Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Cyberrymden

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Möller, 09 December 2018, 15.36
7 responses
104 visningar
0 gillar
Lukas
av Lukas
 
Skapad av ceruleanfive, 06 December 2018, 21.34
30 responses
1.123 visningar
16 gillar
Måns
av Måns
 
Skapad av Khan, 10 January 2018, 10.51
170 responses
6.788 visningar
14 gillar
Khan
av Khan
 
Skapad av Cyberhest, 27 November 2018, 12.12
4 responses
217 visningar
4 gillar
Cyberhest  
Skapad av Mannen i skogen, Igår, 16.36
1 response
71 visningar
0 gillar
illuzive  
Skapad av lofty, 09 December 2018, 08.32
7 responses
211 visningar
0 gillar
God45
av God45
 
Skapad av Svarte Faraonen, 23 October 2018, 22.21
21 responses
544 visningar
7 gillar
Svarte Faraonen  
Skapad av God45, 27 March 2018, 21.04
89 responses
4.897 visningar
12 gillar
Måns
av Måns
 
Skapad av Khan, Igår, 12.54
18 responses
432 visningar
1 gillar
Måns
av Måns
 
Skapad av ceruleanfive, 26 November 2018, 09.48
6 responses
150 visningar
6 gillar
ceruleanfive  
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • Cyberrymden

    När vi spånade på Cyber M/77 försökte jag skapa regler för cyberrymden. Det gick inte helt bra, men sitter fortfarande och klurar på dessa för ett framtida supplement till Wilpers skapelse. Vill dock ha lite tips och inspiration så jag ställer lite frågor.

    När är Cyberrymden cool, tar gärna tips från böcker,spel eller bara din helt personliga tanke?

    Hur tänker du att cyberrymden ser ut, är det VR, någon slags AR eller funkar det mer som internet idag?

    Finns det något spel som gör cyberrymden bra regler och/eller stämningsmässigt?

    Hur får man en Hackern att vara en del av spelgruppen och inte bara någon slags ensamspelare vid sidan om?






  • #2
    Cyberrymden var cool i Johnny Mnemonic, i Snow Crash och i datorspelet Beneath a Steel Sky, till exempel.

    När jag hör ordet "cyberrymden" så tänker jag på en ganska så VR:ig upplevelse.

    jag har ännu inte sett något spel som gör cyberrymden som sådan bra... De varianter jag sett eller hört om är typ:

    1) Hackern slår en massa slag för sig själv och har ett eget separat äventyr.
    2) Cyberrymden är separat från hackande, och när cyberrymden blir aktuell så ser man till att hela gruppen dras in och får avatarer.
    3) Snabbspola förbi själva cyberrymdandet. Alla kring spelbordet får föreställa sig att det var väldigt coolt, när det egentligen bara var hackern som slog ett tärningsslag.

    I Rotsystem lät jag hacking vara mer som ett slags heist-grej, dvs mer som det är IRL där man får försöka komma åt rätt nätverk, ha rätt inloggningsuppgifter etc. Och så fick "cyberrymden" helt enkelt vara VR, eller "virr" som det kallas i spelvärlden.

    Men ja, variant 2 ovan är väl det jag tänker mig kan funka. Cyberrymden som ett slags MMO-VR som folk använder istället för internet, liksom. Inte så mycket hackande av svart is, alltså, så mycket som en ursäkt att gå bananas med surrealistiska datorgenererade landskap.
    Last edited by krank; 21 December 2017, 11.13.

    Kommentera


    • #3
      I tidigare cyberpunkspel tenderade ju cyberrymden att vara som någon slags plattformsspel med rutor och ett parallellt, kantigt VR-universum. I Neotech Edge har vi tagit ett annat grepp, just för att hackern inte ska leva ett liv vid sidan av där andra inte kan delta.

      I spelvärlden kallas det "Lagren", eftersom stora delar av befolkningen har glasögon, linser eller andra skärmar som kan visa upp lager på verkligheten - det vill säga augmented reality. Det kallas även "virr" i slang. Att ha helvirr är att ha lager som täcker allt man ser och hör, med andra ord, full virtuell verklighet.

