Tillkännagivande

Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

God45 recenserar saker folk skickat till honom

Minimera
X
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

    God45 recenserar saker folk skickat till honom

    Äventyr: En låda för mycket
    Av: Wilhelm Person
    Till: Höstdimma

    Jag har fått ett recensions ex av spelet Höstdimma som innehåller det här äventyret och äventyret Den tusende sonen. Jag är alltså köpt och betald för och har noll ethics in game journalism! Med det avklarat...

    En låda för mycket är ett äventyr till Höstdimma. Har du inte koll på spelet sammanfattas det som “Det är som de tre musketörerna fast under 1700-talet” av introt till boken. Jag vill lägga till att det här är fantasy men med det tycker jag det ger nog med information för att förstå äventyret. (Jag hade använt Höstdimma för att spelleda Solomon Kane med avfilade serienummer personligen)

    Något som är tydligt är att scenariot är extremt vältestat, som en gammal i gamet recensent vid det här laget känns det ovant. Standard scenariots kvalité avgörs mestadels av hur stark grund idéen är och hur väl författaren lyckats förmedla den till den potentiella spelledaren. Inte fallet här. Det här scenariot känns slipat och skuret tills allt fettet, och alla kanterna och allt som inte behöver vara här sköljts bort. Det är som kungssyra som bara lämnat guld och tagit bort alla orenheterna. Resultatet är att det är extremt spelledbart. Det är som att sjunka ner i ett varmt bad eller som att spänna fast stödhjulen och bara trampa på. Du kan inte misslyckas och spelarna kan inte ramla ur scenariot av misstag.

    Med det sagt så finns det nackdelar med det här. Det är inte vilt och elakt och bubblande som galen vetenskap eller drakeld. Det är säkert, din upplevelse kommer vara ungefär samma oavsett vem du spelar med och vem som spelleder det. Ett perfekt verktyg för en ny spelledare och passande på konvent så att alla kan snacka om sina upplevelser efteråt. Det har lite att göra med spelvärldens innehåll dock, handlingen om en försvunnen prototypdator är väldigt cool och leder till bra scener, men samma scener på det stora hela. Men det känns aldrig gonzo eftersom det är så putsat och användarvänligt.

    Mer än något annat känns det här som ett av de bättre äventyr från de stora spelbolagen. Wizards of the coast eller Paizos bättre grejer känns så här. Det är imponerande att man lyckats uppnå det utan betalda speltestare eller en massa folk i ett team som gör spel som sitt dagjobb.

    Är det här för polerat för min smak? Ja. Men jag är en extremist i mina smaker och det är inte de flesta. Så det här är ett jättebra äventyr för de flesta som vill avlastas genom att ha ett färdigt scenario. Det är ett ännu bättre scenario om du är ny eller lite orolig över att spelleda. Någon annan har redan gått i fallgroparna och har sett till att fylla igen dem. Du får dessutom blixtrande svärd, mystiska maskiner och politiska intriger.

    4 av 5.

    #2
    Ursprungligen skrivet av God45 Visa inlägg
    Äventyr: En låda för mycket
    Av: Wilhelm Person
    Till: Höstdimma
    4 av 5.
    Jag är lite förvånad. Jag fick för mig att Höstdimma var historiskt svenskt 1700-tal med Sverige som stormakt. Ingen fantasy ?

    Kommentera


      #3
      Ursprungligen skrivet av Henke Visa inlägg

      Jag är lite förvånad. Jag fick för mig att Höstdimma var historiskt svenskt 1700-tal med Sverige som stormakt. Ingen fantasy ?
      Kanske förväxling med Krutrök och Sägner? Tidigt svenskt 1800-tal.
      https://sv.wikipedia.org/wiki/Krutr%...26_s%C3%A4gner

      Kommentera


        #4
        Ursprungligen skrivet av wilper Visa inlägg

        Kanske förväxling med Krutrök och Sägner? Tidigt svenskt 1800-tal.
        https://sv.wikipedia.org/wiki/Krutr%...26_s%C3%A4gner
        Nej, jag är nog mest förvirrad i allmänhet :-)

        Kommentera


          #5
          Ursprungligen skrivet av God45 Visa inlägg
          Det är som kungssyra som bara lämnat guld och tagit bort alla orenheterna.
          Den gamle kemisten i mig måste bara få protestera. Jag antar att du menar kungsvatten och grejen med den syrablandningen är att den löser upp även guld.

