Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Isle of Wight, ars magica

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Henke, 13 June 2018, 19.07
135 responses
4.015 visningar
0 gillar
anth
av anth
 
Skapad av talgboll, Idag, 07.41
1 response
38 visningar
3 gillar
zonk
av zonk
 
Skapad av Brior, Idag, 08.01
0 responses
33 visningar
0 gillar
Brior
av Brior
 
Skapad av Genesis, Igår, 18.30
24 responses
339 visningar
0 gillar
Rymdhamster  
Skapad av Platon, 30 May 2018, 22.24
11 responses
626 visningar
3 gillar
Njord
av Njord
 
Skapad av Anthrox, Igår, 12.31
3 responses
82 visningar
3 gillar
da_bohz
av da_bohz
 
Skapad av Mannen i skogen, 30 May 2018, 23.53
2 responses
126 visningar
7 gillar
Mannen i skogen  
Skapad av Henke, 16 June 2018, 19.59
3 responses
167 visningar
0 gillar
Hans E Magnusson  
Skapad av krank, Igår, 17.00
0 responses
11 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
Skapad av krank, 11 June 2018, 17.14
5 responses
128 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • Isle of Wight, ars magica

    För några år sedan satte jag mig i sinnet att skapa en fungerande medeltidsvärld för Ars Magica. Sedan dess har jag tillbringat några timmar varje vecka med att studsa mellan wikipediasidor, för att igår hamna i läget där PS inte längre kan hantera storleken på min bildfil.

    Det innebär att jag faktiskt måste börja skriva. Nedan följer textsegment 1/osäker på hur många. Målet är att fylla på och slå samman lager, så att PS kan börja tillåta mig att fylla på ännu mer. Slutmålet är att göra detta för hela Europa, vilket kommer att ta många år än (PS gav upp någonstans när jag har 10% av kartan fylld). Förhoppningsvis blir resultatet tillfredställande. Nedanstående är en råtext - jag ser fram emot kommentarer på den, inklusive bedömning av användbarhet. Spinn också gärna vidare på bitar som kan vara intressanta för er.

    Mycket nöje.

    ps. numera heter Eremue "Yarmouth", Francheville "Newtown", Wittwaraburgh "Carisbrooke" och Brerdynge "brading".


    Frihertigdömet Isle of Wight, under Isabelle de Forz

    Om isle of Wight

    Det kommersiellt orienterade hertigdömet Isle of Wight är ett av öarnas minsta hertigdömen. Det är rikt på kapital och på kulturellt kapital, med två städer och en blomstrande skepps- och stenindustri, och två större religiösa orter. Landet regeras från Witwaraburg, den urgamla härskarstaden från tiden före romarna.


    Wight är lite unikt, i att det erövrades av Normanderna långt innan de lyckades få fotfäste i England. Hardefast av Crepon, prins av Normandie, erövrade landet redan för två hundra år sedan, vilket ger hertigarna av Wight legitimitet att hävda sig som ett av Westminister oberoende rike, till skillnad från de andra normandrikena.


    Rent militärt, så har man 21 st. riddare, med ca 3 ggr så många knektar, utöver städernas relativt vältränade skyddsmilis. Tio av riddarna utgör familjen de Forz privatgarde och är stationerade vid hovet, medan fem vaktar pilgrimsorten och kulturstaden Whitwell. Tre är svurna att övervaka Quarrs säkerhet. De sista tre är boende i Francheville, men tenderar att patrullera hela nordkusten.
    Grevskap

    Isle of Wight

    Isabelle de Forz regerar personligen grevskapet Isle of Wight, från dess urgamla huvudstad Witwaraburgh. Isle of Wight har många lager civilisation, och nästan hela ön är täckt av dess säkerhetskluster. Befolkningen är blandad, med ungefär en tre*djedel av vikingaätt, ungefär en tredjedel av gallisk ätt och ungefär en tredjedel blandade romare, saxare och kelter.
    Ön är tätast befolkad på västsidan, vilket har att göra med att här är man bäst skyddad från vikingar och andra plundrare, men även östkusten har börjat bebyggas igen, framförallt genom klostret Quarrs intensiva arbete.
    Ön saknar den typ av storslagna landmärken som ger fama åt släkter, men Isabelle är personligen, på grund av ägandet av ön, en av Öarnas rikaste kvinnor. Isabelle är två gånger änka, och 24 år gammal, med tre barn. Hon är mycket skicklig i att öka sin rikedom, och i att undgå politiska nät, vilket ger henne stort oberoende i områdets politik. Hennes tendens att undvika bestående allianser och skicklighet i att manövrera, gör att hon ofta refereras till som Wights kejsarinna, istället för bara ”Frihertiginnan Wight”.
    Isle of wight är lagligen katolskt, med klostret Quarr som ansvarar för hela öns religion. Inget utövande av någon annan religion är lagligt (även om man ser genom fingrarna på den judiska minoritetens religionsutövning), eftersom man har en helig druidplats på ön, och inte vill förlora makten till dessa.
    Viktiga platser

