Tillkännagivande

Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Rollspelen som gjort dig till den du är

Minimera
X
 
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

    #31
    Kul tråd! Ja, jag har ju faktiskt en bild från mitt första "defining moment" som rollspel innebar! Mormor tog ett kort på mig (mitten) och mina kusiner när de hade med sig Drakar och Demoner - ett för mig helt okänt spel då jag inte visste vad rollspel var - och sedan den kvällen är jag fast! :) Detta var alltså i februari 1990 så i år firar jag 30 år som rollspelare!
    Bilden kan innehålla: 3 personer

    Drakar och Demoner
    Detta var det första spel jag spelade och från att mest ha läst Lucky Luke (och då läste jag nog inte alla pratbubblorna) så började jag leta upp både historiska romaner och facklitteratur som jag slukade i hög takt. DoD spelade jag och mina kamrater under de kommande åren innan vi vidgade vyerna lite. Mina föräldrar var nog lite bekymrade över all tid vi tillbringade sittandes på mitt rum men de var samtidigt lite imponerade över hur mycket jag läste och vilka Trivial pursuit frågor jag kunde svaren på.

    Mutant Chronicles
    När MC kom ut så gav vi oss på lite mer technofantasy (som jag vill minnas att det kallades). Från att ha fått upp ett stort historia intresse av DoD, så blev jag nu också mer intresserad av fysik och hur saker fungerar. Vad är skillnaden på solsystemets planeter, hur snabbt kan ett rymdskepp färdas osv. Blev en del matteberäkningar också (ja, på en 14-årings nivå så jag ska inte förhäva mig men jag gick under högstadiet från en 2:a i matte till en stark 4:a). Vi fortsatte med DoD men varvade med MC.

    Neotech
    Neotech skaffade vi
    under tiden jag och kompisarna gjorde värnplikt så då hade intresset för moderna vapen vuxit fram.
    Neotech upplevde vi som ett mer realistiskt och farligt spel då ObT6 motorn gjorde att alla vapen kunde vara dödliga - något vi gillade då och gör än.

    Eon
    Sedan kom Eon. Eftersom det vara samma utgivare som Neotech så prövade vi det. Succé! Jag har alltid gillat Fantasy mest och med Eon fick man både en välutbyggd fantasy-setting och ett kärvt och dödligt regelsystem. Sedan 1996/1997 så har Eon varit vårt Go-to-spel i alla lägen! Cykeln blir att pröva något nytt i 3 månader för att sedan köra Eon i 9, för att sedan pröva något nytt någon månad osv. Snart får jag kanske en liten slant för mitt (och Joels) publicerade alster i from av Strid - Kalla sinnen & härdat stål :)

    Kommentera


      #32
      "Gamla" Mutant

      Det första rollspel jag spelade. Till en början missuppfattade vi mycket av reglerna men det hindrade oss inte från att ha roligt. Med tiden övergick vi till att spela 80-talsutgåvor av Drakar och Demoner med fina expansioner som Expert och Gigant men så här efteråt känner jag inte samma kärlek till dem som jag gör till Mutant.

      Stjärnornas Krig

      Det första rollspel jag ägde. Med julklappar och födelsedagspresenter från mina snälla föräldrar lyckades jag få en komplett samling av den svenska utgåvan. Kan ibland ångra att jag sålde allt men för pengarna köpte jag å andra sidan den engelska andra utgåvan av spelet som jag sedan spelledde flitigt under många, många år. Ett fantastiskt spel med sin fantasifulla rymdopera och lättspelade, genreanpassade regler.

      Fantasy! Old School Gaming

      Spelet som fick mig att återvända till rollspelshobbyn efter några års frånvaro. Fantasy! fick mig även att upptäcka OSR som med lättspelade regler, farliga världar och framförallt öppna äventyr gjorde rollspel roligare än någonsin.

      Världsrymdens vagabonder

      Mitt första egna, lite mer seriösa spelprojekt. Det har varit igång några år nu med skrivande, diskuterande, speltest, reviderande, enstaka spelpass och kampanjspel. En enormt rolig och lärorik process som förhoppningsvis leder fram till ett färdigt spel, men det är en bit kvar dit.

