då.
    Dom nämnde ex vis det i videoinslaget från SVT från åttiotalet som var här på forumet häromdan.

    Kommentera


      #32
      Ursprungligen skrivet av Grisodlar'n Visa inlägg
      Och statistiskt sett så drabbas män i större utsträckning av våld än kvinnor.
      Håller med om att det är för jävligt att killar är så utsatta. Det är ju också därför vi försöker hitta sätt för rollspelsgrupper—även för rollspelande killar—att kunna spela på ett sätt som känns ok för just dom. Om det sen är Traffic Lights som är bästa lösningen är lite osjälvklart men tanken är ju just detta, att folk ska kunna spela på ett sätt som är bra för alla i gruppen.

      Kommentera


        #33
        Ursprungligen skrivet av 2097 Visa inlägg

        Håller med om att det är för jävligt att killar är så utsatta. Det är ju också därför vi försöker hitta sätt för rollspelsgrupper—även för rollspelande killar—att kunna spela på ett sätt som känns ok för just dom. Om det sen är Traffic Lights som är bästa lösningen är lite osjälvklart men tanken är ju just detta, att folk ska kunna spela på ett sätt som är bra för alla i gruppen.
        Men hur ska man kunna lira t ex skräckscenarion om alla ska sitta med något safespace-kort? Det kommer ju att sluta med att spelledare, scenarioförfattare och spelföretag börjar ägna sig åt självcensur istället för att låta fantasin flöda fritt. Jag menar att de där korten är direkt skadliga för hobbyn. De är likt gamla Gunnel Arrbäck i kortform.

        Kommentera


          #34
          Ursprungligen skrivet av Grisodlar'n Visa inlägg

          Men hur ska man kunna lira t ex skräckscenarion om alla ska sitta med något safespace-kort? Det kommer ju att sluta med att spelledare, scenarioförfattare och spelföretag börjar ägna sig åt självcensur istället för att låta fantasin flöda fritt. Jag menar att de där korten är direkt skadliga för hobbyn. De är likt gamla Gunnel Arrbäck i kortform.
          Jag tänker bara börja med att säga: förlåt, men du har faktiskt bara fel här.

          Som person som just nu skriver till så gott som alla svenska skräckrollspel och spelleder skräck (samt arbetar med skräck även utanför rollspelsbranschen, inom film och som föreläsare) vågar jag säga att jag minst sagt har en jävla koll på skräck. Jag har använt liknande element som detta och de har inte pajat något. Tvärtom faktiskt.

          Jag brukar säga så här: vi spelar för att uppleva saker och ändå "ha kul". Skräck i rollspel är ändå som skräck i film: i grund och botten underhållning. Ingen ska gå därifrån och behöva bära med sig faktiska rädslor. Jag frågar också om det är element folk tycker är triggande off game, så jag vet att vi ska undvika dem, samt att jag innan har kört med X-card, en liknande motsvarighet till "Traffic Lights", där du har ett kort med ett X som spelarna kan peka på om det är något de blir obekväma med.

          För när jag började arbeta med trygghet märkte jag vad mycket mer ämnen vi vågade utforska: eftersom vi uttalat visste att om det fanns ämnen som skulle undvikas så undvek vi dem, men också att ha utvägen gjorde att vi alla vågade gå längre: för om någon av oss blev obekväm med det fanns "en utväg" om det skulle gå för långt för dem off-game (för allt detta rör BARA känslor som smittar av sig off-game till in-game). Det gjorde faktiskt att det gick längre "från en censur", för tryggheten som fanns gjorde att vi kunde tänja mycket mer på gränser och utforska dem: för transparensen och tilliten vi kände mot varandra gjorde att vi inte hade direkta stopp på samma sätt.

          Det här har framförallt varit väldigt bra i konvents-eller spelföreningssammanhang, där det är personer jag inte känner lika tight som mina nära vänner, där vi alla redan vet var vi har varandra och vad vi kan ha med eller ej.

          Förlåt, men att säga att det är "De är likt gamla Gunnel Arrbäck i kortform." är verkligen helt fel. Till att börja med är det ingen som tvingat dig att använda dem: detta är bara ett verktyg som har tagits fram för att de som vill använda dem ska kunna göra det och konkretisera många verktyg som redan funnits. Och det är också som alla verktyg: det används där det behövs av de som vill använda dem. Du behöver inte ha det här hemma med din spelgrupp. Jag kommer inte ha det med min spelgrupp. Men att ha dem när jag spelleder på konvent eller event, ja, då kan det vara bra för vissa spel där jag vet med mig att vi måste behandla tunga ämnen.

          Återigen: bara för att vi vill använda det måste inte du använda det.

