KSR vs ÄSR

[Leon]

Skitkul grepp för övrigt att man fick läsa "spelarboken" eller vad det var, om ens RP hade tillräckligt värde i Historia eller nån annan relevant färdighet.

Ja, älskar detta. Minns att jag tyckte det var otroligt civiliserat när det begav sig :) Och det var ju i äventyren också. Prova att spela Svavelvinter utan rätt lärdomsfärdigheter ;)

[Måns]

Hehe, kul. För jag skulle säga att det är en central del i KSR också, bara att det där är äventyret som bidrar med det som krävs, istället för en separat spelvärld.

Mja, så är det ju till viss del. Men jag ser inte direkt något stöd för det i Wilpers KSR-dokument. Det talas snarare om att efterlikna romaner och film i en enkel eller obefintlig spelvärld.

[Rymdhamster]

Mja, så är det ju till viss del. Men jag ser inte direkt något stöd för det i Wilpers KSR-dokument. Det talas snarare om att efterlikna romaner och film i en enkel eller obefintlig spelvärld.

Som sagt, äventyren ger bilden. Uppdrag Mos Mosel är ett bra exempel. Så gott som obefintlig spelvärld att utgå ifrån, men den värld som behövs målas upp av äventyret när man kommer till Mos Mosel.

[Måns]

Som sagt, äventyren ger bilden. Uppdrag Mos Mosel är ett bra exempel. Så gott som obefintlig spelvärld att utgå ifrån, men den värld som behövs målas upp av äventyret när man kommer till Mos Mosel.

Jo, men det jag säger är att grunden läggs i M2:s världsbok och Efter ragnarök. För mig räcker det inte med att små bitar av världen ges i äventyren.

Det är alltså stor skillnad på M1 och M2.

[Rymdhamster]

Jo, men det jag säger är att grunden läggs i M2:s världsbok och Efter ragnarök. För mig räcker det inte med att små bitar av världen ges i äventyren.

Det är alltså stor skillnad på M1 och M2.

Och det är därför M2 inte är KSR ;)

Det jag anmärkte på, som jag fann lustigt, är att resultatet var det samma: att kunna drömma sig bort.

[Bifur]

För mig räcker det inte med att små bitar av världen ges i äventyren.

Exakt. Hur förhåller sig Döda skogen till platserna i ÄP 1? Ingen vet, det är helt enkelt odefinierat. Den stora skillnaden vad gäller spelvärld är att ÄSR säger: det här ligger där och detta där, det här är emellan, utan att för den skull fylla det med så väldigt mycket innehåll. Sedan är det en smakfråga om man ser det som något positivt.

[Måns]

Och det är därför M2 inte är KSR ;)

Då är ju saken klar! :)

Det jag anmärkte på, som jag fann lustigt, är att resultatet var det samma: att kunna drömma sig bort.

Lite osäker på vad vi pratar om här nu, och varför. Jag menar alltså att det krävs en definierad spelvärld utöver de skärvor av världsinformation som ges i äventyren.

[Leon]

Och det är därför M2 inte är KSR ;)

Det jag anmärkte på, som jag fann lustigt, är att resultatet var det samma: att kunna drömma sig bort.

Jag skulle nog säga att Mos Mosel är KSR i sig men blir ÄSR när man kopplar ihop det med Järnringen, Grå Döden, Loberga Herrgård etc

Som bäst beskrivs världen genom nedslag och provstick i moduler och äventyr. Men det finns ändå ett sammanhang.

[Rymdhamster]

Jag menar alltså att det krävs en definierad spelvärld utöver de skärvor av världsinformation som ges i äventyren.

Det är ju det jag tycker är så kul! Både ÄSR och KSR åstadkommer så att säga samma sak (för olika personer, dårå. För dig funkade inte KSRs metod, medan jag själv lätt blir uttråkad av ÄSRs metod), men de närmar sig problemet från motsatta håll! ÄSR börjar med en topp-view i form av spelvärlden, och jobbar sig neråt för att åstadkomma inlevelsen, medan KSR istället börjar från noll och bygger uppått via äventyren.

KSR och ÄSR blir som två sidor av samma mynt, men mer ihopblandat eftersom det kan finnas viss överlappning i olika spel beroende på hur man använder dem. Så egentligen mer som en slags 80-talels ying-yang symbol där de två stilarna smälter samman men ändå är åtskilda, ständigt böljar fram och tillbaka.

Det är ju skitcoolt!

Nästan så man skulle införa ytterligare en klassificering; GSR (Gamla Svenska Rollspel) för att sammanfatta de båda...

[Måns]

Det är ju det jag tycker är så kul! Både ÄSR och KSR åstadkommer så att säga samma sak (för olika personer, dårå. För dig funkade inte KSRs metod, medan jag själv lätt blir uttråkad av ÄSRs metod), men de närmar sig problemet från motsatta håll! ÄSR börjar med en topp-view i form av spelvärlden, och jobbar sig neråt för att åstadkomma inlevelsen, medan KSR istället börjar från noll och bygger uppått via äventyren.