          Kommentera


            #6
            Ursprungligen skrivet av Oldtimer Visa inlägg
            Den gamle kemisten i mig måste bara få protestera. Jag antar att du menar kungsvatten och grejen med den syrablandningen är att den löser upp även guld.
            Jag kan inte kemi alls. Vilket inte så mycket är en ursäkt som att jag går ”Doh!” över hur outbildad jag är.

            Kommentera


              #7
              SPOILERS I DEN HÄR RECENSIONEN
              Jag brukar spoila på, men här går det inte att diskutera scenariot utan att förstöra det för eventuella spelare vilket hade varit synd.

              Äventyr: Den tusende sonen
              Av: Wilhelm Person
              Till: Höstdimma

              Nej, tyvärr inte en 40k crossover. Även om chaos space marine + De tre musketörerna låter amazing. Nej, iställer är den tusende sonen ett truppspels scenario som handlar om en stadskupp där kejsaren i hemlighet bytas ut i bästa ”Mannen i järnmasken” stil. För att dölja att man bytat ut kejsaren förbjuds alverna från hovet. Spelarna får chansen att spela en grupp som kommit för att undersöka varför alverna inte längre får tillträde till hovet, kuppmakarna som mest påminner om nazipartiets inre cirkel och sedan får någon spela kejsaren själv! Det är tvära kast mellan perspektiven men på ett sätt som är väldigt kul och låter spelarna både utforska olika perspektiv och ändå vara kluriga. Scenariot bygger på att man spelar med färdiggjorda karaktärer och jag ser inte varför man skulle göra något annat. Det faktumet, plus att spelaren vars karaktär blir skjuten omedelbart får ta över och spela kejsaren, gör det betydligt mer okej att någon blir skjuten till döds i en scenövergång. Vilket jag i vanliga fall hade beskrivit som oförsvarbart rälsat, men det är inte som om det ens är den enda karaktären man fått spela ditentills i scenariot. Och vem vill inte spela kejsaren!?

              Detaljerna i scenariot är fantastiska och antyder en hel kultur och mentaliteten i den kulturen utan att för att den sakens skull bara dränka en i detaljer. De förlorade konkubinernas trädgård med svarta stenar för de som gått bort och vita stenar för de som valt att lämna kejsaren är kul, men detaljen att folket behandlar en av de döda konkubinernas som en död kändis gör världen lite mer levande omedelbart.

              Det här känns som en experimentellare form av ganska traditionellt rollspelande. Det är fortfarande inte full roll anarki utan man har en karaktär åt gången och en kan till och med beskrivas som ens ”huvudkaraktär”. Men det är ändå spännande och vill man börja utforska lite mer indie grepp är det här nog en bra start.

              Äventyrets stora ”problem” om det ens är det är att det är en one-shot. Att det är ett konventscenario från början hymlas det inte om i texten och det är väldigt tydligt. Men det här är inte något som man skulle kunna spela som början på en kampanj eller ens väva in i en pågående kampanj vilket minskar hur användbart det är. Det känner jag dock är helt okej, det behövs alltid fler one-shots, och det här är en jättebra tematisk introduktion till spelvärlden.

              5 av 5.