          Jag har också sätt hur du förespråkat åldergränser som verktyg istället, men som en som är insatt i censur och mediabranschen (och dessutom har skrivit ett rollspelsäventyr om problematiken kring moralpanik och videovåld) så kan jag säga att åldersgränser är ett ohyggligt trasigt system även de. De bygger på någon arbiträr tanke om mognad, men problemet är att mognad är enormt individuell: sedan är också vad som gör en åldergräns flytande och byggd på värderingar. USA har exempelvis skyhöga åldersgränser för allt som rör sex och svordomar: därför hade Fyra bröllop och en begravning17-årsgräns i USA (Restricted), för att Hugh Grant säger fuck flera gånger i början, en film som i Sverige fick 7-årsgräns, vilket var en högre åldersgräns än American Pie, som i Sverige är barntillåten och som från början fick en NC-17, den moderna motsvarigheten till X-rating innan den klippte ner den: och sure, den kanske inte är skadlig för barn att se, men det är verkligen inte alls målgruppen eller de som nått en "mognad" att helt ens förstå innehållet i filmen. Sedan har Sveriges dåtida censur helt sjukt märkliga värderingar med vad vi förbjöd och klippte, på ett sätt som nästan kändes omöjlig att förstå. Jag nämner också skillnaden mellan länder då så många spel vi spelar trots allt är importerade – och för att ett åldersgränssystem ska fungera krävs någon form av centraliserad struktur på det för att vara konsekvent: något vi absolut inte behöver.
          Last edited by gabrielledebourg; 09 June 2019, 03.00.

          Kommentera


            #35
            Ursprungligen skrivet av Grisodlar'n Visa inlägg

            Men det måste väl ha ägt rum senare än på 1980-talet? Det var iallafall ingenting jag och de jag spelade (eller våra föräldrar) kom i kontakt med då.
            Sakupplysning: Nope, det fanns definitivt innan. I Sverige började diskussionen ordentligt på 90-talet, men i USA var diskussionen redan i full i början av 80-talet. Bara för att du inte stött på saker och ting är det ju inte så att de inte funnits.

            2097 nämnde flera innan:
            Mazes and Monsters (släppt 1982), långfilm med Tom Hanks om farorna med rollspel.

            Dark Dungeons (publicerad 1984), som kom att bli den kanske mest ledande biten i moralpaniken om att rollspel skulle vara skadliga.

            Kommentera


              #36
              Ursprungligen skrivet av gabrielledebourg Visa inlägg

              Jag tänker bara börja med att säga: förlåt, men du har faktiskt bara fel här.

              Som person som just nu skriver till så gott som alla svenska skräckrollspel och spelleder skräck (samt arbetar med skräck även utanför rollspelsbranschen, inom film och som föreläsare) vågar jag säga att jag minst sagt har en jävla koll på skräck. Jag har använt liknande element som detta och de har inte pajat något. Tvärtom faktiskt.

              Jag brukar säga så här: vi spelar för att uppleva saker och ändå "ha kul". Skräck i rollspel är ändå som skräck i film: i grund och botten underhållning. Ingen ska gå därifrån och behöva bära med sig faktiska rädslor. Jag frågar också om det är element folk tycker är triggande off game, så jag vet att vi ska undvika dem, samt att jag innan har kört med X-card, en liknande motsvarighet till "Traffic Lights", där du har ett kort med ett X som spelarna kan peka på om det är något de blir obekväma med.

              För när jag började arbeta med trygghet märkte jag vad mycket mer ämnen vi vågade utforska: eftersom vi uttalat visste att om det fanns ämnen som skulle undvikas så undvek vi dem, men också att ha utvägen gjorde att vi alla vågade gå längre: för om någon av oss blev obekväm med det fanns "en utväg" om det skulle gå för långt för dem off-game (för allt detta rör BARA känslor som smittar av sig off-game till in-game). Det gjorde faktiskt att det gick längre "från en censur", för tryggheten som fanns gjorde att vi kunde tänja mycket mer på gränser och utforska dem: för transparensen och tilliten vi kände mot varandra gjorde att vi inte hade direkta stopp på samma sätt.

              Det här har framförallt varit väldigt bra i konvents-eller spelföreningssammanhang, där det är personer jag inte känner lika tight som mina nära vänner, där vi alla redan vet var vi har varandra och vad vi kan ha med eller ej.

              Förlåt, men att säga att det är "De är likt gamla Gunnel Arrbäck i kortform." är verkligen helt fel. Till att börja med är det ingen som tvingat dig att använda dem: detta är bara ett verktyg som har tagits fram för att de som vill använda dem ska kunna göra det och konkretisera många verktyg som redan funnits. Och det är också som alla verktyg: det används där det behövs av de som vill använda dem. Du behöver inte ha det här hemma med din spelgrupp. Jag kommer inte ha det med min spelgrupp. Men att ha dem när jag spelleder på konvent eller event, ja, då kan det vara bra för vissa spel där jag vet med mig att vi måste behandla tunga ämnen.

              Återigen: bara för att vi vill använda det måste inte du använda det.

