Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Brädspelighet

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av lofty, 16 January 2019, 14.35
3 responses
89 visningar
1 gillar
lofty
av lofty
 
Skapad av Kotaka, 01 January 2019, 22.29
4 responses
176 visningar
1 gillar
Zyx Zoismos  
Skapad av wilper, 16 January 2019, 17.33
22 responses
680 visningar
12 gillar
Flanell
av Flanell
 
Skapad av Leon, 11 January 2019, 14.33
99 responses
3.123 visningar
2 gillar
afUttermark  
Skapad av RedMoon, Igår, 13.54
1 response
71 visningar
4 gillar
clarence redd  
Skapad av RasmusL, 14 January 2019, 18.50
7 responses
190 visningar
0 gillar
Cyberhest  
Skapad av Bifur, 09 January 2019, 19.51
56 responses
1.300 visningar
1 gillar
Cyberhest  
Skapad av RedMoon, 16 January 2019, 14.01
2 responses
128 visningar
7 gillar
Evokee
av Evokee
 
Skapad av krank, 21 December 2018, 14.51
1 response
245 visningar
4 gillar
P.eLL.e
av P.eLL.e
 
Skapad av Quadrante, 13 January 2019, 20.54
25 responses
406 visningar
1 gillar
da_bohz
av da_bohz
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • #16
    Hmm, där sa du nåt viktigt ...

    Rollspel går inte ut på att vinna/försöka vinna. Möjligtvis överkomma ett hinder, lösa problem.

    Om det är vad brädspelighet innebär så tycker jag inte det funkar särskilt väl i ett rollspel.

    Sedan en annan sak som skiljer brädspel/spel från rollspel (i min mening). I spel/brädspel är det spelaren som är/blir bra på att lyckas. Spelarens skicklighet avgör utkomsten. Rollspel däremot ska gestalta rollens skicklighet och förmåga att lyckas.

    Kommentera


    • #17
      Ursprungligen skrivet av Quadrante Visa inlägg
      Sedan en annan sak som skiljer brädspel/spel från rollspel (i min mening). I spel/brädspel är det spelaren som är/blir bra på att lyckas. Spelarens skicklighet avgör utkomsten. Rollspel däremot ska gestalta rollens skicklighet och förmåga att lyckas.
      Jag har lite svårt för den här dikotomin, får jag väl säga. "Player skill" tycker jag i allra högsta grad hör hemma i rollspel - och har gjort det redan från dag 1. Tag en vanlig rollspelsstrid - i de flesta fall gör man ändå val, och de valen har - i idealfallet - någon form av påverkan på utgången. Visst, det finns spel som avgör en hel strid med ett enda tärningsslag men jag vågar säga att i de flesta rollspel är strid ett exempel på där spelarens förmåga att göra taktiska val och bedöma sannolikheter som utmanas.

      Samma sak i mysterielösande detektivspel a' Agatha Christie: någonstans är det spelaren som behöver lägga ihop ledtrådarna. Åtminstone om det är det spelet ska handla om - i spel där mysteriet bara är en bisak kan man såklart lösa det genom ett tärningsslag mot färdigheten "Lösa Mysteriet".


      För mig är varje tärningsslag och öppen regelmekanik något som stör min inlevelse i rollpersonen och dess situation. Att slå tärning för att se om rollpersonen lyckas med något blir alltså ett inlevelsebrytande moment - jag blir då brutalt påmind om att jag och rollpersonen är olika personer. Då blir det mycket mer... "rollspeligt" för mig om det är jag som spelare som, i rollen som rollpersonen, får lyckas.

      Kommentera


      • #18
        Ursprungligen skrivet av Quadrante Visa inlägg
        Sedan en annan sak som skiljer brädspel/spel från rollspel (i min mening). I spel/brädspel är det spelaren som är/blir bra på att lyckas. Spelarens skicklighet avgör utkomsten. Rollspel däremot ska gestalta rollens skicklighet och förmåga att lyckas.
        Jag är kluven. Å ena sidan upplever jag att det blir lite ”ärligare” mot rollpersonen och narrativt om man inte baserar för mycket på spelarens egna förmågor. Men å andra sidan skulle jag dra mig rejält för att kalla ett mysterierollspel för ”brädspeligt”.

        Kommentera


        • #19
          Jag sitter som bäst och finputsar Our Ship inför öppet speltest på GothCon.

          Premissen var att göra ett kampanjrollspel utan prepp för det fyllde ett behov jag personligen hade. Det resulterade i designbeslutet att använda kort för att generera plot, setting och händelser. När jag väl tagit beslutet att använda kort föll det sig naturligt att låta korten få vara kvar på bordet så att spelarna får överblick över vad spelet kretsar kring (istället för att kopiera ner rollpersoner och setting på A4 som inte går att läsa från andra sidan bordet).

          Spelet där det är just nu efter tre speltest är ett spelledarlöst co-op survival rpg i rymden utan prepp som spelas över ett gäng kvällar. Det innehåller mekaniskt motiverad rollgestaltning och samberättande. Hot och utmaningar introduceras av kort. Är det ett rollspel? Ett brädspel? Klassificeringen spelar nog mindre roll för åtminstone min spelupplevelse. Jag tror det är ett spel med inslag av rollgestaltning där spelarna spelar mot spelet helt enkelt.