      Kommentera


        #33
        Året var 1989 - jag och mina kompisar spelade hur mycket rollspel som helst. Vi hade ett rullande schema där vi spelade Drakar och Demoner, Mutant, Chock, SRR (Merp/Rolemaster), Twilight 2000, Spacemaster, Dungeons & Dragons, Runequest, Call of Cthulhu mm. Vi brukade handla våra rollspel på butiken Midgård i Sundsvall. Där fanns ett rollspel som stack ut i mängden genom sitt omslag föreställande en brutal punk-dvärg i våldsam strid...det var WFRP1. Jag köpte spelet och äventyren Mistaken Identity och Shadows over Bögenhafen. Innehållet var allt annat än det ”hack and slay” vi trodde det skulle vara. Det var komplexa intriger, investigations, stämning och en fantastisk tyskinspirerad renässansmiljö. Det var som att spela Call of Cthulhu i renässans Europa. Efter den initiala förälskelsen fanns det ingen återvändo. WFRP är och förblir rollspelet som slår allt i min värld. Efter ett knappt 10 årigt speluppehåll körde min gamla spelgrupp igång med rollspel igen 2005. Den här gången körde vi enbart WFRP och det har vi nu gjort i 15 år. Vi bygger fantastiska kampanjer i The Empire med fokus på intriger och undersökande. Jag köper idag massor av rollspel för att läsa och för att få inspiration men jag blir alltid lite besviken för inget spel kan väcka min fantasi och kreativitet som just WFRP gör. Och jag och min grupp kommer att fortsätta att spela WFRP tills vi blir gamla och senila. Så jag kan lätt säga att WFRP har gjort mig till den jag är. Det är en livslång passionerad förälskelse.

        Kommentera


          #34
          När jag var 10 gjorde jag och några kompisar ett ”rollspel”, vi visste inte om det förrän senare. Det var helt inspirerat av warhammer fantasy battles och våra miniatyrer.
          Blev introducerad till Eon2 någonstans därefter och när jag fyllde 12 fick jag en egen regelbok.
          I gymnasiet så provades andra spel mest World of darkness (Vampire och Mage) D&D, götterdämmerung, Trudvang och Deathwatch.
          Hade ett uppehåll på några år och 2011 började jag spela Noir och Eon3 igen och sedan Eon4
          Jag verkar alltid falla tillbaka till Eon och har mest timmar med Eon3.
          Fortfarande EonIV som är nr1 men det blir en hel del Svärdets sång nuförtiden.

          Kommentera


            #35

            Mutant Chronicles
            Min allra första kontakt med rollspel. Min bror hade haft böckerna framme för att skriva nått äventyr (vi hade ett gemensamt datorrum), Jag älskade bilderna och de små stämningstexterna i marginalerna. Jag blev faschinerad av reglerna för att skapa karaktärer (vet inte hur många rollpersoner jag satt och slog fram).

            Så jag blev kär i världen och i reglerna, men har så vitt jag kan komma ihåg aldrig någonsin spelat MC. Men det har gjort att jag gillar när det är lite pyssel att bygga en karaktär (märk väl dock, jag gillar inte när det är komplicerat! Enkel och straight forward, men med många intressanta val blandat med lite slump). Jag är svag för vapenlistor med coola bilder än idag! Och jag har fortfarande aldrig sett en värld beskrivas på ett så bra sätt!

            Superkorta texter som presenterade alltifrån vilka typer av mat och nöjen som folk ägnade sig åt. Vilka typer av kostymer som förekom bland de olika korporationerna. Till hur cybernetik funkar. Helt awesome! MC gjorde så galet mycket rätt. Och eftesom jag aldrig spelat det så finns det heller inget som förstör den rosaskimrande slöjan av nostalgi kring det =)

            Det är en av anledningarna till varför jag älskar trådar i stil med "vilket bröd äter man i Mundana?". jag tycker små, triviala saker i den stilen är superviktiga för att ge en setting liv. Man behöver inte täcka _alla_ aspekter på det här sättet, och det bör vara kortfattat. Men lite småartiklar om saker som "vad äter man" och "vad gör man?" (ur en vanlig invånares perspektiv) tycker jag verkligen får världen att kännas levade!

