Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Hur göra människor intressanta som rollfigurer?

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Svarte Faraonen, Igår, 23.29
15 responses
273 visningar
8 gillar
Svarte Faraonen  
Skapad av Rangertheman, 20 November 2018, 22.29
30 responses
441 visningar
1 gillar
Rangertheman  
Skapad av Möller, 09 December 2018, 15.36
11 responses
166 visningar
0 gillar
Möller
av Möller
 
Skapad av Krille, Idag, 12.20
2 responses
51 visningar
0 gillar
Khan
av Khan
 
Skapad av wilper, 02 February 2018, 07.18
71 responses
3.106 visningar
13 gillar
wilper
av wilper
 
Skapad av ceruleanfive, 20 November 2018, 12.19
62 responses
3.143 visningar
1 gillar
Tzeraph
av Tzeraph
 
Skapad av joth1006, 19 November 2018, 13.31
9 responses
206 visningar
2 gillar
Tzeraph
av Tzeraph
 
Skapad av luddwig, 28 October 2018, 13.09
8 responses
345 visningar
0 gillar
Tzeraph
av Tzeraph
 
Skapad av Björn Wärmedal, 28 November 2018, 14.19
87 responses
2.928 visningar
1 gillar
Tzeraph
av Tzeraph
 
Skapad av talgboll, Igår, 11.07
10 responses
251 visningar
4 gillar
Swedish Chef  
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • #16
    Ursprungligen skrivet av Grisodlar'n Visa inlägg

    Inte för att vara den, men alpseglaren och vandringsalbatrossen säger hej.
    Wikipedia: ”Flera studier visar att alpseglare kan tillbringa över ett halvår i luften utan att landa.”

    WHAT?? O.o

    Kommentera


    • #17
      Genesis...

      Bra svar. Insiktsfullt. Liknelsen med Star Trek är träffsäker. Jag inser lätt att tankegången kan användas med gott resultat i många indiespel men har svårare att passa in den i klassisk äventyrs-trad.

      Kommentera


      • #18
        Ursprungligen skrivet av entomophobiac Visa inlägg
        ...där jag fick välja en bakgrund.
        En intressant bakgrund är absolut en fin krydda, men för alla möjliga rollfigurer, inte endast människor. Dock är jag inte bekant med DnD 5E. Är bakgrunderna du nämner något extra specifikt för människor där?

        Kommentera


        • #19
          Jag har undvikit att svara det jag tänker för jag har antagit att du menar regeltekniskt. Alltså att människor är vanilj i sina förmågor. Nu börjar ju diskussionen bli mer allmän så då kan jag ändå skriva något.

          Det finns sjukt många intressanta människor man kan spela. Trump. Hitler. Elfriede Jelinek, Jesus, flera av mina kollegor och släktingar, Han Kang, Mileva Maric. Det finns oändligt med karaktärsdrag, relationer, uppväxthistorier och knasiga föreställningar att inspireras av. Mutanter, aliens och annat krafs är i jämförelse platta stereotyper. Ointressanta brädspelspjäser. Förutsägbara och löjliga. Nä, tacka vet jag människa, alla dar i veckan ;)
          Last edited by Nässe; 05 July 2018, 19.42.

          Kommentera


          • #20
            Ursprungligen skrivet av Nässe Visa inlägg
            Jag har undvikit att svara det jag tänker för jag har antagit att du menar regeltekniskt. Alltså att människor är vanilj i sina förmågor. Nu börjar ju diskussionen bli mer allmän så då kan jag ändå skriva något.
            Jag nämnde redan från start Star Wars D6 där jag tycker att människor är intressanta utan att ha några som helst regeltekniska finesser. Så nej, jag menade inte uteslutande regeltekniskt. Sedan har tyngdpunkten av diskussionen kanske hamnat där ändå, och inte mig emot. Alla vinklingar är dock välkomna. Och att andra varelser kan kännas platta och stereotypa är absolut något som talar till människornas fördel.

            Kommentera


            • #21
              "We poison our air and water to weed out the weak! We set off fission bombs in our only biosphere! We nailed our God to a stick! Don't fuck with the human race!"

              Jag ska erkänna en viss förtjusning med Humanity Fuck Yes tropen där människor är brutala monster, men effektiva monster, och är inte det vad vi menar med en hjälte? Halflingarna, dvärgarna, alverna? Goda. Människor? Vem fan vet ifall den här människan kommer vara snäll, professionell eller här för att flå och mörda dig.

              Vi har som en art producerat fler folkmördare, seriemördare, torterare, diktatorer och brutala byråkrater än vi producerat vetenskapsmän, helgon, präster, läkare och frälsare.