KSR och ÄSR blir som två sidor av samma mynt, men mer ihopblandat eftersom det kan finnas viss överlappning i olika spel beroende på hur man använder dem. Så egentligen mer som en slags 80-talels ying-yang symbol där de två stilarna smälter samman men ändå är åtskilda, ständigt böljar fram och tillbaka.

Det är ju skitcoolt!

Nästan så man skulle införa ytterligare en klassificering; GSR (Gamla Svenska Rollspel) för att sammanfatta de båda...

Ja, den bilden har jag inget emot. Som sagt ser jag inget stöd för den definitionen i KSR där det handlar om avgränsande äventyr som emulerar filmstorys och där spelvärld saknas eller kan sammanfattas med någon mening.

Men i övrigt är jag helt med dig. Och jag har egentligen inget emot att bygga uppåt så länge det inte resulterar i en motsägelsefull och spretig setting som inte hänger ihop. Jag ser det inte som något krav att spelvärlden ska beskrivas övergripande i ett svep. Det får gärna ske via äventyr. Bara delarna hänger ihop.

[ceruleanfive]

Mina två cent:

Jag kom in i rollspelandet ganska sent, i början på 2000-talet. Men jag känner igen den här spelstilen från den tiden också – framför allt med Riotminds Trudvang. Inte direkt culture gamling, men ändå starkt fokus på spelvärld.

[Rymdhamster]

Som sagt ser jag inget stöd för den definitionen i KSR där det handlar om avgränsande äventyr som emulerar filmstorys och där spelvärld saknas eller kan sammanfattas med någon mening.

"Spel som liknar hur Drakar och Demoner såg ut 1984-1990, möjligen inkluderande Expert, och hur Mutant såg ut i versionerna från 1984 och 1989, exkluderande Mutant 2."

Samt punkt nr 2 under spelstil =)

Det uttalade fokuset i KSR är äventyren, och tittar jag på äventyren och kampanjerna från den tiden så är de väldigt... "self contained". Du hugger regelboken och ett äventyr, och dessa bygger sedan upp spelvärlden runt omkring sig tillsammans. Istället för att hugga reglerna och en spelvärld, och låta dessa bygga äventyren inom sig. Typ.

Sen har jag hundra procent förståelse för att det här inte var tillräckligt för alla. En del hade kanske svårt att känna inlevelsen utan ett större perspektiv, andra gillade inte känslan av spretighet det gav upphov till, och ytterligare andra tyckte kanske helt enkelt att bygga en hel värld var det roliga. Fullt förståeligt!

Den här tråden har verkligen fått mig att inse att KSR bara är halva sanningen (well.. Wilper gjorde ju aldrig anspråk på att sitta på hela sanningen, men det här fick lite pusselbitar att falla på plats).

Om jag verkar bisarrt uppspelt över det här så är det bara för att jag finner diskussionerna om nya klassificeringar uppfriskande. jag är så sjukt trött på indelningen i trad/indie som jag tycker är så sjukt förlegat. Så även om det här bygger vidare på den grunden så är det en fräsch fläkt =)

[DeBracy]

Jag tänker mig att ÄSR som det beskrivs här helt enkelt skulle representeras av en pil till tradspelsrutan i KSR-dokumentet.

[Leon]

Det är ju det jag tycker är så kul! Både ÄSR och KSR åstadkommer så att säga samma sak (för olika personer, dårå. För dig funkade inte KSRs metod, medan jag själv lätt blir uttråkad av ÄSRs metod), men de närmar sig problemet från motsatta håll! ÄSR börjar med en topp-view i form av spelvärlden, och jobbar sig neråt för att åstadkomma inlevelsen, medan KSR istället börjar från noll och bygger uppått via äventyren.

Det här fick mig att haja till och tänka igenom igen. Tror inte att ÄSR definieras av någon top down vinkel. Även om spelvärlden är viktigare i ÄSR tror jag att det är fel att kontrastera äventyr i KSR mot världsbeskrivning i ÄSR.

Det är snarare Kampanjen som definierar ÄSR - klassiker som Femte Konflikten och Grå Döden, och för den delen Barbia, Ärans Väg och Krilloan.

Världen beskrivs därför inte i första hand som en helhet, utan utifrån regioner och stafsmoduler (Trakorien, Kandra, Krilloan). Det är därför vi sedan får det legendariska "lapptäcket" när Ereb Altor väl blev modul.

Det innebär också fler episka SLPer - inte bara Shagul, Arn Dunkelbrink och Siratsia från kampanjerna, utan även Gadirm Drakmästare o dyl. Det som kommer närmast övergripande världsbeskrivning, förutom själva Ereb Altors gradvisa framväxt, är ett par tematiska artiklar i Sinkadus och i Monster och Män om Älvfolk, Vättar, drakspråk, Dvärgar o dyl. Och dessa är väl egentligen inte heller så världsspecifika.

[Måns]

Jag tänker mig att ÄSR som det beskrivs här helt enkelt skulle representeras av en pil till tradspelsrutan i KSR-dokumentet.

Nej, tradspel har så mycket bagage som jag gärna slipper. Tradspel är "allt som inte är indie" och det är inte längre någon relevant uppdelning, tycker jag.