Tillkännagivande

Tillkännagivande Module
Minimera
Inga tillkännagivanden ännu.

Vad gör en karaktär svår att rollspela?

Sidnamn Module
Flytta Ta bort Minimera

Senaste inlägg

Senaste inlägg Module
Minimera

Diskussioner Statistik Senaste inlägg
Skapad av Platon, Igår, 08.46
12 responses
428 visningar
1 gillar
Swedish Chef  
Skapad av Björn den gode, Igår, 00.03
15 responses
253 visningar
0 gillar
DeBracy
av DeBracy
 
Skapad av Magnus Seter, Igår, 21.48
1 response
62 visningar
0 gillar
Rymdhamster  
Skapad av Khan, 09 October 2018, 09.00
31 responses
803 visningar
0 gillar
Genesis
av Genesis
 
Skapad av krank, 05 November 2018, 13.38
15 responses
248 visningar
0 gillar
Voldstagg13  
Skapad av PalMer, 07 November 2018, 16.10
28 responses
1.362 visningar
0 gillar
Paal
av Paal
 
Skapad av krank, Igår, 19.17
0 responses
13 visningar
0 gillar
krank
av krank
 
Skapad av CapnZapp, 09 November 2018, 16.28
21 responses
1.066 visningar
3 gillar
Ymir
av Ymir
 
Skapad av anth, 16 October 2018, 11.03
15 responses
396 visningar
2 gillar
anth
av anth
 
Skapad av Zire, 04 November 2018, 17.14
38 responses
940 visningar
0 gillar
God45
av God45
 
X
Konversationsdetalj Module
Minimera
  • Filtrera
  • Tidsrymd
  • Visa
Rensa All
nya inlägg

  • #16
    Ursprungligen skrivet av Ape of Wrath Visa inlägg
    Jag har personligen svårt att spela onda karaktärer. Jag klarar det inte ens i tv-spel.
    Jag fixar inte heller att spela ond i digitala spel. Däremot har jag haft kul både som biskop i Sabbat och ork, så bevisligen klarar jag av det i bordsrollspel.

    Det svåraste jag någonsin spelat var en rollfigur som var tystlåten. Att spela en utåtriktad person är enkelt (även för mig som inte är det själv), eftersom man har så mycket att arbeta med i sin gestaltning, men att spela tyst och inbunden tyckte jag var jättesvårt. Och tråkigt. Halvvägs in i kampanjen ersattes min trista rymd-ninja med en rolig rymd-hill-billy,
    Last edited by Skarpskytten; 18 October 2018, 21.39.

    Kommentera


    • #17
      Ursprungligen skrivet av Ape of Wrath Visa inlägg
      Jag har personligen svårt att spela onda karaktärer.
      Det har jag också, men mest för att jag knappt kan föreställa mig hur en "ond" person skulle vara. Jag tror ju inte på ondska liksom, så vad ska jag göra? Jag kan för all del gestalta en platt, kacklande "onding", men det blir ett ganska tråkigt porträtt och inget jag kan känna någon egentlig inlevelse i.

      Kommentera


      • #18
        Jag har skitsvårt att spela rika kapitalister, jag kan. Inte föreställa mig vad som kan motivera en sådan. Det blir nästan alltid att jag spelar dem som någon för av serieskurk där de är ohedliga lömska skurkar som gör allt för att få precis allt de vill ha.

        Kommentera


        • #19
          Sådant som jag tycker gör en karaktär mer svårspelad (eller åtminstone tråkigare att spela, och de är ju närliggande, då det är sällan man vill anstränga sig för att göra något tråkigt) är följande:

          Enbart själviska motiv. Jag har inget emot att dessa finns där, men de bör alltid kombineras med något annat.
          Ingen förmåga till självreflektion. Rollpersoner som inte kan tänka över sin roll i tillvaron och betrakta sig själva utifrån blir ofta för enkelspåriga för mig.
          Bristande förmåga att bidra med idéer. Jag brukar ha många idéer kring vad som bör göras i spel, och om min rollperson inte är klipsk eller social nog för att dela med sig av sådant till andra spelare blir det trist.
          Inga moraliska spärrar. Jag tycker inte det är särskilt kul att spela någon som enbart behandlar andra tänkande varelser som resurser. Även då jag spelar någon som är hämndlysten eller grym bör de ha moraliska gränser på andra områden.
          Inga laster. Jag vill spela rollpersoner som njuter av världen, då och då för mycket.
          Fasta hjulspår: Om jag inte kan utforska fritt och spela någon som uppskattar att uppleva nya saker förlorar jag en av de komponenter jag gillar i spel. Allt för fyrkantiga rollpersoner är trista.