            Warhammer Fantasy RP (1st edition)
            Oh boy! 1st edition alltså. Jag gillar utvecklingen av regler som skett sen 1st edition, men världen i sig tycker jag var absolut bäst i 1st! En av sakerna var att det fanns olika trossystem. Dels fanns de vanliga gudarna som de flesta bad till, men det fanns också "the old faith" som framförallt druiderna följde, som handlade mer om naturdyrkan och grejer. Och den enkla lilla saken fick plötsligt världen att kännas gammal och levande. Som att det fanns nån slags utveckling.

            En annan sak jag tagit med mig är hur XP-systemet funkade. Dels hur man fick XP, där alla äventyr hade långa listor som angav hur många XP man fick för olika delar av äventyren, och jag gillade hur man kunde få olika många XP beroende på hur man löste olika situationer (och ofta var "döda alla" inte det som gav mest XP. Men ibland var det så =D ).

            Men även hur man utvecklades genom att gå från yrke till yrke. Kanske inte så mycket som system, för det är rätt klunkigt, men jag gillade hur man harvade runt i basic yrken ganska länge, och att många av yrkena var ganska "tråkiga" (alltså typ "normala saker" som hamnarbetare, vagnförare och sånt). Jag älskade (och älskar) känslan av att man i grund och botten var vanliga människor i världen, inte superhjältar, och att man hade en ganska långsam förbättring. Jag gillar helt enkelt att man höll på med låglevel-äventyrande ganska länge.

            Sen var det ju även tack vare Warhammer som jag fick uppleva The Enemy Within-kampanjen. Jag tror att om man skulle uppleva den här kampanjen (som den var skriven då) idag, så skulle den nog vara ganska antiklimaktisk. Men på den gamla onda tiden när trad var det som fanns tyckte jag den var fantastisk. Både att spela, och senare att läsa som SL. Och jag tror den kampanjen har satt mycket spår på mig, i vad jag vill ha i en kampanj. Att senare delar återkopplar till de tidigare händelserna (fast ibland på helt oviktiga, triviala sätt).
            Last edited by Rymdhamster; 19 January 2020, 01.38.

            Kommentera


              #36
              Ursprungligen skrivet av Rymdhamster Visa inlägg
              Och jag har fortfarande aldrig sett en värld beskrivas på ett så bra sätt! [...]MC gjorde så galet mycket rätt.
              Ja. Jag lär mig fortfarande saker av MC och hur dess värld var strukturerad. Allt från sånt du nämner, små kulturella egenheter som det var lätt att sno in till sina rollpersoner eller SLP:er som egenheter, till strukturen med konflikter på olika nivåer som jag ju alltid pratar om. Korporationerna mot mörkret, korporationerna mot varandra, och så mindre organisationer inom varje korporation som också bråkade. Och under mörkret: apostlarna, och under apostlarna deras nefariter och grejer, och under dem olika kulter… Rrlativt begrtipliga konflikter mellan distinkta sidor på många nivåer, som dels ger en som spelare mycket att hänga upp sin rollperson på ("vad tycker egentligen min RP om organisationen X? Och hur ställer den sig till konflikten mellan Y och Z?") och dels ger SL plot fodder att mata sin kreativitet med.

              Regelsystemet till MC hittade min kamratkrets stora problem med redan när det begav sig, men spelvärlden betraktar jag än idag som svårslagen. Oavsett hur mycket vissa vill påstå att det är samma sak som det trista 40k-universat bara för att axelskydden är lika stora… =)

              Kommentera


                #37
                Ursprungligen skrivet av krank Visa inlägg
                korporationerna mot varandra, och så mindre organisationer inom varje korporation som också bråkade.
                Jag kommer särskilt ihåg en av de där stämningstexterna om hur en frilansare hade hyrts för att försvara ett bolag mot en misstänkt attack, och en annan hade hyrts in av ett annat bolag för att leda attacken, och båda dyker upp med förstärkning från samma säkerhetsbolag =D

                Det var en kort text, men den ändrade på ett fundamental sätt hur jag tänkte när det kom till bolag och politik, och för att förstå att ett och samma bolag mycket väl kan vara inblandade i så invecklade saker att den högra handen inte vet vad den vänstra gör, och ibland aktivt motarbetar varandra.

