Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Hur ser ni på begränsningar av antalet besvärjelser, förmågor och dylikt?

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Bifur, 13 November 2018, 18.04
7 responses
226 visningar
4 gillar
PAX
av PAX
 
Skapad av Inkognito, Igår, 20.46
1 response
68 visningar
0 gillar
RedMoon
av RedMoon
 
Skapad av Dunkel, 13 November 2018, 20.41
14 responses
262 visningar
6 gillar
Dunkel
av Dunkel
 
Skapad av PalMer, 07 November 2018, 16.10
41 responses
1.918 visningar
0 gillar
Gurgeh
av Gurgeh
 
Skapad av Zire, 04 November 2018, 17.14
41 responses
1.044 visningar
0 gillar
CapnZapp  
Skapad av chrull, 09 November 2018, 17.52
19 responses
270 visningar
0 gillar
anth
av anth
 
Skapad av McAber, Igår, 10.55
1 response
74 visningar
1 gillar
illuzive  
Skapad av clarence redd, 13 November 2018, 20.42
2 responses
61 visningar
1 gillar
clarence redd  
Skapad av Pendragon, 09 October 2018, 20.39
15 responses
1.271 visningar
6 gillar
avatarex  
Skapad av Khan, 13 November 2018, 15.21
8 responses
142 visningar
3 gillar
Måns
av Måns
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • #16
    Bra: mer guidad upplevelse. Du vet vad en lvl 4 tjuv kan och inte kan.

    Dåligt: känns mindre organiskt än exempelvis förbättringsslag

    Kommentera


    • #17
      Ursprungligen skrivet av Rickard Visa inlägg
      För mig känns spelet speligt med sådana typer av restriktioner, vilket kommer forma min syn av spelet om det utger sig för att vara speligt eller inte. Om det inte är speligt kommer regelsystemet kännas som att det är ogenomtänkt; att spelskaparen bara har slängt in det för att andra spel kan ha det eller av egen lathet. Ett regelsystem bör IMHO ha en genomgående regeldesigntänk. Har andra saker sådana restriktioner? Ska vi spela spelet på ett speligt sätt? Om spelmakaren börjar prata om att skapa historier eller rollgestaltning kommer spelet inte stå högt i kurs i min bok.
      Du får gärna förtydliga hur maxvärden för egenskaper, färdigheter, antal besvärjelser eller annat är ett hinder för att skapa historier eller gestalta rollfigurer. Jag har nämligen inte upplevt det så, men måhända använder vi ord som "speligt" och "historier" på olika sätt.

      Kommentera


      • #18
        Det ger ett intryck av att spelet saknar fokus. Jag hade hellre sett att regelsystemet fokuserat på att berätta historier eller rollgestalta om det är vad spelmakaren vill att man ska göra. Jag tror inte så mycket på att ett spel ska kunna göra allt. Då kan den bara göra allt mediokert.

        Kommentera


        • #19
          Att tradspel kan uppfattas som ofokuserade är inget nytt, jag säger inte emot där, men jag förstår inte hur du menar att just den typ av regelkonstruktioner som vi pratar om här kan ge intryck av att spelet saknar fokus. Om vi tar ett konkret exempel. I Mutant År 0 kan en grundegenskap aldrig överstiga 5. Menar du att det gör spelet ofokuserat och i så fall på vilket sätt?

          Kommentera


          • #20
            I min erfarenhet är spel som fokuserar på berättande eller rollgestaltning de allra mest begränsade vad gäller förbättringar av de crunchiga bitarna...

            Kommentera


            • #21
              Eftersom du frågar efter för- och nackdelar.
              Lvl system underlättar extremt mycket när en RP dör. Eller att det ges erfarenhetspoäng.
              Upplevde slutet på vår långa kampanj i Eon3 som rätt svår hanterad då SL lätt spelare komma med diverse specialupplägg för att hålla dem på ungefärliga nivå som spelarna.

              Nackdelen i mitt tycke är systemet ofta känns för fyrkantigt och odynamiskt.

              Ska dock tillägga att jag har svårt för hela konceptet med förbättring. Antagligen är det för att eftersträva realism då vi alla kan lära oss nya saker. Eller så är det rent regelmekaniskt för att simulera framgång. Då blir Xp det samma som i dataspel vilket jag oftast köper då men inte i riktiga rollspel. Vad gäller realism tycker jag att det blir en fallgrop för även om spelar en veteran så kommer den karaktären att snabbt bli skickligare. Jag gillar istället möjligheten att få skapa min RP på en kompetent nivå från början.

