Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Vad gör en karaktär svår att rollspela?

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av wilper, Idag, 09.59
5 responses
83 visningar
0 gillar
Henke
av Henke
 
Skapad av Bolongo, Idag, 08.55
8 responses
191 visningar
0 gillar
Måns
av Måns
 
Skapad av Björn den gode, 12 November 2018, 00.03
20 responses
428 visningar
0 gillar
Måns
av Måns
 
Skapad av God45, Idag, 12.43
2 responses
62 visningar
0 gillar
Måns
av Måns
 
Skapad av Björn Wärmedal, Idag, 12.52
0 responses
27 visningar
0 gillar
Björn Wärmedal  
Skapad av Kraetyz, Idag, 03.28
0 responses
79 visningar
0 gillar
Kraetyz
av Kraetyz
 
Skapad av krank, 12 November 2018, 19.17
1 response
44 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
Skapad av krank, Igår, 22.32
1 response
10 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
Skapad av Ape of Wrath, Igår, 20.00
0 responses
75 visningar
1 gillar
Ape of Wrath  
Skapad av Bifur, Igår, 11.59
2 responses
178 visningar
2 gillar
Per
av Per
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • #31
    Att beskriva någon som ond är för mig en förenkling av en människas komplexitet. Vad bedömer vi ondska på är det handlingar eller räcker det med tankar eller behöver det vara både och.

    Thanos i nya Avengersfilmen har fått för sig att om man utrotar hälften av alla universums invånare så kommer de andra att kunna leva bättre. Det är en vanföreställning å det grövsta, men det som grund så erövrar han planeter och utrotar halva befolkningen. Är Thanos ond, eller är bara galen?

    Kommentera


    • #32
      Ursprungligen skrivet av Swedish Chef Visa inlägg
      Thanos i nya Avengersfilmen har fått för sig att om man utrotar hälften av alla universums invånare så kommer de andra att kunna leva bättre. Det är en vanföreställning å det grövsta, men det som grund så erövrar han planeter och utrotar halva befolkningen. Är Thanos ond, eller är bara galen?
      Jag tycker att Marvel överlag har väldigt bra skurkar i det att många av dem har begripliga motivationer. Det är mycket få av dem jag skulle kunna tänka mig att kalla onda. Obediah Stane, Loki, Aldrich Killian, Thanos, Killmonger, Yellowjacket, Vulture, Abomination, Hela... De är alla karaktärer med tydliga, begripliga motivationer. De gör alla saker jag har invändningar mot, men jag förstår deras motivationer och jag förstår hur de är good guys i sina egna berättelser. Det finns undantag - Dormammu till exempel, och Malekith - som är mer tvådimensionella kacklande ondingar, men de är också mycket riktigt tråkigare och svårare att ta på allvar riktigt.

      De flesta Marvelskurkar kan jag egentligen inte kalla onda av den anledningen. Jag tycker inte att de har eller gör rätt, men det är ju inte utifrån något slags universellt moraliskt perspektiv. De är personer, som jag inte håller med.

      Thanos, skulle jag säga, är i mina ögon varken galen eller ond. Han har fel - han utgår från felaktiga premisser och har inte riktigt tänkt igenom det hela - och jag håller inte med om hans prioriteringar, och konsekvenserna av att han har fel och av hans prioriteringar gör att han måste stoppas, men "ond"? nja. "Galen"? Tjae... Jag har nog lite svårt för det ordet också, eftersom det antyder psykisk funktionsnedsättning/sjukdom, och jag som lekman ska inte ställa diagnos...

      Kommentera


      • #33
        Ursprungligen skrivet av krank Visa inlägg

        Jag tycker att Marvel överlag har väldigt bra skurkar i det att många av dem har begripliga motivationer. Det är mycket få av dem jag skulle kunna tänka mig att kalla onda. Obediah Stane, Loki, Aldrich Killian, Thanos, Killmonger, Yellowjacket, Vulture, Abomination, Hela... De är alla karaktärer med tydliga, begripliga motivationer. De gör alla saker jag har invändningar mot, men jag förstår deras motivationer och jag förstår hur de är good guys i sina egna berättelser. Det finns undantag - Dormammu till exempel, och Malekith - som är mer tvådimensionella kacklande ondingar, men de är också mycket riktigt tråkigare och svårare att ta på allvar riktigt.