                Det här har varit användbart både i äventyrsskrivande, men också i att förstå saker i verkliga livet.

                Ursprungligen skrivet av krank Visa inlägg
                Oavsett hur mycket vissa vill påstå att det är samma sak som det trista 40k-universat bara för att axelskydden är lika stora… =)
                Ja, jag har kämpat mot den attityden många gånger, och att jag aldrig spelat MC är inte för att jag inte försökt =(

                Kommentera


                  #38
                  En intressant fråga som behöver lite rannsakan och en stor portion ärlighet för att kunna svara på. Jag kan inte säga med exakt klarhet vilka spel som påverkat mig allra mest men jag kan lista spelen som haft en någon sorts betydelse för mig samt de spel jag ägnat mest tid med.

                  • Drakar och Demoner 87/91
                  • Call of Cthulhu
                  • World of Darkness


                  Känner mig rätt vanilj/mainstream - men dess popularitet går inte att förneka. Dessa spel påverkar mig antagligen i mycket jag gör när det kommer till rollspel.

                  Övrigt
                  • Sagan om Ringen Rollspelet - Första spelet jag ägde och läste.
                  • Star Wars D20 - Spelledde min längsta kampanj till detta.
                  • Kult - Första trevande försök att spela med allvarliga teman.
                  • Gemini - Stämningsmässigt en absolut fullträff utan motstycke.
                  • Western - De absolut bästa konventscenariorna utan konkurrens.
                  • Operation Fallen Reich - Bäst speltillbehör - the life board.
                  • All Flesh Must Be Eaten - Bästa regelbok.
                  • Conspiracy X - Bästa setting.
                  • TEA of Baron von Munchausen - Rollspel behöver inte vara så seriöst.
                  • It came from the late late late show - Satte improvisatinsförmågan på prov.
                  • Symbaroum - Väldigt nära perfekt.

                  Extra omnämnande
                  • Ensamma Vargen soloäventyr - Min gateway.
                  • The One Ring - Ett spel jag ofta tänker på men spelat för lite

                  Trist fakta. Ingen av dessa spel har dock med mina bästa minnen att göra när det kommer till rollspelande. Det har istället rört sig om experimenterande och hemmabyggen att göra. Någon kompis galna idé som lockar, en grupp främlingar en sen natt på ett konvent eller ett episkt impro som lämnade alla förändrade. När allt klickar och flyter på i ett kreativt skönt kaos. Gemensamt för dessa tillfällen är att ingen produkt, regelsystem eller gimmick stått i fokus. Bara nyfikenhet, stärkande gemenskap och avsaknad av tävlings/vinnarmentalitet. I vilken grad det påverkar mig som spelare vet jag inte, men jag tänker på dem ofta. Både människorna och vad som hände.
                  Last edited by Gnosis; 19 January 2020, 12.46.

                  Kommentera


                    #39
                    Gamla Mutant
                    Det första rollspelet jag prövade. Jag var 11 år och upptäckten av ett medie som var som en actionfilm där JAG var huvudpersonen och kunde göra vad jag ville var mindblowning!!! Att vi sedan inte brydde oss ett jota om handling eller personlighet till våra karaktärer spelade mindre roll.

                    Sagan om Ringen - Rollspelet
                    Rollspelet som fick mig att inse det fantastiska att man faktiskt kunde ha en handling när man spelade äventyr! Samt att ens karaktär faktiskt kunde dö och att det blev mer spännande då. I Gamla Mutant beväpnade vi oss alltid till tänderna, men dödligheten i SRR är ju betydligt högre.

                    Drakar och Demoner 91
                    Spelet som fick mig att fastna för att spela episka kampanjer. Hur många gånger har man inte räddat Ereb från onda trollkarlar som vill härska över allt och alla? Det var även med detta spel som vi insåg hur viktigt karaktärskapandet var, hur viktigt en stark unik personlighet hos ens karaktär var och att nöjet med att skapa en karaktär var att göra den unik, inte hur man bäst skulle maxa alla färdighetsvärden.

                    Mutant 2089
                    Det första rollspelet som jag spelledde och det rollspel jag hade bäst koll på av alla i gruppen. Detta spel kändes som mitt på ett helt annat sätt än alla andra vi spelade.

