Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Civil olydnad-rollspel

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Genesis, 18 June 2018, 18.30
64 responses
1.263 visningar
0 gillar
Rymdhamster  
Skapad av Minimoni, Idag, 02.16
0 responses
4 visningar
0 gillar
Minimoni  
Skapad av Mundo, 06 June 2018, 09.00
8 responses
253 visningar
1 gillar
God45
av God45
 
Skapad av ceruleanfive, 20 June 2018, 20.57
16 responses
380 visningar
6 gillar
Bolongo
av Bolongo
 
Skapad av Krille, Igår, 00.40
1 response
145 visningar
12 gillar
Rangertheman  
Skapad av krank, 18 June 2018, 16.44
2 responses
80 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
Skapad av phastari, 20 June 2018, 19.11
0 responses
64 visningar
1 gillar
phastari  
Skapad av krank, 18 June 2018, 17.00
3 responses
48 visningar
0 gillar
Tant Ragnar  
Skapad av Henke, 13 June 2018, 19.07
161 responses
5.777 visningar
0 gillar
Henke
av Henke
 
Skapad av Feuflux, 11 April 2018, 22.06
11 responses
306 visningar
2 gillar
Tant Ragnar  
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • Civil olydnad-rollspel

    Jag såg en rätt skön video: https://www.youtube.com/watch?v=-93BV7eiZjc (videon är på engelska).

    Det finns en viss risk för politik här, men jag vill egentligen inte prata om Kina specifikt. Istället vill jag prata om de taktiker och strategier som nämns i klippet. Min rollspelsradar triggade vid 16:35. Förtryckarna vill ha så mycket lydnad som möjligt för minimalt förtryck, och dissidenterna vill maximera avhopp och minimera skada. Den centrala resursen är "dubbeltänkarna", som förtryckarna vill hålla på mattan och dissidenterna vill konvertera.

    Jag tyckte att det kändes väldigt rollspeligt. Känns som att det finns plats för intressanta mekaniker med diverse aktioner och effekterna de har på befolkningen och samhället. Genererar man för mycket skador och störningar i samhället så förlorar man sympati. Om förtryckarna utövar för hårt förtryck så förlorar de också folk, men om de inte förtrycker alls så blir det för lätt för folk att säga ifrån. Känns som en intressant dynamik!

    Vad tror ni? Skulle man kunna bygga ett spel på detta? Hur skulle det se ut?

  • #2
    En grej man kunde ta fasta på är en sak han säger strax därefter. Det finns två generella taktiker: Gör saker de inte vill att du ska göra, eller låt bli att göra saker de vill att du ska göra. Tänker att i en setupfas kan man definiera vad den auktoritära regimen förväntar sig att alla gör, och vad den inte vill att folk ska syssla med.

    Kommentera


    • #3
      Jag vill ha in en kognitiv disonans grej där systemet får dig att vilja uppskatta det.

      Klassikern är ju experimentet där folk får göra något tråkigt och sedan ska de övertyga nästa person om att det egentligen är roligt mot pengar. Vissa får mycket pengar och vissa lite. Sedan frågade man dem om de tyckte det var roligt på lite. De som fick lite betalat hade då upplevt att det var roligt på riktigt. För det gick inte att rättfärdiga att man lurat någon för så lite pengar så man började övertyga sig själv om att man haft roligt på riktigt.

      Kommentera


      • #4
        Ursprungligen skrivet av Genesis Visa inlägg
        Vad tror ni? Skulle man kunna bygga ett spel på detta? Hur skulle det se ut?
        Tja, jag ser ju en direkt koppling till t.ex. Noir samt att det säkert är bra till Neotech.

        Men för mer samberättaraktiga spel, så kanske också bygga på de fyra kategorierna av invånare som de pratar om. Kanske att huvudroller och viktiga biroller består av personer från kategorierna dissidenter och true believers, och stöd eller ignorans från de apatiska samt dubbeltänkarna är något man behöver för att kunna agera effektivt.

        Kommentera


        • #5
          Jag skulle spela det!

          Har inte stenkoll själv, men är inte Winterhorn lite så?

          EDIT: Läste lite och det verkar vara liknande teman men annat fokus :)
          Last edited by RasmusL; 02 June 2018, 22.51.