              Jag har också sätt hur du förespråkat åldergränser som verktyg istället, men som en som är insatt i censur och mediabranschen (och dessutom har skrivit ett rollspelsäventyr om problematiken kring moralpanik och videovåld) så kan jag säga att åldersgränser är ett ohyggligt trasigt system även de. De bygger på någon arbiträr tanke om mognad, men problemet är att mognad är enormt individuell: sedan är också vad som gör en åldergräns flytande och byggd på värderingar. USA har exempelvis skyhöga åldersgränser för allt som rör sex och svordomar: därför hade Fyra bröllop och en begravning17-årsgräns i USA (Restricted), för att Hugh Grant säger fuck flera gånger i början, en film som i Sverige fick 7-årsgräns, vilket var en högre åldersgräns än American Pie, som i Sverige är barntillåten: och sure, den kanske inte är skadlig för barn att se, men det är verkligen inte alls målgruppen eller de som nått en "mognad" att helt ens förstå innehållet i filmen. Sedan har Sveriges dåtida censur helt sjukt märkliga värderingar med vad vi förbjöd och klippte, på ett sätt som nästan kändes omöjlig att förstå. Jag nämner också skillnaden mellan länder då så många spel vi spelar trots allt är importerade – och för att ett åldersgränssystem ska fungera krävs någon form av centraliserad struktur på det för att vara konsekvent: något vi absolut inte behöver.
              Jag kan ju börja med att också slå mig själv på bröstet. Jag är en fanatisk skräckfantast och har samlat på skräckfilm ända sedan man kunde köpa oklippta, gryniga vhs-filmer via Gula tidningen. Jag har nog tusentals skräckfilmer vid det här laget. Jag är en hoarder och också expert på skräck, utan att behövt ta studielån. Skräck är till för att skrämmas. Fråga Stephen King om han hellre vill att du ska ha mysigt, känna dig safe eller skita på dig av skräck när du läser hans böcker? Eller åtminstone ta en titt bakom gardinen, i garderoben eller kolla om dörren är riktigt låst innan du går och lägger dig?

              Jag var typ 9-10 år när jag läste boken Varulvarna av Whitley Strieber för första gången. Det var vinter i boken, och vinter ute när jag läste boken. När jag tog skidorna till min syrra (p g a föräldrarnas fyllebråk) så var jag tvungen att åka genom ett par cykeltunnlar som var mer eller mindre mörklagda. Och då, för några korta ögonblick, så tänkte jag att de där varulvarna som jagade hemlösa i mänsklighetens utkanter kanske låg på lur i beckmörkret och snödrivorna vid tunnlarna, Det var ren skräck, om än bara för några ögonblick. Whitley Strieber hade nog myst lite om han fått höra min berättelse. Mission complete. Great Success som Borat hade uttryckt det.

              X-korten tar bort allt detta. De funkar likt kudden vissa håller framför ögonen när de kollar på skräckfilm. Eller spola framåt-knappen på din fjärrkontroll. Konventen kommer att börja styra vad som spelas mer och mer, kräva att fler och fler använder de där X-korten och det kommer i slutändan leda till självcensur hos förlag och författare som vill speltesta sina scenarion/rollspel eller vad det nu kan vara.

              Åldergränser och censur är inte riktigt samma sak heller. Om man bedöms mogen nog att gå ut i krig och ha ihjäl den lede fi med pansarskott och bajonett så kan man nog klara ett skräckscenario märkt 18+ på ett rollspelskonvent också. Men alla är ju så söndercurlade nu för tiden att de måste hålla handen när de går på dass.

              Som jag skrev tidigare i en tråd, så var vi blott 12 år gamla år 1984 när vi satt i en svettig gillestuga med brun heltäckningsmatta och ett piano, En spelares RP (spelare A), en bisexuell muskelbarbar, våldtog en annan spelares (spelare B) RP. Började B att gråta? Nej. Han tog givetvis illa upp och svor att hämnas. De gillade inte varandra direkt. De rök alltid ihop. Men om en liten 12-åring inte bryter ihop och kan skilja det fiktiva från det verkliga, vad är det för problem på en 18-åring som inte kan det? Sådana personer kanske inte skulle spela rollspel överhuvudtaget?

              Kommentera


                #37
                Ursprungligen skrivet av gabrielledebourg Visa inlägg

                Sakupplysning: Nope, det fanns definitivt innan. I Sverige började diskussionen ordentligt på 90-talet, men i USA var diskussionen redan i full i början av 80-talet. Bara för att du inte stött på saker och ting är det ju inte så att de inte funnits.

                2097 nämnde flera innan:
                Mazes and Monsters (släppt 1982), långfilm med Tom Hanks om farorna med rollspel.

                Dark Dungeons (publicerad 1984), som kom att bli den kanske mest ledande biten i moralpaniken om att rollspel skulle vara skadliga.
                Sakupplysning: Jag spelade bara svenska rollspel med svenska vänner och läste bara om rollspelsvärlden genom Sinkadus. De skrev sällan om andras produkter. 1984 var dock det år det varnades för hårdrocken via Hem & Skola. Rollspel nämndes inte. Hårdrocken var the great evil i Sverige runt mitten av 80-talet.

                PS. För övrigt avskyr jag Tom Hanks.