                    Drakar och Demoner 6
                    En nytändning i vår spelgrupp efter att vi spelat sönder gamla Drakar och Demoner. Från att i tidigare spel ha spelat mäktiga elementarmagiker och osårbara riddare i mithrilrustning hittade vi tillbaka till den enkla men stämningsfulla känsla som vi hade när vi spelade t.ex. Döda Skogen.

                    Kommentera


                      #40
                      Drakar och Demoner -91
                      Min första kontakt med rollspel och jag var såld. Jag och mina kompisar var nog för unga för att riktigt få ut det vi ville utav det utan allt gick mest ut på att skapa tuffa karaktärer med stora vapen som slaktade orcher.

                      Drakar och Demoner 6
                      I och med denna utgåva så började vi faktiskt rollspela. Det var inte längre viktigast att göra mest i skada utan att ha karaktärer med bakrundshistoria och drivkrafter. Vi började även spela längre äventyr där vi gjorde annat än att slåss. Vi hjälpte en bortsprungen drakunge att hitta hem, hjälpte bönder att skörda, utforskade övergivna tempel och mäklade fred mellan trollen och skogshuggarna. Helt plötsligt upplevde vi en sammanhängande värld där vi kände oss hemma.

                      World of Darkness
                      Det först rollspelet jag läste som inte var fantasy. Här introducerades jag till tärningspölar och ett annorlunda regelsystem. Det öppnade upp mig för tanken att rollspel inte alltid behövde vara "slå under ett värde med T20".

                      Kommentera


                        #41
                        Ojojoj. DoD med Svavelvinter. WFRP för spelvärlden och äventyren och galghumorn. T2000 mitt under atomkrigsparanoia i kallt krig - känner fortfarande igen de flesta vapen och fordon... CoC med äventyr i Lovecraft County, och Pagans grejer. Flashing Blades med egen kampanj. MUA. Barbarians of Lemuria med egna hack till Conan, Coriolis, Wild West, Shadowrun, The Expanse osv. Fria Ligans grejer o Svavelvinter (igen) o MÅ0. Allt så inspirerande, kreativt och underhållande!

                        Kommentera


                          #42
                          Drakar och demoner .

                          För att , det var det första rollspelet jag spelade och sedan spelades det flitigt under några år . Vi hade ett potpurri av olika böcker och det blandades friskt mellan elric boxen och gigant , expert , ivanhoe , dod 91 .

                          DoD chronopia

                          För att , det var ett av dom första rollspel jag köpte för egna pengar

                          Eon första utgåvan

                          För det var nytt och coolt när det kom och det andra rollspelet jag köpte själv för egna pengar , idag står det med alla sina supplement och samlar damm i bokhyllan i sovrummet men när man ser det så bringar det fram ljuva minnen av spelkvällar i föräldrarnas gillestuga ihop med mina tonårsvänner

                          Mutant chronicles

                          Så coolt men samtidigt så kassa regler så man bara ville gråta och slita sitt hår som matadoren i tjuren Ferdinand.

                          Mutant undergångens arvtagare

                          Ja vad ska man säga jag älskade mutant/mutant 2 och här kom efter många år ett nytt mutant , lyckan var gjord sen att det var lite pilsnerfilms humor inbakat gjorde bara saken bättre . Vem vill inte åka båt med kapten Palle kuling eller äventyra med zonfararen jonse red eller gå på bar och serveras av krögaren lave mang .

                          Det finns en del till som har satt sina spår



                          Kommentera


                            #43
                            Jag började spela rollspel när det var dött som disco. Fanns ingen jag kände eller ens hade hört talas om som nånsin spelat nåt rollspel. Det var tidigt 90-tal. Fick reda på långt senare att rollspel hade varit sjuttiotalisternas grej, när dom växte upp var det Drakar ist för vad vi hade (Game & Watch och NES).

                            Så vi hade ingen som kunde visa oss hur man gjorde. Och att vi var tjejer låter inte som nån sån stor grej nuförtiden men det var svårare då. Nördarnas nördar. Utesluten även bland dom uteslutna. "Min Häst" & "Starlet" ist för kompisar.