          Kommentera


          • #6
            Ursprungligen skrivet av Lupus Maximus Visa inlägg
            Men för mer samberättaraktiga spel, så kanske också bygga på de fyra kategorierna av invånare som de pratar om. Kanske att huvudroller och viktiga biroller består av personer från kategorierna dissidenter och true believers, och stöd eller ignorans från de apatiska samt dubbeltänkarna är något man behöver för att kunna agera effektivt.
            Ja, jag tänkte utgå från dem, men föreställde mig att alla rollpersoner skulle vara dissidenter. Men det här är en spåna idéer-tråd, och jag är inte alls säker på att jag ska skriva ett sådant här spel. Det är bara kul att spåna lite.

            Jag tänker mig typ såhär, om jag skulle göra det:
            Vi har en spelledare som sköter regimen*. Spelarna har varsin rollperson som är involverade i motståndsrörelsen. De planerar och utför aktioner. Spelledaren tolkar aktionerna och utifrån reglerna och lite frispel och slump och så så genererar aktionerna en viss mängd konverterade dubbeltänkare i befolkningen. När det går dåligt så går det istället åt andra hållet: befolkningen tar slutar sympatisera med dissidenterna. Regimen gör också saker, och de kan göra att dissidenter blir dubbeltänkare igen. Dubbeltänkare är ju folk som egentligen inte håller med regimen, men som inte vågar sticka ut hakan. Tänker mig att spelet skulle vara på ganska personlig nivå, och att samtala med sanna troende och dubbeltänkare (och försöka att lista ut vem som är vem) skulle vara viktigt, förutom de mer abstraherade aktionerna.

            Rollpersonerna ska såklart också ha personliga drivkrafter. Personer, områden, mål och saker att kämpa för som är unika för dem. Detta ger drama när man måste prioritera och planera aktioner. Dessutom är det saker regimen kan använda för att försöka köpa dissidenterna, så split mellan dem och få dem att sälja ut varandra.

            *Åh, eller kanske ska det finnas en SL som är opartisk och en spelare som spelar regimen?

            Kommentera


            • #7
              Ursprungligen skrivet av RasmusL Visa inlägg
              Jag skulle spela det!

              Har inte stenkoll själv, men är inte Winterhorn lite så?

              EDIT: Läste lite och det verkar vara liknande teman men annat fokus :)
              Det ser spännande ut! Lite tvärtom mot vad jag tänkte mig, men absolut i samma teman!

              Kommentera


              • #8
                Jag tror mest på detta.
                Ursprungligen skrivet av Genesis Visa inlägg
                *Åh, eller kanske ska det finnas en SL som är opartisk och en spelare som spelar regimen?
                Just att man bör skilja på hanteringen av befolkningen och regimen. Om någon av dessa kan köras med regelmekanik (men då är man nog inne på regelmassan hos ett tungt brädspel) så är det ett alternativ, men annars tror jag själv mer på att dela upp det på två olika personer.

                Det finns ju också mer än en regim som var tidigare (väpnade) dissidenter, och sedan hamnat i det totalitära spåret för att själva överleva eftersom det inte uppskattats av en stormakt som ogillar att man gör uppror mot regimer de stödjer.

                Så att plocka fram hur regimen fungerar, och vem den stöds av, kan nog bli en viktig del och jag tror det kan bli bättre samberättarkonflikt om regimen kontrolleras av en deltagare som inte också behöver vara opartisk i hanteringen av befolkningen; utan att det är någon som lika mycket kämpar för folkets stöd som dissidenterna (för Chile pratade man om 2/3-samhäll, där 2/3 av befolkningen hade det bra på bekostnad av 1/3).

                Kommentera


                • #9
                  Det låter superintressant! Jag har i många år funderat på rollspelet SABOTAGE där man spelar fritänkare i en förtryckarregim, och det här skulle kunna vara grundmekanismen i ett sånt spel!

                  Jag är väldigt intresserad av den typen av skeenden när vanliga människor kastas in i extraordinära situationer (vilket är lockelsen för mig med mitt Vietnamkrigsspel) som vi ser i ex Handmaids Tale.