                Kommentera


                  #38
                  Ursprungligen skrivet av Grisodlar'n Visa inlägg

                  Skräck är till för att skrämmas. Fråga Stephen King om han hellre vill att du ska ha mysigt, känna dig safe eller skita på dig av skräck när du läser hans böcker? Eller åtminstone ta en titt bakom gardinen, i garderoben eller kolla om dörren är riktigt låst innan du går och lägger dig?
                  Där håller jag med dig. Skräck är till för att skrämmas. Det finns något nästan primalt i rädslan vi kan få av att ha upplevt bra skräck: adrenalinet det drar igång hos oss, kicken och spänningen. Just också för att det bygger på att plocka fram direkta känslor: skräck spelar verkligen precis på våra upplevelser.

                  Men: det är något roligt med att bli skrämd. Att gå runt och vara nojig och mörkrädd och kolla i garderoben har ändå en känsla av spänning och det finns något underhållande i det.

                  Att däremot få en panikattack för att du går in och tvingas återuppleva trauma du varit med om är en helt annan femma. Jag hatar att alltid använda våldtäkt som exempel, men det är så talande. Jag har spelat rollspel med folk som varit våldtäktsoffer och där vi sagt att vi aldrig ska vidröra vid skräck som involverar det: för då slutar det vara spännande. Då blir det bara påfrestande.

                  Du kan kalla det för vad fan du vill. Men jag kallar det för en enda jävla grej:

                  Hyfs.

                  För helt ärligt är det inte mer än vanlig jävla hyfs. Att bara respektera sin medmänniska och låta dem få vara med och också kunna få avnjuta vad de gillar. För rollspel har fördelen mot så många andra medier att vi människor kan påverka. De är inte skrivna i sten. De är också en gruppaktivitet där alla i gruppen ska ha möjlighet att ha samma förutsättningar att kunna vara med och tycka om att spela. Då är det väl inte så fel att kunna se till att alla är bekväma?

                  För det känns som att du tror att folk kommer dra X-kortet för att "nu kom ett läskigt monster!" För det är verkligen inte så. X-kortet är den sista utvägen. Det är när du öppnar valvet till inneboende psykologiska ärr som påverkar dig utanför spelet och gör att i detta läge är det totalt jävla omöjligt för mig att hålla ihop.

                  För trots att jag pratar en massa om X-kortet: vet hur ofta när jag har spelett som det behövs användas? Inte en enda gång. Men att det har funnits där har gjort att spelarna vågade fortsätta, för de visste att blev det för mycket, så fanns en möjlighet att dra i bromsen.

                  Och jag tänker dra i bromsen från mitt håll i diskussionen. Jag har sagt mitt. Make of it what you will.

                  För alltså: kan inte de som vill använda traffic lights-korten få göra det och de som inte vill kan få skita i dem? För det är ingen här som har pushat för att de ska bli mandatory liksom.

                  Kommentera


                    #39
                    Ja, här är ju inte någon tveksamhet att bojkotta allt vad X-kort, Traffic-kort och liknande heter. Men efter UKGE-grejen så kanske det blir jättepopulärt på spelkongresser med sådana kort där de används mer och mer. Fler och fler kommer att känna sig triggade av fiktiva händelser i ett rollSPEL vilket gör att förlag som satsar på mer skräckartade rollspel än Tales from the Loop börjar oroa sig och manas till självcensur. I slutändan verkar ju allt bara handla om kronor och ören för rollspelsproducenter och då kan man inte vara kompromisslöst hardcore. Speciellt inte om ett tjugotal personer på Twitter verkar arga. Det kommer i värsta fallet leda till en total artistisk feghet och kvävning av det fria ordet. Inga svenska speltillverkare skulle t ex ens våga köpa rättigheterna till och släppa kortspelet Prison Bitch. Här i Sverige vågar man inte ens ta striden om tecknade demonkukar i ett spel.

                    Det är nog tur att man aldrig släppte Who can kill a child?-inspirerade episoden till Mörkrets hjärta Redux. Där hade man nämligen fått tampas med Herz-besatta barn i en by, och då hade man ju själv kanske fått smekas av häxbålslågorna på Twitter.

                    Kommentera


                      #40
                      Tack gabrielledebourg

                      Ångrar ju svinmycket att jag tog upp totala rollspelsmotståndare såsom Mazes & Monsters och sån skit, det riskerar att leda det här samtalet åt käpprätt helt fel hål. Med säkerhetstänket vill vi ju göra rollspelen bättre, inte helt menlösa.

                      Jag ska försöka förklara…

                      Ursprungligen skrivet av Grisodlar’n Visa inlägg
                      Men hur ska man kunna lira t ex skräckscenarion om alla ska sitta med något safespace-kort? Det kommer ju att sluta med att spelledare, scenarioförfattare och spelföretag börjar ägna sig åt självcensur istället för att låta fantasin flöda fritt. Jag menar att de där korten är direkt skadliga för hobbyn. De är likt gamla Gunnel Arrbäck i kortform.
                      Jag säger inte emot att det finns rejäla nackdelar med dom här verktygen som dom ser ut idag. Jag är själv definitivt inte nöjd med dom.

                      Men tanken “vi ska hitta sätt som gör det lättare att spela rollspel så det blir schysst för alla” är god.