      Men det visar sig att de flesta vill inte agera i en helt virtuell verklighet. Lagren är intelligenta och läggs ovanpå allt man ser. Tänk att ett lager är som en app på telefonen, de analyserar ständigt vad som upplevs av bäraren och projicerar information. Det kan finnas sociala lager för att se vem man pratar med, det finns lager för att reparera prylar, lager för nyheter, lager för taktisk info under strid, lager för att köpa både virtuellt och fysiskt, etc. Lager handlar oftast om det man kan se och höra, men kan "zooma" för att visa information kopplad till vad som helst i världen. Regelmässigt fungerar lager i stort sett som en expertis på en färdighet - ett lager blir en människas förlängda medvetande, och lagren är dessutom understödda av intelligenta agenter. Men det gör att lager är enkla att hantera istället för komplexa teknikmonster - man slår om man lyckas, och det går bättre om man har rätt lager, men om du inte kan göra det du ska alls så hjälper inte ett lager så mycket. Dock har vi en specialtärning som kallas "auto"-tärning för att markera detta. Auto-tärningen exploderar inte, så den möjliggör inte coola freak-resultat, istället ger den en stabil hög medel - precis som en maskin. Vill man stänga av auto så är allt upp till människan, men det kan också gå dåligt. Att förlita sig på auto-tärningar är frestande, men risken är också att man blir enklare att hacka.

      Kombinera detta med att varje minsta pryl kör kod, och en hacker blir, för att använda en klyscha, en magiker. Dels för andra i spelvärlden - en hacker har en förmåga att ändra vad andra kan se (illusioner), styra fordon, lura sensorer, öppna dörrar, etc allt med en handvändning. Dels för spelgruppen - i bra magisystem så är magikern en del av gruppen och striderna och agerar, istället för att sitta vid sidan av, och att använda magi kan inte vara mer komplicerat än att slå för att slänga rätt spell. Däremot kan man bygga in mer komplexitet i hur man skaffar och bygger spells för att bli bättre och mäktigare. De bästa hackerna i Neotech motsvarar ärkemagiker som nästan blir omöjliga att ge sig på om man försöker använda modern teknik mot dem (enda knepet är att ge sig på dem helt offline - utan elektronik och lager).

      Det finns ett annat kul spår med Lagren och det är ju att man börjar bryta upp vad verkligheten är - det finns crossovers mot Kult här någonstans ;)

      Kommentera


      • #4
        Jag har samma upplevelse Krank, cyberrymden tendrar att bli ett sidospel som tar tid, är generellt ocoolt och får alla spelarae som inte är hackers att sitta och gäspa kring bordet medan hackern rullar tärningar. Tycker att cyberrymden funkar i rotsystem med de begränsningar som du byggt där kring trådlösa nätverk.

        Lagren är en grymt cool idé, men det är ju inte idéen jag vill ha cyber som har en mer Gibson känsla i grunden. Den typ av framtid ni visar upp (det lilla jag sett) är grymt cool, men inte riktigt kompatibel med det Cyber M/77 gruppen skapat tänker jag.

        Jag har spånat kring att det som kallas cyberrymden numera är en farlig plats där intelligenta förrymda militärvirus och halvgalna AI regerar. Företagen släpper inte längre ut sin data på nätet utan gömmer undan den i stängda nätverk på grund av stöldrisken och att deras datorer skall smittas av cybersjukan. Om man vågar ge sig ut i rymden finns det fortfarande vägar in i de mest stängda system och information att hitta om vad som egentligen händer inte vad Korparna vill att du skall veta.
        Last edited by Swedish Chef; 21 December 2017, 11.02.

        Kommentera


        • #5
          Kan man inte tänka sig att alla platser i VR-cyberrymden (som man kan kalla för något cybercoolt) har en uppsättning regler (som är satta av ägaren/skaparen) och att hacking innebär att modifiera/upphäva reglerna. Säg att det är begränsat hur mycket man kan manipulera platsens regelsystem så har du en intressant intellektuell utmaning i att sätta regelsystemet så att det passar dina syften.

          Kommentera


          • #6
            Jag ser inte problemet med att hackern är i cyberrymden och att övriga är i IRL. Retrocyberpunk kräver en nedgången djonk där hackern sitter inpluggad och ser till så att de övriga kan bryta sig in i megacorpens skuggcentral.

