Berätta för mig om... drakar!

[Rymdhamster]

En idé som jag inte vet vad jag gör med.

Det är en jättecool idé!

[Mannen i skogen]

En idé som jag inte vet vad jag gör med. Kanske hittar en plats i något rollspel någon gång.

I Draklandet är det Draken som är kung.
Drakens lag säger bland annat att alla åtråvärda föremål tillhör Draken och skall förvaras i Drakens skatthög i huvudstaden där Draken sover. Huvudstaden ligger exakt mitt i Draklandet, vars yta också är en cirkel.
Drakens lag säger att det är dödsstraff för människor på att utöva våld och att provocera någon annan att utöva våld.
Det är också förbjudet att försöka göra karriär eller söka mer makt än man redan har.
Den enda tillåtna religionen i Draklandet är en synkretism av alla religioner som fanns i landet tidigare, fast nu med drak-flavour. Religionens högtider är alla högtider som någon av de tidigare religionerna hade. Detta innebär t ex tre olika vårhögtider med 1-2 veckors mellanrum.
Trummor, cymbaler och flera blåsinstrument är också förbjudna.
Draken sover för det mesta på sin skatthög, men flyger ibland iväg för att äta upp lagbrytare, som han alltid hittar med osviklig precision, eller utplåna en inkräktande fiendearmé som aldrig kommit mer än någon timmes marsch över gränsen.

Bakgrunden till allt detta är att Draken har magisk hörsel. På grund av detta kunde han aldrig sova i lugn och ro när människorna bråkade inom hörhåll. Draken såg ingen annan lösning än att ta ifrån människorna allt de kunde tänkas bråka om – makt, värdesaker och skillnader i livsåskådning. Att Draken själv var tvungen att lägga beslag på detta var ju en trevlig bonus.
På grund av sin magiska hörsel håller inte Draken några rättegångar mot brottslingar. Han har redan hört vad som hände och dömer utifrån det. Politiska motståndsrörelser blir inte långlivade heller eftersom Draken hör deras hemliga möten och strax knaprar i sig ledarna. (Undantaget en gruppering, som listat ut att det är Drakens hörsel som är hans mäktigaste sinne, och kommunicerar inbördes med teckenspråk. De har dock fortfarande inte knäckt hur de ska störta Draken från makten.)
Draklandets gränser definieras av hur långt Draken hör från huvudstaden.

[Rymdhamster]

Jag måste ju i och för sig också erkänna att jag tycker en del av idéerna bakom Skyrims drakar också är jäkligt coolt, om än kanske inte alltid skälva genomförandet; Det här att med att drakarnas språk i sig är magiskt och att det för dem inte är någon skillnad mellan debatt och strid.

Nu väljer ju Skyrim tyvär (men förståerligt) att fokusera på just strid då (antagligen mycket enklare att genomföra i ett dataspel), att helt enkelt slåss men gör det genom att skrika ord på varandra.

Men jag tycker ju att det hade varit så mycket coolare om man istället gått på den andra vinkeln och faktiskt fokuserat drakar som debaterar med varandra, men att själva debatten ger upphov till eld och storm och blixt och aska. Istället för att de bara slåss, och det är slagsmålet som ger upphov till ord...

Sen kopplar ju det också till "det höga språket" från Drakar och Demoner, vilket ju inte alls är fel =D

Det är också ett jäkligt coolt sätt att få in en allterantiv form av magi ett spel tänker jag. Typ man kan lära sig utvalda ord, typ "eld", och när man säger det högt så får man slå ett fysikslag eller något för att inte ta en jäkla massa skada själv =)

[Genesis]

Bra drakar har mustasch och inga vingar. Jag diggar österländska drakar mycket. Tycker att de är assköna att ha med i rollspel, men har nog gjort det för lite!

[entomophobiac]

Blir milt kränkt av att ingen nämnt Council of Wyrms: https://en.wikipedia.org/wiki/Council_of_Wyrms

Nu är det såklart "standard"-drakar för AD&D, men det är ändå förskräckligt coolt med en produkt där spelarna själva gestaltar drakar.