        De flesta Marvelskurkar kan jag egentligen inte kalla onda av den anledningen. Jag tycker inte att de har eller gör rätt, men det är ju inte utifrån något slags universellt moraliskt perspektiv. De är personer, som jag inte håller med.

        Thanos, skulle jag säga, är i mina ögon varken galen eller ond. Han har fel - han utgår från felaktiga premisser och har inte riktigt tänkt igenom det hela - och jag håller inte med om hans prioriteringar, och konsekvenserna av att han har fel och av hans prioriteringar gör att han måste stoppas, men "ond"? nja. "Galen"? Tjae... Jag har nog lite svårt för det ordet också, eftersom det antyder psykisk funktionsnedsättning/sjukdom, och jag som lekman ska inte ställa diagnos...
        Nja jag som då inte är lekman (snart i alla fall) kan nog säga att Thanos lätt faller in under minst ett par diagnoser ,men galen är väl kanske mest reserverat för folk med mer tydliga psykoser än Thanos. Han har total brist på Empati, nästan ingen som helst ånger (förutom för en sak men ingen spoiler), han har en tydlig anti -social personlighets störning. Vanföreställningar är en definitivt en psykisk åkomma, framförallt om de får en göra folkmord och menar att man gör det för en god sak.

        Men nu får det väl vara nog med offtopic.

        Kommentera


        • #34
          Ursprungligen skrivet av Svarte Faraonen Visa inlägg

          Det är intressant det där med vad "drivkraft" kan innebära. Jag tycker ofta att spel som trycker mycket på att man ska sätta ut ett mål för rollpersonen är rätt jobbiga. Jag föredrar om mina rollpersoner är individer som snubblar fram genom världen utan någon drivande vilja (möjligen för att jag själv är sådan), annat än om de upptäcker något under spel som är värdigt att ta som målsättning.
          Nu handlade det inte uteslutande om drivkrafter utan själva poängen var att karaktärens ska av mig uppfattas som mänsklig, och inte bara en bunt siffror som jag ska använda för att överkomma fiktiva hinder.

          Att snubbla runt utan drivande vilja uppfattar jag som djupt mänskligt :)

          Grejen är ju att om det är hela spelgruppens inställning så blir det svårt att spela.

          "Vad gör ni?"
          "Öh, typ inget. Orka liksom..."

          Kommentera


          • #35
            Ursprungligen skrivet av Måns Visa inlägg
            Nu handlade det inte uteslutande om drivkrafter utan själva poängen var att karaktärens ska av mig uppfattas som mänsklig, och inte bara en bunt siffror som jag ska använda för att överkomma fiktiva hinder.

            Att snubbla runt utan drivande vilja uppfattar jag som djupt mänskligt :)

            Grejen är ju att om det är hela spelgruppens inställning så blir det svårt att spela.

            "Vad gör ni?"
            "Öh, typ inget. Orka liksom..."
            Ja, jag förstår vad du menar. Jag har själv svårt att spela karaktärer som enbart spelpjäser, även om jag älskar vissa former av problemlösning (så länge de inte är avhängiga systembemästrande, det är astråkigt). Min observation rör detta att spel som vill att man ska skriva ut explicita drivkrafter/mål för rollpersonen sällan lockar mig, eftersom jag föredrar att låta sådant växa fram organiskt under spelets gång. Burning Wheel är ett exempel så gott som något på den sortens karaktärsskapande som inte lockar mig. Det är väldigt sällan jag börjar spelet med en särskilt utmejslad personlighet, och det är än mer sällan som en inte har utkristalliserat sig inom ett par spelmöten.