                      Även om du har haft en bakgrund av rollspel där allt fungerar 100% perfekt och harmoniskt så var det definitivt inte så för oss alla. Jag har haft situationer där jag och andra tog mycket skada. Vänskaper förstörda, kampanjer kvaddade.

                      Du har själv beskrivit hur du känner dig obekväm med saker som att ex vis en spelare börjar böla, skrika & gråta. Om jag förstod dig rätt så var också en av anledningarna att det har varit ibland lite svårt att få bra romantik- och sex-inslag i spelet att du eller andra i gruppen kände sig lite obekväma.

                      Idén bakom säkerhetsverktyg är—tänk om det fanns sätt att försöka lösa och förhindra den typen av problem istället för att bara “happ, ännu en rollspelsgrupp kvaddad & ännu en vecka på avdelning 53! Ja ja, det blir väl så ibland”, eller, vilket är lika illa, “happ, ännu en menlös och poänglöst trist kväll när spelledarn bara lät oss möta kattungar och farmödrar med bullar”, så kan man finjustera spelen så dom funkar, blir bättre, mera fokuserade, tightare…

                      Visst är det viktigt att få en bra skräckkänsla men en skräckfilm på bion blir inte en bättre upplevelse av att publiken är fastbunden i stolarna och inte kan lämna salongen. Inte heller skulle den ha blivit bättre av att det inte funnits nån klippare på filmen som kan göra den tight och tydlig genom att ta bort dötid. Ex vis Jakten på den försvunna skatten skulle bli försämrad av att vi fick sitta med Indy på flygplanet i 12 timmar (och filmen var flera månader lång) ist för att vi bara ser ett rött streck på kartan som visar att nu flyger han till en annan plats klart.

                      En skräckfilm på VHS blir inte sämre av att du har en TV som går att stänga av.

                      Dom skulle bli effektivare, hemskare, men inte bättre; jag ska förklara.

                      Visst, det finns exempel på skräckfilmer som blivit effektiva, rent av legendariska, när dom “går över gränsen” lite grann, såsom när Blair Witch Project marknadsförde sig som en dokumentär första veckorna, eller i Ring när… ja ni vet. Men dom går inte hela vägen. Även om Sadako kommer ut ur TVn och det så klart är väldigt minnesvärt, skrämmande, och effektivt, så stannar det där. Filmen skulle inte ha blivit en bättre film om hon faktiskt hade dödat publiken.

                      Skräck handlar inte bara om att göra publikens liv sämre genom att skada eller rent av döda dom.

                      En VHS-rulle har en ram och ett gränsnitt mellan sig själv och publiken. TV-rutan. Volymkontrollen. Stoppknappen. (Det är därför jag också alltid har tyckt skräckböcker är mer effektiva än skräckfilmer för mig; dom går rakt in i huvudet på ett annat sätt. Men en bok går ändå att stänga, sätta tillbaka in i hyllan.)

                      Ett rollspel har inga såna naturliga gränser. Dom enda gränserna som ett rollspel har är dom som vi sätter upp tillsammans. Och det är det vi försöker göra när vi försöker mejsla fram bra säkerhetsverktyg. Har man inga såna kommer spelet lätt antingen bli helt hämmat för att man vet vilket svängrum man har, eller så kommer det bli helt urspårat.

                      En film har många ramar:
                      • författare
                      • regissör
                      • klippare
                      • tv-rutan
                      • avstängningsknappen


                      Ett rollspel har bara dom ramarna vi själva sätter upp. Och det tycker jag är fantastiskt, hisnande, underbart: vi kan skapa skräckupplevelser som går bortom allt som nån film nånsin gjort. Men då gäller det att vi också hittar på ett ungefär var dom gränserna finns.

                      Det här är inte bara en fråga om säkerhet. Det är också en fråga om spelbarhet.

                      Tänk dig ett spel som inte har några gränser öht. Vi går helt in i skräckupplevelsen. Vi kör Kult exempelvis. Vi brukar dricka varm choklad när vi spelar det, och en gång så drogar spelledaren oss i hemlighet med Sobril från mammas medicinskåp som han mosat ner i chokladen utan att vi såg det, så vi blir helt väck, vi vaknar upp flera timmar senare sittande på stolar fastbundna med tjocka kedjor som spelledaren har anodiserat hos en kemist så dom blivit helt svarta. Det första vi ser när vi öppnar ögonen är att vi sitter i ett rivningshus med ena väggen helt borta och ser ut över Sundbybergs industrier i gryningsljuset. Han har hunnit byta om också, han har en vit skjorta med bröstficka där några pennor sticker upp. Våra ögon är ganska svullna, verkar som att vi har tagit emot en hel del smällar när han släpat upp oss för trapporna, och vi har motljus pga soluppgången i öst. Sen tar han fram Kult-boxen, första utgåvan. Den ser helt ny ut, men när han öppnar locket ser vi att insidan är helt klädd med tjock röd sammet och istället för regelhäften och rollformulär är den till brädden fylld med olika storlekar av nålar och spikar. Inte den minsta rost; dom glittrar i gryningssolen. Sen tar han fram en kartongkniv ur skjortfickan, lyfter mitt huvud under hakan, och säger “ska vi inte se om vi kan få bort dom där sura minerna?”, och jag bara…


                      jag bara skriker:

                      var fan är spelet, Erik?!?

