Tillkännagivande

Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Vad gör en karaktär svår att rollspela?

Minimera
X
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • God45
    skapade en diskussion Vad gör en karaktär svår att rollspela?

    Vad gör en karaktär svår att rollspela?

    Jag har funderat lite på det här den sista tiden. Jag har länge tänkt att saker som gör det svårt att rollspela en karaktär är att den är väldigt annorlunda från mig som spelare eller att karaktären är känslomässigt komplex. Men jag har mer och mer funnit att detta inte är fallet. En komplex karaktär kan man ibland glida in i som en hand i en handske och ibland hjälper det att komma in i rollen om man inte är så nära den själv.

    Men det finns karaktärer som är lättare och karaktärer som är svårare att rollspela. Ibland klickar det bara inte, men inbland går det och är kul men kräver en ansträngning.

    Är det någon som har funderingar rörande vad som gör det svårt att rollspela en karaktär?

  • lilonjo
    svarade
    Det som jag tycker är svårast att gestalta är dialoger.
    Dialoger som känns spontana, naturliga och riktiga för karaktären. Jag är själv något av en introvert så det kan vara svårt att få dialoger och repliker att låta så säkra som man hade velat. Jag spelar just nu en extremt extrovert bard i en DnD-grupp och det är kul och utmanande. Han slänger sig mycket med förolämpningar och är ganska arrogant så för att kunna få några förolämpningar som låter bra i spel har jag skrivit ned ett ark med förolämpningar för olika situationer. För att dölja lite att denne extrovert spelas av en introvert så har jag även gjort honom excentrisk för att kunna spåra ut på lite oberäkneliga sätt ibland.

    Jag tycker det är kul att komma på karaktärskoncept men ett fanatiskt koncept behöver ju inte innebära en lyckad karaktär i spel. Det gäller ju att gruppen och SL svarar bra på ens spel också.
    Det är ju inte alltid att ens koncept överlever första spelmötet utan då får man tänka om eller hitta nya vägar. Det är bland annat det jag tycker är kul med att spela rollspel. Att man får pröva sina karaktärsideer och tillsammans med gruppen hitta nya vägar.

    Jag tror att det skulle vara svårt att spela en karaktär som inte intresserar mig. Jag gillar att jobba med svagheter i kontrast mot styrkor och roligast är att spela karaktärer som har egenheter, hemligheter eller svagheter som gör det svårt för dem. Jag gillar ”psykologin” bakom karaktärerna och fångar de inte mitt intresse blir mitt spel mer mekaniskt än inlevelsefullt.
    Karaktärerna får gärna också vara av tveksam moral.

    Jag har också svårt att spela en karaktär som inte berör någon i gruppen genom spelet. Jag gillar att få reaktioner från gruppen och SL.

    Kommentera:


  • Swedish Chef
    svarade
    Ursprungligen skrivet av lupmet Visa inlägg

    Jag har inte funderat så mycket mer än vad jag skrev, men jag är emot principen att min skicklighet i svärd baseras på hur stark jag är - är svärdet tungt kan jag gå med på att det blir svårare om jag är svag men inte att jag blir sämre på att finta, parera och bedöma motståndarens nästa drag. Färdigheter skulle i så fall vara enbart baserade på skicklighett. Tanken var att börja med blankt papper och ta en lång titt på personlighetspsykologin. Men längre än så har jag inte kommit.

    Kul! Tack! Jag tror dock vi skall klassa det som ett långtidsprojekt... ????
    DU behöver nog välja teoritisk gren av personlighetsteori, men säg till om du vill ha hjälp, jag är trots allt snart färdigutbildad psykolog

    Kommentera:


  • lupmet
    svarade
    Ursprungligen skrivet av Swedish Chef Visa inlägg
    Sen vet jag inte om skall knyta något annat än just beteende till varje trait, eller tänker du man kan koppla typ svärd till extraversion, så att din personlighet blir dina färdigheter.
    Jag har inte funderat så mycket mer än vad jag skrev, men jag är emot principen att min skicklighet i svärd baseras på hur stark jag är - är svärdet tungt kan jag gå med på att det blir svårare om jag är svag men inte att jag blir sämre på att finta, parera och bedöma motståndarens nästa drag. Färdigheter skulle i så fall vara enbart baserade på skicklighett. Tanken var att börja med blankt papper och ta en lång titt på personlighetspsykologin. Men längre än så har jag inte kommit.

    Ursprungligen skrivet av Swedish Chef Visa inlägg
    Om du vill ha någon till hjälp med det projektet hjälper jag gärna till i alla fall
    Kul! Tack! Jag tror dock vi skall klassa det som ett långtidsprojekt... ????