          Kommentera


          • #20
            Ursprungligen skrivet av Rangertheman Visa inlägg
            För mig blir det inte brädspeligt av att ha kort, pluppar, miniatyrer, hexpapper eller glaspärlor på bordet. För mig blir det brädspeligt när mekaniken hamnar i förgrunden och tar över. Jag brukar ta resurstärningarna i Svärdets sång som ett exempel. I de flesta andra spel skriver man upp hur många pilar man har i sitt koger. I SS har man en resurstärning, t.ex en T12. Varje gång man avfyrar bågen slår man tärningen. Blir det 1 eller 2 nedgraderas den till T10. Nästa gång till T8 och slutligen till T6. En 1:a eller 2:a där så har rollpersonen slut på pilar. Fast jag vet egentligen inte om det är att en tärningmekanik styr och inte den faktiska förbrukningen av pilar som stör mig mest, eller om det är förlusten av spelaragens. I vissa fall har du tur med tärningarna och kan skjuta 100 pilar utan att fylla på kogret, ibland kan du skjuta fyra... Även om det är fantasivärldar vi spelar i vill jag gärna att det ska finnas någon form av inre logik, om jag inte ska få spunk på systemet. På sätt och vis kanske det hade räckt att säga "i den här världen är koger magiska och man vet aldrig hur många pilar de innehåller" men följdfrågan blir då: Varför tillföra slump till något som är en trivial bokföringsdetalj i de flesta andra spelen?

            Brädspelighet är inte något objektivt dåligt, många tycks gilla det, men för mig är det en katastrof.
            Ja, det där är ett bra exempel. Brädspelighet översätter jag också till taktisk och begränsande mekanik med en av de stora fördelarna med rollspel är att de är obegränsade och inte kräver taktisk spelighet för att vara underhållande.

            Det sagt så har jag naturligtvis inget emot brädspeliga inslag. Det finns mycket att lära från brädspelen när det gäller vinstkriterier, tydlighet, strömlinjeformning o.s.v. Men det är lätt att ta det för långt.

            Kommentera


            • #21
              Ursprungligen skrivet av entomophobiac Visa inlägg
              Är brädspelighet något bra eller dåligt, för er, och när blir det för mycket spel och för lite roll?
              Vad är brädspelighet? Som flera andra sagt är det för min del inte kort, figurer, tokens m.m. utan när reglerna tydligt avgränsar vad jag kan göra i en given situation och tar bort den frihet som generellt gäller för rollspel. Det kan i min åsikt i vissa fall bidra till upplevelsen, begränsningen av spelarnas val kan förhöja dramatiken i ett moment, men i allmänhet undviker jag det helst.
              Last edited by Bifur; 07 January 2019, 09.11.

              Kommentera


              • #22
                Ofrånkomligt så kommer spelaren och dennes val påverka hur väl det spelas, vilket särskilt kommer fram i till exempel problemlösning/mysteriespel. Skillnaden jag poängterar är att om man spelar någon som ska ha sämre förmågor, sakna kunskap inom ett område, så låter man det påverka utkomsten även om man själv vet/kan. För det är en del i rollen man spelar. Till skillnad från spel där man använder sina förmågor och kunskaper fullt ut för att vinna (oavsett rollen man spelar). Sedan finns det många rollspel, särskilt de som poängterar sociala dilemman eller har mindre definierade roller, där man agerar mer utifrån sig själv och den egna upplevelsen. De är lika fullt rollspel.

                Kommentera


                • #23
                  Ursprungligen skrivet av entomophobiac Visa inlägg
                  Jag tyckte det var intressant som Luddwig skrev i tråden om komplexitet, om att ett spels brädspelighet skulle göra det till något annat än rollspel.
                  Kul fortsättning. För att vara tydlig skrev jag dock inte att ett spels brädspelighet skulle göra det till något annat än ett rollspel rent definitionsmässigt. Det jag försökte uttrycka var istället hur jag upplever att brädspelselement kan ge mig "fel" känsla vid spelbordet. Jag syftar då inte på regelmekanik eller på taktiska val utan på rent fysiska aspekter som kort, pluppar, bräden, figurer och så vidare. Jag tror också att Rickard är inne på rätt spår när det gäller min "felaktiga" känsla. Det är min inlevelse som rubbas. Med det sagt så är det intressant att läsa hur olika personer definierar och upplever brädspelighet, och måhända skriver jag mer senare när jag har ett riktigt tangentbord inom räckhåll.

                  Kommentera


                  • #24
                    Intressant diskussion! Själv gillar jag nog generellt brädspelighet i mina spel, kanske för att min inre teaterapa behöver handtag att hålla sig i för att lockas fram?

                    Kan man tänka sig att spelets tema spelar roll för hur bra/dåligt man anser att brädspelselement passar?

                    Exempel. Kommande Kopparhavets hjältar skulle, för mig, kännas som det fattades något om det inte fanns med brädspelsliknande regelmoduler för strid mellan skepp. Och jag tror att mer samberättande spel som Fiasco och Microscope skulle vara sämre om de hade fler brädspelsmekanismer.