            Kommentera


            • #36
              Ursprungligen skrivet av Svarte Faraonen Visa inlägg

              Ja, jag förstår vad du menar. Jag har själv svårt att spela karaktärer som enbart spelpjäser, även om jag älskar vissa former av problemlösning (så länge de inte är avhängiga systembemästrande, det är astråkigt). Min observation rör detta att spel som vill att man ska skriva ut explicita drivkrafter/mål för rollpersonen sällan lockar mig, eftersom jag föredrar att låta sådant växa fram organiskt under spelets gång. Burning Wheel är ett exempel så gott som något på den sortens karaktärsskapande som inte lockar mig. Det är väldigt sällan jag börjar spelet med en särskilt utmejslad personlighet, och det är än mer sällan som en inte har utkristalliserat sig inom ett par spelmöten.

              Jag håller med. BW har de svåraste och knepigaste drivkrafts teknikerna jag har stött på*. Visst, om alla är helt med på hur/varför de ser ut (som de gör) så funkar det, men det blir lite svårt när storyn börjar svänga hit och dit (som den alltid gör) och så står man där med belifs som spelat ut sin roll trots att hela kraktären är byggd runt dem.

              Men, det går ju alldeles utmärkt att inte ha alls så styrda drivkrafter. Man kan ju vara "lojal mot kungen", "trött på livet" eller vad som helst som mer ger en allmän riktning.

              *För er som inte är bekanta med dem så är de som ett slags makro, "jag ska göra X, genom att göra Y för att jag vill Z".

              Kommentera


              • #37
                Grejen är att Burning Wheels sätt att skriva drivkrafter funkar jättebra för SLP, eftersom de då mycket tydligare går att koppla till en viss roll i spelvärlden. Vakten som har "jag ska beskydda mitt heliga fosterland genom att vakta slottet" kommer bete sig annorlunda än den som har "jag ska försörja min familj genom att vakta slottet", och det faktum att dessa drivkrafter enbart är relevanta i en smal situation är inte ett problem. För rollpersoner gillar jag det inte alls.

                Kommentera


                • #38
                  Känns som att den här tråden inte längre handlar så mycket om "Vad är svårt" utan mer om "Vad är tråkigt", och då har jag såklart åsikter!

                  Även jag tycker att det är tråkigt att spela rollpersoner som är spelpjäser. Jag vill ha folk med känslor och åsikter. I ett kampanjspel (eller ja, i enkvällare också, men det är både lättare och viktigare att få till i kampanjer) vill jag också ha ett tema. Jag vill att rollpersonens berättelse handlar om något, utforskar en tematik. En rollperson kanske kretsar kring temat "frihet", en annans kring temat "maktbegär". Ibland är det inte helt lätt att sätta ett ord på temat, men jag kan ändå känna att det finns där, att det finns en konsekvens i de saker som händer i rollpersonens berättelse.

                  Det värsta jag vet är när spel försöker att "få världen att verka verklig" eller "visa att det händer saker som inte handlar om rollpersonerna". Sån't tråkar snabbt ut mig. Om jag får spetsa till det lite i ett försök att låta kontroversiell så vill jag att spelvärlden och birollerna ska vara verktyg som används för att sätta fokus på rollpersonernas berättelser. Birollerna agerar som de gör, inte för att de är människor med egna drivkrafter som lever sina liv och råkar korsa sina vägar med rollpersonernas, utan för att de genom att agera som de gör lyfter fram, undersöker, sätter press på eller utmanar rollpersonernas teman. Sedan ska detta såklart kläs i en realistisk skrud, så att det inte känns helt inkonsekvent, men människor är såpass komplexa och det finns så mycket odefinierat att detta sällan brukar orsaka problem. Rollpersonerna är svaret på alla frågor om varför.

                  Nu har jag nog drivit ännu mer off topic än tråden redan var. Men det kanske inte gör så mycket?

                  Kommentera


                  • #39
                    För att återgå till ursprungsfrågan: När något oväntat händer utanför mitt karaktärskoncept.

                    Min nuvarande RP i Eon, Långe Igor, är hårt baserad på Cornelis Vreeswijk i manér, alkoholism och allmän problematik i största allmänhet. Det gör det enkelt att hantera de problem jag tror kommer uppstå i vår ordinarie kampanj - lite barslagsmål, förolämpa andra gycklare, skriva musik och vinna festivalen. Enkelt, smidigt och RP:n utveckals över tid till att bli något annat än en enkel pastisch på en kändis.