                            Försökte lära oss "hur gör man, hur gör man" och försökte några gånger med krunchiga spel såsom DoD 91, Khelataar, och GURPS. Ett av problemen med dom två första var att jag bara hade grundboxen. Kanske hade jag förstått lite mer om jag hade fått nåt i still med B4 Den Glömda Staden i händerna? Jag fastnade för GURPS lättsamma sätt att skriva och Smifs intressanta bilder och att det fanns hundra världar att blanda. Men jag lyckades aldrig riktigt köra det, jag blev överväldigad av dom krångliga reglerna.

                            Jag hade dilemmat ända från allra början att det verkade som att det fanns tre alternativ:
                            • Preppa hela universum
                            • Preppa saker bara enligt en viss sträcka och hoppas att spelarna tar den vägen, alt peta på dom tills dom gör det ("räls")
                            • Improvisera/hitta på saker


                            Jag lyckades aldrig rälsa, dom ville aldrig gå enligt den tänkta sträckan.
                            Preppa hela universum kändes omöjligt.
                            Alltså valde jag alternativ tre: hitta på.

                            Efter några år upptäckte jag "rules-light". Fudge och Everway. Dom spelen var som gjorda för hittepå. Började inse att om spelledaren ändå hittar på efterhand, så är dom tunga reglerna lite meningslösa. Spelarna kan pilla massor och åter massor med skillpoints i ex vis tårtbakande. Med massor av krångliga formler. Sen när dom ska på baktävlingen med orchernas mästerbagare så kan jag ända hitta på att hon har 27 i Bakery.

                            Jag spelledde nu med hittepå imånga många år. Ibland ren friform och ibland med dom där reglerna.
                            Det var för det mesta en rätt frustrerande period för jag hade svårt att behålla spelare.

                            Jag var så smug och stolt för jag rälsade minsann inte (det hade jag läst på usenet att det var dåligt). Men i praktiken hittade jag ju på precis allt som skulle hända. Att det var rules light gjorde (inser jag nu många år senare) problemet bara värre. Med riktiga regler så hade jag kunnat improvisera element men sen skulle själva interaktionerna med dom elementen kunna vara mer påriktigt och oförutsägbara.

                            Hela tiden under den här perioden fortsatte jag läsa spel som hade riktiga regler. När jag var som mest tärningslös och kortlös och bara körde friform så hörde jag om några som hade stulit och kraschat en helikopter i sitt rollspel och dom berättade om dom osannolika tärningsresultaten som lett till detta.

                            "Wow!" tänkte jag. "Saker kan hända i rollspel ändå! Här är några som berättar en anekdot från spelet och det är inte 'Vår SL hade kokat ihop en sån fantastisk historia' utan det är 'Tärningarna ledde till en sån dråplig sak, nu ska ni få höra'." Läste Krilles grejer om FMMSL och lät det smälta min hjärna.

                            Men det klickade absolut inte i mitt huvud hur man skulle göra. Köpte Västmark men testade det inte ens, det var precis likadant som alla dom 200 andra rollspelen jag läste kring den här tiden. En resolution mechanic och en luddig världsbeskrivning. Spelade som spelare i Vampire och i Call of Cthulhu med flera olika spelledare. Men jag märkte från spelarsidan ingen riktig skillnad mellan det och hittepårollspel. Fortsatte sen med hittepåandet. Provade att spelleda Trail of Cthulhu men det kändes ändå konstigt. Var mest en massa bök i vägen för vårt improviserande. Fortsatte sen med hittepåandet.

                            Sen kom ju då story games och spel som Fiasco som äntligen var spel som funkade och jag kunde börja bygga en stabil grupp ist för folk som besviket hoppade av efter ett möte.
                            Det som funkade var att vi hittade på tillsammans, det var inte bara jag som SL som hittade på. Gillade det.