              I fantasy är vi ofta hjälten, sure, men vi är nästan alltid den mörka herren. Vi är necromancers, lönnmördare och mörka präster. I sci-fi är vi erövrare, vi har mega-corps och vi bränner världar om de är i vår väg.


              "Species 5618: Human. Warp capable. Origin: Grid 325. Physiology inefficient, below average cranial capacity, minimal redundant systems, limited regenerative abilities. Our previous attempts to assimilate them were all direct assaults. They failed."
              — The Borg Queen in "Dark Frontier, Part II"


              Så hur gör jag det här i praktiken? I D&D är det lättast. Alignment. Hälften av mänskligheten är EVIL. De är till och med chaotic evil. Inte på en stor skala, de är inte mörka riddare eller så. De är bara avskum. Som på riktigt. Du vet att där är nazister som vandrar runt på Almedalsveckan just nu, va? Absoluta monster i mänsklig hud som vill ha en ny förintelse. Och vi är för rädda att förbjuda dem för om vi tar ut de verktygen ur lådan vet vi inte vad vi kommer att göra med dem. För vi är avskum. Vissa mer än andra, men i bästa fall kämpar vi mot avföringen och de rostiga spikarna som är våra själar.


              Praise ignorance, for what man has not encountered he has not destroyed.
              — Wendell Berry


              Vi är en art som uppfann giftemål. Enandet av två själar i kärlek till varandra. Och omedelbart använde det primärt för politik och handel. Kan du tänka dig att vara en alv eller en vettig alien och träffa en sådan art? Och de har vapen, fordon och kultur lika bra eller nästan lika bra som du har? Och de sprider sig som ett virus. Får de bara nog med kalorier för att nå vuxen ålder pressar de ut en ny generation. Sedan sprider de sig tills alla resurserna är slut även om det förgör dem själva med allt annat.


              The belief in a supernatural source of evil is not necessary; men alone are quite capable of every wickedness.
              -Joseph Conrad

              Och det är inte bara desperation för människorna. Det är inte att de måste och är beredda att göra det. De älskar det. ÄLSKAR och föreställer och lustar efter våld. Har du sett mänsklig konst, böcker och film? Så mycket blod och död och tortyr. Så många kroppar sönderslitna och stympade. För nöje. I människors barnprogram för de minsta faller ofta någon till sin död och människorna firar. Och det är när de är civiliserade. Gladiatorspel och offentliga avrättningar är ännu bättre. Och vi ska inte ens tala om deras pornografi.


              Three were given to the Elves, immortal, wisest and fairest of all beings. Seven, to the Dwarf Lords, great miners and craftsmen of the mountain halls. And nine... nine rings were gifted to the race of Men, who above all else desire power.
              — Galadriel

              Så när jag spelar D&D och någon väljer att spela en människa vid mitt bord betyder det att de kommer göra allt för seger, de kommer vrida varenda ideologi, de kommer visa ofantlig brutalitet och kanske, kanske kommer de överraska mig. För att vara en människa ger dig chansen att vara det fula i en fantastisk värld, att vara det vanliga. Och det är bara tråkigt om du inte inser att det ”vanliga” är ondska, blod, grymhet, cynisim och alla fasorna som kommer från vår svaghet och vår hunger efter makt och kontroll.
              Last edited by God45; 05 July 2018, 21.18.

              Kommentera


              • #22
                Jag hade nog velat vända lite på det - jag kan ofta tycka att alver, dvärgar osv kan bli lite "reducerade människor" - att de har fått en del av de mänskliga aspekterna men inte får ta del av alla, och att det därför inte finns lika mkt att jobba med. Egentligen gäller det väl de flesta intelligenta monster och spelbara folkslag i rollspel - ofta är de reducerade eller lätt förändrade människor, där någon aspekt av det mänskliga förstärkts och andra aspekter strukits.

                Sen tror jag det finns en lite mer ytlig aspekt till det hela oxå - vad gäller rent fantasteri och eskapism är det såklart effektivt med färgstarka icke-mänskliga varelser - speciellt om man kör lite mindre grimdark & gritty än God45. Alver, orcher, dvärgar och kanske lite hober, och så har du satt en del stämning med ganska lite ansträngning. Själv är jag tokigt frälst på olika varianter av älvor, och får hålla mig i skinnet för att inte introducera dem till höger och vänster när jag skapar världar. Men sen gillar jag det ganska lättsamt, och ger mig inte på att utforska "the human condition" så mycket som jag bara skapar en massa knas / bös / färgstarkt grottröjande / etc.