    Klustret Isle of wight

    Eremue Stad

    1. Historia och beskrivning: Eremue stads namn betyder ”slamhamn”, efter den myckna lera som flera gånger om året rinner ut här, från Solentsundet och det engelska fastlandet där bortom. Staden brändes vid Normandernas erövring av England och byggdes om efter ett modernt stadsplanerat mönster, helt enkelt eftersom kung Willhelm insåg att det var dålig PR att inte omfinansiera Normandies första besittning på öarna, när det var hans fel att den brann.
    2. Äventyrsdata: Staden är relativt rik men dåligt försvarad, och har flera gånger utsatts för räder, både från vikingar och från den franska kusten. Dessa har alltid kunnats slå tillbaka, men sällan utan rejäla kostnader. Eremues urgamla kyrkklockor klingar exempelvis för närvarande i Caudebec vikingastad i Yvetot. Efter den senaste plundringen gick staden och Isabelle samman, och påbörjade bygget av imponerande kustfort och befästa hus runt om i staden. Målet är att få fram ett ointagligt slott, av den karaktär som dominerar Dover i Kent, men för att det skall kunna finansieras så måste stadens kommersiella vikt öka. Detta ämne dominerar samtalen i staden.
    3. Politiska data: Två större gillesstyrda industrier dominerar ekonomin: Ljusstöparna och Småbåtsbyggarna. Staden har korporativistiska rättigheter – alla intressenter över en viss ekonomisk styrka får delta i dess styre, med röststyrka i proportion till sin ekonomiska styrka. Det gör att Ljusstöparna, Småbåtsbyggarna och familjen de Forz tillsammans kontrollerar ca 80 % av röstlängden.
    4. Gränsar till: Engelska kanalen, Francheville frihamn (ö), Brighstoneskogens vildland (sö)
    Francheville frihamn och säkerhetsstad

    1. Historia och beskrivning: Francheville grundades som en fristad under vikingaräderna innan Normandernas erövring, och fick behålla sin status senare. Ingen extern lag gäller i Francheville, och bara furstbiskop Aymer de Valence personliga påbud gäller hela staden. Staden är ett virrvarr av vikar och industrier, med saltutvinning som den enskilt största, och smugling som nummer två. Staden är självförsörjande på både mat och sötvatten, på grund av fiskerierna och musselodlingarna, samman med ett antal sötvattenbrunnar. Fartyg till Francheville anlöper från hela kanalregionen, både för att hamnen är gratis, och för att den är säker nästan vilket väder som än råder. 60 stycken olika släkter, var och en med sina två-tre kvarter, bebor Francheville. Av dessa har tre stycken status som ridderliga, med rätt att krenelera sina stadspalats, varav den viktigaste är familjen de Valence, som också leder staden.
    2. Äventyrsdata: Francheville är nästan alltid i förändring, allt eftersom de olika familjerna försöker skapa mervärden genom förändrade handelsallianser, äktenskap, produktionsförändringar eller vendettor. Denna oförmåga att enas gör också att staden är totalt utelämnad när någon extern kraft (för det mesta frihertiginnan själv) försöker tvinga den till något.