    Kommentera:


  • Rymdhamster
    svarade
    Ursprungligen skrivet av Ram Visa inlägg

    Spännande! VIlka gör detta på ett bra sätt?
    Svärdets sång har en bra grund för personlig utveckling, med sina stoltheter och mörka hemligheter.

    Dungeon world var bra för relationer till andra, då man fick XP för att "lösa" desa relationer.

    Kommentera:


  • Ram
    svarade
    Ursprungligen skrivet av Rymdhamster Visa inlägg
    Men många neotradspel har ju inkorporerat sånna mekaniker så man har något att utgå från.
    Spännande! VIlka gör detta på ett bra sätt?

    Kommentera:


  • Rymdhamster
    svarade
    Ursprungligen skrivet av Måns Visa inlägg
    För egen del är det mycket lättare att rollspela sedan jag började med indiespel. Förr var min rollperson någon jag skulle försöka gestakta troget medan jag numer anser att det är betydligt roligare att utmana min RP och se vilka situationer som får hen att ändra sig.

    Vilket i princip är indieparadigmet.
    Ja, det här är en av de allra största behållningarna jag har från hela indiescenen (plus att låta spelarna ha mycker mer input till så väl spelvärlden och vad som händer även utanför vad deras rollpersoner kan påverka).

    Nu kör jag så även i spel som kan klassas mer som klassiska tradspel, men där finns det ju noll stöd. Men många neotradspel har ju inkorporerat sånna mekaniker så man har något att utgå från.

    Kommentera:


  • Måns
    svarade
    Ursprungligen skrivet av lupmet Visa inlägg
    Egentligen är jag lite förvånad över hur lite personlighetspsykologi diskuteras i hobbyn, med tanke på hur otroligt insnöade folk kan bli på alla möjliga historiska och naturvetenskapliga ämnen. (På ett sidospår har jag funderat på att göra ett rollspel där grundegenskaperna är baserade på psykologisk forskning, t.ex. Big5, istället för de klassiska INT, KAR, FYS osv.)
    De flesta nyare spel lägger minst lika stor vikt vid sådant och låter oss utforska det i spel.

    För egen del är det mycket lättare att rollspela sedan jag började med indiespel. Förr var min rollperson någon jag skulle försöka gestakta troget medan jag numer anser att det är betydligt roligare att utmana min RP och se vilka situationer som får hen att ändra sig.

    Vilket i princip är indieparadigmet.

    Kommentera:


  • Swedish Chef
    svarade
    Ja trait teori hade varit ett intressant sätt att bygga personlighet på i rollspel, gäller väl bara att knyta rätt saker till varje OCEAN-trait för att få det att funka. Man hade kunnat utveckla ett förenklat Big-5 test som man besvarar utifrån rollpersonen och sen ger det ens score i varje trait kanske. Sen vet jag inte om skall knyta något annat än just beteende till varje trait, eller tänker du man kan koppla typ svärd till extraversion, så att din personlighet blir dina färdigheter. Om du vill ha någon till hjälp med det projektet hjälper jag gärna till i alla fall

    Att personer gör oförutsägbara/impulsiva saker är ju i sig ett personlighetsdrag enligt de flesta andra teorier (eller det undermedvetna drifter om man gillar psykodynamisk teori). Sen så bygger ju rollspel ofta på att man ställs inför otroligt kraftfulla situationer och där är det ännu svårare att förutsäga hur folk reagerar generellt tänker jag. Sen ur rollspels synpunkt tycker jag inte Genesis ide , att man gör vad man känner i stunden och funderar efteråt ut varför, är fel. Blir det jävligt fel får väl rollpersonen ångest av det som verkligheten fungerar när vi gör saker som inte stämmer överens med vår inre självbild.

    Sen kan håller jag med helt om kvällsposts "forskning" fullt ut.

    Kommentera:


  • lupmet
    svarade
    Ursprungligen skrivet av Genesis Visa inlägg
    Fan, jag tror inte att de flesta vet ens hur de själva skulle reagera i många av de situationer rollpersoner ställs inför. Att ha koll på hur en annan, teoretisk person skulle reagera känns rätt långt bort. Men man hittar på nå't, och det funkar.
    Det kan vara svårt att veta "hur skulle jag göra i en sådan här situation?" eftersom det är så många olika saker som spelar in och alla behöver inte vara relaterade till situationen. Det är därför som det är så vansinnigt att läsa artiklar i kvällspressen om "så ser du om din chef är psykopat" eller ledarskapsböcker som är baserade på falsifierad "forskning". Men om du uppvisar ett visst beteende konsekvent över tid i en viss typ av situation kallar vi det för din personlighet. Det är ofta det som vi menar att vi gestaltar när vi säger att vi rollspelar. Men det betyder inte att vi är rigida, det finns inget som hindrar att en girig dvärg vid tillfälle är generös. I det tillfället är det andra värderingar eller drag som spelar in och tar överhanden. Mitt favoritexempel på hur vi ser på personlighet och beteende är det fundamentala attributionsfelet.