                Kommentera


                • #23
                  (Sen var ju Tolkiens Noldoralver absolut inte några genomgoda skogsjeppar heller, finns mkt bra att jobba med där - det känns bara som att det ofta inte riktigt är _de_ alverna som dyker upp i fantasy)

                  Kommentera


                  • #24
                    En annan schysst vinkel är ju människan som rationell innovatör. De andra arterna har levt här sedan urminnes tider. Det har alltid varit likadant. De har sin strikta hierarki, sina traditioner och sin kultur. Om vi använder dem som metafor för naturen så bör de ju rimligtvis vara grymma och våldsamma också. Sedan kommer människan in i bilden. De uppfinner och förbättrar sin situation. Man vet aldrig var man har dem, för deras samhälle förändras hela tiden. En bonde blir kung, någon uppfinner ett nytt sätt att såga trä, plötsligt har de kontroll över hela regionen och diskuterar om de ska tillåta alverna att fortsätta ha sina blodsporter eller om det "humana" vore att tvinga dem att sluta med det. Vafan gör man? Vi har haft det såhär i tusentals år och nu kommer ni hit och vänder uppochned på alltihop. Och sedan gör ni det igen vart femtionde år eller så! Sedan gör människorna något och det går åt helvete för alla, men så uppfinner de något nytt för att korrigera problemet. Man får känslan av mänskligheten som en okontrollerbar och oförutsägbar kraft som förändrar allt, som inte lämnar någon oberörd och som aldrig når ett status quo.

                    Kommentera


                    • #25
                      Ursprungligen skrivet av Grisodlar'n Visa inlägg

                      Inte för att vara den, men alpseglaren och vandringsalbatrossen säger hej.
                      Se på attan. Där lärde jag mig något nytt. Bra att veta för framtida skriverier. Tack.

                      Kommentera


                      • #26
                        Ursprungligen skrivet av Mekanurg Visa inlägg

                        Se på attan. Där lärde jag mig något nytt. Bra att veta för framtida skriverier. Tack.
                        Lite OT, men jag hade invänt att båda håller sig i luften med relativt liten ansträngning den större delen av tiden. Det är jäkligt coolt men det är inte riktigt samma typ av uthållighet som låter en människa springa maraton.

                        Kommentera


                        • #27
                          Ursprungligen skrivet av Genesis Visa inlägg
                          En annan schysst vinkel är ju människan som rationell innovatör. De andra arterna har levt här sedan urminnes tider. Det har alltid varit likadant. De har sin strikta hierarki, sina traditioner och sin kultur. Om vi använder dem som metafor för naturen så bör de ju rimligtvis vara grymma och våldsamma också. Sedan kommer människan in i bilden. De uppfinner och förbättrar sin situation. Man vet aldrig var man har dem, för deras samhälle förändras hela tiden. En bonde blir kung, någon uppfinner ett nytt sätt att såga trä, plötsligt har de kontroll över hela regionen och diskuterar om de ska tillåta alverna att fortsätta ha sina blodsporter eller om det "humana" vore att tvinga dem att sluta med det. Vafan gör man? Vi har haft det såhär i tusentals år och nu kommer ni hit och vänder uppochned på alltihop. Och sedan gör ni det igen vart femtionde år eller så! Sedan gör människorna något och det går åt helvete för alla, men så uppfinner de något nytt för att korrigera problemet. Man får känslan av mänskligheten som en okontrollerbar och oförutsägbar kraft som förändrar allt, som inte lämnar någon oberörd och som aldrig når ett status quo.
                          Det här brukar vara en tolkning av människor som dyker upp rätt ofta: människorna är upptäckare och innovatörer, de är inte statiska som andra folkslag, de strävar bortom sina traditioner och begränsningar. Det finns en sak jag avskyr med detta: det motsvarar i stort sett en klassiskt orientalistisk förståelse av västvärlden kontra resten. Detta har varit den västliga självbilden: vi hittar på nya saker, uppfinner industrialismen, utforskar nya kontinenter, och borta i andra delar av världen sitter en massa andra folkgrupper som visserligen kan vara "visa" och "i kontakt med naturen", men som ändå för alltid är fast i sina traditionsbundna samhällen. De är oförmögna att hitta på nytt, ty ingen har den västliga människans individualism och strävan bortom det kända. Här blir den västliga moderniteten (det Spengler kallade den faustiska civilisationen) modellen för "människan", medan allt annat är "omänskligt".

                          Min förkärlek för icke-människor beror snarare på att jag gillar att ha det utrymmet för estetisk variation de erbjuder. Dock funderar jag på om de egentligen borde vara icke-människor. När antika och medeltida skildrare av fjärran länder skrev om långöron, skuggfotingar, hundhuvuden och andra bisarra folk kallades de ändå "människor", om än märkliga sådana. Så jag skulle nog vilja se fler fantastiska världar som har en väldigt bred definition av "människa", där det kan inkluderas folk med fågelnäbbar eller fyra armar.