            Kommentera


            • #7
              Ursprungligen skrivet av Måns Visa inlägg
              Jag ser inte problemet med att hackern är i cyberrymden och att övriga är i IRL. Retrocyberpunk kräver en nedgången djonk där hackern sitter inpluggad och ser till så att de övriga kan bryta sig in i megacorpens skuggcentral.
              Problemet är deltagandet men också takt. I t ex D&Ds strider har alla på plats något de kan göra i striden. I andra rollspel där fokus inte ska vara på strid (men självklart finns det speciella stridsregler) så kan man lätt hamna i att två stridsmonster tar strid medan alla andra sitter och väntar på att man ska bli klara. En lösning för strid är att konstruera alla konflikter på sätt att alla spelare har något att göra, exempelvis genom att ha faror utöver fiender/monster som måste åtgärdas, så att alla har något att göra varje runda och spelarna inte pillar navelludd. En annan lösning är att bygga in publikdeltagande.

              För hacking i många cyberpunkrollspel har du exakt samma problem som strid med folk som inte kan slåss:
              1) Hacking har eget regelsystem som tar tid att ta sig igenom
              2) I princip en spelare av 4-5 har kompetens inom hacking och är oftast den enda som överhuvudtaget hackar.

              Så tänk dig en strid där bara en person kan göra något alls som tar väldigt mycket tid. Man kan göra en George Lucas på det här och ha flera olika saker som händer parallellt och interagerar indirekt men det är inte direkt lätt att få till rätt.

              Kommentera


              • #8
                Öööhhh -Matrix!

                Sen borde kanske själva upplevelsen bero på hårdvara och mjukvara som hackers använder. En del kör färgglatt och överdådigt, medans andra klarar sig med simpel monokrom vektorgrafik. Själva gränssnittet bör väl också variera från VR goggles till nervsplittad multikontakt i skallbenet. Mutant och cyberzonen har ju en lösning.

                Kommentera


                • #9
                  Ursprungligen skrivet av Max Raven Visa inlägg
                  Så tänk dig en strid där bara en person kan göra något alls som tar väldigt mycket tid. Man kan göra en George Lucas på det här och ha flera olika saker som händer parallellt och interagerar indirekt men det är inte direkt lätt att få till rätt.
                  Jag håller inte riktigt med. Visst, hacking i cyberkosmos kan säkert göras tråkigt, tidsödande och så, men som det funkade i Mutant 2089 så brukade en RP vara hackare och övriga var vanliga cyberpunkare, som skulle ta sig in i en hemlig militärbas (eller liknande), och av naturliga skäl så skedde hackandet och inbrottet parallellt. Det var inte två egna strider som tog lång tid och var tråkiga, utan hackern var mer som en bågskytt som inte är med i smeten med svärd och yxor, men i allra högsta grad inblandad i det som händer.

                  Sedan har jag ju aldrig spelat D&D så jag har ingen vurm för att det ska vara 100% balanserat hela tiden. Jag är mer intresserad av rampljus (som däremot ska vara lika fördelat), och kan tycka att det är precis lika kul att spela ut hur den lille hoben gömmer sig som hur det är när utbygdsjägaren slår ihjäl alla orcher. Jag har f.ö lite samma problem med att förstå det där med att alla i ett rymdskepp måste ha lika mycket att göra vid varje givet tillfälle. Å andra sidan så har jag ganska svårt för "äventyrargrupper" öht, så det kanske är en smaksak och inte minst SL-tekniker. Jag "klipper" ganska mycket när jag är SL. Gärna mitt i strider och sånt.

                  Kommentera


                  • #10
                    Spridda tankar.

                    Jag gillade hackandet i Neuromancer, det var verkligen heist-modellen. Jaga fram rätt verktyg, ha en bra plan, sedan gick det rätt fort.

                    Jag gillar inte hackandet när det är en grupp som behöver vänta på hackern. Eller jag gillade det inte förr iaf. Nu spelar jag rätt mycket spel med pilar inåt och separata storylines för varje rollperson, kanske skulle jag inte tycka det var så konstigt om en spelare ville lägga sin tid i spotlighten på att spela någon cool cyberscen.

                    Annars är cyberrymden för mig mest en massa scrollande terminaler, fräsande hjärna-maskin-gränssnitt och tjutande varningsljud.

                    Kommentera


                    • #11
                      Värst var det väl i Shadowrun, där Deckers och Shamans hade varsitt mini-spel de kunde spela där ingen annan fick vara med...