    Egentligen är jag lite förvånad över hur lite personlighetspsykologi diskuteras i hobbyn, med tanke på hur otroligt insnöade folk kan bli på alla möjliga historiska och naturvetenskapliga ämnen. (På ett sidospår har jag funderat på att göra ett rollspel där grundegenskaperna är baserade på psykologisk forskning, t.ex. Big5, istället för de klassiska INT, KAR, FYS osv.)

    Kommentera:


  • Genesis
    svarade
    Ursprungligen skrivet av lupmet Visa inlägg
    Det är vad jag skulle vilja påstå är en mycket svår rollperson att spela, en som har en personlighet eller drivkrafter som gör att spelaren inte vet hur denna kommer att agera i en given situation.
    Jag vet aldrig hur min rollperson skulle agera i en given situation. Eller snarare, jag kan komma på många sätt att reagera som känns rimliga. Sedan väljer jag den som känns intresantast. Eller så kör jag på en som inte känns rimlig och försöker ta reda på varför rollpersonen gjorde så. Några av de intressantaste ögonblicken har varit när rollpersonen själv inte kan få rätsida på sitt eget beteende och upptäcker att hen inte är den hen trodde sig att vara när det kom till kritan.

    Fan, jag tror inte att de flesta vet ens hur de själva skulle reagera i många av de situationer rollpersoner ställs inför. Att ha koll på hur en annan, teoretisk person skulle reagera känns rätt långt bort. Men man hittar på nå't, och det funkar.

    Kommentera:


  • lupmet
    svarade
    Det verkar som om det råder konsensus om att det är svårt att rollspela någon som det är svårt att identifiera sig med - jag har till exempel mycket svårt att rollspela gatubarn utan det blir ofta olika former av intellektuella eller ädlingar. Det är inte svårt att rollspela ett korkat muskelberg till krigare, men det är tråkigt. Undantaget, när jag faktiskt gjorde en anti-intellektuell krigare, var när vi spelade Angel och jag gjorde en kriminell fd. biker som också var en Nanjin-adept. Han var blind och genom sin nanjin-träningen tillsammans med att han var en lägre form av demon kunde han se med någon form av radar. Han gick med andra ord alltid omkring med solglasögon, även i mörka rum, och körde MC med spräckt strålkastare. Eftersom han var krigaren i gruppen deltog han inte så mycket i problemlösandet, jag väntade mest på att det skulle bli dags att slåss, men hans oförmåga att t.ex. läsa gjorde att jag under spelet kunde skapa roliga situationer. En av de andra rollpersonerna var snorrik och i slutet av kampanjen flyttade gruppen in hos honom, han lärde sig snabbt att inte förvara de fina årgångsvinerna i spritskåpet eftersom jag letade upp whiskyflaskan genom helt enkelt öppna alla flaskorna och lukta. Det blev även lite intressant när jag skulle gå och handla och betala med sedlar. Hade jag inte kunnat göra rollpersonen intressant genom detta hade den inte överlevt ett halvt spelmöte. Jag och SL hade flera "debatter" om hur jag skulle spela min rollperson eftersom han har sett 50-11 bikerfilmer och jag har sett ganska precis noll.

    Om vi byter lite perspektiv på frågan så skulle jag vilja påstå att rollpersonen måste ha drivkraften att gå dit neonpilen i skyn pekar, vara motiverad att lös äventyrets uppgift, precis som flera varit inne på. Som exempel gjorde jag en rollperson till Western för ett par år sedan som hade externt kontrollfokus, vilket kraftigt förenklat betyder att han ansåg att han inte hade kontroll över sitt liv, det var inte hans fel och han kunde inte göra något åt det. Det gjorde att han bara följde med strömmen men när vi red norrut ifrån en stad, jag följde med en av de andra rollpersonerna som hade ett uppdrag i en stad som låg norrut mest för att jag ville lämna den första staden och inte för att jag hade något med uppdraget att göra (vilken den rollpersonen för övrigt inte hade delat med sig av), stötte vi på en familj nybyggare som var på väg västerut, korsande vår väg, och som bad om vår hjälp att skydda dem emot banditer på deras resa. Resten av gruppen bestämde sig för att fortsätta norrut, de hade motiv till att ta sig till denna stad, medan jag blev precis helt ställd. Jag hade ingen anledning att resa norrut men jag hade ju inte i kontroll av mitt liv, kunde jag påverka familjens situation och rädda dem ifrån banditerna som förföljde dem? Jag som spelare blev helt, fullständigt ställd i ett helt spelmöte, oförmögen att fatta ett beslut. Jag kunde som spelare inte avgöra hur en person med den personligheten som min rollperson hade skulle komma att rimligtvis agera i en sådan situation.