                            Spelade som spelare när Eksem spelledde B4 Den Glömda Staden (på ett förträffligt sätt). Och spelade precis som vanligt, som jag hade gjort i Vampire och CoC, öste bara på utan att ta spelet speciellt mycket på allvar. Det var ju ändå bara hittepå. Men jag gillade ändå tematiken med dom olika gudarna och deras anhängare så jag läste igenom modulen själv. (Eksem blev med rätta förgrymmad över det pga han hade ju tänkt spelleda vidare! Men jag trodde ärligt att vi hade sett typ allt för jag förstod inte att irrgångar kunde vara så stora.) Men när jag läste modulen fick jag en chock, eller snarare tre chocker!
                            • Sakerna som vi hade lekt med, fällorna, skalbaggarna... dom fanns alla där!
                            • Men det var inte en räls, jag trodde den sekvens av rum vi besökt var ganska given men jag såg att det skulle ha kunnat gå rejält annorlunda om vi hade gått lite annorlunda!
                            • Och den sista chocken att jag trodde det fanns typ den våningen vi var på men inget mer. Men det fortsatte många våningar ner och vi hade kunnat fortsätta länge i den lekplatsen och vår historia skulle inte ha varit given på nåt sätt men allt vi rörde och interagerade med och alla strider vi var i, dom skulle ha varit på riktigt!


                            Tog inte riktigt in dom här chockerna utan tänkte håhåjaja, där ser man.

                            Men spelade sedan (med Anth som spelledare) i Barrowmaze och, kanske för att jag hade läsningen av B4 i bakhuvudet, fick jag en hisnande upplevelse medan vi spelade. Farorna, skeletten, dom förtrollade speglarna, till och med tiden (turns) och platsen (väggar att anställa stenhuggare att knacka sönder)... allt var på riktigt. Nu menar jag inte Tom Hanks Steam Tunnels. Jag menar bara att det var ordentliga spelpjäser. Den feta känslan man kan få i ett bra parti Magic eller Hero Quest eller för den delen schack att saker verkligen kan hända som ingen runt bordet hade förutsett, fast i ett rollspel, i ett spel där vi var hjältarna (alt. mördarluffarna).

                            Jag hade läst 200 spel i jakten på det här. Det var 90-tal (och sedemera 00-tal) så alla spelen var bara en tärningsmekanik ("i det här spelet rullar vi tre d4 + 1d12 och det ska vara pendragonslag") + världsbeskrivning ("27 kapitel med några meningar om dom olika platserna i en vattenplanet där det finns balla vampyrer med snygga kläder. Myrsala är en hamnstad, i den här djungeln rider hoberna på dinosaurier. Ballt va?") men ingenting om hur man skulle göra för att saker skulle hända.

                            Men nu upptäckte jag alltså äntligen svaret som just jag hade letat efter, i och med OSR. Jag var late to the party för Grognardia m.fl. hade funnits i många år men jag läste glatt ikapp arkiven på dom största bloggarna och retroklonerna.

                            Ordet "radikal" betyder att gå till roten med problemet. Och det var precis vad dom hade gjort. Kommer ni ihåg mina första tre alternativ? Rälsa hade jag räknat bort så då fick det bli hitta på istället. Men dom här OSR-töntarna hade kommit på ett sätt att "preppa hela universum" på ett sätt som faktiskt funkade. Massor av verktyg och så ta hjälp av varandra och av moduler utan att behöva uppfinna varenda sandkorn. Preppa det som faktiskt spelade nån roll i spelet.

                            Jag hade alltid hört att D&D var skräp. Kritiken gick mest ut på att AC var löjligt och HP var löjligt och att Spellfire hade plastråttor och att det var GURPS och Runequest som gällde med sina mycket logiskare försvarsslag och kroppspoäng. (Att dom simulationerna är rätt ospelbara, ja, jo, "äsch det är iaf logiskt".) Jag hade till och med spelat D&D en gång (fyran)! Så believe it or not jag hade aldrig sett en modul. Jag hade ffa hoppat från core book till core book i jakten på "hur gör man". Inklusive D&D faktiskt, när trean kom ut så läste jag dess PHB. Hade läst några få äventyr typ det där universaläventyret som kom på svenska med några spioner på en detektivbyrå och så Fallna Änglar-trilogin till Kult. Dom äventyren jag hade läst funkade ungefär som en Tigerns Väg bok. Scen efter scen efter scen. Men i en modul är det inte scener som man har att göra med. Det är platser. Vilken wowupplevelse!

                            Jag älskar därför D&D. För mig är det världens bästa spel och det är min hemmahamn för det är spelet där jag efter tusen misslyckade försök äntligen fattade vad rollspel kan vara och varför det på 80-talet hade svept världen med storm med flingpaket och lördagstecknat.