                      Kommentera


                      • #12
                        Ursprungligen skrivet av Måns Visa inlägg
                        Visst, hacking i cyberkosmos kan säkert göras tråkigt, tidsödande och så, men som det funkade i Mutant 2089 så brukade en RP vara hackare och övriga var vanliga cyberpunkare, som skulle ta sig in i en hemlig militärbas (eller liknande), och av naturliga skäl så skedde hackandet och inbrottet parallellt. Det var inte två egna strider som tog lång tid och var tråkiga, utan hackern var mer som en bågskytt som inte är med i smeten med svärd och yxor, men i allra högsta grad inblandad i det som händer.
                        Intressant i sammanhanget är att det är exakt så här det fungerar i Neuromancer första gången något hackas: Case är precis lika närvarande i inbrottet som Molly, visserligen delvis via kopplingen till hennes implantat eller vad det är, men ändå.

                        Kommentera


                        • #13
                          Det svåra med att ha Hackern off-screen är väl att den som spelar hacker inte bara ska sitta och rulla tummarna, men det kanske man kan bygga in i äventyrsstrukturen. Att det längs med vägen finns olika dörrar som skall öppnas vid olika tillfällen, utlöser någon ett alarm så kanske hackern får chansen att stoppa det, blir det strid kanske Hackern kan påverka saker i rummet exempelvis om vakterna har öronsnäckor kanske han kan få dessa att ha rundgång så att vakterna blir okoncentrerade.

                          Sen känns det som att när inbrottet är klart måste hackern sopa igen spåren, båda digitalt och eventuellt rensa ut övervakningsfilm.

                          Kommentera


                          • #14
                            Ursprungligen skrivet av Swedish Chef Visa inlägg
                            Det svåra med att ha Hackern off-screen är väl att den som spelar hacker inte bara ska sitta och rulla tummarna, men det kanske man kan bygga in i äventyrsstrukturen. Att det längs med vägen finns olika dörrar som skall öppnas vid olika tillfällen, utlöser någon ett alarm så kanske hackern får chansen att stoppa det, blir det strid kanske Hackern kan påverka saker i rummet exempelvis om vakterna har öronsnäckor kanske han kan få dessa att ha rundgång så att vakterna blir okoncentrerade.
                            Precis så, ja. I Mutant 2089 så var det typ så det funkade. Eller, ska jag vara ärlig så var det typ så vi spelade. Jag kan inte lova att det faktiskt var så det var tänkt.

                            Men överlag är jag lite oförstående till kritiken (som finns i tråden, inte i inlägget ovan). I princip är det ju inte svårare än att det är vägkrigaren som kör bilen, att det är mekanikern som lagar rymdskeppet och snackar med skrothandlaren, att det är magikern som letar efter gamla luntor i gamla bibliotek o.s.v

                            "Det är så tråkigt att prästen alltid ska gå till sitt tempel och prata med folk hela tiden..."
                            "Det är så tråkigt att tjuven ska smyga och göra inbrott..."
                            "Det är så tråkigt att ädlingen alltid får sköta snacket vid hovet..."
                            "Det är så tråkigt att alkemisten ska hålla på med sitt paddslem..."
                            Etc...

                            Det är ju så det är. Olika roller är intresserade av olika saker. Det är ju inte en homogen klump av kroppar som synkronisterat rör sig mot ett givet mål i varje given scen. Det är ok att vänta på sin tur ibland.

                            Kommentera


                            • #15
                              men... jag skrev ju hur man löser det här i M/77 planeringstråden.
                              Vi tar det igen:
                              Är inte det rimliga till att hacking är som magi? Att man kan göra saker i strid och utility som magic user vanligtvis gör? Slår ut motståndares cybernetiska öga, skickar en blixt från ett elskåp, läser krypterad information, tvingar en dörr att låsa sig osv. Så kan rollpersonen aningen vara fysiskt närvarande och hacka från mobilen lex Watch Dogs eller sitta uppkopplad i en central och ta "neural damage" när fienden hackar tillbaka/skjuter sönder övervakningskameror osv. Det blir i praktiken lättast spel så.

                              Gör man en större körning så kan såklart hela gruppen vara med in på c-space, att skjuta digitala kulor är precis samma sak som att avföra automatvapen. Det är bara att jacka in och beskriva ur ens residuala självbild ser ut och ösa.
                              Så att man runt bordet alltså BEHANDLAR hackern som närvarande, oavsett om denne sitter i en deck och närvara genom C-space eller på plats och avfyrar subrutiner från ett device som ser ut som en moog.

                              Är det "verklig" cyberspace har Ripperdoc dessutom rätt, den kommer lagra in sig i köttrymden så att verkligheten är en blandning av virtuell och fysisk stimuli som vanliga människor inte bryr sig om att skilja på.

                              Kommentera

                              Arbetar …
                              X