                    Kommentera


                    • #25
                      Ursprungligen skrivet av Rangertheman Visa inlägg
                      Brädspelighet är inte något objektivt dåligt, många tycks gilla det, men för mig är det en katastrof.
                      Det här var för mig otroligt intressant, för jag ser just pluppar, kort, tärningar, figurer, etc., som "brädspelighet". Allt som inte är att agera roller är för mig system. Så den här vinkeln på det, att det just handlar om att du tas ut ur "rytmen", om en så vill, känns som ett rätt bra svar på den övergripande frågan egentligen.

                      Det skulle i praktiken innebära att mekanismerna inte spelar någon roll, så länge de möter spelarens förväntningar och inte skapar ologiska eller orimliga undantag från den simulerade verkligheten? Typ?

                      Tack!

                      Kommentera


                      • #26
                        Ursprungligen skrivet av Sysp Visa inlägg
                        Jag sitter som bäst och finputsar Our Ship inför öppet speltest på GothCon.

                        Premissen var att göra ett kampanjrollspel utan prepp för det fyllde ett behov jag personligen hade. Det resulterade i designbeslutet att använda kort för att generera plot, setting och händelser. När jag väl tagit beslutet att använda kort föll det sig naturligt att låta korten få vara kvar på bordet så att spelarna får överblick över vad spelet kretsar kring (istället för att kopiera ner rollpersoner och setting på A4 som inte går att läsa från andra sidan bordet).

                        Spelet där det är just nu efter tre speltest är ett spelledarlöst co-op survival rpg i rymden utan prepp som spelas över ett gäng kvällar. Det innehåller mekaniskt motiverad rollgestaltning och samberättande. Hot och utmaningar introduceras av kort. Är det ett rollspel? Ett brädspel? Klassificeringen spelar nog mindre roll för åtminstone min spelupplevelse. Jag tror det är ett spel med inslag av rollgestaltning där spelarna spelar mot spelet helt enkelt.
                        Det här måste jag få testa på GothCon! :)

                        Kommentera


                        • #27
                          Ursprungligen skrivet av entomophobiac Visa inlägg
                          Det här var för mig otroligt intressant, för jag ser just pluppar, kort, tärningar, figurer, etc., som "brädspelighet". Allt som inte är att agera roller är för mig system. Så den här vinkeln på det, att det just handlar om att du tas ut ur "rytmen", om en så vill, känns som ett rätt bra svar på den övergripande frågan egentligen.
                          ​Jag ska nyansera mig själv och säga att kort, markörer etc. kan absolut bidra till brädspeligheten men avgör den inte. Däremot kan fler brädspeliga attiraljer att tillsammans störa inlevelsen även om de var och en för sig inte påverkar. Typexempel är Warhammer FRP 3rd ed. Vidare är det sannolikt lättare att (ofrivilligt) hamna i brädspeliga mekaniker om ens ingångsvärde är t.ex. att kort ska användas.

                          Kommentera


                          • #28
                            Ursprungligen skrivet av Bifur Visa inlägg
                            Däremot kan fler brädspeliga attiraljer att tillsammans störa inlevelsen även om de var och en för sig inte påverkar.
                            Detsamma kan nog sägas om tabeller eller listor med modifikationer, när de bryter av och pausar spelet. Kan störa inlevelsen. Visst, någon gång kan det kanske även vara nervkittlande att vänta på ett utfall av ett tärningsslag (även om det är en tabell). Tabeller gör det i och för sig inte mer eller mindre brädspeligt.

                            Kommentera


                            • #29
                              Ett rollspel som defintivt är brädspeligt (eller kanske egentligen datorspel utan dator), är D&D 4e. Spelet KRÄVER att du kör med figurer på ett rutnät, då du förväntas ha massa förmågor som flyttar på fiender för att trigga andra effekter.

                              Kommentera


                              • #30
                                Jag tycker inte att ett rollspel blir mer brädspel för att man använder en spelplan, figurer, markörer, kort eller något annat fysiskt objekt som är mer vanligt förekommande i brädspel än i rollspel. Vad som skulle kunna förvandla ett rollspel till ett brädspel är om tillräckligt många brädspelselement finns där, och själva rollspels-delen försvinner. Jag upplevde att den gjorde det när vi spelade D&D4, och det berodde dels på reglerna och hur rollpersonerna skapades -- det fanns inte så mycket utrymme för en personlighet -- och dels på att de äventyr vi testade mest var en uppsättning strids-encounters med väldigt få tillfällen att rollspel däremellan.

                                Jag gillar korten och markörerna och spelplanerna. De får mig inte att rollspela mindre, så länge reglerna ger min rollperson en chans att ha en personlighet och äventyret placerar mig i situationer där jag får gestalta den.

                                Jag vill ju dessutom gärna ha regler som gör att rollspelet känns mer som ett spel. Det skrev jag om i en tråd för flera år sedan: http://www.rollspel.nu/forum/main-ca...ent-i-rollspel

                                Kommentera

                                Arbetar …
                                X