          Kommentera


          • #20
            Ursprungligen skrivet av krank Visa inlägg
            Det har jag också, men mest för att jag knappt kan föreställa mig hur en "ond" person skulle vara. Jag tror ju inte på ondska liksom, så vad ska jag göra? Jag kan för all del gestalta en platt, kacklande "onding", men det blir ett ganska tråkigt porträtt och inget jag kan känna någon egentlig inlevelse i.
            Mm, det är spännande med ondska. Jag personligen älskar ondska just därför att det för mig handlar om hur långt man kan gå för att uppnå sitt mål. Personer som gör elaka saker utan ett syfte tycker jag är ointressanta. Det blir intressant när man på grund av sitt behov att nå ett mål ställs inför situationer där man för att uppnå det behöver göra saker som är fel. När en gangster måste välja att döda sin bäste vän för att denne brutit mot koden eller själv hamna i konflikt med gruppen för att rädda denne etc.

            Men ondska utan syfte ser jag som ointressant.

            Kommentera


            • #21
              Jag föredrar att tänka på mina "onda" karaktärer som individer med alternativa moraliska system.
              De lever enligt en moralisk kod som samhället anser som farlig eller förkastlig, men deras egen attityd mot samhållet är precis samma. Enligt dem är samhällets moraliska kod förkastlig, naiv eller så är folk bara så blinda att de inte ser det som är viktigt. Personerna kan ha förkastat samhället pga sina egna val, eller så kan de vara trasiga människor som helt enkelt har haft upplevt något så traumatiskt, så fel, att de vet att samhället är en lögn.

              När det gäller övernaturliga spelarkaraktärer så kan de ha inneboende förmågor och drifter (eller en avsaknad av sådana) som helt enkelt gör samhället mer eller mindre oförståeligt.
              Last edited by Cybot; 18 October 2018, 13.53.

              Kommentera


              • #22
                Spänningen när det inte går att se riktigt om forumet FAKTISKT ätit ens inlägg eller om det bara verkar så i några minuter... nåja.*

                Jag orkar inte bry mig om en rollperson om den saknar agens i sin egen story. Då klockar jag ut.
                Om spelledaren avbryter rollspelade scener med att rätta någon eller komma med fakta klockar jag också ut oavsett rollperson, och händer det fler gånger förpassas den till verktygslådan snarare än till rollpersonslådan.
                Last edited by Xhakhal; 18 October 2018, 12.22. Anledning: *Det bara verkade så, move along

                Kommentera


                • #23
                  Det är svårt att spela en rollperson som inte klickar med gruppen och äventyret. När känslan blir "varför skulle min rollperson vara involverad i detta?"

                  Kommentera


                  • #24
                    Själv behöver jag känna empati och förståelse för att kunna spela min rollperson. Om jag inte kan uppnå det kan jag inte spela ut och karaktären blir platt.

                    Precis som Slanfan har även jag mycket svårt när min rollperson är motivationslös för uppdraget eller inte har någon kemi med någon i gruppen.

                    Jag gillar att ha en rejäl session zero som spelare, jag föredrar att göra rollkaraktärer i grupp och bygga vidare på deras idéer när jag skapar min rollperson, då tycker jag det är lättare att "hitta" min rollperson.
                    Last edited by Swedish Chef; 18 October 2018, 22.33.

                    Kommentera


                    • #25
                      Ursprungligen skrivet av krank Visa inlägg

                      Det har jag också, men mest för att jag knappt kan föreställa mig hur en "ond" person skulle vara. Jag tror ju inte på ondska liksom, så vad ska jag göra? Jag kan för all del gestalta en platt, kacklande "onding", men det blir ett ganska tråkigt porträtt och inget jag kan känna någon egentlig inlevelse i.
                      En "ond" karaktär i bemärkelsen elak, superegoistisk, fördomsfull, hatisk, rasistisk cyniker kanske? Kanske en som njuter av att förnedra och trycka ned andra för nöjes skull? En genuint osympatisk karaktär helt enkelt.

                      Tänk dig Justin LaMotte i Nord & Syd. Han är ond. En sadistisk kvinnomisshandlare, rasistisk slavägare, våldtäktsman och ett äkta ärkesvin som ansåg sig stå över alla andra.
                      Last edited by Magnamund; 18 October 2018, 23.02.

                      Kommentera


                      • #26
                        Ursprungligen skrivet av Magnamund Visa inlägg
                        En "ond" karaktär i bemärkelsen elak, superegoistisk, fördomsfull, hatisk, rasistisk cyniker kanske? Kanske en som njuter av att förnedra andra? En genuint osympatisk karaktär helt enkelt.
                        Alltså, allt det där tycker jag ändå är rätt begripliga och på olika sätt relaterbara drag. Inte sympatiska kanske, men ganska "naturliga" givet uppväxt, materiella omständigheter, upplevelser och så vidare.

                        Jag har ju såklart inga problem med att föreställa mig att personer som stämmer in på det du beskriver finns. Jag har bara svårt att se dem som "onda".

                        Jag skulle nog inte ha supersvårt att spela en karaktär som var allt det där, utom att det känns som att delar av det skulle hindra mig från sånt jag tycker är roligt (rationellt problemlösande och mysterieundersökande).