              I det spel jag gör överväger jag starkt att inte ha någon förbättringssystem. Bara ett system för att ändra om färdigheter.

              Kommentera


              • #22
                För mig signalerar ett hårt tak lathet.
                Spelmakaren tar inte konsekvenserna av ökningssystemet som hen konstruerat utan säger bara "jag orkar inte göra längre tabeller" eller "jag orkar inte balansera systemet så högre nivåer fungerar i spel".
                Andra argument är efterkonstruktioner. Latheten kommer först.

                Kommentera


                • #23
                  Ursprungligen skrivet av Fjodor Pollett Visa inlägg
                  För mig signalerar ett hårt tak lathet.
                  Spelmakaren tar inte konsekvenserna av ökningssystemet som hen konstruerat utan säger bara "jag orkar inte göra längre tabeller" eller "jag orkar inte balansera systemet så högre nivåer fungerar i spel".
                  Andra argument är efterkonstruktioner. Latheten kommer först.
                  Jag är väl bekant med lathet, men jag tror inte att det är så enkelt. Begränsningar kan också vara en del av spelkonstruktionen. Dels är det i många fall orimligt att kunna bli hur bra som helst på något. Dels är det sällan intressant att spela en rollfigur som är hur bra som helst. Som exempel drar jag mig till minnes ett avsnitt av Viskningar från kryptan där det pratades om levels och att Gary Gygax tyckte att vid level si och så är rollfigurerna lika mäktiga som gudar. Då är det dags att börja på ny kula.

                  Kommentera


                  • #24
                    Ursprungligen skrivet av luddwig Visa inlägg
                    Gary Gygax tyckte att vid level si och så är rollfigurerna lika mäktiga som gudar. Då är det dags att börja på ny kula.
                    ...i stället för att balansera systemet så att det håller för så pass mäktiga rollpersoner, eller så det inte leder till rollpersoner som tål mer skada än en pansarvagn.

                    När jag tänker efter är jag nog också ute efter illusionen av obegränsad ökning även om det i praktiken inte går att nå dit, antingen för att det skulle ta för mycket tid att spela sig dit eller för att RP:n hinner dö av ålderssvaghet.

                    Kommentera


                    • #25
                      Ursprungligen skrivet av Fjodor Pollett Visa inlägg
                      ...i stället för att balansera systemet så att det håller för så pass mäktiga rollpersoner, eller så det inte leder till rollpersoner som tål mer skada än en pansarvagn.

                      När jag tänker efter är jag nog också ute efter illusionen av obegränsad ökning även om det i praktiken inte går att nå dit, antingen för att det skulle ta för mycket tid att spela sig dit eller för att RP:n hinner dö av ålderssvaghet.
                      Där du ser lathet ser jag ett medvetet val.

                      Och den där illusionen har berörts tidigare i tråden. Vissa verkar gilla den. Själv har jag ingen stark åsikt egentligen, men jag har hellre gränser.

                      Kommentera


                      • #26
                        Som vanligt så tänker jag lite från andra hållet & belyser lite följderna av reglerna & den känsla de skapar i världen.
                        Ta t.ex. D&D där cast/day är en grej:
                        Det är helt vettigt att se den älsta gubben på ålderdomshemmet som en potentialt mäktig magiker.
                        "Whooa... Jävlar va många spells han kan glömma på en dag.. Bengtalf är mäktig."
                        Och med spells som är helt skilda från slumpmässighet (i detta fall ingen failchans i castandet) så borde magiker ses som en mäktig resurs att kontrollera...
                        Statligt utbildade & kontrollerade (och senila) magiker som tar platsen av en artilleripjäs eller mobil fästning blir i det närmaste en given följd.

                        Jag personligen är en stor fantast av stilen/känslan som M:tA kör på (jo, jag vet att de reglerna är lite defekta), då begränsningarna avgörs i största del av HUR magikern åstadkommer sin effekt.
                        För ett jämförande exempel till det ovan:
                        Oförsiktiga magiker dör snart efter uppvaknandet, de som orsakar för stora störningar jagas av MIB, de extremt kraftiga får stora problem att ens finnas i samma verklighet.
                        Ser spelare en gammal magiker så vet de att han är smart, mäktig, har kontakter eller dylikt.

                        Och framför allt, själva magin är farlig & "magisk".
                        Den är "magisk" p.g.a. det är en konst, en individuell skapelse som kräver sinnesrikedom att göra bra. (eller iaf göra & inte halvdö av..)

                        Så i slutändan:
                        Vilken känsla ska magin ge?
                        Last edited by Wyldstorm; 05 June 2018, 17.32.

                        Kommentera

                        Arbetar …
                        X