                          Kommentera


                          • #28
                            Ursprungligen skrivet av Svarte Faraonen Visa inlägg

                            Det här brukar vara en tolkning av människor som dyker upp rätt ofta: människorna är upptäckare och innovatörer, de är inte statiska som andra folkslag, de strävar bortom sina traditioner och begränsningar. Det finns en sak jag avskyr med detta: det motsvarar i stort sett en klassiskt orientalistisk förståelse av västvärlden kontra resten. Detta har varit den västliga självbilden: vi hittar på nya saker, uppfinner industrialismen, utforskar nya kontinenter, och borta i andra delar av världen sitter en massa andra folkgrupper som visserligen kan vara "visa" och "i kontakt med naturen", men som ändå för alltid är fast i sina traditionsbundna samhällen. De är oförmögna att hitta på nytt, ty ingen har den västliga människans individualism och strävan bortom det kända. Här blir den västliga moderniteten (det Spengler kallade den faustiska civilisationen) modellen för "människan", medan allt annat är "omänskligt".

                            Min förkärlek för icke-människor beror snarare på att jag gillar att ha det utrymmet för estetisk variation de erbjuder. Dock funderar jag på om de egentligen borde vara icke-människor. När antika och medeltida skildrare av fjärran länder skrev om långöron, skuggfotingar, hundhuvuden och andra bisarra folk kallades de ändå "människor", om än märkliga sådana. Så jag skulle nog vilja se fler fantastiska världar som har en väldigt bred definition av "människa", där det kan inkluderas folk med fågelnäbbar eller fyra armar.
                            Den bilden av människor kommer mycket från D&D inom rollspel. Men det är också eftersom tidiga D&D mer än en Western med svärd än klassisk fantasy.

                            Kommentera


                            • #29
                              Ursprungligen skrivet av Svarte Faraonen Visa inlägg

                              Det här brukar vara en tolkning av människor som dyker upp rätt ofta: människorna är upptäckare och innovatörer, de är inte statiska som andra folkslag, de strävar bortom sina traditioner och begränsningar. Det finns en sak jag avskyr med detta: det motsvarar i stort sett en klassiskt orientalistisk förståelse av västvärlden kontra resten. Detta har varit den västliga självbilden: vi hittar på nya saker, uppfinner industrialismen, utforskar nya kontinenter, och borta i andra delar av världen sitter en massa andra folkgrupper som visserligen kan vara "visa" och "i kontakt med naturen", men som ändå för alltid är fast i sina traditionsbundna samhällen. De är oförmögna att hitta på nytt, ty ingen har den västliga människans individualism och strävan bortom det kända. Här blir den västliga moderniteten (det Spengler kallade den faustiska civilisationen) modellen för "människan", medan allt annat är "omänskligt".
                              Ja precis! Att sätta människor på nån slags piedestal och kontrastera med alla vildingar känns som det osar väldigt unket. Det känns som det berövar alla de andra på den där ambitionen, den där drajven, den där riktiga individualismen.. blä! Får mig att tänka på Kiplings djungelboken, det vände sig alltid i magen på mig när Mowgli satt o var dryg och förklarade för djuren i djungeln "how to jungle". Fattas bara att de fattar det själva utan att en vit man kommer o talar om för dem hur de gör fel.

                              Nu är det här de associationer jag får av det, så jag vill inte pådyvla någon att ha tänkt just såhär bara för att de började outlina idén.

                              Kommentera


                              • #30
                                Ursprungligen skrivet av zonk Visa inlägg

                                Ja precis! Att sätta människor på nån slags piedestal och kontrastera med alla vildingar känns som det osar väldigt unket. Det känns som det berövar alla de andra på den där ambitionen, den där drajven, den där riktiga individualismen.. blä! Får mig att tänka på Kiplings djungelboken, det vände sig alltid i magen på mig när Mowgli satt o var dryg och förklarade för djuren i djungeln "how to jungle". Fattas bara att de fattar det själva utan att en vit man kommer o talar om för dem hur de gör fel.

                                Nu är det här de associationer jag får av det, så jag vill inte pådyvla någon att ha tänkt just såhär bara för att de började outlina idén.
                                Är inte Kipplings äventyrare typ exakt D&D karaktärer dock? Jag ÄR här för att göra sakerna kolonisatörer gör mot tänkande varelser eftersom de är gröna och har huggtänder. Och är inte goblins, orcher med mera hälften barn och hälften djävul.

                                Kommentera

                                Arbetar …
                                X