      Fler och fler i staden blir religiösa, eftersom munkar från pilgrimsorten Whitwell lyckats bota en kolera som hotade att döda stora delar av staden, bara under en natt. Sedan dess har man försökt samarbeta om att bygga kloaker av romersk karaktär, vilket dock medfört två stora problem: dels används av tjuvar och älskande för att smita mellan husen onoterade, dels eftersom ”opus caementicum” (det vattenfasta material som skulle behövas) kräver Pozzolana för att kunna skapas, vilket i sin tur måste importeras hela vägen från Neapels Vesuviusvulkan i Italien. Familjerna samarbetar egentligen bara med de närliggande, och det innebär att de nykonstruerade kloakerna inte alltid fungerar, men under högvatten tenderar det mesta av skiten att forslas ut i hamnarna. Förutseende familjer försöker övertyga de övriga och furstbiskop Aymer om att man behöver göra en undervattenskanal bortom hamnarna, men än så länge är detta inte något övriga familjer är intresserade av.

      På grund av den dyra Pozzolana som man ändå importerar mer och mer av, så har det dels uppstått en ökning i rån av Pozzolanasäckar, dels har italienska köpmän blivit mer och mer impopulära. Nu hatas de mer än judar, och har därför slutit sig samman i sitt eget kvarter, vilket i sin tur gör dem ännu mer impopulära.
    3. Politisk data: Staden regeras av bastardprinsen och biskopen Aymer de Valence, allmänt hatad av sin släkt för sina tidigare misslyckade upprorsförsök. Aymers lilla hov i Francheville. Biskop Aymer kan inte ta in skatt eller hamnavgifter för staden, och det gör att dess gemensamma intressen är dåligt förvaltade. När något behöver göras är det för det mesta två eller tre av de lokala familjerna som går samman och gör det, även om Aymers lilla hov ofta koordinerar saken.
    4. Gränsar till: Eremue stad (v), Solentsundet (n), Wittwaraburg (ö), Whittwell pilgrimsort (ösö). Brighstoneskogens vildland (s)
    Witwaraburgh slott

    1. Historia och beskrivning: Wittwaraburgh är en grupp slott i dalen Bucombe (sköndal), runt floden Medina. Dalen är det fruktbaraste området på ön, och är översållat av slott, varav de flesta numera är övervuxna ruiner. Det nuvarande Wittwaraburgh byggdes om av Hertiginnans fader, och är omgivet av div stugbyar och herrgårdar, varav de flesta är byggda mot väggarna på någon av de äldre slotten. Slottets kontroll över dalen når hela vägen till Solentsundet, där tvillingslotten Cowes med deras hamnar ligger. Isabelle de Forz regerar personligen över Witwaraburgh.
    2. Äventyrsdata: Området är fullt av diverse gamla slott, vilket gör det lätt att försvara varje liten del, men svårt att kontrollera allt. Detta lockar dessutom skattsökare, som varje sommar gräver upp de äldre slotten för att hitta lite silver, eller något gammalt vapen. Eftersom det dessutom är centrum för hela hertigdömet, så är området dessutom ett centrum för stridande viljor kring hur man bör regera ön.
    3. Politisk data: Området är helt och hållet dominerat av hertiginnan, som ser till att ingen kraft i området blir stark nog att utmana henne. Effekten är ett välmående men spänt område, som förändras lite i taget, men hela tiden.
    4. Gränsar till: Francheville (v), Solentsundet (n), Quarr kloster (ö), Berdynge (sö), Whittwell (s).
    Quarr kloster

    1. Historia och beskrivning: Quarr benediktinerkloster, är en av de djärvaste ombyggnaderna av ett kloster i södra England. Den fjärde furst Wight, Balduin de Redvers, som dog för ca 120 år sedan, donerade klostret till den då nyskapade Cisteriencerorden, i utbyte mot att dessa ansvarade för själavården på ön. I utbyte mot ett låns säkerhet pantsatte en av Balduins efterträdare länet till köpmannen Thomas Culpepper, som drev bort munkarna, och rev klostret, för att helt fokusera på stenbrytandet. Hans dotter tog med det som hemgift till yorkshire-familjen Fairfax, som lät kronan köpa tillbaka det efter 20-talet år. Quarr återuppbyggdes av flyende bysantinska och italienska hantverkare under korstågen och fungerade under knappa seklet som ett äldreboende för de mäktiga i området, informellt styrt av Benediktinerna, men utan klosterstatus. Det återkonsekrerades av den nuvarande hertiginnan på hennes tio-årsdag, för denna nya orden.