                  Men jag undrar om det inte är intressantare att vända på det? Alltså gestalta regimens agenter?

                  Nu har du satt igång mig... :)

                  Kommentera


                  • #10
                    Tror också motparten behöver vara en spelare. Frågan är om det rent kognitivt i så fall går att spela ihop (och få veta den andra sidan planer)?

                    Kommentera


                    • #11
                      Ursprungligen skrivet av Måns Visa inlägg
                      Det låter superintressant! Jag har i många år funderat på rollspelet SABOTAGE där man spelar fritänkare i en förtryckarregim, och det här skulle kunna vara grundmekanismen i ett sånt spel!
                      Det som lockar mig skulle vara att inte spela våldsamma revolutionärer som skjuter regimsoldater, utan att i stället jobba med fredliga metoder, olydnad, och så vidare. Speciellt en regim som inte är karikatyriskt grym, men som fortfarande spärrar in, kidnappar, hotar och i vissa fall dödar oliktänkande (iscensatta självmord och så).

                      Men jag undrar om det inte är intressantare att vända på det? Alltså gestalta regimens agenter?
                      Där har du ju Winterhorn, som Rasmus tipsade om.

                      Nu har du satt igång mig... :)
                      Bra! Om någon annan gör det här spelet så slipper ju jag.

                      Kommentera


                      • #12
                        Ursprungligen skrivet av Genesis Visa inlägg

                        Bra! Om någon annan gör det här spelet så slipper ju jag.
                        Och så kanske det blir klart också... :)

                        Men grundidén är väldigt schysst tycker jag, den spänningen i vilka som går att lita på och inte ger upplägg för väldigt bra scener, lite samma idé tänker jag mig som i maffia eller gangster-settings men här slipper vi våldsglorifierande.

                        Kommentera


                        • #13
                          Ursprungligen skrivet av Bifur Visa inlägg
                          Tror också motparten behöver vara en spelare.
                          Det jag oroar mig för i det är att det inte skulle bli så mycket fokus på dissidenterna själva och deras relationer med varandra. För mycket scener med regimen. Jag vet inte om man tjänar på att göra regimen så aktiv.

                          Frågan är om det rent kognitivt i så fall går att spela ihop (och få veta den andra sidan planer)?
                          I 99% av fallen suger det i min erfarenhet när spelare har hemligheter för varandra. Men det är ju en fråga om preferens. För mig är det självklart att spelet blir bättre av att alla känner till varandras planer. Tänk om du gillrar en fälla och jag inte går i den? Eller om jag har en hemlighet som aldrig avslöjas? Massor av bra drama skulle gå förlorat. Men, som sagt, jag är ju av skolan som tycker att inte ens spelledaren ska ha hemligheter för spelarna.

                          Kommentera


                          • #14
                            Ursprungligen skrivet av Björn den gode Visa inlägg
                            Och så kanske det blir klart också... :)
                            Jag medger gärna att jag är brutalt dålig på att få ut mina spel, men jag vill hävda att Måns är ännu värre. :)

                            Kommentera


                            • #15
                              Detta är en typ av konflikter som intresserar mig också. Jag hade velat se en regim som är uppdelad i aspekter som spelare ansvarar för samtidigt eller parallellt med att de spelar sina personer, lite som i dream askew: Den som utöver sin rollperson väljer att gestalta Ledaren står då för karisman och personifieringen av regimen och kan då påverka folket genom kanske omnämnande av vissa saker i offentliga tal, närvaro på platser, bilder på tv osv, medan den som samtidigt gestaltar säkerhetspolisen kan tillfångata anhöriga, riva upp anställningar, misshandla mitt i natten eller vad det kan vara. Fast jag inser när jag skriver att den sneda maktbalansen mellan regim och rollperson kanske skulle göra det svårt att spela just rollpersonerna.

                              Hursomhelst gillar jag temat. Och jag gillar spel där spelledarrollen är formaliserad och uppdelad mellan spelarna. Jag tror att regimen kunde vara det i detta fall, men inte som jag föreslog ovan utan kanske mer stämningar och reaktioner eller mjukare värden utan egen agenda, annars tar nog ondskan överhanden eftersom den är lättare att spela.

                              Kommentera

                              Arbetar …
                              X