                    Men när jag hamnar i en situation jag inte alls är förberedd på blir jag bara ställd. Jag hade ingen aning om hur Igor skulle reagera när han såg en vandöd första gången i sitt liv. Jag känner att jag blir ställd, lite oavsett vilken sorts RP jag spelar så fort jag ställs inför något jag inte räknat med. Det bryter immersionen att behöva fundera på vad min RP skulle göra när jag innan dess har haft ett nästan automatiskt svar på alla sådana frågor. Typ.

                    Kommentera


                    • #40
                      Ursprungligen skrivet av Genesis Visa inlägg
                      Det värsta jag vet är när spel försöker att "få världen att verka verklig" eller "visa att det händer saker som inte handlar om rollpersonerna". Sån't tråkar snabbt ut mig. Om jag får spetsa till det lite i ett försök att låta kontroversiell så vill jag att spelvärlden och birollerna ska vara verktyg som används för att sätta fokus på rollpersonernas berättelser. Birollerna agerar som de gör, inte för att de är människor med egna drivkrafter som lever sina liv och råkar korsa sina vägar med rollpersonernas, utan för att de genom att agera som de gör lyfter fram, undersöker, sätter press på eller utmanar rollpersonernas teman. Sedan ska detta såklart kläs i en realistisk skrud, så att det inte känns helt inkonsekvent, men människor är såpass komplexa och det finns så mycket odefinierat att detta sällan brukar orsaka problem. Rollpersonerna är svaret på alla frågor om varför.
                      Det här är jätteintressant, speciellt det som jag highlightat ovan. Jag vet att detta är världens svåraste och knepigaste fråga, men varför känner du så? Hur gör man på ett bra sätt så att det inte blir forcerat att interagera med birollerna?

                      Kommentera


                      • #41
                        Ursprungligen skrivet av Ram Visa inlägg
                        Jag vet att detta är världens svåraste och knepigaste fråga, men varför känner du så?
                        Ja, det var en knepig fråga. Jag ser på det precis som jag ser på vilken berättelse som helst. Om författaren av en bok håller på att ta med en massa irrelevant tjafs för att få birollerna att verka verkliga så blir jag också irriterad. Om jag ser på Star Wars och det finns en massa scener som visar att allt inte handlar om Luke och company så känner jag att min tid slösas bort. Plötsligt visas konflikter inom ledningen för rebellerna, trots att detta inte påverkar huvudhandlingen. Eller så visas en frusen skog på Hoth som Luke färdas genom, som inte har med något annat att göra.

                        Jag har inget emot saker som bygger stämning, eller som visar upp olika rollers personligheter eller relationer. Jag gillar bara inte det där med att man ska låtsas som att det finns en värld utanför rollpersonerna, med folk som interagerar med varandra utan att ta hänsyn till huvudrollsinnehavarna.

                        Hur gör man på ett bra sätt så att det inte blir forcerat att interagera med birollerna?
                        Inte säker på att jag förstår varför det skulle bli forcerat? Såhär, va: Rollpersonen muckar gräl med en gangsterboss. Hur svarar gangsterbossen? Det finns typ hur många olika sätt som helst som gangsterbossen skulle kunna svara på; speciellt med tanke på att det finns en massa saker vi inte vet om gangsterbossens bakgrund. Bossen skulle kunna ge sig på rollpersonen direkt, eller anfalla hens familj, eller använda korrupta snutar, eller hota hen personligen, eller erbjuda ett avtal, eller till och med visa sig vara en bedragare utan egentlig makt. Massor av olika möjligheter, och hur bossen svarar beror på vad som vore intressantast för rollpersonens tema. Kanske är det viktigt att se hur rollpersonens handlingar skadar personer runt hen? Eller så vill vi se hur rollpersonen agerar under hård press, eller så handlar det om rollpersonens kamp att rensa upp korruptionen i poliskåren. Alla dessa olika teman ger olika optimala sätt som gangsterbossen kan svara på. Vad som vore rimligast med tanke på vad vi vet om bossen är absolut relevant, då vi inte vill ha en inkonsekvent berättelse, men om vi kan hitta på information som gör att ett tematiskt bättre alternativ blir rimligt, så bör vi göra det. Typ så.