                            Och nu har det hänt igen. Den serietidningsaffären där jag köper serier vet ni vilka deras toppserier är? Critical Role och Adventure Zone. Serietidningar som handlar om youtubare som spelar rollspel. stort är rollspel nu.
                            Last edited by 2097; 31 January 2020, 08.45.

                            Kommentera


                              #44
                              Läser igenom tråden och det är mycket love för Drakar (såklart!).

                              Så det är inte så att det inte går att spela bra med DoD91 eller med GURPS eller med Runequest eller med Vampire eller med Fudge eller med Everway. Finns tre sorters grupper (totalt olika sorters grupper) som lyckades med dom spelen:
                              • dom som tyckte om att rälsa
                              • dom som hittade på tillsammans ist för bara SL hittar på
                              • dom som hade lärt sig blorba


                              Eller, kanske vanligare, dom som hade hittat olika mixar av dessa som funkade för dom. (Inte min grej för jag är alldeles för renlärig.)

                              Jag kan bara gratulera<3

                              Vi hade ex vis aldrig Svavelvinter. Vi hade aldrig Chicago by Night.

                              Vi hade typ Eberron Setting Book och grundboken till Feng Shui. Från dom går det inte att lära sig blorba. Det betyder inte att Eberron eller Feng Shui är dåliga. Men dom svarade aldrig på "hur gör man".

                              Kommentera


                                #45
                                Drakar och Demoner såklart. Det var där det började.

                                Shadowrun hoppade jag av innan vi började spela och fick mig att inse att jag hade varken tid eller lust att bygga excel-blad för att göra gubbar.

                                Fate upptäckte jag visserligen innan jag inte spelade Shadowrun, men det var inte förrän en bra stund senare jag fick tillfälle att spela det. Passade mig inte lika bra som jag hade hoppats även om jag fortfarande tycker att Core är ett fantastiskt designat spel.

                                Apocalypse World var som en dröm. Så mycket som passade och fortfarande passar mig perfekt. Snabbt att komma igång, karaktärsdrivet, regler som driver på historien, 2t6+stat med miss/partial/hit, samskapandet av världen, fantastiska SL-resurser osv osv. Och jag vet inte hur jag nånsin ska klara av stridsrundor, point buy eller att SL måste slå tärning igen.

                                Kommentera

                                Senaste inlägg

                                Minimera

                                Diskussioner Statistik Senaste inlägg
                                Started by Henke, Igår, 18.53
                                32 responses
                                565 visningar
                                4 gillar
                                Senaste inlägg gabrielledebourg  
                                Started by Henke, 16 February 2020, 13.32
                                48 responses
                                864 visningar
                                0 gillar
                                Senaste inlägg Staffan
                                av Staffan
                                 
                                Started by ceruleanfive, Idag, 21.11
                                0 responses
                                31 visningar
                                7 gillar
                                Senaste inlägg ceruleanfive  
                                Started by Henke, Idag, 20.16
                                0 responses
                                28 visningar
                                0 gillar
                                Senaste inlägg Henke
                                av Henke
                                 
                                Started by krank, 12 July 2019, 18.55
                                3 responses
                                313 visningar
                                8 gillar
                                Senaste inlägg dancodan  
                                Started by luddwig, 27 January 2020, 19.38
                                15 responses
                                262 visningar
                                3 gillar
                                Senaste inlägg luddwig
                                av luddwig
                                 
                                Started by Henke, Idag, 13.49
                                6 responses
                                149 visningar
                                4 gillar
                                Senaste inlägg Henke
                                av Henke
                                 
                                Started by entomophobiac, 14 February 2020, 17.19
                                10 responses
                                125 visningar
                                2 gillar
                                Senaste inlägg kwarnberg  
                                Started by Basenanji, 12 February 2020, 15.38
                                7 responses
                                219 visningar
                                16 gillar
                                Senaste inlägg entomophobiac  
                                Started by Puckohue, Idag, 10.02
                                5 responses
                                108 visningar
                                1 gillar
                                Senaste inlägg Björn Wärmedal  
                                Arbetar …
                                X