Tillkännagivande

Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Nostalgi ur ett kulturellt perspektiv

Minimera
X
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • Tsianphiel
    skapade en diskussion Nostalgi ur ett kulturellt perspektiv

    Nostalgi ur ett kulturellt perspektiv

    Eftersom jag inte ofta startar trådar här på wrnu, och de trådar jag deltar i ofta handlar om kultur och representation tänkte jag ta Gurgehs uppmaning i den låsta tråden om nostalgivågen på allvar och försöka fortsätta diskutera det jag tycker är intressant med frågeställningen.

    Med nostalgi menar jag bland annat alla reboots på kända svenska rollspel samt den OSR-våg som fått mer och mer utrymme.

    Jag lånar lite frågor från diskussionen för att kicka igång diskussionen och jag är okej med att moderatorer eventuellt låser tråden.

    Det här är vad jag skulle vilja diskutera:

    1. Nostalgivågen som en återgång till det roliga man höll på med innan vuxenvärlden kom och ställde krav.

    2. Nostalgivågen som ett sätt att gå tillbaka till en tid innan det ställdes krav på inkludering och jämställdhet. En enklare tillvaro.

    3. Nostalgivågen som en möjlighet för de som faktiskt inte var välkomna att få delta men på egna villkor och kanske göra upp med den tidens exkludering.

    4. Nostalgivågen som ett tecken på den backlash som faktiskt pågår just nu, alltså ett sätt att ”återta” en identitet som man kanske känner har gått förlorad.


    Notera att jag gärna undviker diskussioner om huruvida påståendet om att marginaliserade grupper inte var/ är välkomna är sant eller inte. Ta mitt och andras ord för att det är så vi upplevde det och i vissa fall fortfarande upplever det.

  • anth
    svarade
    Ursprungligen skrivet av Måns Visa inlägg
    För egen del beror det nog på att jag knappt spelar TV-spel. De senaste 20 åren har jag främst spelat Lego Star Wars med barnen. Kanske lite FIFA. Lite GTA när jag fått tid över men bara orkat 20 min innan jag insett att jag aldrig kommer ha tid att spela klart.

    Därför kan jag enkelt drömma mig bort till en tid när jag fick sitta med det där blippande och spela hur mycket jag ville (typ).
    I ärlighetens namn är skälen till att jag inte blir nostalgiska av Pong:
    1. Det var inte bra.
    2. Jag var väldigt liten (under 10 år) när farsan köpte TV-konsolen.

    Det jag däremot har nostalgiska minnen av är VIC20 och VIC64 som jag spelade väldigt mycket på.

    Ursprungligen skrivet av Måns Visa inlägg
    Rollspel har jag å andra sidan med mig varje dag, och har haft i 30 år. Jag har lite större insin och insikt där, så någon nostalgi göre sig icke besvär. Jag vet ganska exakt vad jag gillar och inte gillar. Någon irrationell nostalgi kan inte ändra på det :)

    Det är så jag tror nostalgi funkar. Du behöver vara ifrån det ett tag. Som en plats du besökt för 25 år sedan, inte dagligen i 25 år :)
    Instämmer till fullo!

    Sedan jag började besöka rollspel.nu för massor med år sedan har det tillkommit ett par nya forumiter per år med en gemensam nämnare:
    De har varit borta från hobbyn i ett par decennier och försöker nu hitta tillbaka.
    Ett par av dem försvinner efter ett par månader, ett par av dem har blivit kvar.
    Det är denna lilla grupp som passar in på "nostalgivåg".
    För oss övriga kan det inte bli nostalgi för vi har aldrig slutat.

    Kommentera:


  • anth
    svarade
    Ursprungligen skrivet av Grisodlar'n Visa inlägg
    En stilla fundering. Det är ingen som har begrundat nostalgivågen som:

    1) Ett tecken på att nyare rollspel inte är tillräckligt bra, precis som att dagens skräckfilm i många skräckfilmsfantasters ögon bara är skräp i jämförelse med 70- och 80-talsskräck?
    Jag förstår hur du tänker, men tror det är fel.

    Det stämmer att gårdagens rollspel var bra, precis som gårdagens skräckfilmer.
    Men det hindrar inte att dagens rollspel också är bra.