                      Har du slängt tärningarna?! Är du inte riktigt klok?! Är det meningen att vi ska köra plockepinn eller nåt med dom här jävla nålarna? Vad fan tror du att är det här, Dread eller nån sån jenga-skit?!?! Och vad hände med min rollis! Jag hade ju rullat upp en trolle som var helt grym!!

                      Det finns inget fel med att försöka komma fram till gränser för hur gruppen ska spela som passar alla i gruppen så alla i gruppen tycker det är ett bra och schysst sätt att lira.

                      Håller med om att Traffic Lights kan vara ett lite väl grovt verktyg men det är ett svårt problem och vi måste ju början nånstans om vi ska komma fram till nåt som funkar.

                      Kommentera


                        #41
                        Jag skulle vilja rekommendera Grisodlar'n att göra ett experiment. Testa att använda Traffic Lights i ett oneshot med ett skräckäventyr. Nollhypotes: ”Traffic Lights gör ingen skillnad för spelet”. H1: ”Traffic Lights försämrar spelupplevelsen.” H2: ”Traffic Lights förbättrar spelupplevelsen.” Testa och se om det pajar spelet.

                        Nackdelen med den rådande diskussionen är att den är väldigt teoretisk. Många pratar om hur de tror folk skulle reagera om de hade tillgång till verktyget och vilka konsekvenser det skulle få. Personligen tror jag att korten kommer användas extremt lite, och att de gröna sidorna mer eller mindre uteslutande kommer vara den sidan som används. Men det är svårt att säga utan att ha testat.

                        Jag kommer använda korten nästa gång jag spelar skräck. Mina Skrômtscenarion tenderar ta upp en väldigt jobbig och personlig form av skräck, mer psykologisk thriller än creature feature. Jag tänker alltid på trigger warnings när jag skriver det och har funderat på att avråda en del av mina vänner att spela vissa scenarion med tanke på deras erfarenheter. Det är ett jävligt tungt spel, helt enkelt.
                        Last edited by kwarnberg; 09 June 2019, 09.55.

                        Kommentera


                          #42
                          Som delaktig i projektet ser jag det bara som positivt att det uppstår diskussion. Vi räknade så klart med att få kritik från båda håll av spektrumet: de som tycker att det är fjantigt och ett tecken på att det går utför med rollspelsvärlden; och de som menar att det är ett otillräckligt verktyg.

                          Utan att vilja förminska någons ursäkt eller hylla vår egen produkt ser jag det lite som att vi har utvecklat ett slags fallskydd.

                          ”Men folk på 1920-talet behövde ju inget fallskydd när de byggde höghus. Jag brukar klättra utan fallskydd och har inga problem med det. Har man fallskydd och släpper greppet hela tiden – då kommer man ju ingenstans.”

                          Sant. Men nog har vissa råkat illa ut? Och tanken med ett fallskydd är inte att man ska släppa taget hela tiden – den ska finnas där i nödfall. Att det finns en broms på bilar gör ju inte att alla står still eller kör hackigt.

                          ”Men om ens klättringskamrater sätter i krokarna för dåligt, då kan det ju vara en falsk trygghet. Och om det blir jordbävning och hela klippsidan lossnar, då hjälper ju inte fallskyddet över huvud taget.”

                          Helt sant. Men det låter i mina öron som extrema fall som är omöjliga att designa för – ett fallskydd är inte en universell lösning för alla problem.

                          Man kan fortfarande klättra utan fallskydd och man kan använda kompletterande eller helt andra säkerhetsverktyg.

                          Vi har helt enkelt svårt att se att Traffic Lights i sig skulle orsaka skada – och vi vet att det kan göra nytta. Vi är helt öppna för att vi har fel om det första och i sådant fall kommer vi givetvis att dra tillbaka verktyget. Men hittills har vi varken upplevt eller hört något som talar för det.

                          Med det sagt, fortsätt hemskt gärna att diskutera frågan. Vi lyssnar och lär så gott vi kan.
                          Last edited by ceruleanfive; 09 June 2019, 08.57.

                          Kommentera


                            #43
                            Ursprungligen skrivet av Guran89 Visa inlägg
                            Jag skulle vilja rekommendera Grisodlar'n att göra ett experiment. Testa att använda Traffic Lights i ett oneshot med ett skräckäventyr. Nollhypotes: ”Traffic Lights gör ingen skillnad för spelet”. H1: ”Traffic Lights försämrar spelupplevelsen.” H2: ”Traffic Lights förbättrar spelupplevelsen.” Testa och se om det pajar spelet.
                            Nej tack. Jag vill inte sitta och skämmas vid mitt egna spelbord. Kompisens tjej (ex-prostituerad) är av likadant virke som vi andra, skräckfantast, men är ny i gruppen skulle heller inte vilja ha några kort vars tanke bygger på att stoppa/slopa skräckmoment i spelet. Immersion är svårt nog. Jag spenderar inte X dagar på att göra research, skapa NPC-porträtt, ljudbilder till olika scener, etc, bara för att ha några kort liggande på bordet som är tänkta att spoilera det jag har planerat.