              Kommentera


                #8
                Rollspelet: Thriller
                Av: Anders Blixt
                År: 1983 och 2019

                Thriller är en produkt från en annan tidslinje där rollspels Sverige inte fick Dungeons & Dragons på svenska utan istället fick Thriller. Thriller är nämligen skrivet av Anders Blixt 1983 och har sedan legat gömt tills det nu släpps till allmänheten. Det är en spännande tanke att det här skulle kunnat vara en av grunderna till den svenska rollspelskulturen. Jag har svårt att se hur existensen av ett svenskt dedikerat spion och hemlig agent rollspel inte skulle kränga ett par upplagor av Mutant av banan. Att Thriller också innehåller delar av rollspelet “Äventyrens värld” som handlar om utforskandet av parallella tidslinjer, vilket här används som en kampanj setting, är väldigt passande.

                Pdf:en ser ut på ett sätt som får mig att bry mig om hur den ser ut! Älskar du fina bilder, perfekta typsnitt och bra layout? Då kommer du inte få vad du vill ha. Alls. Istället är det här de skrivmaskin skrivna originalsidorna inscannade med blyerts noteringar och allt! Känslan av att hålla en bit rollspelshistoria i mina händer fastän jag sitter på tåget med min mobiltelefon är svår att slå.

                Så. Är det bra?

                Spelmekaniskt har man primärvården som påminner om D&D eller BRP statsen och sekundärvärden som också påminner om BRP. Sedan har man färdigheter. BRP arvet är tydligt men inte överväldigande. Det finns tabeller också. Majoriteten av boken är regler för diverse agentiga saker varav mycket är passande, även om vissa bitar aldrig skulle se dagens ljus i ett rollspel idag efter som de är för pilliga. Som de olika vetenskaperna som idag hade varit en enda färdighet. Sektionen där man rullar fram sitt “signalement” är kul och får det här att kännas agent action från 70-tals pulpvågen. Du kan använda systemet både för att skapa James Bond super spioner och mer realistiska diton.

                Sektionen på verkliga organisationer att arbeta för är inte lika nödvändig när Wikipedia finns. Men de fiktiva organisationerna är väldigt kul och går bortom att vara pastischer. De är mer eller mindre kampanjvärlden eftersom boken mestadels är regler och de gör ett utmärkt jobb som det. De får dig att vilja spela direkt. De färdiga NPC:erna håller samma kvalité. Vad jag finner lite vilt är att Terrorist sektion är uppskriven utan en notering om att det här är folk man ska bekämpa. Att använda Thriller för att spela Baader-Meinhof typen av terrorister känns alltså som om det är på bordet. Om än inte direkt rekommenderat.

                Vapenlistan är fullt 80-tal och för lång men ja, jag vill absolut mörda folk med Carl Gustaf M45. Det känns som vapnen i ett Metal Gear solid spel där vissa är med för de måste vara med och resten är valda för att de är badass. Specialutrustningslistan har tyvärr inte de roliga detaljerna men däremot ett för tiden riktigt bra system för att gömma saker på sig eller i sin bil. Vilket känns passande för ett agent spel, vilket också sektionerna om larm och lag/rättvisa delarna gör. (Även om lag delen kan sammanfattas med “ÅK INTE FAST!” DÅ VET VI INTE VEM DU ÄR!” i de flesta kampanjer.)

                Hjältekrafter kapitlet är exakt merits and flaws från World of Darkness fast 10 år tidigare. Att både “Dödar inte oskyldiga” och “Tråkmåns” är massiva nackdel i systemet säger mycket om vad tonen är. Att sektionen om avancerad närstrid är sitt eget lilla pusselspel där vissa tekniker slår andra är en bra ide, men jag tror det skulle bli för segt i faktiskt spel. Det ökar dock de taktiska möjligheterna för lite fredligare (eller tystare) agenter.

                Sedan har vi då Äventyrens värld som presenteras vid bokens slut. Här är inspirationen från pulpäventyr där en hjälte från vår värld ramlar genom till en annan dimension tydlig. Det är inte så mycket en genre längre inom rollspel vilket är synd. Det är mycket mindre dissonans att spela en modern människa i en främmande värld än någon från den världen. Det finns intressanta idéer här men det märks att det inte fick tiden eller utrymmet att utvecklas till något mer.