    Ursprungligen skrivet av Grisodlar'n Visa inlägg
    2) En liten tyst revolt mot samberättarspel, tärningslösa, spelledarlösa, spelarlösa (?), huvudlösa (?) rollspel som dök upp en masse för några år sedan?
    Nja, inte en tyst revolt mot de nya spelstilarna, utan en tyst revolt mot konsumtionssamhället: en revolt mot "ut med det gamla, in med det nya."

    Människan är funtad så att hon inte kan ha hur mycket som helst i huvudet.
    Källa:
    https://svenska.yle.fi/artikel/2016/...sociala-medier
    https://en.wikipedia.org/wiki/Dunbar%27s_number
    Ovanstående säger att man kan hålla koll på c:a 150 vänner.
    Jag vet inte vad motsvarande siffra är för rollspel - ett dussin?
    Oavsett vad, fortsätter man att lära sig nya rollspel hela tiden kommer man till slut till en punkt där man börjar glömma bort det gamla man lärt sig.
    Och någonstan här säger någon: "vänta nu, jag har nästan glömt bort det här gamla spelet som jag spelade jättemycket för massor med år sedan" - så in med gamla och ut med det nya.
    Och sedan berättar den här personen hur bra de här gamla spelen var för personer som är för unga för att ha spelat dem - och de unga börjar plötsligt spela rollspel från innan de var födda.

    Och här är den stora skillnaden mellan rollspel och datorspel.
    Dagens unga har inga problem att spela gamla rollspel - men hur gör du för att få en unge idag att spela 30 år gamla datorspel?

    Kommentera:


  • Måns
    svarade
    Ursprungligen skrivet av anth Visa inlägg
    Då är det kanske jag som är annorlunda?
    Jag hävdar med bestämdhet att jag inte spelar OSR av nostalgiska skäl och jag känner ingen som helst nostalgi när jag ser videon - jag blev bara triggad av McAbers ordval: "Farbror".
    För egen del beror det nog på att jag knappt spelar TV-spel. De senaste 20 åren har jag främst spelat Lego Star Wars med barnen. Kanske lite FIFA. Lite GTA när jag fått tid över men bara orkat 20 min innan jag insett att jag aldrig kommer ha tid att spela klart.

    Därför kan jag enkelt drömma mig bort till en tid när jag fick sitta med det där blippande och spela hur mycket jag ville (typ).

    Rollspel har jag å andra sidan med mig varje dag, och har haft i 30 år. Jag har lite större insin och insikt där, så någon nostalgi göre sig icke besvär. Jag vet ganska exakt vad jag gillar och inte gillar. Någon irrationell nostalgi kan inte ändra på det :)

    Det är så jag tror nostalgi funkar. Du behöver vara ifrån det ett tag. Som en plats du besökt för 25 år sedan, inte dagligen i 25 år :)

    Kommentera:


  • Måns
    svarade
    Ursprungligen skrivet av Grisodlar'n Visa inlägg
    2) En liten tyst revolt mot samberättarspel, tärningslösa, spelledarlösa, spelarlösa (?), huvudlösa (?) rollspel som dök upp en masse för några år sedan?
    Jag är fullständigt övertygad om att OSR när det dök upp var en del av en motreaktion. Det var även ganska tydligt hos vissa...vokala...medlemmar i rörelsen, vars kritik mot indiespel/spelare var både grov och infantil. Det spillde över en tid över på wrnu också (inte det infantila dock). Visserligen hade den tidens indievåg då spelat ut sin roll och är blivit stapelvara i alla nya spel och har numera gift sig med retrovågen. Det ser man tydligast i Svärdets sång.

    Kommentera:


  • anth
    svarade
    Ursprungligen skrivet av Måns Visa inlägg
    Här kan vi tala nostalgi! Jag blir varm i magen bara jag hör ljudet och blir sugen på att prova (fullt medveten på ett rationellt plan att jag kommer tycka det suger)! Känslan som infinner sig är just att det här var tider det!

    Och naturligtvis har jag fel.
    Då är det kanske jag som är annorlunda?
    Jag hävdar med bestämdhet att jag inte spelar OSR av nostalgiska skäl och jag känner ingen som helst nostalgi när jag ser videon - jag blev bara triggad av McAbers ordval: "Farbror".

    Kommentera:


  • Grisodlar'n
    svarade
    En stilla fundering. Det är ingen som har begrundat nostalgivågen som:

    1) Ett tecken på att nyare rollspel inte är tillräckligt bra, precis som att dagens skräckfilm i många skräckfilmsfantasters ögon bara är skräp i jämförelse med 70- och 80-talsskräck?