                            Kommentera


                              #44
                              Ursprungligen skrivet av 2097 Visa inlägg
                              Tack gabrielledebourg

                              Ångrar ju svinmycket att jag tog upp totala rollspelsmotståndare såsom Mazes & Monsters och sån skit, det riskerar att leda det här samtalet åt käpprätt helt fel hål. Med säkerhetstänket vill vi ju göra rollspelen bättre, inte helt menlösa.

                              Jag ska försöka förklara…



                              Jag säger inte emot att det finns rejäla nackdelar med dom här verktygen som dom ser ut idag. Jag är själv definitivt inte nöjd med dom.

                              Men tanken “vi ska hitta sätt som gör det lättare att spela rollspel så det blir schysst för alla” är god.

                              Även om du har haft en bakgrund av rollspel där allt fungerar 100% perfekt och harmoniskt så var det definitivt inte så för oss alla. Jag har haft situationer där jag och andra tog mycket skada. Vänskaper förstörda, kampanjer kvaddade.

                              Du har själv beskrivit hur du känner dig obekväm med saker som att ex vis en spelare börjar böla, skrika & gråta. Om jag förstod dig rätt så var också en av anledningarna att det har varit ibland lite svårt att få bra romantik- och sex-inslag i spelet att du eller andra i gruppen kände sig lite obekväma.

                              Idén bakom säkerhetsverktyg är—tänk om det fanns sätt att försöka lösa och förhindra den typen av problem istället för att bara “happ, ännu en rollspelsgrupp kvaddad & ännu en vecka på avdelning 53! Ja ja, det blir väl så ibland”, eller, vilket är lika illa, “happ, ännu en menlös och poänglöst trist kväll när spelledarn bara lät oss möta kattungar och farmödrar med bullar”, så kan man finjustera spelen så dom funkar, blir bättre, mera fokuserade, tightare…

                              Visst är det viktigt att få en bra skräckkänsla men en skräckfilm på bion blir inte en bättre upplevelse av att publiken är fastbunden i stolarna och inte kan lämna salongen. Inte heller skulle den ha blivit bättre av att det inte funnits nån klippare på filmen som kan göra den tight och tydlig genom att ta bort dötid. Ex vis Jakten på den försvunna skatten skulle bli försämrad av att vi fick sitta med Indy på flygplanet i 12 timmar (och filmen var flera månader lång) ist för att vi bara ser ett rött streck på kartan som visar att nu flyger han till en annan plats klart.

                              En skräckfilm på VHS blir inte sämre av att du har en TV som går att stänga av.

                              Dom skulle bli effektivare, hemskare, men inte bättre; jag ska förklara.

                              Visst, det finns exempel på skräckfilmer som blivit effektiva, rent av legendariska, när dom “går över gränsen” lite grann, såsom när Blair Witch Project marknadsförde sig som en dokumentär första veckorna, eller i Ring när… ja ni vet. Men dom går inte hela vägen. Även om Sadako kommer ut ur TVn och det så klart är väldigt minnesvärt, skrämmande, och effektivt, så stannar det där. Filmen skulle inte ha blivit en bättre film om hon faktiskt hade dödat publiken.

                              Skräck handlar inte bara om att göra publikens liv sämre genom att skada eller rent av döda dom.

                              En VHS-rulle har en ram och ett gränsnitt mellan sig själv och publiken. TV-rutan. Volymkontrollen. Stoppknappen. (Det är därför jag också alltid har tyckt skräckböcker är mer effektiva än skräckfilmer för mig; dom går rakt in i huvudet på ett annat sätt. Men en bok går ändå att stänga, sätta tillbaka in i hyllan.)

                              Ett rollspel har inga såna naturliga gränser. Dom enda gränserna som ett rollspel har är dom som vi sätter upp tillsammans. Och det är det vi försöker göra när vi försöker mejsla fram bra säkerhetsverktyg. Har man inga såna kommer spelet lätt antingen bli helt hämmat för att man vet vilket svängrum man har, eller så kommer det bli helt urspårat.

                              En film har många ramar:
                              • författare
                              • regissör
                              • klippare
                              • tv-rutan
                              • avstängningsknappen


                              Ett rollspel har bara dom ramarna vi själva sätter upp. Och det tycker jag är fantastiskt, hisnande, underbart: vi kan skapa skräckupplevelser som går bortom allt som nån film nånsin gjort. Men då gäller det att vi också hittar på ett ungefär var dom gränserna finns.

                              Det här är inte bara en fråga om säkerhet. Det är också en fråga om spelbarhet.