                Som tidsdokument och rollspelshistoria du kan köpa och läsa är det här lätt 5 av 5. Det öppnar spekulationerna för vad som hade kunnat vara.

                Men som rollspel är det inte något som man behöver idag. Jag hade dock absolut kört det för att det är en häftig grej att ha spelat. Så 3 av 5 som rollspel.

                Kommentera


                  #9
                  Primärvården! Kanonbra felskrivning! :D

                  Kommentera


                    #10
                    Rollspelet: Leviathan
                    Av: Robert Jonsson
                    År: 2014

                    Leviathan är en del av Bortom och är kopplat till det äldre rollspelet Bortom Lögnens Slöja som är ett skräckrollspel i ungefärlig nutid. Det är som de mer out there delarna av Clive Barkers grejer. Mer Lord of Illusion och Midnight Meat train än Hellraiser. Bortom utspelar sig i nutid och konkurrerar därför med en hög andra väldigt bra spel i samma genre. Det hade kunnat bli ett problem, kan man tänka sig, när man måste gå upp mot Delta Green, Kult och World of Darkness för att stå ut ur mängden. Men Bortom packade ett hemligt vapen, Robert Jonsson är nämligen den bästa aktiva äventyrsförfattaren i Sverige. Han är en av mina top 10 favorit äventyrsförfattare till rollspel, punkt. Han har dessutom flera äventyr upplagda gratis på nätet. Så när någon behöver ett skräckäventyr så brukar jag skrika på dem om Bortom äventyren. Men då händer alltid samma sak, de säger att de inte kan/äger Bortom lögnens slöja och då säger jag “Det är lugnt. Du kan köra det i något annat skräckrollspel. Det spelar ingen roll, det är äventyren som är det viktiga.”. Och det är om jag ska vara ärlig hur jag känner. Så det som saknades här var en egen spelvärld med en unik hook. Något som skulle karva ut sin egen identitet. Det som krävdes var Leviathan.

                    Har du läst Leviathan av Thomas Hobbes? Hobbes är filosofen som säger att människans naturtillstånd är allas krig mot alla, bellum omnium contra omnes, och det om vi inte kontrolleras leder till liv som är “solitary, poor, nasty, brutish, and short”. Därför lämnar vi över vår makt till en härskande stat eller ledare, en Leviathan, som straffar och kontrollerar för allas bästa. En Leviathan är också ett enorm monster ur Bibeln. Rollspelet Leviathan handlar om båda.

                    Det är den nästan nära framtiden och mänskligheten har drivits under havsytan till att bo i konstgjorda städer av apokalyptiska monster. Samhället i undervattens baser och städer lever mänskligheten i en märkligt hårtslående dystopi. Det är en absolut mardrömvision som känns drömlik och främmande men med detaljer som gör den verkligen och levande. Den känns brutal och personlig men ledsen. 16-timmars krossande hårda arbetsdagar och en social ordning nästan utan hopp men som aldrig slutar ljuga för dig. Men är det inte säkrare än på ytan med de mystiska Mahaerna, folket som tillsynes kom från ingenstans och erövrade världen med sina fruktansvärda monster? Spelvärlden är också en direkt uppföljare till Bortom och det är samma metafysiska fasor de båda spelen behandlar.

                    Men nu, nu kommer den briljanta delen av Leviathan. Huvudpersonen är inte spelarkaraktärerna, huvudpersonen är basen som spelarkaraktärerna har hand om. Den är Enterprise eller the Millenium Falcon, mer än summan av sina delar och mer än en plats karaktärerna bor på. Man skapar basen först som en spelgrupp. Hoten och utmaningarna och tillgångarna som basen hanterar. Sedan skapar man rollpersoner som passar basen. Detta skapar ett annorlunda fokus än ett normal rollspel och systemet stödjer detta i hela sitt fokus. Karaktärerna är snabba, basen är krunchig.

                    Levithan är sin egen grej, du kan inte efterlikna det med något annat rollspel. Och saken som Levithan är? Den är väldigt bra.