    2) En liten tyst revolt mot samberättarspel, tärningslösa, spelledarlösa, spelarlösa (?), huvudlösa (?) rollspel som dök upp en masse för några år sedan?

    Kommentera:


  • Måns
    svarade
    Ursprungligen skrivet av anth Visa inlägg
    Så här såg mitt ut:
    (not kidding)
    Här kan vi tala nostalgi! Jag blir varm i magen bara jag hör ljudet och blir sugen på att prova (fullt medveten på ett rationellt plan att jag kommer tycka det suger)! Känslan som infinner sig är just att det här var tider det!

    Och naturligtvis har jag fel.

    Kommentera:


  • anth
    svarade
    Ursprungligen skrivet av McAber Visa inlägg
    "sånt här höll farbror på med långt innan ni ens var påtänkta." När de kommer dragande med Skyrim eller liknande
    Jasså?
    Hur såg farbrors första TV/datorspel ut?
    Så här såg mitt ut:
    (not kidding)

    Kommentera:


  • McAber
    svarade
    Ingen verkar i någon högre grad vilja befatta sig med punkt 4.

    Jag vill gärna återta min identitet som gamer, eller spelnörd. Man kan nu peka på de nya koola produkterna som kommer ut och säga till kidsen (som tror de är gamers, men bara spelar dataspel) att "sånt här höll farbror på med långt innan ni ens var påtänkta." När de kommer dragande med Skyrim eller liknande kan man visa lite riktiga rollspel med riktiga val och konsekvenser, valfrihet och ansvar. De kan se att deras "sandlådespel" egentligen är en trång tvångströja jämfört med en ordinär hemmakampanj. Efter det kan de sluta håna oss gamlingar och sluta säga att vi inte är riktiga gamers.

    Kommentera:


  • anth
    svarade
    Ursprungligen skrivet av Tsianphiel Visa inlägg
    1. Nostalgivågen som en återgång till det roliga man höll på med innan vuxenvärlden kom och ställde krav.

    2. Nostalgivågen som ett sätt att gå tillbaka till en tid innan det ställdes krav på inkludering och jämställdhet. En enklare tillvaro.

    3. Nostalgivågen som en möjlighet för de som faktiskt inte var välkomna att få delta men på egna villkor och kanske göra upp med den tidens exkludering.

    4. Nostalgivågen som ett tecken på den backlash som faktiskt pågår just nu, alltså ett sätt att ”återta” en identitet som man kanske känner har gått förlorad.
    Om vi bortser från att jag inte tycker om eller håller med om hur ordet nostalgivåg används i den här tråden, så:

    #1 och #2 är inte frågeställningar, de är istället definitioner av ordet nostalgi och som definitioner är de helt OK.

    #4 är inte en frågeställning, det är istället en definition av ordet medelålderskris och som definition är den helt OK.

    #3 Kan jag inte besvara eftersom jag inte har befunnit mig i den situationen, eller känner någon som gjort det (vilket iofs kan ses som anekdotisk bevisföring för att det är fel - men anekdotisk bevisföring är dåligt).

    Man kan säga att några av de som spelade DoD på 1980- och 1990-talet nu har drabbats av en medelålderskris och återvänder därför till sin barndoms spel.
    Man kan också säga att OSR började som en medelålderskris; och då DnD är äldre än DoD så började OSR tidigare.

    Men jag kan OCKSÅ säga att andelen spelare som passar in i beskrivningen som "nostalgiska" och/eller "i medelålderskris" är försvinnande liten av de som som spelar retrospel.
    Det betyder att det INTE är drivkraften bakom retrospelen.

    När det gäller OSR så kan vi heller inte tala om en våg.
    En "våg" är något som plötsligt sköljer över en för att sedan försvinna.
    Kanske började OSR som en våg, men efter 15 år är det inte längre en våg, utan en rörelse.

    Jag håller med om följande: runt år 2005 började man spela amerikanska retrospel och för ett par år sedan började man spela svenska retrospel.
    Vad är det som får oss att spela retrospel om det inte är en nostalgivåg?

    För mig är svaret enkelt:
    För att spelen är för bra för att glömmas bort.
    Tror ni t.ex. att det är en nostalgivåg som sköljer över filmregissörer varje decennium som gör att de spelar in en ny Draculafilm?
    Eller är det mer troligt att Dracula filmatiseras gång på gång för att grundhistorien fruktansvärt bra?