      Komplexet är byggt av en blandning av sten och tegel, vackert konstruerat och med alla de bekvämligheter som romarna lärde ut, och Byzantinarna bevarade. Det innebär att golven är värmda, med mosaiker som täcker rören. Det innebär att fönstren inte har vanliga segeltygsfönster eller tunnt glas, utan flerglas som till och med är genomskinligt. Det innebär också att alla bostadsceller har rinnande kallvatten, och individuella avlopp. Kombinationen av ett rikt själaliv, gott om intellektuella nöjen, vackra trädgårdar och dessa bekvämligheter gör att de flesta rika köpmän och ädlingar från Wight, och en hel del av de från den engelska kusten, väljer att tillbringa sina sista år i Quarr. Gravvalvet är en katalog av de rika och mäktiga från det senaste ett och ett halvseklet.
    2. Äventyrsdata: Quarr har egentligen fyra dimensioner; det är ett kustfort mot piraterna, en industriell stenproduktion av ”halvskurna” stenar (stenar som inte slipats, men som har huggits till grova fyrkantiga block, som är lätta att transportera), ett ålderdomshem för de rika och mäktiga i södra england, och det största klostret på själva Isle of Wight. Denna samlade kompetens gör att Quarr både är en attraktiv plats för forskning, och för svindlare.
    3. Politisk data: Quarr styrs av abbot Gervaise, som visserligen är förtjust i sitt uppdrag och mycket plikttrogen, men som är minst lika glad i att processa i domstolarna, runt om i Europa, för att skydda sitt klosters långtgående handelsintressen. Under dåliga dagar är han benägen att klaga högljutt över att de boende på klostret kostar mer för verksamheten, än deras donationer medger, eftesom detta i sin tur gör att han inte kan finansiera sina favoritprojekt (för det mesta filantropiska projekt som syftar till att lyfta lokala byar till någon slags industrialism) i lika stor utsträckning som han vill. Gervaise är mycket mutbar, men också en människoälskare, som är villig att genomlida minst lika mycket för att göra människors liv bättre. Det ryktas om honom att han friköper trälar runt om i Engelska kanalen, och tidvis till och med friköper kristna hela vägen nere i Morocco, och detta är till stora delar sant; däremot är en del av pengarna som hanteras på detta sätt ett snillrikt sätt försingra medel, som han sen har för avsikt att använda för att friköpa klostret från ordens kontroll, för att därmed skapa en sann och oberoende stiftelse.
    4. Gränsar till: Witwaraburgh (v), Solentsundet, Binstead (sö), Brerdynge hamn (s).
    Whittwell pilgrimsort

    1. Historia och beskrivning: Whitwell är en helig plats. Ärkedruiden Coll, ledare för allt Britannien hade sitt palatsartade säte här, från vilken hans kult påverkade britternas styre. Romarna lät druiderna kontrollera platsen, som blev rikare och rikare, till dess kristna kelter statte den i blockad. Då förlorade druiderna sin makt till Wights sekulära furstar. I samband med saxarnas erövring, ca 300 år innan den normandiska d:o, så drevs druiderna bort. Deras talande kultstaty av Brigid gjordes vid denna tid om till den jungfru-maria-staty som än idag tidvis ger order till de boende i Whitwell, och som ofta fungerar som domare vid de intellektuella debatter som gör Whittwell välkänt bland intellektuella i kanal-området. Själva druidpalatset står kvar och är numera är del av ett katedralartat kloster.

      Runt klostret har det uppstått en mindre by, med en permanent tältstad runt om. Denna kommer ur två källor; dels eftersom ovan nämnda staty är en smakdomare och gärna deltar i samtal med lärda filosofer och teoretiker (vilket, eftersom statyn numera är en mariastaty, och bara ibland ”glömmer bort sig” och låter gudinnan Brigids eldkrona slå ut runt sig, inte är varesig hedendom eller kätteri); framförallt eftersom vattnen i byns brunn förhindrar skörbjugg och andra bristsjukdomar, och dessutom snabbar upp blodstopp och brännskador när det duttas på sår. Detta gör att de flesta skepp som kommer från Spanien mot Hansan, eller från Hansan mot Spanien, eller från Nordeuropa i allmänhet till Santiago pilgrimsort lägger till här, och köper ett par tunnor vatten för sin resa, innan man beger sig vidare nästa dag. På grund av dessa fartyg så har man byggt en hamn med torrdocka, vilket i princip är den enda riktiga industrin i Whittwell.
    2. Äventyrsdata: Whittwell har, utöver den gudinnestaty som då och då lägger sig i byns styre, två kända magiska reliker från Druidernas tid, samt ytterliare en som ”alla” vet finns där, men som ingen känner till var och vad den är.