    Det är vad jag skulle vilja påstå är en mycket svår rollperson att spela, en som har en personlighet eller drivkrafter som gör att spelaren inte vet hur denna kommer att agera i en given situation.

    Kommentera:


  • Bifur
    svarade
    Intressant diskussion. Jag är svag för världar som lever delvis oberoende av RPna, både som spelare och SL. Sedan är det ju en praktisk fråga vad som får utrymme och utvecklas. Tycker exemplet med Polisgazetten i MUA låter alldeles fantastiskt. Hade älskat det som spelare, och det passar bra in i sådan kampanj där mycket av det som händer i omvärlden faktiskt också är viktigt för spelarna. Det bidrar då starkt till upplevelsen att som spelare få sortera infon och inte bara servas med ”det här som har hänt är viktigt”.

    Men som alltid är det beroende på spel, tidsperspektiv och syfte. I något mer karaktärsdrivet och kortare tänker jag annorlunda men ser det hellre som att man som spelgrupp snävar ner världen så att den passar in temat, än att jag vill att bifigurer ska fungera enligt någon annan slags logik. Eftersom det inte kommer att spela någon roll vad som står i Polisgazetten är den sortens information inte relevant att ha med, för att fortsätta jämförelsen.

    För att anknyta till orginalfrågan: det svåraste är att spela RP som inte passar in i temat, där jag som spelare känner att det finns ingen anledning för min RP att finnas här. Sen ska det sägas att det kan handla om upplägget lika väl som om RPn i sig. Jag kan tappa intresset trots att jag känner att min RP är lätt att spela om inte rätt krokar skapas.

    Kommentera:


  • Minimoni
    svarade
    Ursprungligen skrivet av Svarte Faraonen Visa inlägg

    Jag gillar att ha en värld som fortsätter snurra även utan rollpersonerna, och har mycket lågt intresse för "tema". Men så är Genesis också en av två personer på forumet (den andre är Han) vars smak i fråga om regler och fokus i spel går närmast tvärt emot min, så jag är inte förvånad.
    Jag är alltid SL i min grupp och har varit det mer eller mindre utan uppehåll i över 20 år. Jag spelleder också så gott jag kan med en värld som fortgår även där RP inte råkar befinna sig, även händelser som kanske inte någonsin kommer påverka RP sker i bakgrunden. Sen är det självklart så att saker blir mer och mer detaljerade ju närmre RP saker sker och skulle RP intressera sig för att Emiren av Kahan blivit avsatt och satt i arrest, då blir det självklart min uppgift att göra det förloppet ännu mer detaljerat.

    Så jag spelleder nog väldigt likt dig Svarte Faraonen... Sen är nog alla mina kampanjer olika varianter av just fisktankar/sandlådor.

    Kommentera:


  • Svarte Faraonen
    svarade
    Ursprungligen skrivet av Hans E Magnusson Visa inlägg
    Jag spelar nog rollpersonerna som spelpjäser, den enda gång jag faktiskt rollapelat min rollperson så är det just i Burning wheel.
    Det hade nog varit bland de svårare sakerna för mig. Jag hade varit tvungen att aktivt hindra mig själv från att rollspela hela tiden.

    Kommentera:

Senaste inlägg

Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Started by Ape of Wrath, Igår, 21.52
5 responses
96 visningar
5 gillar
Senaste inlägg Ape of Wrath  
Started by Bolongo, Idag, 07.19
1 response
43 visningar
1 gillar
Senaste inlägg Arrikir
av Arrikir
 
Started by krank, 22 August 2019, 19.41
1 response
25 visningar
0 gillar
Senaste inlägg krank
av krank
 
Started by krank, 12 August 2019, 19.40
9 responses
214 visningar
0 gillar
Senaste inlägg Henke
av Henke
 
Started by Björn Wärmedal, Igår, 16.05
1 response
47 visningar
2 gillar
Senaste inlägg Björn Wärmedal  
Started by luddwig, Igår, 20.59
0 responses
47 visningar
4 gillar
Senaste inlägg luddwig
av luddwig
 
Started by nano, Igår, 15.06
12 responses
237 visningar
1 gillar
Senaste inlägg Feuflux
av Feuflux
 
Started by God45, 23 August 2019, 06.14
8 responses
258 visningar
0 gillar
Senaste inlägg obak
av obak
 
Started by Matolo, 21 August 2019, 21.04
8 responses
175 visningar
2 gillar
Senaste inlägg obak
av obak
 
Started by Rangertheman, 22 August 2018, 15.56
37 responses
2.086 visningar
4 gillar
Senaste inlägg gabrielledebourg  
Arbetar …
X