    Det vi ser är alltså inte en nostalgivåg, utan ett annat fenomen:
    Alla bra rollspel kommer att få en renässans c:a 30 år efter de gavs ut.
    Det är alltså inte en enskild våg, utan ett konstant pågående fenomen.
    Och till de som pekar finger på "c:a 30 år efter" i meningen ovanför och hävdar nostalgivåg: det viktiga i den meningen är inte "30 år", utan "bra rollspel".

    Kommentera:


  • luddwig
    svarade
    Ursprungligen skrivet av Svarte Faraonen Visa inlägg
    Lajv innebär ju att man träffar nytt folk...
    Det gör rollspel på konvent också, åtminstone när det är drop in som på Grottröj. ?

    Kommentera:


  • Grisodlar'n
    svarade
    Ursprungligen skrivet av Svarte Faraonen Visa inlägg

    Lajv innebär ju att man träffar nytt folk, är ute i friska luften och ägnar sig åt en aktivitet där det är tämligen uppenbart vad som försiggår. Rollspel? Samma fem personer som sitter instängda, inte vill bli avbrutna, och sysslar med något som inte ger några visuella cues på vad de gör.
    Å andra sidan slipper man frusna små orchfingrar under ett höstlajv, gubben på cykel/med bjäbbande hund som ställer pinsamma frågor om vad man gör, den där killen som inte spelar helt enlig reglerna - för övrigt samma slags fuskare som när man var barn och lekte krig. Det fanns alltid den där killen som vägrade att spela död. Dessutom kan man dricka cola, knapra chips och godis medan man spelar utan att någon som har lagt ned 10 papp på sin extraordinära grottrollsoutfit skriker att man bryter hans "immersion" eller vad det nu kallas på lajvspråk. Hemkörd pizza fungerar smärtfritt också.

    Kommentera:


  • Svarte Faraonen
    svarade
    Ursprungligen skrivet av Måns Visa inlägg
    "Så du sitter runt ett bord i vanliga kläder och spelar spel?"

    "Gud nej! Man är ju ingen konstig kuf! Alvöron är det, och svärd av plast!"


    ;)
    Lajv innebär ju att man träffar nytt folk, är ute i friska luften och ägnar sig åt en aktivitet där det är tämligen uppenbart vad som försiggår. Rollspel? Samma fem personer som sitter instängda, inte vill bli avbrutna, och sysslar med något som inte ger några visuella cues på vad de gör.

    Kommentera:


  • Måns
    svarade
    Ursprungligen skrivet av luddwig Visa inlägg

    Jag tycker inte att det är en jobbig följdfråga. Snarare en bra följdfråga eftersom jag får förtydliga vad det är jag håller på med.
    Nej alltså, jag tycker att det är en jobbig följdfråga. :)

    Kommentera:

Senaste inlägg

Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Started by Måns, 14 July 2019, 14.04
72 responses
1.327 visningar
4 gillar
Senaste inlägg Zire
av Zire
 
Started by aknaton, 06 July 2019, 10.11
123 responses
3.298 visningar
10 gillar
Senaste inlägg Lupus Maximus  
Started by krank, Idag, 10.47
34 responses
392 visningar
3 gillar
Senaste inlägg Gurgeh
av Gurgeh
 
Started by Crafts n Beer, Idag, 13.50
2 responses
61 visningar
2 gillar
Senaste inlägg God45
av God45
 
Started by 2097, 03 July 2019, 10.31
43 responses
1.248 visningar
0 gillar
Senaste inlägg 2097
av 2097
 
Started by OctaTracker, 22 June 2019, 22.30
27 responses
716 visningar
4 gillar
Senaste inlägg Joker
av Joker
 
Started by 2097, 07 July 2019, 11.15
22 responses
657 visningar
2 gillar
Senaste inlägg 2097
av 2097
 
Started by Henke, Igår, 23.41
3 responses
82 visningar
2 gillar
Senaste inlägg kwarnberg  
Started by RasmusL, 08 July 2019, 22.33
20 responses
439 visningar
2 gillar
Senaste inlägg 0.113
av 0.113
 
Started by anth, 11 July 2019, 17.03
55 responses
1.311 visningar
2 gillar
Senaste inlägg Troberg
av Troberg
 
Arbetar …
X