      Den första välkända reliken är ett smaragdhalsband som kallas för ”ormägget”. Under druidernas tid var detta ett av de kontrollverktyg som ärkedruiden hade för att sköta området. Om en vigd druid bär det, så föder den skrovliga smaragden som hänger i kedjans nedersta del på befallning fram ormar. Dessa kan tala, och är både giftiga och absolut lojala till bäraren, som kan använda dem både som vapen och budbärare. Ormarna försöker i möjligaste mån återvända till bäraren efter utfört uppdrag. Om de har gjort sitt uppdrag väl, så förväntar de sig, enligt legenden, att bli uppätna, för att därmed förenas med druidkultens väl. Den enda andra kraft som kontrollerar ormarna är Gudinnan och hennes staty – det förekommer att en druid som kallat fram ormarna i onödan möts av en orm som vänder sig emot henom, och som bäst skäller ut honom med gudinnans röst, och som värst förgör honom genom giftiga bett. Idag finns reliken till beskrådan bland de som får tillåtelse att besöka klostrets sakristia, där den ligger i ett skåp med glasdörrar, kedjad vid väggen.

      Hemligheten bakom det helande vattnet är nästa relik. Detta är Conns bägare, en kantharos av slaget guld, som i samband med saxarinvasionen gömdes i en av de lokala färskvattengölarna. Denna göl har senare blivit den heliga brunn som Whittwell är byggd kring. Ett bad har gjorts i gölen, med en anordning som tillåter upphämtandet av vatten per tunna. Kantharosen har den mystiska förmågan att all vätska som passerar den blir giftfri och läkande – syftet var att möjliggöra längre fastetider utan att riskera prästernas liv. Det slumpade sig så, att kantharosen står upp och ned över den viktigaste källan i gölen, vilket gör att den viktigaste vattenkällan blir kraftigt läkande, och vilket i sin tur gör att den utspädda formen (allt annat vatten i gölen) blir vagt läkande. Under klara dagar kan man se den guldskimrande bägaren genom vattnet.

      Den fjärde, dolda, reliken, är den magiska kontrollen över de så kallade Nålstenarna. Nålstenarna är de tre stora (en i vattnet utanför Eremue, en i Bucombedalen, och en på en klippa strax öster om Brerdynge) och dussinet mindre bautastenar som står runt om i Wight. Dessa var Druidernas inlyssningsorgan, och enligt uppgift kunde de kontrollera väder, vatten och stormar runt om ön. Det sägs att den stora nålen i Bucombe kunde användas för att kontrollera själva jorden på ön, för att skapa eldsvådor eller god skörd. ”Alla” vet att nyckeln för att kontrollera Nålstenarna gömdes av Conn någonstans i (eller under) hans palats. Ingen är dock säker på vad det är, och att döma av frånvaron av stora eldsvådor, jordbävningar och groteska stormar så använder ingen stenarna idag.

      Utöver denna magiska aspekt, så är Whitwell en utmärkt plats att utbyta hemliga meddelanden på – eftersom gudinnestatyn uppskattar lärda samtal, så är ön en plats där arbetslösa akademiker och konstnärer samlas; eftersom pilgrimsfärder är något som de flesta bör genomföra någon gång i livet, så är det aldrig konstigt att ens färd för en förbi Whitwell; när man är där är det aldrig konstigt om man råkar i samtal med någon som annars inte får vistas i ens eget land. Sedan saxarnas erövring har Whittwell aldrig erövrats.
    3. Politisk data: Byn lever på exporten av vattnet, antingen direkt (turism, vattenförsäljning) eller indirekt (via dess tre stora gästgiverier, och skeppsreparationsdocka). Detta gör att byn är bereonde av fred mellan Wight och dess omgivningar, vilket man ser till att lobba för. Formellt är byns konstitution monarkisk, styrd av en manlig ättling till den saxiska prins som erövrade den från druiderna. Den har passerat genom flera grenar av denna ätt, men nu är den utdöd på svärdssidan. Den uppspårade ättlingen, den västgötske riddaren William Sture har regerat i fem år nu, och är i huvudsak accepterad, även om han då och då har hörts gräla med gudinnestatyn, eftersom de två inte drar jämnt. I princip skaver det William att hans regering ifrågasätts på detta sätt, medan gudinnan inte uppskattar att få sin identitet som mariastaty ifrågasatt. Hon har därefter sänt efter en av sina prästinnor att ta över regeringen – denna, den thuringiska prinsessan Rhadagunde Bertaxar, anlände senast för någon månad sedan med sitt följe, efter en intervju med det kristna helgonet och brigidinkarnaten sta. Brigid Kinsella, i hennes furstendöme Kildare. Hur relationen mellan prinsessan och riddaren kommer att utvecklas är ännu oklart, men de har hittills hållit sig civiliserade gentemot varandra.
    4. Gränsar till: Brighstoneskogens vildland (vnv), Francheville (nv), Wittwaraburgh (n), Brerdynge han (nö), samt kanalen.
    Brerdynge hamn