                        Kommentera


                        • #27
                          Krank: Jag ser iaf honom som en genuint ond karaktär. Elak rakt igenom, sätter sig över fysiskt svagare individer och gör som det behagar honom utan minsta tillstymmelse till omtanke om andra, vänlighet, medkänsla eller förståelse för andras känslor. En genuint dålig människa helt enkelt.

                          Huruvida han vuxit upp under gräsliga förhållanden själv får vi ju aldrig veta så jag spekulerar inte i det heller utan bedömer honom utifrån hans handlingar såsom kvinnomisshandel, våldtäkt, han psykar hustrun oavbrutet, misshandlar slavar och tycks njuta av det mm. Suveränt gestaltad förstås av Carradine.
                          Last edited by Magnamund; 19 October 2018, 15.48.

                          Kommentera


                          • #28
                            Jag har svårt att spela karaktärer som saknar drivkrafter, moraliska tvetydigheter och annat som gör dem mänskliga. Jag vill att situationer i spel ska innebära intressanta val för mig som spelare och betyda något för min karaktär. Annars tappar jag intresset. Jag behöver inte gå igenom en extensiell kris framför varje grotta, men något mer än en ny "bana" behöver jag. Att överlista fällor, lösa pussel och sånt tröttar ut mig.

                            Kommentera


                            • #29
                              Ursprungligen skrivet av Måns Visa inlägg
                              Jag har svårt att spela karaktärer som saknar drivkrafter, moraliska tvetydigheter och annat som gör dem mänskliga. Jag vill att situationer i spel ska innebära intressanta val för mig som spelare och betyda något för min karaktär. Annars tappar jag intresset. Jag behöver inte gå igenom en extensiell kris framför varje grotta, men något mer än en ny "bana" behöver jag. Att överlista fällor, lösa pussel och sånt tröttar ut mig.
                              Det är intressant det där med vad "drivkraft" kan innebära. Jag tycker ofta att spel som trycker mycket på att man ska sätta ut ett mål för rollpersonen är rätt jobbiga. Jag föredrar om mina rollpersoner är individer som snubblar fram genom världen utan någon drivande vilja (möjligen för att jag själv är sådan), annat än om de upptäcker något under spel som är värdigt att ta som målsättning.

                              Kommentera


                              • #30
                                Ursprungligen skrivet av Magnamund Visa inlägg
                                Krank: Jag ser iaf honom som en genuint ond karaktär.
                                (Det här är delvis OT, men jag tänker att det delvis förklarar varför jag har så svårt att köpa tanken på "onda" karaktärer och därför också har svårt att spela dem både som spelare och SL.)

                                Alltså, jag säger inte att Hollywood inte gillar sina tråkiga, platta, kacklande ondingar. Jag säger att jag har väldigt svårt att ta dem på allvar. För mig är "ondska" ett ord med bra mycket starkare associationer och betydelse än "gör saker jag tycker är förskräckliga". "Ondska", för mig, har närmast universella moraliska anspråk. Det finns lite för många sagor som föreställer sig ondska som en "kraft" som finns utanför människor, eller som en drivkraft inom dem, snarare än bara en subjektiv beskrivning (vilket ju i slutänden är vad det är, eller borde vara". "X är ond" betyder ju egentligen bara "jag har invändningar mot X / saker X gör".

                                Hade vi levt i en kultur där vi haft en överenskommelse om att "ond" bara är ett personligt subjektivt omdöme om en persons handlingar så hade jag också kunnat använda begreppet. Nu har jag svårt att ta det på allvar. Och eftersom det alltid är ett utifrån-omdöme så har jag svårt att se hur en karaktär man själv ska spela skulle kunna vara "ond". Personen lär ju inte se sig själv som ond, liksom.

                                För mig blir det lite som när folk pratar om Hitler som "monster" eller, för den delen, "ond". Det blir för all del ett tydligt avståndstagande, vilket är bra, men det innebär också ett aktivt hinder när det gäller både analys av hur det kommer sig att nazityskland hände, och för att försöka hindra att det sker igen. Det ser vi ju idag i världen - eftersom nazisterna inte kallar sig nazister, inte har bruna uniformer och inte (ännu) sätter folk i koncentrationsläger så tänker folk att "äh, de är ju inga RIKTIGA nazister. De är bara oroliga medborgare som är invandringskritiska och älskar sitt land". För nazister är ju "monster", och grannen Petterson är inget monster, han gillar ju hundar och barn och hjälper till på ålderdomshemmet. Han kan ju inte vara nazist.

                                Så jag har skitsvårt för begreppet "ondska"; jag tycker inte att det gör någon nytta utan tvärtom är kontraproduktivt. Och det sätt begreppet används är helt och hållet på tvärs med allt jag tror mig veta om hur världen och människor fungerar.

                                Kommentera

                                Arbetar …
                                X