Idémässigt är de demokratiska drakarna riktigt coola, och att människor främst kommer till deras lilla övärld som drakjägare eller äventyrare reflekterar antagligen vad rollpersonerna normalt hade gjort.

[Skarpskytten]

Drakarna i Moorcocks Elric-värld är också coola. De sprutar inte eld, utan ett gift som tar eld i kontakt med syre eller brännbara föremål. Så, typ, napalmdrakar. De har ett eget språk, baserat på toner och frekvens. Så de sjunger, lite som valsång kanske? De är odödliga, men måste sova ett sekel (!) för varje dags aktivitet.

[terje]

I Glorantha är drakar gudaliknande väsen, men de slumrar dock vanligtvis och deras drömmar tar form av små (jämförelsevis...) drakar som rör sig ute bland de dödliga. https://glorantha.fandom.com/wiki/True_Dragon

Pern-böckerna bjuder på telepatiska, teleporterande drakar: https://en.wikipedia.org/wiki/Dragons_(Pern)

[Rymdhamster]

Ursula K. Le Guins Övärlden-serie har en syn på drakar som jag tycker om. Speciellt de sista böckerna i serien.

Spännande, jag ser fram emot en post som förkarar vad den synen är =) Spoilertaggar, så klart, för andras skull =)

[anth]

Ursula K. Le Guins Övärlden-serie har en syn på drakar som jag tycker om. Speciellt de sista böckerna i serien.

[God45]

Oj, det hade jag inte hört innan. Sjukt coolt, ju!

Jag börjar undra om jag inte måste ta och läsa igenom Dark Sun nån gång, med tanke på hur mycket coolt jag hör talas om när det gäller den settingen =)

Original boxen till 2ed och 4ed boken är bäst. 2ed
materialet gick lite crazy efter ett tag och gav allt för mycket backstory. Så 4ed retconnade ut alla de grejerna. Men det är väldigt, väldigt bra :)

[Jocke]

Griaule är en drake som är så stor att folk bor på och runt denne. På olika vis påverkas de av drakens onda tankar och natur. Inte ens när draken dör och dess skalle transporteras långväga slutar den vara ett fokus för ondska.

[Rymdhamster]

Oh! Eller Dark Sun där du blir en drake genom ockulta folkmord. Du är saken som magiker kungar drömmer om att bli när de växer upp.

Oj, det hade jag inte hört innan. Sjukt coolt, ju!

Jag börjar undra om jag inte måste ta och läsa igenom Dark Sun nån gång, med tanke på hur mycket coolt jag hör talas om när det gäller den settingen =)

[Rymdhamster]

Jag har alltid gillat varianten som jag måste plockat upp från nåt till AD&D 2nd, där drakar kan hamnskifta till människor och kila omkring inkognito. Tanken på att kanske råka vara schysst mot en drake och sen ha en oväntad allierad kittlar mig. Jag ser det framför mig i fina färger, á la Larry Elmore.

Yes, jag älskar den grejen! Har en SLP som springer runt i min FR-setting som är en drake som sovit de senaste sjuhundra åren, och nu vandrar runt i form av en mänisklig bard för uppdatera sig på de senaste händelseutvecklingarna.

Bland annat försöker hon lista ut vad som är de moderna etiska och moraliska värderingarna. Det är skitkul att se spelarna försöka förklara varför det är okej för dem att slå ihjäl goblins till höger och vänster för att ta deras grejer, när det inte är okej att slå ihjäl äventyrarna och ta deras grejer =D

[God45]

Oh! Eller Dark Sun där du blir en drake genom ockulta folkmord. Du är saken som magiker kungar drömmer om att bli när de växer upp.

[God45]

Jag gillar Draken som Satan. Men inte rakt igenom onda Satan. Draken är makt och revolution och naturen på det där "Naturen är Djävulens kyrka sättet". Det är lite så i vissa Arthur grejer med Merlin där han är Drakens son och därför en mäktig trixter i bästa Loke stil. Draken här är metaforisk förutom i drömmar och visioner ända tills den väldigt mycket inte är det. Draken är pagans men satanisk. Mäktig men dold. Naturlig men ond. Gud men lögnare.