                    Det finns ett par hinder för boken. Det första är att den är organiserad på ett sätt som gör den svår att förstå. Saker blir refererade ofta och i detalj innan du vet vad de är. Ärligt talat hade mycket av det här löst om kapitlen flyttade runt lite. Men du kan som läsare hoppa runt själv. Men det tar lite grann jobb. Det andra är att layout och bilder är lite ojämna. Sedan är det lite för tungt systemmässigt genomgående vilket tillsammans med de andra problemen kommer göra det svårt att spelleda. Har du spelar Bortom tidigare är det lättare att hänga med, men det borde inte vara ett krav.

                    Nu till min favoritdel av boken. Tau 223, ett äventyr på nästan 100 sidor med en färdig bas. Det är full Metal Gear Solid möter The Abyss möter Sea Quest mot en berättelse som lägger ljus (men inte för mycket) på övergången från Bortom till Levithan. Det är ett fantastiskt scenario som bara fungerar i Levithan. Det är värt att köpa basen bara för det här äventyret.

                    Jag tänker ge Levithan 4 av 5. Organisation och tydlighet hade höjt det här till en 5:a. För innehållsmässigt saknas föga. Äventyret Tau 223 får dock 5 av 5.

                    Kommentera


                      #11
                      Skall jag skicka in lite alexandria.dk scenarion till dig? :-)

                      Kommentera


                        #12
                        Ursprungligen skrivet av Henke Visa inlägg
                        Skall jag skicka in lite alexandria.dk scenarion till dig? :-)
                        Nah, de kommer vi till ändå. :)

                        Kommentera


                          #13
                          Rollspelet: Villovägar
                          Av: Robert Jonsson
                          År: 2015

                          Firefly i Levithan! Det är jätteöppet också utan att vara en sandlåda utan är istället en rad förgreningar och uppdrag karaktärerna kan välja att ta sig an för att bygga ut sitt skepp, köpa andra grejer de behöver eller bygga på sin egen bas. Det är som att börja spela det gamla datorspelet Elite fast i en dystopisk, post-magins återkomst mardrömsvärld under vågorna. Det är great. Jag kan inte förstå att det här är ett konvent scenario, det är för öppet för att tas i vilken riktning som helst som spelarna väljer. Så vad man gör här är att prioritera sitt äventyrande, bygga ut sin maktbas och hamna på spåret av större mysterium. Alla de enskilda uppdragen är engagerande och twisterna är kul.

                          De färdiggjorda karaktärerna är uppdelade i två olika grupper med ganska olika fokus, vilken grupp man väljer att spela avgör lite vilka uppdrag man kan ta men den största skillnaden är hur sammansvetsad gruppen är. Vill du ha hemligheter och kanske till och med förräderi? Eller är alla ett team och vänner? Båda finns färdiga. Men medan detta är väldigt väll förberett så hade jag inte använt det om jag spellede det här hemma. Jag hade låtit karaktärerna skapa sin egen bas och karaktärer och sedan kört scenariot som början på kampanjen.

                          Äventyret är öppet, lätt att lära sig, lätt att spelleda, innehåller noll rälsande och måste vara skrivet för mig personligen. Det känns så i alla fall.

                          5 av 5.

                          Kommentera


                            #14
                            Äventyr: Drömväv
                            Av: Mikael Bergström
                            Till: Rotsystem

                            Det här äventyret är gratis att ladda ner på Urverks hemsida. Så för en gångs skull i den här tråden är jag inte köpt och betald för :p Men jag säger det också redan nu för du borde gå till hemsidan och ladda ner det, för det är ett riktigt bra mysterium.

                            Det första som slår en är hur brutalt snygg och väldesignat scenariot är. Bilderna är snygga, de små porträtten på karaktärerna är snygga, diagrammen som visar hur scenariot är ihopkopplat är snyggt. Det är snyggt inte bara rent estetiskt men också för att den väldig rena designen är praktisk, du hittar lätt NPC:n eller informationen du behöver. Men designen känns också väldigt materiell och materialistisk. Från den döda kroppen till ansikten till lägenheter känns de alla som saker, bara ibland saker av kött. Det är inget drömmigt flum eller naturvurm här inte och det passar världen väldigt bra.