                        Kommentera


                        • #42
                          Ja, det är väl egentligen det Genesis säger på slutet. Även om det kanske hade varit realistiskt i kontexten så hade det kanske inte blivit intressant om gangsterbossen har en inplanerad resa och åker till Kos i 3 veckor. Om man ska hårdra det.

                          Men faktum är att jag tror att de flesta hanterar setting som kuliss. Exakt hir mycket eller lite settingfärg man vill ha med är naturligtvis en smaksak men jag tycker mig se att nöstan alla som spelar använder setting som stöd för att kunna dra fram en lämplig konsekvens ur SL-hatten. Och även där är det då beroende på smak hur man vill att den infon ska presenteras och packeteras.

                          Kommentera


                          • #43
                            Ursprungligen skrivet av Måns Visa inlägg
                            Ja, det är väl egentligen det Genesis säger på slutet. Även om det kanske hade varit realistiskt i kontexten så hade det kanske inte blivit intressant om gangsterbossen har en inplanerad resa och åker till Kos i 3 veckor. Om man ska hårdra det.

                            Men faktum är att jag tror att de flesta hanterar setting som kuliss. Exakt hir mycket eller lite settingfärg man vill ha med är naturligtvis en smaksak men jag tycker mig se att nöstan alla som spelar använder setting som stöd för att kunna dra fram en lämplig konsekvens ur SL-hatten. Och även där är det då beroende på smak hur man vill att den infon ska presenteras och packeteras.
                            Jag gillar att ha en värld som fortsätter snurra även utan rollpersonerna, och har mycket lågt intresse för "tema". Men så är Genesis också en av två personer på forumet (den andre är Han) vars smak i fråga om regler och fokus i spel går närmast tvärt emot min, så jag är inte förvånad.

                            Kommentera


                            • #44
                              Ursprungligen skrivet av Svarte Faraonen Visa inlägg
                              Jag gillar att ha en värld som fortsätter snurra även utan rollpersonerna, och har mycket lågt intresse för "tema". Men så är Genesis också en av två personer på forumet (den andre är Han) vars smak i fråga om regler och fokus i spel går närmast tvärt emot min, så jag är inte förvånad.
                              Är inte fisktanken lite att få världen att snurra? Jag gillar personligen sådant, men spelar mest fisktankar för att få spelarna att reagera om de inte själva agerar (så att fisktanken får reagera) så det händer inte så ofta. Fast skulle spelarna inte göra något så kommer (mina) fisktankar att puttra vidare självmant – "Think of a storyline".

                              Hur lägger du upp en värld som fortsätter snurra utanför rollpersonerna? Hanterar du sådana händelseförlopp a) utanför spel eller b) under spel och hur gör du om du använder dig av alternativ b)?
                              Last edited by Rickard; 22 October 2018, 19.43.

                              Kommentera


                              • #45
                                Ursprungligen skrivet av Svarte Faraonen Visa inlägg

                                Jag gillar att ha en värld som fortsätter snurra även utan rollpersonerna, och har mycket lågt intresse för "tema". Men så är Genesis också en av två personer på forumet (den andre är Han) vars smak i fråga om regler och fokus i spel går närmast tvärt emot min, så jag är inte förvånad.
                                Av rent intresse, menar du att du som SL lägger tid och energi på sådant som du vet inte kommer att påverka storyn/RP det minsta? Hur använder du det? Och på vilket sätt ger det mervärde?

                                Jag har gjort något liknande när vi spelade M:UA och slängde ihop en Polisgazetten varje månad (typ). Där kunde jag slänga in helt orelaterade grejer för skoj skull, och mina spelare tyckte att det var kul att läsa. Oftast fanns det något som var av intresse för dem på riktigt men även en del som inte påverkade det minsta (som "Alburt fon Herring erkänner: "Min fru är en rubbit"" nått sportresultat och liknande). Men i andra spel har jag aldrig gjort det.

                                Edit: såg att Rickard ställde samma fråga. Missade det.

                                Kommentera

                                Arbetar …
                                X