    1. Historia och beskrivning: Brerdynge är en mindre hamn belägen i ruinerna av en större romersk stad. I samband med Saxarinvasionen avrättades alla dåvarande invånare i staden, och ersattes av nya borgare. De gamla tvingades fly söderut, till den gamla förorten Ventnor, där de fortfarande lever. Samma sak hände igen, i samband med Normandinvasionen. Denna gång flydde invånarna till området mellan Ventnor och Brerdynge propre, vilket gör att att hamnen i princip representerar ett mer eller mindre sammanväxt stadsdistrikt två dagar långt, utsträckt längst kusten från norr till söder.
    2. Äventyrsdata: Brerdynge är en relativt lugn hamnstad, med möjlighet att fylla på varor vid färder till närliggande, viktigare, orter. Dess läge mellan Quarr, Wittwara, och Whittwell gör att väldigt lite händer i Brerdynge.
    3. Politiska data: Staden har en republikansk konstitution baserad på årsvis valda borgmästare. Dess lagar är givna av Witwaraburgh. Rent ekonomiskt så lever man på fiske och på sitt skeppsvarv. Man har två marknader per år, en på hösten och en på våren. Under dessa lever staden upp, eftersom man drar nytta av att vara en neutral makt, i motsats till de ofta våldsamma konflikterna kring engelska kanalen.
    4. Gränsar till: Wittwaraburgh (nö), Whittwell (sö), Quarr (n), Binstead varv (nv), kanalen.
    Binstead varv och kalkstensbrott

    1. Historia och beskrivning: Binstead är i grunden sovstaden för dem som arbetar kring Quarr. Senare har man expanderat sina egna stenbrott, och till och med satt samman ett storbåtsvarv, det mesta med Quarrs finansiering. Staden äger land runt om i England, eftersom man gärna tar emot jordbruksområden som betalning, istället för rena medel. Dessa tillåter de yngre sönerna att få leva som något annat än hantverkare genom att sätta samman bondekommuner, och pengarna från dem gör att döttrarna kan få hemgifter, istället för att behöva lämna sina hem osäkra inför möjligt hårdhänta makar. Stadens stolte son är David List, skeppsbyggare och stenförsäljare, som bland annat har övertygat drottningen av York om att beställa sina krigsskepp från stadens varv. På grund av detta avtal har man för första gången vunnit sannt oberoende från klostret, och detta - anser man i alla fall själva – gör att Binstead håller på att bli minst lika värt att kallas för stad som brerdynge i söder, eller Franceville eller Eremue på andra sidan ön.
    2. Äventyrsdata: Binstead är en stad som håller på att utvecklas, och mycket är ännu osäkert. Kompetensen som finns i staden, är tydligt knuten till antingen stenen, skeppen, eller jordbruket, och man har inga murar för att hålla sjuka och invaderande borta. Inte heller finns någon högre utbildning i ”staden” - för denna får man resa en och en halv dag längs den upptrampade vägen till Quarr. Staden ogillar att behöva betala skatt till Hertiginnan, och det är ett av skälen till att man vill få stadsrättigheter, med de ickepekuniära förpliktelser (skydd, kunskap, marknader) som städer antar istället för att betala eldstadsskatt.
    3. Politisk data: Benstead har en republikansk konstitution under skepparmagnaten David List.
    4. Gränsar till: Quarr (nv), Witwaraburgh (sv), Brerdynge (s), kanalen.
Arbetar …
X