                            Själva äventyret är ett deckarmysterium. En känd rockstjärna har blivit mördad och spelarkaraktärerna hyrs in för att ta reda på varför. Sedan följer ett väldigt välkonstruerat mysterium där ledtrådar går att hitta på flera olika platser och från flera olika NPC:er. Det hela leder till både den skyldige till mordet men också potentiellt till ett större mysterium som kan vara början på en kampanj. Eller inte, äventyret ger dig tre möjligt sanningar att välja mellan och det hela kan vara väldigt naturligt, verket av en konspiration eller fullt metafysiskt. Vilket leder till olika mycket mer kampanj. Vilket är ett kul grepp för att skapa olika upplevelser beroende på vad spelledaren ute efter.

                            Det enda problemet är att äventyret är lite kort och lite enkelt. En grupp spelare med lite erfarenhet kommer skära genom mysteriet som en het kniv genom smör. Men som ett första mysterium eller äventyr i en kampanj sätter det tonen bra. Det kan också vara ett bra sidequest i en pågående kampanj. Jag tror dock inte det räcker för en hel session.

                            Äventyret anger att det är delvis baserat på datorspelet Dreamweb men eftersom jag aldrig spelat (eller ens hört talas om det) kan jag ärligt säga att det inte spelar någon roll för att du ska kunna använda scenariot.

                            4 av 5. Utmärkt konstruerat och med full Agatha Christie känsla. Lite för kort och lätt för att nå maxpoängen men ändå väldigt bra.

                            Kommentera


                              #15
                              Äventyr: Det hjärtat vill ha
                              Av: Mikael Bergström
                              Till: Rotsystem

                              Finns som det tidigare recenserade Rotsystem äventyret gratis på spelets hemsida.

                              Det här scenariot är en stöt, den klassiska formen för Cyberpunk äventyr, och det hela är egentligen väldigt enkelt. En känd fixare hyr in spelarkaraktärerna för att stjäla ett viktigt föremål från en företags anläggning som ligger i ett område där inga lagar gäller. Karaktärerna måste hantera säkerhetssystem, en cyborg vakt och om möjligt försöka sätta dit en tredje part för det hela. Scenariot är extremt pedagogiskt och beskriver vad som är viktigt när man kör den här typen av scenarion, vad man ska pusha spelarna på och vad smarta respektive dumma approacher är. Det här är ett scenario där en smart grupp kommer kunna lösa det hela genom:

                              -Manipulation.

                              -Hacking.

                              -Smygande.

                              -Detektivarbete + utpressning.


                              Och en mindre skicklig grupp kommer kunna lösa det genom:

                              -Våld.


                              Det är perfekt för den här typen av äventyr. Ja, mördarcyborgen som sätter sitt huvud på killbot kroppen när hon är på jobb kommer döda dig och dina vänner i en fight. Men hon har spelskulder, en familj att försörja, är uttråkad och har hackat sin robotkropp för att kunna läsa och dricka kaffe på jobbet. Inte bara är det moraliskt fel att skjuta henne i huvudet, det är DUMT. Alla delar av scenariot är så här. Vilket jag älskar.

                              Det är så här alla äventyr till Shadowrun borde vara upplagda istället för hur de faktiskt är.

                              Det här borde vara för klassiskt för en 5:a i betyg egentligen. Och jag vill dela ut en mindre hög poäng för att det är så välbekant… Men det är ju så bra utfört! Jag kommer komma ihåg och kunna köra det här äventyret om ett par veckor utan att läsa på igen, det är inte vanligt med ett så här komplext scenario.

                              5 av 5

                              Kommentera

                              Senaste inlägg

                              Minimera

                              Arbetar …
                              X