                              Tänk dig ett spel som inte har några gränser öht. Vi går helt in i skräckupplevelsen. Vi kör Kult exempelvis. Vi brukar dricka varm choklad när vi spelar det, och en gång så drogar spelledaren oss i hemlighet med Sobril från mammas medicinskåp som han mosat ner i chokladen utan att vi såg det, så vi blir helt väck, vi vaknar upp flera timmar senare sittande på stolar fastbundna med tjocka kedjor som spelledaren har anodiserat hos en kemist så dom blivit helt svarta. Det första vi ser när vi öppnar ögonen är att vi sitter i ett rivningshus med ena väggen helt borta och ser ut över Sundbybergs industrier i gryningsljuset. Han har hunnit byta om också, han har en vit skjorta med bröstficka där några pennor sticker upp. Våra ögon är ganska svullna, verkar som att vi har tagit emot en hel del smällar när han släpat upp oss för trapporna, och vi har motljus pga soluppgången i öst. Sen tar han fram Kult-boxen, första utgåvan. Den ser helt ny ut, men när han öppnar locket ser vi att insidan är helt klädd med tjock röd sammet och istället för regelhäften och rollformulär är den till brädden fylld med olika storlekar av nålar och spikar. Inte den minsta rost; dom glittrar i gryningssolen. Sen tar han fram en kartongkniv ur skjortfickan, lyfter mitt huvud under hakan, och säger “ska vi inte se om vi kan få bort dom där sura minerna?”, och jag bara…


                              jag bara skriker:

                              var fan är spelet, Erik?!?

                              Har du slängt tärningarna?! Är du inte riktigt klok?! Är det meningen att vi ska köra plockepinn eller nåt med dom här jävla nålarna? Vad fan tror du att är det här, Dread eller nån sån jenga-skit?!?! Och vad hände med min rollis! Jag hade ju rullat upp en trolle som var helt grym!!

                              Det finns inget fel med att försöka komma fram till gränser för hur gruppen ska spela som passar alla i gruppen så alla i gruppen tycker det är ett bra och schysst sätt att lira.

                              Håller med om att Traffic Lights kan vara ett lite väl grovt verktyg men det är ett svårt problem och vi måste ju början nånstans om vi ska komma fram till nåt som funkar.
                              Ja, jag känner visst obehag inför sex- och romanser i spelet, men jag kommer att introducera mer av sådant och bota mitt obehag. Ja, det stämmer att jag skulle känna obehag om någon spelare började att gråta under en session, men om det händer så skulle det hända p g a något annat än spelet. Något privat.

                              Vad jag däremot aldrig skulle göra är att kidnappa mina spelare enligt ditt beskrivna scenario. Jag är SL, inte psykopat. Dessutom skulle det vara jobbigt att frakta dem på min cykel (jag har inget körkort). Och mina Sobril/Stesolid behöver jag själv. Det är nog att en spelare har den fula ovanan att dricka av min Cola när hans är slut.

                              Kommentera


                                #45
                                Ursprungligen skrivet av Grisodlar'n Visa inlägg

                                [...] kort vars tanke bygger på att stoppa/slopa skräckmoment i spelet.
                                Jag... förstår inte? Ingenting med korten går ut på att stoppa eller slopa skräckmoment...?
                                Oj, du har verkligen helt missat varje uns av poängen med korten. Nåja. Du har bestämt dig vad du tycker korten är tänkta att vara till för och hur de fungerar. Ingen poäng i att försöka få dig att se att de har fördelar då. I'm out.

                                Kommentera

                                Senaste inlägg

                                Minimera

                                Diskussioner Statistik Senaste inlägg
                                Started by Genesis, 03 May 2019, 21.18
                                332 responses
                                5.889 visningar
                                14 gillar
                                Senaste inlägg entomophobiac  
                                Started by Måns, 14 July 2019, 14.04
                                237 responses
                                4.279 visningar
                                4 gillar
                                Senaste inlägg Måns
                                av Måns
                                 
                                Started by God45, Idag, 19.43
                                5 responses
                                126 visningar
                                0 gillar
                                Senaste inlägg Zire
                                av Zire
                                 
                                Started by 2097, Idag, 20.12
                                1 response
                                62 visningar
                                1 gillar
                                Senaste inlägg Nässe
                                av Nässe
                                 
                                Started by Toman, Idag, 21.51
                                0 responses
                                28 visningar
                                0 gillar
                                Senaste inlägg Toman
                                av Toman
                                 
                                Started by entomophobiac, Idag, 18.02
                                15 responses
                                134 visningar
                                0 gillar
                                Senaste inlägg entomophobiac  
                                Started by afUttermark, Idag, 08.55
                                17 responses
                                291 visningar
                                0 gillar
                                Senaste inlägg Staffan
                                av Staffan
                                 
                                Started by ManU77, 28 May 2019, 16.59
                                2 responses
                                65 visningar
                                0 gillar
                                Senaste inlägg ManU77
                                av ManU77
                                 
                                Started by krank, 17 July 2019, 11.20
                                14 responses
                                272 visningar
                                0 gillar
                                Senaste inlägg krank
                                av krank
                                 
                                Started by Måns, 01 April 2019, 10.38
                                5 responses
                                461 visningar
                                10 gillar
                                Senaste inlägg Mannen i skogen  
                                Arbetar …
                                X